Ska ‘studie- och yrkesvägledare’ vara en skyddad titel?

Jag tror att nästan alla vägledare har stött på frågeställningen eller själv funderat kring om vår yrkestitel bör legitimeras. När jag resonerar för mig själv brukar jag landa i att frågan är knepig och framförallt svårgreppad: Är det en fråga om yrkesidentitet, kvalitetssäkring eller protektionism (d.v.s. för att hålla icke examinerade studie- och yrkesvägledare borta)? Vad är syftet med en legitimering och skulle det fylla en funktion?

Gällande kvalitetssäkringen bör egentligen en studie- och yrkesvägledarexamen räcka i sig själv. Det är rimligt att anta att en examen är ett legitimt kvitto på en genomgången utbildning – men det kräver givetvis att det finns en hög tilltro till lärosätena och kontrollfunktionerna.

Protektionismen ger mig sura uppstötningar. Det är en metod för exkludering och jag känner att jag inte bekväm med det. Visst, jag stör mig på människor som kallar sig själva för SYV – även om de inte är examinerade vägledare. Det ger mig dock ingen rätt att sätta mig över dem och jobba för att begränsa deras möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Nej. Det motsäger dock inte att jag tycker att titeln studie- och yrkesvägledare bör vara reserverad för oss som är examinerade inom området och här kan en legitimation uppfylla en viss funktion. Alla obehöriga bör helt enkelt benämnas och benämna sig själva som något annat – exempelvis assisterande/obehörig/olegitimerad SYV och helst något som inte innefattar studie- och yrkesvägledare/SYV i titeln.

Frågan om yrkeslegitimation handlar således om yrkesidentitet: Stoltheten i att vara studie- och yrkesvägledare. Jag är ändå osäker på om en yrkeslegitimation är den enda och rätta vägen för ett erkännande. Därför bör en auktorisation, likt socionomernas auktorisation, undersökas närmare. Är det något för oss och hur ska i så fall administrationen av auktorisationen se ut? Vilket organ ska hålla i det: LR, Sveriges vägledarförening eller kanske någon annan konstellation?

Kommentarer (1)

  1. Lena skriver:

    Tack för inlägget Volkan. Frågan om studie- och yrkesvägledares profession är ett internationellt forskningsområde som alltför sällan diskuteras i Sverige.

    Tyvärr kommer professionsforsking alltför ofta fram till att vägledare knappast kan betraktas som en profession. Vägledare tilldelas (och accepterar) ofta rollen att administrera individers val vid den institution man jobbar för, snarare än att bidra med kvalificerat stöd för att lära individer att hantera sina val och övergångar (dvs att vi anpassar oss till andras förväntningar, snarare än att vara säkra på och stå upp för vår profession).

    Problemet handlar i mindre utsträckning om yrkesidentitet eller formell legitimeting/auktorisering/kvalitetssäkring, menar jag.

    Jag menar att en viktig väg framåt för vår profession är att stärka studie- och yrkesvägledningens forskningsanknytning (snarare än legitimering, auktorisering, etc. Inom skolan är det lätt att motivera och genomföra, menar jag, eftersom författningarna säger att skolans studie- och yrkesvägledning ska utgå från forskning och beprövad erfarenhet. Jag uppmamar er alltså i vardagen våga vägra arbetsuppgifter/förslå konstruktiva förändringar med hänvisning till forskning, och på så sätt stärka vår profession.

    Detta är en positiv maktfaktor för oss. Om en arbetsuppgift inte resonerar med dig och dina professionella överväganden så uppmanar jag dig att lita på dig själv. Med stor sannolikhet kan du då finna forskningsresultat som stärker dig och dina argument, med syfte att säkerställa att din skola följer författningarna – och alla elever erbjuds kvalitativ vägledning – som är forskningsanknuten.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)