Studievägledning – för vems skull?

Följande rubrik är hämtad från det senaste avsnittet av Skolministeriet från UR, som belyser och granskar aktuella skolfrågor. Man visar på hur studie- och yrkesvägledare ibland kläms mellan mostridiga intressen. Är studie- och yrkesvägledning enbart till för eleverna, eller också för de branscher (med dess olika intresseorganisationer) som skriker efter personal? Hur ska man väga individens drömmar mot samhällets krassa behov av utbildad arbetskraft på rätt plats? Detta var ett par av de frågor som ställdes under programmet.

Trenden att ungdomar väljer bort yrkesprogrammen och att flera yrkesprogram fått lägga ner, ligger bakom aktualiserandet av dessa frågor. För trots löften om arbete efter avslutad utbildning, väljer eleverna bort vissa program. Från industrin menar man att ungdomarna har en felaktig blid av såväl arbetsuppgifter som arbetsvillkor. Från näringslivet hörs röster som menar att studie- och yrkesvägledarna behöver ha en bättre insyn i arbetslivet och dess villkor, för att kunna ge eleverna en bättre guidning. Det finns starka åsikter som emellanåt gör sig gällande om hur studie- och yrkesvägledarna ska sköta sitt jobb, där kompetensförsörjningen är det viktiga.

Fenomenet är i och för sig ingenting nytt. Under alla mina år som studie- och yrkesvägledare har jag då och då fått känna av andra aktörers synpunkter och förväntningar på min yrkesroll. Men i takt med att eleverna i allt högre utsträckning flyr vissa utbildningar, kommer alltfler röster och åsikter i dagen. Och det är inte egentligen inte särskilt förvånande. Det finns olika perspektiv på detta beroende på vems intressen man företräder och vilka utgångspunker man har.

Vårt perspektiv ligger på att genom vägledning hjälpa den sökande att komma fram till vad hon/han vill studera och så småningom arbeta med. Det handlar om att se och förstå sig själv, om de valalternativ som finns och relationen mellan sig själv och alternativen. Detta för att komma fram till och kunna genomföra ett beslut. Allt det här har ett individperspektiv. Vår roll är på det viset inte att tillse att olika branscher får den arbetskraft de behöver. Däremot har vi en uppgift i att försöka medvetandegöra/klargöra för den enskilde om konsekvenserna om olika val. I detta ligger bland annat frågan om arbetsmarkandens geografi.

Jag förstår dock det problem man från arbetsliv och näringsliv sätter fingret på, där det råder en ökande obalans på arbetsmarknaden. Frågan är hur vi ska/kan/bör agera som studie- och yrkesvägledare. Det kan knappast vara vår uppgift att tala om för ungdomar vad de ska välja. Och även om vi hade en sådan uppgift, skulle det knappast göra någon skillnad. Ett samhälle där vi kunnat se en radikalisering av utrymmet för fri handlingsfrihet, där det ena valet och beslutet efter det andra förlagts till den enskilde individen. Ett sådant tydligt exempel är skolvalet. Och nu menar jag inte valet av program utan just valet av själva skolan. Valet av skola har i flera fall kommit att bli viktigare än valet av program/utbildning. Det faktum att det råder konkurrens om eleverna, bidrar dessutom till att spä på marknadsföringsmetoderna för att locka till sig elever. Inte så sällan lyfts DET fram, som egentligen är en mindre del av utbildningsinnehållet, som mer slår an en klang av lustfylldhet och glättighet.

För att komma tillrätta med obalansen som råder på arbetsmarkanden och som delvis är en följd av hur skolsystemet ser ut, krävs många saker. Jag vare sig vill eller kan göra anspråk på att ha ett facit till frågans komplexitet, men lägger fram ett par tankar jag anser vara viktiga att beakta. Någon form av dimensionering av utbildningsplatserna måste genomföras. Det kräver dock att man återgår till en reglering, där valfrihetsreformen måste omprövas och förändras. Är man beredd att göra en sådan förändring? Vi behöver också få till stånd en studie- och yrkesvägledning som löper genom hela skolsystemet, för att ge barn och ungdomar en chans att se, lära och förstå olika yrken och dess innehåll. Vi hararbetslivet/näringslivet med oss i detta, Allmänna råd m.m. Detta till trots sker alltför lite och alltför långsamt. Hur många droppar till krävs för att urholka stenen?

 

Lena

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentarer (5)

  1. Lotta Lindström skriver:

    Vägledning är inte matchning!
    Vägledning ska väcka drömmar inte släcka dem.
    // Lotta

  2. Eva Tornberg skriver:

    Vad menar du Lena med återgå till reglering? Jag tycker att det skall finnas valfrihet att både välja skola och program som just passar dig. Sedan är det givetvis viktigt att ta reda på vad man vill genom att samla in så mycket information som möjligt genom att besöka skolor, gå med en dag osv….Jag tycker att elever i dag tar välgrundade beslut. Problemet kan ju vara de som inte vet vad de vill, och kanske aldrig kommer till den insikten och byter kanske två gånger under sin gymnasietid. Det kostar ju oss skattebetalarna mycket, 5 år i gymnasiet i stället för 3. Vem sätter ner foten där? Vem har det samlade bilden?

    Det kan vara så att vi borde tränar ungdomar bättre på uthållighet och att följa sin plan. Det är ofta inte livsavgörande för livet vilket gymnasieprogram man går, utan det brukar ordna sig med tiden är min erfarenhet.

    • Lena Hartvigsson skriver:

      Vad jag försöker säga är att den avreglering som skett är en del i att det råder obalans på arbetsmarknaden. Märk inte den enda orsaken! Vad jag reagerar emot är att samma aktörer som vill se en större matchning samtidigt ofta förespråkar en radikaliserad valfrihet och att det råder diskrepans mellan dessa. Om det råder frihet kring hur många utbildningsplatser som ska finnas på respektive program, kommer eleverna också att använda sig av detta när de gör sina val. Min egen erfarenhet av denna valfrihet är att andra delar än utbildningsinnehåll är avgörande för de val som eleverna gör. Jag förstår att sammanhanget man befinner sig har fått en större betydelse jämfört med tidigare, men när skolan eller särskilda profiler som lyfts fram, blir viktigare än programmet och utbildningsinnehållet, ser jag som studie- och yrkesvägledare ett problem i detta. Jag möter alltför många elever som inte gjort ett välgrundat val, utan som blivit offer för andra faktorer som avgjort deras val. Informationsinsamlandet i sig är naturligtvis viktigt, men utan tillgång till reell vägledning riskerar informationen att bli obearbetad och kan resultera i ett felaktigt val.

      Lena

  3. Anders skriver:

    Hela saken är intressant: skolans studie och yrkesvägledare ska enligt regelboken guida till ett väl underbyggt val. Men det innebär också att kunna påpeka för elever att vissa utbildningar inte leder någonstans – det är supersvårt att få arbete som frisör, journalist eller samhällsvetare till exempel, och om eleven har intressen som lutar åt något yrke som det är svårt att få jobb som är det vår förbannade skyldighet att upplysa om det.

    Men sedan får man inte glömma möjligheterna att starta eget. Vi utgår ofta från att eleverna ska bli anställda, men väldigt lite sägs om det här med att bli egen företagare. Och då – men egentligen bara då – kan någon med tillräckligt mycket driv, energi och uppfinningsrikedom faktiskt lyckas i ett i övrigt svårt konkurrensutsatt yrke.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)