Snart studenten

Nu är det snart studenten  igen, med alla glada studenter. De flesta i alla fall. De finns de som inte är nöjda om de inte får MVG i alla ämnen med magkatarr och sömnsvårigheter  som konsekvens. Sen är det de som trallande med mer än 250 IG/F  läser upp på sommarskola eller på komvux efteråt och inte verkar  bry sig nämnvärt. Könsmässigt i det första fallet är det oftast en flicka, i det andra en pojke. Vad beror detta nu på? Jag tror att kvinnor behöver en högskoleutbildning för att få ett intressant jobb med god inkomst. Män hjälper in varandra i olika sammanhang och kliver över och förbi kvinnor i den hårda konkurrensen om jobben.

Så det är varken flickorna eller pojkarnas fel att de är som det är. Så vem ska man skylla på? Systemet, kulturen, männen, kvinnorna, samhället?

Det är kanske dags att damma av den gamla könsmaktordningsteorin. Det är inte för inte Gudrun Schyman vill bli partiledare i FI igen.

Det måste också löna sig att arbeta och att kvinnor har ca 20% mindre i lön är män är helt förkastligt. Vi är också familjeförsörjare. Speciellt drabbad blir man som ensamståendeförälder på heltid. Dubbelbestraffad där skulle man kunna säga.

Samtidigt tråkigt att pojkar inte trivs och får sämre betyg i skolan. Vad skulle de behöva? Det känns ibland uppgivet i skolans värld, inga resurser.

Vi kan inte bidra med mer, vi är en vanlig grundskola fick jag höra på ett möte. Men var läggs pengarna? På de duktiga eleverna som vill läsa C-språk i Japanska eller på de svaga” lilla gruppen”  som skulle behöva en fritidsledare eller elevassistent? Jag menar, det finns aktiva val att göra för skolledarna.

Nåväl det är alltid lika roligt att se studenterna springa ut och ha hela livet framför sig och allt att välja. Några kloka tankar på vägen från en luttrad Studie- och yrkesvägledare dock!! Nätverka med andra speciellt ni kvinnor. Ta kamp för en bra lön. Killar, en utbildning är aldrig fel. Samt var öppen för nya utmaningar, gå utanför trygghetsboxen. Passa på att studera i en annan stad eller annat land innan ni får barn, det kan bli svårare då.

Samt att tänka på för oss andra, det är aldrig försent att gå utanför trygghetsboxen. Nu stundar en underbar sommar och jag ska gå en kombinerad yoga och skrivarkurs på folkhögskola i sommar, det ser jag fram emot. Vila, var kreativa och ta hand om er alla underbra vägledarkolleger i detta avlånga land.

Låt valet 2014 bli studie- och yrkesvägledningens valframgång

Nästa år 2014 är det valår. Detta är en fantastisk möjlighet att göra sin röst hörd för att försöka påverka politiken. Troligtvis kommer valet nästa år handla mycket om skolan och arbetsmarknaden. Dessa två områden är ju centrala för studie- och yrkesvägledningen. Vi har ett fint tillfälle att visa upp oss och vår kompetens. Låt oss tala om för politiker vilka vi är och vilken resurs som bara väntar på att få komma till pass för att hjälpa landet bli framgångsrikt, få en bättre skola och bättre arbetsmarknad.

Om studie- och yrkesvägledningen som process
Studie- och yrkesvägledning är en process där vägledaren träffar en individ eller en grupp individer som behöver få stöd och hjälp med sina studie- och yrkesval. Vägledarna använder sig av Skolverkets Allmänna råd och yrkesetikiska riktlinjer. Detta är ett försök att visa vad studie- och yrkesvägledning är.

Denna process består av fyra olika delar

imagesCAP9OVRH
1 Att bli medveten om mig själv, drivkrafter, hinder, intressen, motivation
2 Att bli medveten om alternativen: Inom utbildning, yrken, omvärldskunskap
3 Att fatta beslut d v s sätta självkännedom och omvärldskunskaper i relation till varandra samt se konsekvenser av olika beslut
4 Att genomföra beslut med hjälp av de verktyg som vägledningssökande har.

Definition av studie- och yrkesvägledning
Inom skolan används studie och yrkesvägledning som ett samlat begrepp för skolans pedagogiska insatser i syfte att stödja eleverna i deras studie och yrkesvalsprocess.

Skolverket har publicerat Allmänna råd för studie- och yrkesorientering i skolan 2009, dessa kommer att uppdateras i år 2013 och kommer även att byta namn till Allmänna råd för studie- och yrkesvägledningen i skolan. I dessa beskrivs hur vägledningen ska/bör gå till. Huvudbudskapet är att studie- och yrkesvägledningen är hela skolans ansvar och i korthet innebär detta: vägledning, information, skola-arbetslivsverksamhet och stöd till elever i behov av särskilt stöd ska ges till eleverna på skolan. Ansvarsrollerna mellan rektor, studie- och yrkesvägledare och lärare är förtydligade.

Etiska riktlinjerna
De etiska riktlinjerna som antogs av studie- och yrkesvägledarnas intresseförening inom LR i oktober 2001 kan sammanfattas så här:

Människors unika och lika värde handlar om värdegrund och syn på diskriminering t ex att varje människa har unikt och lika värde. Svaga och utsatta grupper ska värnas. Uppgifter om personliga förhållanden, som en person lämnat i förtroende får inte utan medgivande lämnas vidare.

Villkor för vägledning handlar om konflikten mellan vägledningssökandes behov och andras intressen t ex är all vägledning frivillig. Den sökandes rättigheter, sekretess, dokumentation ska alltid framgå och möjlighet till uppföljning och komplettering. Vägledningen anpassas efter den sökandes behov, vara fullständig, opartisk och vara fri från påtryckningar som inskränker den sökandes möjlighet att själv komma fram till val och beslut. Vägledaren ska kunna fungera som den sökandes ombud. Kraven vägledarens yrkesetik klargörs vid etiska konflikter eller dilemma.

I förhållande till kollegor ska andra vägledares och lärares kunskaper respekteras och användas så att det gynnar den sökande. Egna kunskaper och erfarenheter så att dessa ska kunna komma många till godo. Vägledaren bidrar med stöd och konstruktiva synpunkter. En vägledare som ser oetiskt beteende hos en kollega ska komma till rätta med detta beteende genom samtal med den berörde.

Den professionella vägledaren är medveten om sin yrkesidentitet och ansvarar för utvecklingen av studie- och yrkesvägledningen som kompetensområde, bl a genom utvecklings- och forskningsarbete. Vägledaren är medveten om sina attityder och värderingarna inför individ och samhälle. När vägledaren ska framträda i tal eller skrift görs detta som en del av yrkesutövningen, som representant för någon organisation eller i egenskap av privatperson.

Kvalitet säkras genom behovsinventering, målformulering, resultatutvärdering, metodutveckling av verksamheten och att den ska bedrivas av examinerade studie- och yrkesvägledare som ser till att även fortutbildning finns. Tillräckliga resurser ska finnas t ex tid, material, teknik och utveckling av nätverk. När vägledaren ser orättvisor och brister inom utbildnings- och arbetslivsområdet som kan förekomma i vägledningsarbetet ska dessa påtalas till berörda. Förtroendet för studie- och yrkesvägledningen hos allmänheten upprätthålls och yrkesetiska principerna hålls levande.

Utbildning
Studie- och yrkesvägledare utbildas vid tre lärosäten i landet: Malmö högskola, Stockholms universitet och Umeå universitet. Utbildningen är på tre år och är tvärvetenskaplig, bygger på främst beteendevetenskap och statsvetenskap samt samtalsmetodik. Det finns behov av att fler också fördjupar sig akademiskt inom detta område genom att gå masterutbildning och disputation.

Var finns studie- och yrkesvägledarna?
De flesta vägledare finns på skolor (grundskolor och gymnasieskolor samt vuxenutbildning), på lärosätena och Arbetsförmedlingskontor samt inom olika projekt.

Till dig som är studie- och yrkesvägledare: Skriv insändare i lokalpressen, maila politiker, påverka genom social medier, bedriv den lobbyverksamhet som du själv föredrar. Gör nått!

Till dig som är politiker eller fattar beslut om att t e ex anställa studie- och yrkesvägledare och läser detta och blir intresserad av att ta reda på mer om studie- och yrkesvägledning. Kontakta dina vägledare som är verksamma i området där du bor eller arbetar för att se hur denna tjänst fungerar.

Det internationella perspektivet på vägledning

Globalisering och internationalisering har under flera år diskuterats flitigt i både utbildnings- och arbetsmarknadssammanhang. I flera EU-länder har man fokuserat på studie- och yrkesvägledning, eftersom vägledningen bedöms ha en central funktion när det gäller det livslånga lärandet. Flera verksamheter, utbildningsinstitutioner och organisationer har uttalade mål beträffande internationalisering. Arbetsmarknaden efterfrågar i stigande grad personer med internationell kompetens. Vidare har personer som är mer mobila en större arbetsmarknad att röra sig på, samt ett större utbildningsutbud att välja från. Undersökningar visar att rörligheten bland ungdomar blir allt större. Därför är det både viktigt och nödvändigt med ett internationellt perspektiv inom vägledningsområdet. Den internationella dimensionen i vägledningen handlar bland annat om studie- och yrkesvägledarens förmåga att vägleda till studier och arbete i andra länder.

Som studie- och yrkesvägledare får jag allt fler frågor om möjligheter att studera utomlands. Programkontoret tillhandahåller bra och viktig fakta vad gäller flera frågor som rör internationell vägledning. Dock saknas den där sidan där man kan hitta allsköns information om utbildningar i olika länder, vilka handlingar som behövs vid ansökan, hur antagningskraven ser ut etc etc. Det fanns en del att säga och tycka om SyoGuiden. Några uppfattade den som rena reklamkampanjen med banner och annonstexter. Detta till trots var den i mitt tycke en ovärderlig informationssajt, där bland annat det som rörde studier och arbete utomlands låg samlat på ett ställe. Dessutom fanns där vidare länkar till utbildningsanordnare och andra organisationer. Ersättaren AllaStudier erbjuder inte på långa vägar motsvarande information. Där finns ingen särskild flik för utlandsstudier och sökningar i fritextfältet genererar träffar som inte har med saken att göra.

Även om det är en poäng i att den blivande studenten själv behöver lära sig att navigera i ett annat lands utbildningssystem för att söka reda på viktig information, behöver jag som vägledare veta vilka informationskanaler som finns till förfogande och i vilken utsträckning dessa är tillförlitliga. För att kunna vägleda mot studier och arbete utomlands måste jag själv ha denna kunskap. Det borde därför finnas en samlad sida med tillförlitliga informationslänkar.

Därtill borde det enligt min mening genomföras ett syv-lyft med den internationella vägledningen som en del. Med tanke på den internationalisering som är ett faktum, borde det vara en självklarhet att vidareutbilda studie- och yrkesvägledarna inom området. Detta skulle tjäna som en bas för andra insatser och möjligheter som kan sökas via Programkontoret i form av internationell vägledarkonferens, studiebesök och jobbskuggning, där det internationella samarbetet mellan vägledare kan ta form.

 

Lena

 

 

Den nya gymnasiereformen

Nu varit på Riksdagens och varit på Utbildningsutskottets öppna utfrågning om den nya gymnasiereformen

Skolverkets generaldirektör Anna Ekström tyckte att det skulle var mer vägledning på grundskolan som jag minns det.

Just för att det är för många avhopp och avbrott.

Thomas Hagnefur utredare på LO tyckte också att det behövdes behov av förstärkt Syv för att ge ökad kunskap om arbetsmarknaden.

En del av de andra ville återinföra den grundläggande behörigheten för alla program.

Själv gjorde jag reklam för min egen arbetsgivare, Stockholms kommun som skall anställa en Syv- specialist,som skall informera skolledarna i kommunen om de Allmänna råden om studie och yrkesvägledning,ni vet skriften från skolverket .Samt göra Syv-planer i grundskolorna.

Det bra med allmänna råden är att vi ska vägleda, men lärarna kan informera det de kan samt förbereda för praon samt följa upp efteråt.

Samtidigt borde inte en tjänst vara på mindre än 50 procent.Jag vet kolleger som har 40 %+ 20%+20%. Svårt att få grepp om lönen samt en riktig kvinnofälla .

Samt att man jobbar  oftast mer än dessa futtiga procent utan att få betalt,lite kompensationsledigt får man, och ska vara glad över.

Jaja vi har en viktig roll och vet om det. Nu vill tydligen alla utom rektorerna på grundskolorna ha mycket studie och yrkesvägledning. Det är nog så att de vill lägga pengar på matematikstöd och andra pedagogiska satsningar, de ser inte det positiva i om en elev de har på skolan väljer rätt eller fel på gymnasiet ,därför bör det nationellt sättas en kvot för antal elever per syvare tycker jag.

SYV kompetensen måste marknadsföras bättre från centralt håll.

Vilken formell ”behörighet” den på skolan som arbetar med studie- och yrkesvägledning har är av stor betydelse om man ska ta hänsyn till den utbildade yrkeskåren som är studie – och yrkesvägledare (utbildade vid: Umeå, Stockholm eller Malmö). Det finns ju förvisso de som arbetar som studie- och yrkesvägledare med annan ofta helt adekvat utbildning för att kunna genomföra verksamheten.

Att det alltid ska uppstå diskussioner kring detta att vara studie- och yrkesvägledare (= utbildad) eller arbeta som studie- och yrkesvägledare (med alternativ kompetens) är berättigad. Kåren av utbildade vägledare är liten vi är ca 3000 verksamma i hela landet. Vi är också ofta ensamma på den/de skola/skolor vi är på jämförd med antalet lärare och övriga. Det är inte många som hjälper oss att föra vår talan eller driva våra intressen det är något vi själva får lov at göra. Därför är det inte så konstigt att vi får lite ömma tår och att det är lätt hänt att andra som inte vet detta oavsiktligt trampar oss på dessa ömma tår. Denna diskussion är viktig och ska aldrig sopas under mattan för att den inte är lätt.

Det många av oss studie- och yrkesvägledare upplever när vi kommer ut till arbetet som studie- och yrkesvägledare efter utbildningen är en verklighetschock som har att göra med de arbetsuppgifter vi förväntas göra t ex hålla reda på behörigheter, blanketter, rutiner, praktik mm Utbildningen är nästan unik i den akademiska världen genom att ha såpass mycket praktik, synd att praktiken är så starkt fokuserad på nästan enbart vägledningssamtalet. En del av praktiken borde kanske också handla om praktiska inslag i arbetet som t ex rutiner för antagning till högre utbildning, eller till gymnasiet, hur en webbansökan se ut i praktiken, vilka bilagor skriver studie- och yrkesvägledaren, blanketter som används för byte av kurs eller hur en individuell studieplan ska se ut, hur funkar PRAO, vilka kan gå på komvux, validering mm

Följer den verksamma studie- och yrkesvägledaren bara Skolverkets allmänna råd för SYO i skolan från 2009 (och den uppdaterade versionen som kommer ut våren 2013) och kan utvärdera sin verksamhet med hjälp av Skolverkets B R U K enkäter så vet man att man gör det man är av staten ålagd att göra. Känner man väl till Vägledarföreningens etiska riktlinjer för studie- och yrkesvägledning och kan tänka sig att skriva under på dessa så visar man upp för omvärlden att man är kapabel att sköta skolans studie- och yrkesvägledning. Ser man också till att ta till sig av någon form av professionell samtalsteknik så att man kan få till bra och fruktsamma samtal med elever/sökande och som bygger på elevernas/sökandes behov av vägledning och info och kan ringa in deras intressen och förutsättningar för de val de vill göra så ska man väl också kunna klara av arbetet med studie- och yrkesvägledning på skolan eller annat arbetsplats.

Problemet är att de som beslutar om att anställa studie- och yrkesvägledare inte alltid är fullt på det klara med vilken sorts kompetens och vilka färdigheter en sådan ska ha. Jag skulle gärna vilja se att Sveriges Vägledarförening SVF, LR SYV och SYVarna inom Lärarförbundet, SACO, Sveriges Kommuner och Landsting SKL samt lärosätena framställde en enkel och lättläst broschyr om v a d studie- och yrkesvägledning är och de absolut viktigaste uppgifterna som en sådan har att genomföra. Broschyren skulle sedan skickas ut till rektorerna på samtliga skolor i landet samt till skolcheferna i samtliga kommuner i landet.

Lotta

Jakten på Meritpoäng

Valet till år 2 och 3 på gymnasiet pågår för fullt. Det handlar om inriktningsval, valbara kurser, fördjupningskurser och individuellt val. Oavsett hur de olika valen benämns har de en sak gemensamt – jagandet av meritpoäng.

Systemet med meritpoäng beslutades 2006, men har därefter justerats i vissa delar. Bakgrunden till införandet av meritpoäng var att man oroades över att eleverna valde bort krävande kurser som t.ex. moderna språk. Av taktiska skäl valde man i stället mindre ansträngande kurser, för att på så sätt maximera sitt jämförelsetal. Genom ett nytt beslut att utdela särskilda meritpoäng för fördjupningskurser i moderna, språk, engelska och matematik (tidigare även andra kurser som ansågs relevanta), skulle man vända denna trend. Och nog har man lyckats!

De flesta samtal om val av kurser inför kommande år med eleverna, handlar om hur de ska välja för att få ihop så mycket meritpoäng som möjligt. Taktiken att välja enklare kurser för att få högre betyg har bytts ut mot en annan strategi för samma ändamål. Jag kan förstå poängen med att eleverna läser mer av fördjupningskurser inom områden de kommer att ha nytta av inför högre studier. Jag kan också se att det finns värden för den enskilde att utveckla sina språkkunskaper också av andra orsaker. Det finns alltså nyttoaspekter kopplade till införandet av meritkurser. Problemet är dock att själva meritpoängen kommit att överskugga allt annat. Elevernas nitiska strävan efter att maximera sitt jämförelsetal, gör dem i flera fall blinda inför konsekvenserna av deras val. Trots att man precis klarat ett E i Ma 2c, ska man läsa Ma 5. Trots att En 6 kräver merparten av ens skolarbete ska man läsa En 7. Risken att få F är överhängande, men medvetenheten om detta får inget fäste eftersom meritpoängen ses som ett måste.

Hur ska jag annars komma in på min tilltänkta utbildning?

Mina betyg är inte tillräckligt höga så jag måste kompensera med meritpoäng.

Jag vet ju inte hur höga betyg som kommer att krävas så jag måste gardera mig. 

För många riskerar jakten på meritpoäng att bli direkt kontraproduktiv. Att förmedla detta budskap till eleverna är nästan omöjligt. Det kräver åtskilliga samtal av analys och reflektion. Dessutom uppfattas jag som motsägelsefull när jag å ena sidan informerar om hur meritpoäng fungerar och var den finns att hämta, när jag å andra sidan försöker få eleverna att tänka ur andra perspektiv än just meritpoäng.

Är det någon mer än jag som tycker att det var enklare förr?

 

Lena

Nytt år för vägledarna

Nu har det blivit ett nytt år och en hel del nya saker att se fram emot på jobbet:

Att elever i åk 1 och 2 får sin individuella information om val, meritpoäng och grundläggande behörighet.
Att åk 3 får information om eftergymnasiala utbildningar.
Jag håller just på att boka föreläsare och studentambassadörer för en minimässa i mars.
Fick vi alla lön i nivå vad vi presterat?
Hur blir det med ens deltidstjänst, skall den fyllas ut med någon annan deltidstjänst eller kan man fylla sin tjänst med något annat matnyttigt på arbetsplatsen?
Ska man hålla på med marknadsföring eller med mer administration?
Vad säger de etiska reglerna? Jag var med när de diskuterades mellan Vägledarföreningen och LR syv-forum i november förra året. Det som känns aktuellt är hur vi gör i de sociala medierna, behöver reglerna uppgraderas? Vad händer med källhänvisningen? Att man har en syv-sida på Facebook eller använder man den privata?

Eller vid marknadsföring av den skola man är anställd på, då det står i Sveriges Vägledarförening Etiska regler att Vägledaren sätter individen i centrum och står fri från särintressen. Hur går det ihop? Stärka gruppidentiteten kan vara ett av syftena med de etiska reglerna. De borde också gås igenom på rektorsutbildningen. Så de förstår hur vi skall arbeta.

Konkreta förslag är att vi träffas i syv-forum runt om i landet och diskutera dessa. Detta kan också vara en anledning att dra igång ett syv-forum i sin hemkommun. Lärarnas Riksförbund har nedtecknat egna etiska riktlinjerna tagna 2001 för studie- och yrkkesvägledare som ni kan hitta på LRs webbplats. Vad är viktigt för dig i ditt yrke? När drar du gränsen för vad och hur du kan göra som studie och yrkesvägledare?

Anette

Varför finns det inte karriärsteg för studie- och yrkesvägledare som det finns för lärare?

När jag var på Skolforums stora utställning på Stockholmsmässan under höstlovet såg jag lappar i LRs monter med förslag på karriärsteg för lärare. Detta gjorde mig riktigt fundersam över varför bara lärare?…..

Varför får bara lärare bli förstelärare och liknande karriärtjänster och inte också studie- och yrkesvägledare. Det skulle väl vara helt i sin ordning att även studie- och yrkesvägledare kunde ges möjlighet till att bli t ex specialist studie- och yrkesvägledare inom exempelvis: studier eller arbete utomlands, validering, elever med särskilda behov, studiefinansiering etc.

Har elever frågor om sådant som elevens egna studie- och yrkesvägledare inte kan svara på eller bara kan svara på generalistnivå ska eleven kunna hänvisas till specialisten.

Arbetsgivarna borde ge studie- och yrkesvägledare som vill specialialisera sig tid för att fördjupa sig inom specifika områden och samla information och material som sedan kommer eleverna tillgodo och även studie- och yrkesvägledarkollegorna.

Nätverken för studie- och yrkesvägledare skulle på detta sätt också få ökand kvalitet om vägledarna inom en kommun eller stadsdel kunde få chansen att får fördjupade specialistkunskaper.

Det borde dessutom vara en statushöjande faktor för skolor som har en specialist SYV och kanske detta går att synkronisera med skolans profil…..

… en sak till: Varför dröjer legitimationen för studie- och yrkesvägledarna?

Vid pennan 2012-12-03

Omstart – en ny möjlighet

Var tjugonde elev som går årskurs 1 på gymnasiet börjar om på ett nytt program ett år senare. Det är något vanligare med programbyte efter ett år bland elever på yrkes- än på studieförberedande program. Uppgifterna kommer från Skolverkets rapport, ”Börja om på nytt program i gymnasieskolan”. En studie som bygger på statistik och intervjuer.

Det rapporten i övrigt konstaterar är att det i huvudsak är tre olika teman som gör att eleverna väljer att byta program. Innehållet stämde inte med elevens intresse och förväntan, de upplevde att de inte passade in i klassen och de kom efter i studierna. Det framkommer också att eleverna önskar sig mer vägledning och en större kunskap om programmens innehåll. Processen där eleverna reflekterar över sig själva och sin framtid har saknats.

De intervjuade ungdomarna som valt att byta program, och därmed förlänga sin gymnasietid med ett fjärde år var nöjda med detta. Vinsten av att ha hamnat på rätt utbildning och vara bättre rustad över densamma övervägde nackdelen med längre utbildningstid.

Ett mål med den reformerade gymnasieskolan var en ökad effektivisering och minskade kostnader för kommunerna, som bland annat skulle uppnås genom att en större andel elever slutför sin gymnasieutbildning inom tre år. Ett scenario som strakt ifrågasatts av flera som arbetar inom gymnasieskolan. För kommunerna innebär elevernas byten ökade kostnader. Men för eleverna själva innebär det en ny chans, som om den inte fanns, sannolikt skulle innebära att fler skulle hoppa av gymnasieskolan helt. Frågan är var den kostnaden skulle landa i ett samhällsperspektiv. Jag kan inte se det på annat sätt än att det är bättre att hamna rätt något senare, än att fortsätta att vara fel i ett längre perspektiv. Ännu bättre vore det naturligtvis att hamna rätt från början. Nyckeln är då att satsa på förebyggande insatser, så att ungdomarna kan göra ett övervägt val från början. Elever i både grund- och gymnasieskolan behöver i god tid både få möjlighet att reflektera över sig själva i förhållande till olika utbildningsvägar och yrken och utveckla sin kännedom om arbetslivet.

 Lena

 

Vart ska eleverna ta vägen?

Nu ska jag berätta varför det är så tråkigt att den gymnasieskola jag jobbar på skall läggas ner, detta händer mig nu för andra gången.

Första gången så var det Riddarfjärdens gymnasium, en väl fungerande gymnasieskola med mediaprogram samt Sam-media. Jag frågar mig varför Stockholms stad anställer förvaltare och aldrig visionärer som kunde branschen och ge skolan en chans att utvecklas och anpassa sig.

Farsta gymnasium har idag nationell idrottsutbildning, barn- och fritidsprogrammet, alla inriktningar, naturvetenskapligt program, samhällsvetenskapligt program, ekonomprogrammet och språkintroduktion i skön samexistens. Här har rektorer under en lång period arbetat för att marknadsföra skolan långsiktigt.

Är det så att de styrande i stan vill ha några flaggskepp i stan, de gamla trygga realskolorna Östra real, Södra Latin, Norra Real och Kungsholmens gymnasium? Skall yrkesskolorna däremot tas hand om av friskolekoncerner, samt ligga i något  industriområde? Där  man skall rätta sig i leden och håller man inte måttet åker man ut? Någon elevhälsopersonal finns det knappast utom på pappret.

Det är sorgligt att lägga ner en väl fungerande skola med elever med så olika bakgrund.Var ska ungdomarna i Sköndal, Skarpnäck, Hökarängen, Rågsved och Farsta gå någonstans? Ja, Stockholms stad ska inte ens ha kvar barn- och fritidsprogrammet som det låter idag.

Men är det fel att som den borgerliga alliansen låta friskolorna ta över gymnasieutbudet som det verkar luta åt idag?

Nej, men det blir marknaden som styr och en del riskkapitalister som inte tar någon hänsyn till elev med t.ex. särskilda behov. Så man undrar då var ska de eleverna ska ta vägen?

I värsta fall på gatan med ingen utbildning alls. Knappast någon samhällsekonomisk vinst.

Anette