Studie- och yrkesvägledningens moment 22 – vi missmatchar istället för att matcha..

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Vägledarkalendariekonferensen 2015-05-21 om yrkesutbildning med inbjudna gäster från restaurangbranschen och Stockholms Hotell- och Restaurangskola, VVS-branschen och Vård- och omsorgsprogrammet på Tullinge gymnasium samt utställare från lite olika branscher. Alla inbjudna gester representerar branscher med akut och långvarigt rekryteringsbehov.

Alla vädjar till oss studie- och yrkesvägledare att vi ska informera eleverna om att de har stora behov framtida arbetskraft. De verkar tro att det räcker med att denna information ska gå ut till elever i 9an när de ska välja till gymnasiet. Vi som är vägledare inser att det är för sent att uppmuntra elever att välja yrkesprogram i 9an, eleverna har ofta bestämt sig innan dess. Elever är känsliga för vad föräldrar vill, vad lärare säger och inte minst vad som sägs i media. Säger lärarna att eleven har lite för bra betyg för yrkesprogram (jag vet….det finns nån sorts fördom om att man ska ha låga betyg om man ska vara intresserad av yrkesprogram!?) så suger ofta föräldrarna stolt i sig av detta och håller med om att ett studieförberedande/högskoleförbererande program är nog det rätta för barnet. Dess utom har vi haft en skolminister som upprepade gånger sagt i media att alla inte vill (eller bör?) gå på högskolan vilket tolkats att det inte går att få grundläggande behörighet från yrkesprogram och en rad andra missförstånd.

 

bristyrken 2

Många kommuner börjar dra öronen åt sig vad gäller PRAO och andra arbetar hårt för att hitta goda ersättare till PRAO t ex Skola-Arbetlivsprojekt i form av Skolverkskurs eller tillsammans med t ex Skolsamverkan. Arbetsmiljöverket har skärpt reglerna för Skolans systematiska arbetsmiljöarbete vilket påverkat förutsättningarna för bl a PRAO. Vi vet att PRAO är en viktig ögonöppnare för elever, de får ofta en ovärderlig inblick i arbetslivet och i ett yrke och detta kan ibland vara direkt avgörande för gymnasievalet, särskilt valet av yrkesprogram. Det är ibland jättefrusterande när vissa branscher inte riktigt vill öppna dörren för PRAO eller jobbskuggning p g a rigida säkerhetsregler. Då gå eleverna miste om värdefulla intryck som skulle kunnat leda till intresse för just ett visst yrke (med eller utan akut rekryteringsbehov!?).

 

gymnasiet

Många elever i 9an vet inte vad det är som de vill bli när de blivit stora d v s tagit studenten, det är därför de väljer brett t ex Samhällsvetenskapsprogrammet eller Ekonomiprogrammet alternativt Teknikprogrammet. Att vara en elev från en liten (och ibland fattig kommun) kan slå hårt mot deras framtidsdrömmar. Går man ut med halvbra betyg från Samhällsvetenskapsprogrammet och inte kommer in på populära högskoleutbildningar och inte orkar ha ett halvtråkigt jobb hur länge som helst är risken stor att man får ett nej från komvux om man söker en yrkesvuxutbildning fast det leder till ett brist yrke.

 

Valet i 9an har kommit att bli ett så avgörande val på ett sätt som saknar motstycke. Det krä-ver att eleverna är fullständigt valkompetenta d v s har fått och förstått informationen om ALLA valalternativ d v s alla yrken i Sverige man kan utbilda sig till och alla utbildningar som finns och att man kan rationellt jämföra och värdera informationen för det välgrundade beslutet. Detta tror jag knappast att 15-16åringar är kapabla till. Därför skjuter många elever beslutet framför sig genom att välja brett. Jag ser en tragisk missmatchning mellan en arbetsmarknad som skriker efter folk som också är delvis sluten för PRAO och annan praktik för barn och unga i skolan, vilket leder till informationsmiss. Gymnasieskolor som inte fyller sina yrkesprogramsplatser (och risterar inte komma igång p g a för få sökande) på vissa håll i landet eller har överfulla yrkesprogram på andra håll som gör att 9or kanske ger ut chansen att ens söka dit. Svårt att som vuxne få möj-lighet till yrkesutbildning på gymnasial nivå. Jag tror att det går att råda bot på detta genom att bl a införa en statlig skolpeng för vuxna och genom att införa ämnet Arbetslivskunskap i grundskolan redan från F-klass upp till 9an.

 

//Lotta Lindström

Kommentarer (8)

  1. Marina Johansson skriver:

    Jag tycker din text är bra och träffande. Vill instämma i det du skriver. Då min c-uppsats, ett avgörande val för framtiden stämmer så väl med det du så klokt skriver. Vem har ansvaret för balansen på arbetsmarknaden? Är det eleverna, SYV, politikerna eller branscherna? Jag anser att vi alla har ett ansvar men att branschen kunde möta upp eleverna på ett tidigt stadium och marknadsföra bristyrkena. Öppna dörrarna och ge eleverna möjlighet att få erfarenhet viket ökar möjligheterna att få fler till bristyrken.

  2. Stig Svanberg skriver:

    Hej!
    Branscherna har så länge jag kan minnas, velat göra ett intryck/avtryck i SYV:arnas frontlob. Lite motvilligt låter vi oss uppvaktas av diverse branschdagar, där i å ena sidan är lite smickrade över att någon är intresserad av oss, å andra sidan värjer oss från den påverkan vi implicit uppmanas ha på våra elever. Men vi skulle kanske kunna påverka dom att göra på ett annat sätt. Kanske skulle vi kunna få dom att medverka på “Arbetslivskunskapsdagar” för våra elever istället, hitta system för att PRAO återupplivas och görs angeläget?

    Jag håller med dig Lotta att PRAO är svårt att ersätta och att en hyfsad valkompetens hos våra elever måste börja etableras redan på låg- och mellanstadiet. Jag tror inte Arbetslivskunskap kommer att införas i läroplanen under min livstid, oavsett hur viktig vi kan tycka att den är.

    Aldrig har studie- och yrkesvägledning varit mer i fokus än idag. En osökt möjlighet ges för oss som yrkesgrupp att definiera, utveckla och organisera vägledning i enlighet med professionen och de etiska riktlinjerna. Inte vänta på att någon ska peka ut vägen för oss. För detta behöver vi skapa starka syv-nätverk, samarbeta närmare och våga/vilja diskutera saker som du nämner i din artikel.

    Ett forum för detta finns numer på SYVonline (http://syvonline.se/). Visserligen ett VGR-projekt men medlemskapet är öppet för alla i Sverige. Även lärare är välkomna, många har bra idéer om integration av arbetslivsorientering och känner sin elever väl och vet vad som funkar.

    Diskutera mera!

    Mvh
    Stig S.

    • Lotta Lindström skriver:

      Hej Stig

      Tack för intressanta synpunkter. Ja, jag håller med om att vi studie- och yrkesvägledare borde ta detta gyllene tillfälle i akt då vi uppmärksammas så mycket i media, att visa vilka vi är och vad vi går för.

      // Lotta

  3. Anette Appelberg skriver:

    Hej! Jag har sadlat om till Jobbcoach, detta betyder i praktiken ingen större skillnad jag möter eleverna som gått ut gymnasiet och en del har gjort felval. De säger ofta att de hade för dålig kunskap om sig själva och/eller vilka yrken som finns för att göra rätt val. Det kostar oerhörda pengar för samhället med dessa felval. Hur kan man som Syv stävja detta?
    Då jag var syv på grundskola hade jag ett koncept som ingen annan Syv verkade ha. Jag jobbade på sju olika Högstadier och det slog mycket väl ut med detta på tre av dessa skolor.
    Jag hade en “Jobbsökarkurs” ung. två lektioner lång, i 8-an och 9-an och därefter fick alla PRAO elever gå ut och bli utsatta för en fejkad liten anställningsintervju innan Praon började! (på sin Praoplats)
    Detta var mycket bra eftersom ingen gjorde felval till sin praoplats, för då hade de ju redan träffat Handledaren och sett sin praoplats innan det började. Ville de inte vara där hade vi tid att hitta ny plats.
    En annan poäng med detta vara att eleverna lärde sig hur man beter sig då man fixar ett jobb, dvs. hur tar man i hand, vilka frågor kan man få på en anställningsintervju och vad ska man själv ställa för frågor till en arbetsgivare.

    Praon är till för att den unge ska få känna på hur det är på en arbetsplats, och hur det känns inom olika yrken. Det är mycket viktigt och alldeles för lite kontakt med yrkesverksamma som läget är nu. Skolan är sluten på detta viset tycker jag.
    Mer folk utifrån i skolan, arbetsgivare, personal, olika yrkeskategorier representerade i riktiga människor som kommer och berättar på ett positivt sätt om sina arbeten. Detta måste enligt min erfarenhet ske redan i lågstadiet och därefter följa eleverna upp i åren som ett naturligt inslag och roligt komplement i undervisningen.
    Eleverna tackade mig, de hade fått redskapen för att våga söka upp en chef, de fick kunskaper i form av ett häfte jag gjorde som jag kalla de “Personlig marknadsföring” och många fick mod genom kunskaperna att söka upp chefer och söka sommarjobb tex.
    Detta är mitt sätt att vara en länk mellan elev-arbetsliv. Jag kan gärna dela med mig av kunskaper om någon är intresserad.
    Hälsningar Anette Appelberg

    • Lotta Lindström skriver:

      Hej Anette

      Tack för intressant idé om Jobbsökarkurs för 8or och 9or inför PRAO.

      //Lotta

  4. Margareth Hagberg skriver:

    Hej Lotta!

    Intressanta synpunkter. Tänkte bara berätta att vi gör ett nytt försök med PRAO vid Bredängsskolan den här terminen, vecka 12. Det är årskurs 8 som går ut. Beträffande ämnet Arbetslivskunskap, så var jag inne på att SYV skulle kunna vara ett eget ämne i ett tidigare reportage i tidningen Skolvärlden. En annan lösning för att integrera SYV i hela skolans ansvar, skulle kunna vara att man smyger in yrken och branscher i läromedlen. Ex, om eleverna läser Samhällsekonomi – finns det små noter i kanten på texten där det finns information om tex ekonom, ekonomiassisten med flera. Kanske en länk till Arbetsförmedlingens sida Yrken A-Ö. Läraren pratar lite kort om det i samband med sin undervisning. Jag tog kontakt med ett läromedelsförlag, då jag fick feedback från professor Nihad Bunar, som tyckte att det var en lysande idé, men fick dessvärre inget gensvar.

    Ha det gott!

    Hälsningar

    Margareth

Lämna en kommentar

  • (will not be published)