Att nätverka med andra ger dig mera

Detta att engagera sig har alltid varit min grej. Det började att jag satt med i elevrådsstyrelsen. Min första fackförening var SARO (sommararbetarnas riksorganisation), numera nedlagt, där vi engagerade oss för fackliga frågor som gäller kolloarbetare. Efter syv-utbildningen så åkte jag med en kryssning med LR-stud och på den resan är jag fortfarande.

Inom LR lokala stockholmsförening träffas vi Syvare inom Stockholm i lite friare former och diskuterar sånt vi tycker är viktigt. Såsom Gy 11. Vad blir konsekvenserna när eleverna gått klart ett yrkesintroduktionsprogram, blir de anställningsbara sen? Vad vet vi idag?

När man arbetar ensam så har man verkligen behov av att träffa andra syvare i nätverkande. Jag tror att det finns mycket att göra när det gäller nätverkande inom friskolorna. På mina kommunala skolor har vi alltid haft syv-nätverk. Innerstadsnätverket när jag arbetade på en innerstadsskola med studieförberedande program. Nu Syv-syd med skolor från södra delen av Stockholm. Vi har också ett kommunöverskridande nätverk, med syvare från närliggande kommuner. Vad viktigt är att ta upp frågor om vad skiljer sig mellan de olika kommunerna hur hanterar man olika frågor. jämföra arbetsuppgifter med varandra och hur  de ser ut, hur mycket administration kan man stoppa i en tjänst och fortfarande kalla sig studie och yrkesvägledare?

Varför är elevvårdstjänster ofta deltidstjänster? Har du någonsin sett en vaktmästartjänst eller datateknikertjänst på deltid? Nä jag trodde väl det! Men vi studievägledare älskar små tjänster och springa runt på tusen ställen, vara små kameleonter som anpassar oss efter skolkulturer och rektorer. Nåväl det får bli dags att skriva på löneuppropet om 10 000 kr mer i månaden. Någon kurs i att hantera besvärliga människor lär vi i alla fall inte behöva.

Anette Svensson

Utskott vill ha bättre Syv men är man villig att betala?

Den 30 april stod att läsa på www.skolvarlden.se:

”Utskott vill ha bättre syv”

Socialdemokraterna har genom en motion initierat ett förslag som innebär att gymnasieelever behöver bättre studie- och yrkesvägledning, för att underlätta val till högre studier och yrke efter gymnasiet. Ett enigt utbildningsutskott anser att regeringen bör se över vägledningen för gymnasieelever.

Gott att läsa för en facklig företrädare som arbetar för en utökad och kvalitetssäkrad studie- och yrkesvägledning! Men redan innan förhoppningarna hinner få fäste, infinner sig tvivlet på betydelsen av utskottets konstaterande. Hur många propåer och uttalanden har inte passerat revy de senaste åren, utan att sätta några bestående avtryck eller genera konsekvenser i form av förändringar? Vad hände t.ex. med Ingegerd Sahlströms utredning om Karriärvägledning? Och varför återfinns inte en stavelse om behovet av en bättre och mer utvecklad studie- och yrkesvägledning för grundskoleeleverna i utskottets konstaterande?

Anders Flodström skrev för ett par år sedan en artikel i Svenska Dagbladet om att; ”Sverige saknar studievägledning”. Han konstaterade att Sverige var i strykklass i Norden när det gäller studie- och yrkesvägledning. I den svenska skolan hade då varje studie- och yrkesvägledare ansvar för 550 elever. Det motsvarar ungefär två och en halv timmar per elev och läsår. Undervisning och administration som ingår i tjänsten syns inte, så det är sannolikt ännu mindre.

I vårt grannland i öster, Finland, som återkommande brukar användas som jämförelse vad gäller den svenska skolan, har man i skollagen fastställt 70 timmars studiehandledning i årskurs sju till nio. Under gymnasietiden ingår dessutom en studievägledningskurs för eleverna som är obligatorisk. De som önskar kan även välja en valfri fördjupningskurs inom området. Vandrar vi västerut så har norska elever i årskurs sju till nio drygt 100 timmar till vägledning. I detta ingår också prova på olika ämnen på gymnasiet. I Danmark är studie- och yrkesorientering ett obligatoriskt ämne.

Lärarnas Riksförbund har sedan länge konstaterat att den decentraliserade skolan i form av kommunaliseringen inneburit och innebär en rad försämringar. Detta gäller även studie- och yrkesvägledningen. Det är alltför stora skillnader både mellan kommuner, men också mellan enskilda skolor i en och samma kommun. Likvärdigheten består i bästa fall av att man tittar på den/de skolor med lägsta resursen och lägger såväl golv som tak utifrån det.

Jag vill inte inlåta mig till den desillusionerade skara som inte längre tror på förändringens möjlighet och obändiga kraft till en bättre utveckling. Jag vill inte utgå från att inget ändå kommer att ske, där ytterligare ett förslag slutar som hyllvärmare. Jag vill tro och hoppas att beslutsfattare är beredda att omsätta sina inviter i handling. Så visa oss NU att det finns kraft och mod att skrida till handling för att göra en skillnad!

Lena

En SYO-tant funderar vidare…

Ibland händer det bara… Det där som får oss att liksom vakna till och ryckas upp ur slummern.. Vi lunkar på i våra rutiner, i våra invanda mönster.. Det rullar på liksom, och vi är ganska nöjda med det.
Men plötsligt så händer det!
Det är någonting som liksom skaver, som gör att det inte känns helt okej.. Något..
Vi måste ”ta tag” i sakerna… Göra något.. NÅGOT…
Vad är det vi gör då?
Vi flyttar.
Eller så köper vi ett landställe.
Eller så kanske vi byter jobb.
Vi tapetserar om…
Eller så skiljer vi oss.
Eller gifter oss.
Vi skaffar ett barn till!
Eller ett husdjur…
Vi börjar studera.
Vi tar helt enkelt tag i den där ”drömmen” – vi ”fångar dagen”.

Det är inte alltid det finns en kristallklar plan i starten för det där som är ”drömmen”. Men någonstans så är just den här ”drömmen” en del av den där större drömmen – ”drömmen om ett bättre liv”.
Vi lägger vårat livspussel och försöker skapa en bättre bild än tidigare. Och allas pussel ser olika ut, men för mig är de alla vackra, bara olika.

Jag har en fantastisk förmån i mitt jobb, att få ta del av alla dessa människors olika drömmar, livsöden, mål och visioner. En del får jag t.o.m. förmånen att vara med på att förverkliga, då de fortsätter gå hos ”sin syo-tant” under studetiden och sen så småningom plockar ut ett slutbetyg. Det kan ligga SÅ mycket blod, svett och tårar (läs tid, energi och jäklar anamma) bakom det där slutbetyget innan de kommit i mål! Och då är detta oftast bara ett delmål, de vill ofta läsa vidare…

Det är ofta jag med mina klienter ritar upp ”blomman” – ni vet den där metaforiska blomman där de själva är blomknoppen i mitten, och sen är alla kronbladen allt som är viktigt för dem i deras liv. Det gör ofta mina klienter medvetna om hur deras livspussel egentligen ser ut, och hur många saker de ”måste räcka till för”, vilket i sin tur skapar en realistisk tidsplan för deras studier.

Sa jag att jag ”vinkade av” en som jag har träffat under två och ett halvt års tid ca varannan, var tredje månad, och som nu ”tar studenten”? Lite vemodigt, men samtidigt SÅ himla roligt!
Min ”belöning” för det jobb jag gör är när hon ska gå och hon säger:

–         Lenita, jag hade aldrig klarat de här med de höga betygen om jag inte hade fått komma till dig i uppförsbackarna.

DET smäller högre än alla löneförhöjningar i världen för mig!

 

/Syo-tanten Lenita

En dag på jobbet

Det känns spännande att få vara med och tycka till och reflektera här på LR:s hemsida och ge röst åt en liten, men viktig grupp.
Efter snart 20 år i yrket, så funderar jag på vad som är specifika i detta yrke
Jo, det är helt enkelt mötet med eleverna, alltså själva samtalet när det faktiskt händer något! För några kanske det som händer passerar spårlöst, medan det för andra kan verka nästan magiskt.
Vi använder vägledningsmetodiken, det vill säga, att lyssna, spegla, sammanfatta, samt sätta upp mål för elevernas framtid så att de kan bringa ordning i olika valsituationer , t ex val till gymnasiet, folkhögskola, universitet/högskola, yrkeshögskola och yrkeslivet.
Dagarna är fyllda av samtal med föräldrar som är ängsliga för sitt barn, en lärare som vill diskutera något i sitt mentorskap eller en rektor som vill öka sin kompetens inom GY11 .
Jag har precis haft en SYV- student i 5 veckor som har gjort informationspraktik. Under hans praktik har det varit workshops där eleverna har fått lära sig att marknadsföra sig via personliga brev och CV, men också fundera på arbetsgivarens kompetenskrav i platsannonsen, d v s vad en nyanställd förväntas prestera och betydelsen av foto i ett CV.
Alla var inte helt säkra på att de ville ha med sitt foto, eftersom de kunde bli diskriminerade. SYV-studentens argument varför ett foto är bra var att arbetsgivaren lättare skulle känna igen deras CV bland alla andras. Intressanta diskussioner uppstod!
Vi har också varit i språkintroduktionsklasserna och informerat om det svenska skolsystemet, samt gymnasieskolans olika program. Vi har diskuterat om språknivån på AMS intressetest är på hög nivå , om det är lagom svårt, eller till och med är för lätt.
Det här var några reflektioner, fortsättning följer nästa vecka.

Anette

Rätten till kvalificerad vägledning

Ansökan till högskola/universitet pågår för fullt och de blivande studenternas besök duggar allt tätare. De tidigare djupgående vägledningssamtalen har tillfälligt ersatts av mer specifika frågor rörande utbildning och antagning. Att välja är i allra högsta grad en existentiell handling. Det handlar om att bearbeta frågor som:

Vem är jag? Vad kan jag? Vad vill jag?
Vad finns det för alternativ? Hur når jag mitt mål? Vilka hinder finns?

Genom de val vi gör skapar vi åtminstone delvis innehållet i vårt liv. Det är vånda blandat med förväntan. Oron bor granne med förhoppningarna och det är på samma gång skrämmande som spännande. Det handlar inte heller enbart om det faktiska val vi gör, utan lika ofta om det som vi därmed väljer bort. Det kvalfyllda består i att vi inget vet om det som väntar. Gör jag rätt eller fel? Vad innebär mitt beslut?

De möjligheter som i dag står till buds är fler än någonsin tidigare. Att orientera sig i denna utbudsdjungel är en utmaning i sig och ökar behovet av kvalificerad vägledning. Trots otaliga möjligheter finns också begränsningar. Konkurrensen till vissa utbildningar är skyhög. Kontextens betydelse begränsar oss i vilka alternativ vi uppfattar, liksom de vi inte ser. En studie- och yrkesvägledares uppgift är bland annat att arbeta med perspektivvidgande. Vidare att hjälpa den sökande att reflektera över ovan nämnda frågeställningar för att förstå sig själv i förhållande till alternativen. Det ställer krav på kunskap kring teoribildning inom sociologi, psykologi, pedagogik, samtalsmetodik och samhällsvetenskap.

Den enda utbildning som omfattar alla dessa delar, kopplade till val och väljande, är studie- och yrkesvägledarutbildningen. Alla elever skall därför ha tillgång till professionell och oberoende vägledning av utbildade studie- och yrkesvägledare. Den skall vara nationellt likvärdig och inte en enskild punkinsats utan pågå kontinuerligt under läsåret. För att stärka studie- och yrkesvägledningen måste den tillföras resurser och börja betydligt tidigare än vad i dag är fallet.

Lena Hartvigson