Vådan av att vara ny och nyutexaminerad studie- och yrkesvägledare

Jag minns hur det var att träda ut i ett obegripligt arbetsliv som SYV då man plötsligt inte kände igen sig från utbildningen.  Allt det där praktiska typ PRAO-lappar, individuella studieplaner, datorprogram som Procapita, Extens, Schoolsoft, osv som man ska bli vän med, alla praktiska frågor om hur många poäng och när ska man söka senast. Varför det inte finns en ordentlig befattningsbeskrivning eller arbetsplan för studie- och yrkesvägledning på arbetsplatsen när man kommer? Varför får man inte ett par dagars introduktion? Det som är lite lömskt i vårt yrke är också hur mycket s k tyst kunskap det finns, det fattas manualer för hur vi bäst ska sköta vissa uppgifter, vi får inte alltid rätt svar av våra chefer när vi frågar, utan möts av ett – jasså jag trodde du visste…

Vi är en liten kår och detta speglas väl på ett påtagligt sätt när man läser om vad vi är på Wikipedia, det är dock inte en lång eller helt korrekt artikel. Snälla kollegor som känner för att rätta till bilden av oss gå in och gör en god gärning!

Redan 1994 skrev Lennart Henrysson (troligtvis den första avhandlingen inom SYV området…)  SYO-Kulturer i skolan – Elevers och skolpersonals uppfattningar av studie-, yrkes- och arbetslivsorientering på några högstadieskolor. Han kommer till slutsatsen att syo-kulturen beror på rektors inställning och syofunktionärens (det hette så på den tiden…) förmåga att skapa goda relationer med lärare och skolledning. ”Syofunktionärerna har varit olika framgångsrika i rollen som förändringsagenter på respektive skolor, en variation som kan bero på personliga egenskaper, relationer till övrig personal, graden av stöd från skolledning etc…” Lite beklämmande att det inte hänt mer på den fronten på alla dessa år.

Det som studie- och yrkesutbildningen tillsammans med gamla erfarna SYVare borde göra är att erbjuda fadderskap/mentorskap för nya kollegor. Vi som är gamla i gården borde ta emot nya vägledare med öppna armar och svara på alla miljoner frågor de har. Vi borde hjälpas åt att publicera mallar för befattningsbeskrivningar och arbetes/verksamhetsplaner som får kopieras och anpassas efter behov. Vi kanske också måste bli bättre på att bilda/skapa lokala nätverk för att på så sätt stötta och hjälpa varandra.

Jag la ut stora delar av dessa tankar på Facebook och fick många reaktioner och Gilla från kollegorna på SYV Forum Sverige. Många bekräftar bilden och känner igen sig i min beskrivning. Det känns skönt att ha slagit huvudet på spiken men också skrämmande och beklämmande. Tänk om Facebook hade funnits när jag gick ut 1994?

Finns det någon där ute som har bra introduktionsmaterial eller arbetsplan etc som skulle vilja dela med sig av detta?

Lotta

Staten och vägledningen

För en tid sedan kom ett förslag från moderaterna via Tomas Tobé, skolpolitisk talesman, om att minska antalet platser på estetiska programmet. Anledningen till propån var att få elever sedan får arbete inom det estetiska området och att utbildningarna bättre ska kopplas till arbetslinjen. Förslaget har väckt många reaktioner också inom det egna ledet, där ungdomsförbundet sågat det hela. Ett sådant grepp innebär en inskränkning av individens frihet att själv välja.

Som studie- och yrkesvägledare vet vi att det estetiska programmet framförallt är högskoleförberedande till sin karaktär, vilket dessutom tydliggjorts genom GY-11. Vi vet också att få elever söker till Vård- och omsorgsprogrammet, liksom till det industritekniska programmet trots att man inom båda dessa områden skriker efter arbetskraft. Detta är naturligtvis ett problem! Jag tror dock inte att lösningen är att minska platserna på det estetiska programmet. Många elever som genomgått det estetiska programmet studerar sedan vidare. De är inte heller mindre representerade på arbetsmarkanden tre år efter avslutade studier jämfört med elever som gått det naturvetenskapliga programmet. Man måste i stället ställa sig frågan varför eleverna väljer bort det industritekniska programmet liksom vård och omsorgsprogrammet. Hur ser villkoren ut för dem som arbetar inom vården? Vilken bild har eleverna av industrin när det inte finns praoplatser att tillgå inom sektorn? Det råder i dag en stark skiljelinje mellan skola och arbetsliv. Många ungdomar kommer inte i kontakt med en faktisk arbetsplats förrän under senare delen av tonåren.

För att råda bot på denna separation av skola och arbetsliv behövs en studie- och yrkesvägledning som tar sin start redan under förskolåldern, för att sedan finnas som en röd tråd under hela skoltiden. Olika aktiviteter under olika åldrar för att få se, smaka och förstå olika yrkens innebörd. En perspektivvidgning utifrån begränsningar av klass, genus och etnicitet måste också ta sin börja i tidiga år, då förförståelse, fördomar och befästande av värderingar påbörjas tidigt i livet.

Det finns flera skäl till att behandla studie- och yrkesvägledning både ur ett utbildningsperspektiv och ur ett arbetsmarknadsperspektiv. Eleverna måste på ett konkret sätt få en inblick i det arbetsliv som väntar dem. De måste också ha tillgång till kvalificerad studie- och yrkesvägledning och till studie- och yrkesorientering i ett vidare perspektiv. I det senare ryms flera personalkategorier, som på olika sätt behöver arbeta med och samverka kring ökade kunskaper om utbildning och yrkesliv. Den direkta vägledningen ska skötas av utbildade studie- och yrkesvägledare som har den särskilda kompetens som krävs för uppdraget.

För att säkerställa detta krävs en statlig satsning på studie- och yrkesvägledning. Jag välkomnar den granskning som Skolinspektionen nu genomför gällande studie- och yrkesvägledning utifrån tillgång och kvalitet på 34 grundskolor i hela landet. Men om en förändring ska till måste staten kliva in och aktivt ta sitt ansvar. Att komma med krav på tillgång till en kontinuerlig och kvalificerad studie- och yrkesvägledning när kommunernas resurser är hålbitna samtidigt som de lyder under statliga krav på budgetar i balans, lär inte förändra vare sig förutsättningar eller vad som kommer utav dem. Så mitt budskap är:

Förstatliga den svenska skolan!

Lena Hartvigson

Öronmärk timmar för grundskolesyvarna

Nu är man tillbaka till bloggandet efter en härlig sommar och en intensiv start av hösten. Att i TV höra sin rektor säga att vi får dra ner på platser, vilket vi gjorde å ena sidan och att se i inslaget att i skolans klassrum hägrar tomma stolar. Tills vi å andra sidan hade kö till alla inriktningar i början av terminen och vår förortsskola transformerades till ett poppisgymnasium. Lång näsa till innerstadskolorna minsann!!

Sen har det för många elever blivit felval på vägen, vem ska man skylla på då?

Studie och yrkesvägledarna som på sina 20 procent skall klara detta omöjliga uppdrag, eller rektorerna som inte ser att det ett finns ett behov av vägledning. Det är också en process där man skall lyssna in och spegla, finna tid till ett möte och inte matcha inte eleverna i rätt utbildningsfålla .

Kan det vara så att det inte ger något cred för själva grundskolan, det viktigaste för dem är bra betygsresultat och att de snarare satsar resurser på en speciallärare eller extra matematiktimmar.

Det är nog därför kommunerna skall öronmärka timmar för grundskolasyvarna.

Eller ha en kommunal Syv-plan, där alla grundskolor får lika mycket vägledningstimmar. Eller varför inte som Nacka med sin vägledningscheck. Alla borde få sig garanterat tre vägledningscheckar eller mer .

Talade idag med en dramapedagog som hade använt forumteater i ett projekt med studie och yrkesvägledare i ett försök att få grundskoleelever i en kommun att välja könsöverskridande, som sen visade visat sig ändra 10 procent av den trenden. Är det inte fantastiskt att ju flera man är och jobbar mot ett mål så går det framåt. Att få vara kreativ. Se upp från datorn och komma ur sin komfortzon och träffa andra. I ett ibland mycket ensamt yrkesutövning så gör sådana här initiativ att man utvecklas som yrkesgrupp.

Började den här bloggen med att känna mig helt tom i huvudet och okreativ men det tog sig på slutet. Det är nog så man måste arbeta, Kämpa på med att finna nya vägar och aldrig ge upp om att saker ska ändra sig och bli bättre. Det är väl därför man började engagerade sig över huvud taget.

Anette

 

Spridda tankar om det fria skolvalets effekter och SKL och minskade gymnasieavhopp

Skolverkets rapporter ”Den svenska skolans nya geografi” och ”Likvärdig utbildning i svensk grundskola” har slagit ner som en bomb i den svenska skoldebatten. Rapporterna visar på att klyftorna mellan skolorna ökat kraftigt, samtidigt som elevsammansättningen fått en ökande betydelse för elevernas resultat. Vidare tydliggörs att skolvalet används av privilegierade grupper för att undvika kontakt med underprivilegierade. En ökad sortering där skolvalet leder till en ökad segregation med sjunkande resultat som följd.

SKL: s rapport ”Motverka studieavbrott gymnasieskolans utmaning att få alla elever att fullfölja sin utbildning” för fram olika framgångsfaktorer för att minska avbrotten från gymnasieskolan. Man kan olika synpunkter på dessa framgångsfaktorer och vilken betydelse man tillmäter dem, men jag undviker den diskussionen. Det som först och främst nämns är bra bemötande och tydliga mål med betoning på resultat. En tredje faktor handlar om att vara på rätt utbildning och tillgången till kvalificerad studie- och yrkesvägledning. Man talar om vikten av flexibilitet vad gäller möjligheten att byta program och inriktning, som en möjlig åtgärd för att undvika avbrott. Samtidigt framhåller man att bland elever som byter program uppnår endast 29 % slutbetyg inom tre år. Huruvida det utfärdas slutbetyg efter fyra år förtäljer inte rapporten, men statistik i övrigt visar på att förlängningar inte genererar den önskvärda effekten av slutbetyg och grundläggande behörighet.

Möjligheten att byta utbildning har blivit allt större de senaste åren. Detta är en effekt av den ökade konkurrensen om eleverna, eftersom det fria skolvalet kräver en något för stor organisation, då det måste finnas lediga platser att välja mellan. Trots detta ser vi ingen minskning av antalet avbrott. Min fråga är i vilken utsträckning eleverna haft tillgång till studie- och yrkesvägledning under sin grundskoletid.

Konkurrensen mellan skolorna gör att eleverna i grundskolan översköljs av marknadsföring och en mängd olika alternativ som de knappast kan överblicka. I vissa fall, framförallt i storstäderna, har valet snarare kommit att handla om val av skola än val av utbildning. Hur förhåller vi oss som studie- och yrkesvägledare till detta? Vad får det för konsekvenser för vägledningens kärna? Oavsett vilken politisk tillhörighet eller ideologisk utgångspunkt vi har är detta en fråga som måste lyftas.

Lena

En SYO-tant funderar vidare…

Tydligen så ska de tre nuvarande myndigheterna Högskoleverket (HSV), Verket för högskoleservice (VHS) och Internationella programrådet från 1 januari 2013 slås samman för att ersättas av två nya myndighetsenheter – Universitetskanslerämbetet (UKÄ) och Universitets- och högskoleområdet (UHR)

Ska bli spännande att se vad detta utmynnar i! Inte för att man på något sätt blir klokare på hur det tänks på högre ort med detta, men spännande ska det verkligen bli!

Som vanlig, enkel studie- och yrkesvägledare har jag den senaste tiden kommit att fundera mer och mer på om det på ”denna höga ort” verkligen alla gånger tänks till på vilka konsekvenser det kan bli för enskilda individer. Och vad är det egentliga syftet med varför man genomför de reformförändringar man genomför. Och jag har undrat en hel del på om man lägger tillräckligt med tid på ”baksidan”, eller om man kanske bara stirrar sig blind på den vackra glänsande framsidan? Att allt ska bli sååååå mycket bättre…
Till exempel på att det behövs ordentligt med tid för förarbete, till exempel att tillsatta referensgrupper som arbetar med olika frågeställningar kring implementeringen, för att konsekvenserna inte ska bli förödande för våra medborgare i vårt land.
Vem finns dessa myndigheter för egentligen? Ska det inte vara ”användarvänligt” där, precis som med allt annat? Finns de för sitt eget existerande, eller finns de för våra medborgares skull?
Vi SYV’ar mailar och ringer dagligen just nu till t.ex. VHS och HSV och Skolverket för att få hjälp med tolkningen av förordningstexterna, eftersom det finns på tok för mycket tolkningsutrymme. Sen delar vi med oss till varandra av de svar vi får (oftast får vi olika svar också) på de SYV-forum som finns på Facebook. Svaret innehåller oftast en refering till lagtext och/eller förordningstext, men ingen hjälp med tolkningen av det. Vi HAR läst, vi lovar! Vi fattar det bara inte… Eller rättare sagt, vi fattar inte hur vi ska tillämpa det i praktiken, eftersom det inte går!
Vi studie och yrkesvägledare sitter dagarna i ända och studieplanerar med folk i vårt avlånga land, och vi vet väldigt väldigt mycket om vilka olika bakgrunder det finns bland våra medborgare i vårt land. Vi hade ju förhoppningsvis varit en självklar del av denna önskade referensgrupp kan man ju tycka…

Jag ser ju bara nu på hur implementeringen av VUX12 är, blir och troligtvis kommer se ut framöver…

Citerar här från VHS nyhetssida (Verket för högskoleservice, 2012):
”Utbildningsdepartementet meddelar i pressmeddelande den 22 maj att elever med examen från nya gymnasieskolan under en övergångsperiod ska få konkurrera i en egen urvalsgrupp vid antagningen till högskolan. Innan VHS fått mer direktiv om hur den nya urvalsgruppen ska se ut, kan vi dess värre inte ge mer information än det som framgår av pressmeddelandet”

Jaha ja.

Men vad händer då med de som kommer få ett s.k. ”blandbetyg”? Vi har studerande hos oss på vuxenutbildningen som kommer få ut sitt slutbetyg inom ett par månader. Som kommer söka högskola/universitet till starterna i januari. Hur ska de konkurrera då? Hur beräknas deras meritvärde? Hamnar de i urvalsgrupp ett eftersom de har ett slutbetyg från Vuxenutbildngen? Eller hamnar de i urvalsgrupp två för att det är ett ”blandbetyg”? En studerande hos oss har mailat direkt till VHS antagningsservice och direkt till några universitets/högskolors antagningsenheter för att få svar på hur blandbetyg kommer värderas. Här är några av svaren hon fick:

VHS antagningsservice:
” De som läser gymnasiet enligt den gamla betygsskalan läser klart hela gymnasiet i den. Och de som går den nya reformen gör det under hela gymnasietiden. Väljer du att läsa kurser i båda skalorna behandlas du i en egen urvalsgrupp.”

Jaha ja. Men den egna urvalsgruppen skulle ju inte införas förrän 2014? Hmm…

Universitet 1:
”Betygen från den senaste gymnasiereformen kommer att hamna i en egen urvalsgrupp. Då kommer dina betyg att översättas till den nya så gott det går. Men hur det exakt blir för just dig kan jag inte svara på. Antingen omvandlar gymnasieskolan dina gamla betyg till nya, om det går. Eller också får vi göra en avvägning av vad ditt gamla betyg skulle motsvara i en femgradig betygsskala.”

Jaha ja. Det där lät ju bra. Men hur ska vi omvandla (för jag antar att det är oss på vuxenutbildningen som menas när det hänvisas till Gymnasieskolan) hennes gamla betyg till nya, när hon får ett blandbetyg?

Universitet 2:
” Det finns ingen egen urvalsgrupp för blandbetyg utan de brukar hamna i BII (kompletteringsbetyg).”

Jaha ja. Brukar? Hur kan det vara Brukar när det här är ett nytt dilemma?

Universitet 3, 4, 5 och 6 valde att helt ignorera den delen av frågeställningen, utan istället svarade de enbart på delfråga 2, som handlade om antagningspoängen, och vilken antagningspoäng som reserverna hade senaste antagningspeioderna.

Jaha ja.
Vi fick ett annat nyhetsmail nu i veckan också från VHS – i slutlämmen på mailet så står det att vi måste verkligen tänka på att inte på något sätt jämställa motsvarandelistan från skolverket med GY00-kurser/GY11-kurser med tabellen i bedömningshandboken för GY00-kurser/GY11kurser!
Där kan jag säga att där blev det inte ett Jaha Ja.
Där blev det ett HE-RE-MIN-JE…
Borde inte dessa två listor/tabeller vara likalydande???
Har lite svårt att förstå tänket på högre ort ännu mer…
När jag tänker på hur vi studie och yrkesvägledare alltid ska tänka på ”Individens egna röda tråd i sitt liv” från förskola till pensionering och ”det livslånga lärandet”, att man lär hela livet…
Och med tanke på rubriken på föregående blogg-inläggs rubrik ”Att nätverka med andra ger dig mer”

Varför är det då som vattentäta skott mellan utbildningsmyndigheterna?
Tänk om ALLA utbildningsmyndigheter –  VHS, HSV, Internationella programrådet, Myndigheten för specialpedagogiska insatser, YH-myndigheten och Skolverket (jag har säkert glömt någon/några) hade suttit tillsammans.

Som ett enda Utbildningsmyndigheten.

Vilken fantastiskt utopisk tanke!

/SYO-tanten

Att nätverka med andra ger dig mera

Detta att engagera sig har alltid varit min grej. Det började att jag satt med i elevrådsstyrelsen. Min första fackförening var SARO (sommararbetarnas riksorganisation), numera nedlagt, där vi engagerade oss för fackliga frågor som gäller kolloarbetare. Efter syv-utbildningen så åkte jag med en kryssning med LR-stud och på den resan är jag fortfarande.

Inom LR lokala stockholmsförening träffas vi Syvare inom Stockholm i lite friare former och diskuterar sånt vi tycker är viktigt. Såsom Gy 11. Vad blir konsekvenserna när eleverna gått klart ett yrkesintroduktionsprogram, blir de anställningsbara sen? Vad vet vi idag?

När man arbetar ensam så har man verkligen behov av att träffa andra syvare i nätverkande. Jag tror att det finns mycket att göra när det gäller nätverkande inom friskolorna. På mina kommunala skolor har vi alltid haft syv-nätverk. Innerstadsnätverket när jag arbetade på en innerstadsskola med studieförberedande program. Nu Syv-syd med skolor från södra delen av Stockholm. Vi har också ett kommunöverskridande nätverk, med syvare från närliggande kommuner. Vad viktigt är att ta upp frågor om vad skiljer sig mellan de olika kommunerna hur hanterar man olika frågor. jämföra arbetsuppgifter med varandra och hur  de ser ut, hur mycket administration kan man stoppa i en tjänst och fortfarande kalla sig studie och yrkesvägledare?

Varför är elevvårdstjänster ofta deltidstjänster? Har du någonsin sett en vaktmästartjänst eller datateknikertjänst på deltid? Nä jag trodde väl det! Men vi studievägledare älskar små tjänster och springa runt på tusen ställen, vara små kameleonter som anpassar oss efter skolkulturer och rektorer. Nåväl det får bli dags att skriva på löneuppropet om 10 000 kr mer i månaden. Någon kurs i att hantera besvärliga människor lär vi i alla fall inte behöva.

Anette Svensson

Utskott vill ha bättre Syv men är man villig att betala?

Den 30 april stod att läsa på www.skolvarlden.se:

”Utskott vill ha bättre syv”

Socialdemokraterna har genom en motion initierat ett förslag som innebär att gymnasieelever behöver bättre studie- och yrkesvägledning, för att underlätta val till högre studier och yrke efter gymnasiet. Ett enigt utbildningsutskott anser att regeringen bör se över vägledningen för gymnasieelever.

Gott att läsa för en facklig företrädare som arbetar för en utökad och kvalitetssäkrad studie- och yrkesvägledning! Men redan innan förhoppningarna hinner få fäste, infinner sig tvivlet på betydelsen av utskottets konstaterande. Hur många propåer och uttalanden har inte passerat revy de senaste åren, utan att sätta några bestående avtryck eller genera konsekvenser i form av förändringar? Vad hände t.ex. med Ingegerd Sahlströms utredning om Karriärvägledning? Och varför återfinns inte en stavelse om behovet av en bättre och mer utvecklad studie- och yrkesvägledning för grundskoleeleverna i utskottets konstaterande?

Anders Flodström skrev för ett par år sedan en artikel i Svenska Dagbladet om att; ”Sverige saknar studievägledning”. Han konstaterade att Sverige var i strykklass i Norden när det gäller studie- och yrkesvägledning. I den svenska skolan hade då varje studie- och yrkesvägledare ansvar för 550 elever. Det motsvarar ungefär två och en halv timmar per elev och läsår. Undervisning och administration som ingår i tjänsten syns inte, så det är sannolikt ännu mindre.

I vårt grannland i öster, Finland, som återkommande brukar användas som jämförelse vad gäller den svenska skolan, har man i skollagen fastställt 70 timmars studiehandledning i årskurs sju till nio. Under gymnasietiden ingår dessutom en studievägledningskurs för eleverna som är obligatorisk. De som önskar kan även välja en valfri fördjupningskurs inom området. Vandrar vi västerut så har norska elever i årskurs sju till nio drygt 100 timmar till vägledning. I detta ingår också prova på olika ämnen på gymnasiet. I Danmark är studie- och yrkesorientering ett obligatoriskt ämne.

Lärarnas Riksförbund har sedan länge konstaterat att den decentraliserade skolan i form av kommunaliseringen inneburit och innebär en rad försämringar. Detta gäller även studie- och yrkesvägledningen. Det är alltför stora skillnader både mellan kommuner, men också mellan enskilda skolor i en och samma kommun. Likvärdigheten består i bästa fall av att man tittar på den/de skolor med lägsta resursen och lägger såväl golv som tak utifrån det.

Jag vill inte inlåta mig till den desillusionerade skara som inte längre tror på förändringens möjlighet och obändiga kraft till en bättre utveckling. Jag vill inte utgå från att inget ändå kommer att ske, där ytterligare ett förslag slutar som hyllvärmare. Jag vill tro och hoppas att beslutsfattare är beredda att omsätta sina inviter i handling. Så visa oss NU att det finns kraft och mod att skrida till handling för att göra en skillnad!

Lena

En SYO-tant funderar vidare…

Ibland händer det bara… Det där som får oss att liksom vakna till och ryckas upp ur slummern.. Vi lunkar på i våra rutiner, i våra invanda mönster.. Det rullar på liksom, och vi är ganska nöjda med det.
Men plötsligt så händer det!
Det är någonting som liksom skaver, som gör att det inte känns helt okej.. Något..
Vi måste ”ta tag” i sakerna… Göra något.. NÅGOT…
Vad är det vi gör då?
Vi flyttar.
Eller så köper vi ett landställe.
Eller så kanske vi byter jobb.
Vi tapetserar om…
Eller så skiljer vi oss.
Eller gifter oss.
Vi skaffar ett barn till!
Eller ett husdjur…
Vi börjar studera.
Vi tar helt enkelt tag i den där ”drömmen” – vi ”fångar dagen”.

Det är inte alltid det finns en kristallklar plan i starten för det där som är ”drömmen”. Men någonstans så är just den här ”drömmen” en del av den där större drömmen – ”drömmen om ett bättre liv”.
Vi lägger vårat livspussel och försöker skapa en bättre bild än tidigare. Och allas pussel ser olika ut, men för mig är de alla vackra, bara olika.

Jag har en fantastisk förmån i mitt jobb, att få ta del av alla dessa människors olika drömmar, livsöden, mål och visioner. En del får jag t.o.m. förmånen att vara med på att förverkliga, då de fortsätter gå hos ”sin syo-tant” under studetiden och sen så småningom plockar ut ett slutbetyg. Det kan ligga SÅ mycket blod, svett och tårar (läs tid, energi och jäklar anamma) bakom det där slutbetyget innan de kommit i mål! Och då är detta oftast bara ett delmål, de vill ofta läsa vidare…

Det är ofta jag med mina klienter ritar upp ”blomman” – ni vet den där metaforiska blomman där de själva är blomknoppen i mitten, och sen är alla kronbladen allt som är viktigt för dem i deras liv. Det gör ofta mina klienter medvetna om hur deras livspussel egentligen ser ut, och hur många saker de ”måste räcka till för”, vilket i sin tur skapar en realistisk tidsplan för deras studier.

Sa jag att jag ”vinkade av” en som jag har träffat under två och ett halvt års tid ca varannan, var tredje månad, och som nu ”tar studenten”? Lite vemodigt, men samtidigt SÅ himla roligt!
Min ”belöning” för det jobb jag gör är när hon ska gå och hon säger:

–         Lenita, jag hade aldrig klarat de här med de höga betygen om jag inte hade fått komma till dig i uppförsbackarna.

DET smäller högre än alla löneförhöjningar i världen för mig!

 

/Syo-tanten Lenita

En dag på jobbet

Det känns spännande att få vara med och tycka till och reflektera här på LR:s hemsida och ge röst åt en liten, men viktig grupp.
Efter snart 20 år i yrket, så funderar jag på vad som är specifika i detta yrke
Jo, det är helt enkelt mötet med eleverna, alltså själva samtalet när det faktiskt händer något! För några kanske det som händer passerar spårlöst, medan det för andra kan verka nästan magiskt.
Vi använder vägledningsmetodiken, det vill säga, att lyssna, spegla, sammanfatta, samt sätta upp mål för elevernas framtid så att de kan bringa ordning i olika valsituationer , t ex val till gymnasiet, folkhögskola, universitet/högskola, yrkeshögskola och yrkeslivet.
Dagarna är fyllda av samtal med föräldrar som är ängsliga för sitt barn, en lärare som vill diskutera något i sitt mentorskap eller en rektor som vill öka sin kompetens inom GY11 .
Jag har precis haft en SYV- student i 5 veckor som har gjort informationspraktik. Under hans praktik har det varit workshops där eleverna har fått lära sig att marknadsföra sig via personliga brev och CV, men också fundera på arbetsgivarens kompetenskrav i platsannonsen, d v s vad en nyanställd förväntas prestera och betydelsen av foto i ett CV.
Alla var inte helt säkra på att de ville ha med sitt foto, eftersom de kunde bli diskriminerade. SYV-studentens argument varför ett foto är bra var att arbetsgivaren lättare skulle känna igen deras CV bland alla andras. Intressanta diskussioner uppstod!
Vi har också varit i språkintroduktionsklasserna och informerat om det svenska skolsystemet, samt gymnasieskolans olika program. Vi har diskuterat om språknivån på AMS intressetest är på hög nivå , om det är lagom svårt, eller till och med är för lätt.
Det här var några reflektioner, fortsättning följer nästa vecka.

Anette

Rätten till kvalificerad vägledning

Ansökan till högskola/universitet pågår för fullt och de blivande studenternas besök duggar allt tätare. De tidigare djupgående vägledningssamtalen har tillfälligt ersatts av mer specifika frågor rörande utbildning och antagning. Att välja är i allra högsta grad en existentiell handling. Det handlar om att bearbeta frågor som:

Vem är jag? Vad kan jag? Vad vill jag?
Vad finns det för alternativ? Hur når jag mitt mål? Vilka hinder finns?

Genom de val vi gör skapar vi åtminstone delvis innehållet i vårt liv. Det är vånda blandat med förväntan. Oron bor granne med förhoppningarna och det är på samma gång skrämmande som spännande. Det handlar inte heller enbart om det faktiska val vi gör, utan lika ofta om det som vi därmed väljer bort. Det kvalfyllda består i att vi inget vet om det som väntar. Gör jag rätt eller fel? Vad innebär mitt beslut?

De möjligheter som i dag står till buds är fler än någonsin tidigare. Att orientera sig i denna utbudsdjungel är en utmaning i sig och ökar behovet av kvalificerad vägledning. Trots otaliga möjligheter finns också begränsningar. Konkurrensen till vissa utbildningar är skyhög. Kontextens betydelse begränsar oss i vilka alternativ vi uppfattar, liksom de vi inte ser. En studie- och yrkesvägledares uppgift är bland annat att arbeta med perspektivvidgande. Vidare att hjälpa den sökande att reflektera över ovan nämnda frågeställningar för att förstå sig själv i förhållande till alternativen. Det ställer krav på kunskap kring teoribildning inom sociologi, psykologi, pedagogik, samtalsmetodik och samhällsvetenskap.

Den enda utbildning som omfattar alla dessa delar, kopplade till val och väljande, är studie- och yrkesvägledarutbildningen. Alla elever skall därför ha tillgång till professionell och oberoende vägledning av utbildade studie- och yrkesvägledare. Den skall vara nationellt likvärdig och inte en enskild punkinsats utan pågå kontinuerligt under läsåret. För att stärka studie- och yrkesvägledningen måste den tillföras resurser och börja betydligt tidigare än vad i dag är fallet.

Lena Hartvigson