Vem vet bäst?

En framgångsrik studie- och yrkesvägledning stärker elevernas förutsättningar att navigera genom utbudet av utbildningar och yrkesinriktningar. Vägledningen kan också bidra till bättre kunskaper om arbetslivet hos eleverna, höja studiemotivationen och öka genomströmningen i skolan. Detta uttalande kommer från SKL: s hemsida (juni 2013). Man skriver vidare att med de ökade förväntningarna på skolornas studie- och yrkesvägledning kommer ofta krav på mer lagstiftning och hårdare reglering av verksamheten, men att det viktigaste är att integrera arbetslivsfrågorna i utbildningen genom hela skoltiden, inte att bestämma exakt hur många vägledare som behövs på varje skola. Därför behövs skickliga vägledare som är engagerade och skolledare som ser studie- yrkesvägledning som hela skolans ansvar. Jo, men också skickliga vägledare måste ges förutsättningar att utföra sitt uppdrag. Vi är knappast några magiker som kan trolla med knäna

Engagerade skolledare som ser studie- och yrkesvägledningen som hela skolans ansvar är en förutsättning för att verksamheten skall fylla sin funktion. Att SKL inte vill veta av krav på lagstiftning och en skarpare reglering av verksamheten är knappast en överraskning, då detta i grunden hotar de fundament som SKL bygger sin verksamhet på. Men att förbise betydelsen av hur många elever en studie- och yrkesvägledare har ansvar för, i vilken utsträckning det finns möjlighet för enskilda vägledningssamtal och gruppvägledning, vittnar om en okunskap inom området som SKL gjorde klokast i att inte uttala sig om. Man skriver vidare i december 2013 att det med relativt små medel går att förbättra studie- och yrkesvägledningen. Detta med anledning av Skolinspektionens granskning av studie- och yrkesvägledningen som genomfördes på 34 grundskolor 2013. Enligt SKL är eleverna ofta ganska nöjda med den vägledning de har fått, men bristerna ligger i att flera skolor inte följer upp att de planerade insatserna genomförs och inte heller utvärderar slutförda aktiviteter. Även om man säger att det finns tydliga behov av att utveckla SYV inom grundskolan så säger man i nästa mening att det redan i dag görs mycket arbete på skolorna med koppling till studie- och yrkesvägledning. Jag undrar om vi läst samma rapport! Det Skolinspektionen slår ner på är att studie- och yrkesvägledning är punktinsatser som sker i årskurs 8 och 9, men att det i övrigt saknas någon form av densamma.

Jag är helt och hållet överens med SKL om att studie- och yrkesvägledning skall vara hela skolans ansvar, vilket också de Allmänna råden föreskriver. Det kräver dock att lärare ges förutsättningar att arbeta med området. Den debatt som pågår vad gäller lärares arbetssituation kan väl knappast ha undgått SKL. Om skolan skall ges möjlighet att på ett medvetet sätt arbeta med studie- och yrkesvägledning krävs tid och förutsättningar. Vilket i sin tur kräver att något annat läggs åt sidan. Det fordrar också att politiker är intresserade av och avsätter resurser för ändamålet. I de flesta kommuner saknas en plan för hur studie- och yrkesvägledningen skall organiseras och ges förutsättningar för att bli en röd tråd genom elevens hela skolgång. Vilken kännedom har SKL av den arbetssituation som flertalet studie- och yrkesvägledare befinner sig i? Vad vet man alls om teorier och metoder för studie- och yrkesvägledning? Vad är det för stort intresse hos kommunerna för att förbättra studie- och yrkesvägledningen som man hänvisar till?

Så företrädare från SKL, välkomna hit till Jönköping för att ta del av vilka steg man tagit för att utveckla och förbättra studie- och yrkesvägledningen från politiskt håll.

Lena

Hållbar utveckling av studie- och yrkesvägledningen önskas!

Jag vill se att politiska partierna gjorde breda och blocköverskridande överenskommelser om skolan och om studie- och yrkesvägledningen så att dessa få utvecklas på ett hållbart och långsiktigt sätt.

I år är ett det s k ”supervalår” d v s ett år då vi har två val samtidigt, ett den 25 maj till EU-parlamentet och det andra den 14 september till Riksdag, Landsting och Kommun i Sverige.

Det vore så skönt om partierna låta bli att slåss om skolan och om studie- och yrkesvägledningen därför att dessa är alldeles för viktiga för att bråka om.

Studie- och yrkesvägledningen och skolan måste få lämnas ifred från klåfingriga politiker för att kunna utvecklas och bli så bra dessa bara kan bli om professionen självt får styra istället. PISA rapporten om skolan och Skolinspektionsrapporten om studie- och yrkesvägledningen i höstas bekräftar vad vi som arbetar på skolan redan känner av, att den är sönderreformerad och saknar styrning och tydliga regler.

Skolan och studie- och yrkesvägledningen måste få ordentlig arbetsro, inte minst för elevernas skull. De elever som drabbas värst när skolan och studie- och yrkesvägledningen inte är på topp är elever med särskilda behov, för dessa behövs resursen tid med vuxna som kan stötta och hjälpa. Sparkrav drabbar eleverna.

Sveriges barn, ungdomar och elever är också landets framtid, vi alla som jobbar i skolan är till för dem och för att räcka till behöver alla i skolan få förutsättningar för en hållbar utveckling!

//Lotta

Vad händer ute i grundskolorna?

Nu har jag själv ett barn som ska söka till gymnasiet ,har fått minst 50 informationsfoldrar i brevlådan. Synd att jag inte är grundskolesyvare då skulle jag ha allt material jag behöver.Skämt åsido.
Redan på gymnasiemässan så blev det tydligt att ingen marknadsför de individuella alternativen.
De finns inte med bland informationsbladen i gymnasieskolornas montrar och en person sa att hon tyckte vi skulle ha en monter med alla individuella alternativen i Stockholm samlat,till nästa år,vilket är ett bra förslag från kommunens sida,själv stod jag i en monter med alla kommunala gymnasiesärskolor samlade vilket var bra .
Tyvärr vet man oftast inte hur mycket platser det finns på gymnasieskolorna utan ofta fyller man de nationella klasserna och pytsar in några extra preparand eller program inriktat individuellt alternativ.Det kan kännas lite rättsosäkert.: de här eleverna hamnar ändå i vårt knä,läs gymnasiesyvares, efter att de fått gå genom gymnasieslussen. Samt att de då missat de första viktiga veckorna på terminen.
Sen har jag märkt sen jag börjat arbeta med grupper som rörelsehindrade elever och gymnasiesärskoleelever att det är lite för många grundskolor som inte har någon Studie och yrkesvägledare kopplat till dessa grupper. Lärare, rektorer samt fritidspedagoger gör jobbet.
Jag vet att gruppen yrkesvalslärare var de som arbetade med särskoleelever förr i tiden, det finns några enstaka kvar. Illvilliga rykten säger att vi är dåliga på det här och tackar nej. Vi kanske borde tacka ja och få utökad tjänst istället. Annars kan vissa elever och föräldrar bli utan information. Ett exempel är att till riksgymnasierna söker man genom Specialpedagogiska myndigheterna den 15 januari och via gymnasieintagningen den 15 februari. Inte bra att missa tex
Sen tror jag dessa rykten är fel. Problemet är att rektorer inte förstår att vägledningen av dessa grupper tar tid och att även dessa elevkategorier behöver mer SYV – resurser. Det är svårt för en Syv på en skola att på 50 % ta alla nior. De borde lägga på 50 % extra till dessa Syvare i dessa skolor för att jobba med IN-praktik på gymnasiet ,samtala med föräldrar och elever i god tid till gymnasievalet. Det är inte så att vi måste tacka nej till att vägleda elever för att tiden inte räcker till och låta andra kategorier i skolan ta det. Vi måste säga ifrån, och snälla arbetsgivare ,sluta snåla med Syv kompetensen!!
Anette

Är du lönsam lille vän?

1252323381839_f

Frågan är relevant idag och väldigt aktuell och kan svaras med såväl ja som nej beroende på vem du frågar.

Dagens skola är som ju alla vet konkurrensutsatt och alla elever i landet har ett fritt skolval såväl inom den obligatoriska, som den frivilliga skolformen.

Sedan ser konkurrensen lite olika ut beroende på om skolorna och eleverna finns i storstadsområden, småstadsområden eller i glesbyggd.

För att eleverna ska få ett underlag för sitt skolval arbetar de flesta skolorna hård på att producera informationsmaterial och delta i aktiviteter där de syns t ex utbildningsmässor och har själva öppet hus för nyfikna och intresserade blivande elever. Dessa är alla aktiviteter som kostar pengar och stjäl tid från de rekryterande skolornas personal och elever som förlorar lektionstid eller fritid. Faktum är också att inte alla skolor som har råd att spendera sina pengar på dyr monterhyra på mässorna och på påkostat informationsmaterial.

Frågan är: Är det värt det? Många skolor kanske tycker det åtminstone de som ligger geografiskt och demografiskt väl till. I dessa får nog elever och personal styrkt självförtroende medan de skolor som inte ligger riktigt lika bra till känner nog att det är tvärtom.

Vi kan inte vrida tillbaka klockan med jag är övertygad om att vi skulle kunna göra om och göra rätt. Till exempel skulle jag vilja se att kommuner och Skolverket fick med makt att säga nej till nyetablering av fristående skolor om det saknas underlag i kommunen. Det vill säga att kommunen kan efter inventering av antal barn och unga se hur många skolplatser som verkligen behövs. Jag skulle också vilja se någon form at garantibevis som skyddar elever från att råka illa ut om deras skola skulle behöva läggas ner. Samhället borde vara skyldigt att rädda elever som går i skolor som av olika skäl läggs ner. En nerläggning borde då föregås av att andra skolor avvisas om att de ska ta emot de elever som berörs. Eleverna måste få bättre skydd!

Barn och unga borde få slippa vara handelsvara på en marknad och slippa behöva vara lönsamma.

Lotta

Efterlysning samverkan

Samverkan skola arbetsliv behöver i allt väsentligt utvecklas. Både vad gäller grundskola och gymnasiet, men framförallt när det gäller den förstnämnda. Om man ser sig om i världen kan det konstateras att Storbritannien, Australien och Nya Zeeland är och varit framgångsrika på att väva in samverkan i läroplanen. De har en nationell strategi och en mängd olika aktörer som engagerar sig från varierande utgångspunkter, samt etablerade mötesplatser mellan forskare, lärare och arbetslivet.

För att eleverna ska kunna göra medvetna och väl underbyggda val, behöver arbetslivet och arbetsmarknaden synliggöras genom elevernas skoltid i betydligt större utsträckning än vad som sker i dag. Skolan måste skapa både tid och möjligheter för vägledning och för kontakter med omvärlden. Vidare måste arbetslivet å sin sida bidra med aktiviteter och möjligheter till kvalificerade besök som kan implementeras i skolans ordinarie undervisning.

Den nya skollagen talar om ett utökat uppdrag vad gäller tillgången på vägledning, där endast förskolan och förskoleklassen undantas. I hur många kommuner återfinns en studie- och yrkesvägledning som löper som en tråd genom elevernas hela skoltid? En vägledning som ger eleverna en ärlig chans att faktiskt göra ett medvetet och väl underbyggt val.

Jan Björklund presenterade i augusti en ny lärlingsreform, där mer av yrkesprogrammen är tänkta att flyttas över till ett lärlingssystem liknande det vi kan se hos andra länder i Europa. Argumentet från politiskt håll är att ett utvecklat lärlingssystem leder till lägre ungdomsarbetslöshet. Att de som hoppas av har svårt att få jobb. Rapporten Dropping out in Scandinavia. Social exclusion and labour market attachment among upper secondary school dropouts in Denmark, Finland, Norway and Sweden, visar dock på resultat där lärlingssystemet som återfinns i Norge och Danmark, inte visar sig ha en högre andel examinerade jämfört med Sverige och Finland som i huvudsak har skolbaserade yrkesutbildningar. I Norge har man snarare problem med stora avhopp från yrkesutbildningarna.

Jag tror att problemet måste angripas från en annan utgångspunkt. Vi kommer inte att få fler sökande till yrkesprogrammen genom ett lärlingssystem. För att få fler elever att söka till yrkesutbildningar behövs kunskap, förståelse och insikt om vad dessa yrken innehåller och innebär. Vidare en väl fungerande och utbyggd kommunal vuxenutbildning med faktiska möjligheter att komplettera och/eller nyutbildas. Vi måste göra något åt och komma till rätta med ungdomars avstånd till arbetslivet. Skapa reella mötesplatser i det arbetsliv som väntar, där ungdomarna får en möjlighet att uppleva, erfara och se det arbetsliv som ligger framför dem. Det de inte känner till kan de inte heller välja.

 

Lena

Grattis alla studie- och yrkesvägledare!

942835_602426429776907_1201277464_n

Imorgon 8 oktober är det internationella vägledardagen. Detta uppmärkasammar bl a SVF Sveriges Vägledarförening på sin hemsida http://www.vagledarforeningen.org/nyheter/v%C3%A4gledningens-dag-8-oktober-0

Har du eller dina närmaste kollegor inte hunnit göra nått speciellt för att uppmärkasamma denna dag ska du inte känna pressen utan njut av att dagen är tillägnad dig och din yrkeskår och att det finns kollegor runt om i vårt avlånga land som hittar/hittat på olika saker för att uppmärksamma dagen.

Gabriella Holm, driver Skolsamverkan ett företag som samarbetar med Lärarfortbildning och som ligger bakom Stora Arbetsmarknadsdagen, tog fram en populär T-shirt som forfarande går att beställa (gabriella.holm@skolsamverkan.se)

Ha det så gott! // Lotta

Vi måste få tillåta oss att vara lite mer ego

Få andra tänker på oss och ännu färre vill satsa ordentligt på vår kompetens därför får vi väl klara oss själva och göra det bästa av läget. Man får liksom gräva där man står enligt ett gammalt uttryck.

Det var Skolans dag den 10 september, en dag som LR och Lärarförbundet uppmärksammade på lite olika vis runt om i Sverige. Olyckligtvis fick inte studie- och yrkesvägledarna någon nämndvärd uppmärksamhet alls i samband med denna dag. Men varför gråta över spilld mjölk enligt ett till gammalt uttryck. Vi har ju en alldeles egen dag i oktober den 8e som är Vägledningens dag den ska vi väl se till att uppmärksamma. Gärna på lite olika vis beroende på var vi arbetar och bor.

Själv har jag gjort en t-tröja med texten Studie- och yrkesvägledare på som jag hade på mig igår kväll (11/9) då det var föräldramöte här på skolan, sen tänkte jag ha på mig den 8e oktober på Vägledningens dag och under en av Vägledarföreningens konferensdagar på Stora Essingen i Stockholm senare samma månad närmare bestämt den 24e oktober. Visst vore de kul om LR SYV, Studie- och yrkesvägledarna inom Lärarförbundet, Sveriges Vägledarförening slog sina påsar ihop och tryckte upp liknande t-tröjor för fler att kunna bära? Tremedia har visat intresse att hjälpa oss med detta.

 

syv t-tröja

 

För dom som skulle vilja ägna åt t ex flygbladsutdelning så skulle jag vilja att LR SYV, Studie- och yrkesvägledarna inom Lärarförbundet, Sveriges Vägledarförening slog sina påsar ihop och tryckte upp en enkel skrift om vad vi är för ena, om vår utbildning, kompetens och våra arbetsområden. Hur går det med detta?

Förra året fikade vi studie- och yrkesvägledare i Håbo kommun på Vägledningens dag vilket gjorde att vi vann en bricka av Vägledarföreningen. Den går runt bland oss alla 4 som vandringspokal. Andra kollegor visade upp sig i gallerior och andra offentliga miljöer.

Ett annat bra sätt att uppmärksamma kåren är att skriva insändare och debattartiklar eller att delta i tv. Detta finns det exempel på som många uppmärksammat på Facebook, Twitter och våra tidningar t ex Vägledaren. Tycker du att du inte hörs eller syns tillräckligt ta tag i detta själv och synliggör dig efter egen förmåga. Känns det pinsamt ta tag i en kollega och gör nått tillsammans. Tycker du att du gjort bort dig så har du ändå varit personlig och bjudit på dig själv och det är verkligen inte illa!

Passa på nu att njuta av den ovanligt sköna sensommaren och ladda batterierna inför vintern så du orkar och klarar studie- och yrkesvägledandet med glans.

// Lotta

 

Nu börjar höstterminen

Nu i augusti börjar nya arbetet som syv på två nya skolor, som känns spännande. Jag har varit på folkhögskola och hunnit med en yoga/skrivarkurs. Personlig utveckling har alltid varit viktigt för mig. Det ger mig energi för att ha kraft att ge i ett av Sveriges viktigaste jobb…

Det enda som känns tröstlöst är alla dessa halvtomma gymnasieskolor ute i landet, vart skall detta barka. Hur går det med ungdomarnas utbildning och med lärares, studie- och yrkesvägledares arbeten? Vad blir det för kvalitet överhuvudtaget i en skola med lite elever och insparade resurser?

På gymnasieantagningens hemsida kan man under rubriken ”Aktuellt” se det senaste nyheterna på nedlagda och sammanslagna skolor. JB blir uppköpta av Stadsmissionen, Designgymnasiet av AcadeMedia och KF-gymnasiet av Fryshuset här i Stockholm. Och när jag tittade på gymnasieskolor med reservplatser så är det fler som tagit bort flera inriktningar, t.ex. verkar det svårt att fylla den humanistiska inriktningen. Frågan hur får det att gå ihop sig?

Att Björklund äntligen vill ta tag i detta med riskkapitalisterna som skor sig på skattebetalarnas bekostnad är inte en dag försent tycker jag själv. Nu har han bestämt att Industriprogrammet skall plockas bort också och gå upp i Teknikprogrammet. Ändå så vill de att svetsarutbildningen skall finnas kvar, dvs. viktiga yrkeskunskaper.

Jag har precis börjat arbeta med elever som av olika skäl sitter i rullstol och inser att det finns fantastiska resurser för dessa elever med rehabteam med fysioterapeuter (fd. sjukgymnaster), arbetsterapeuter samt psykologer och kuratorer). Som anpassar undervisning, tränar dem och förbereder dem i träningslägenhet m.m. Känns fantastiskt efter att i ”vanliga” gymnasiet hela tiden känna av de begränsade resurserna.

Äntligen ett slags Syv-lyft!

Så är det då dags för Skolverkets fortbildningsinsatser inom studie- och yrkesvägledning att av gå av stapeln. Den summa man föreslagit i budgetpropen är 10 miljoner för 2013, 11 miljoner för 2014, 10 miljoner för 2015 och 5 miljoner för 2016. Man skriver bland annat följande inför Skolverkets uppdrag:

Det finns behov av en kvalitetsförbättring av studie- och yrkesvägledningen. Den snabba reformeringen av utbildningsväsendet skapar dessutom behov av särskilda kompetensutvecklingsinsatser för att höja kvaliteten i studie- och yrkesvägledningen, Information och vägledning bör vara utformad så att alla elever får en helhetsbild över vilka utbildningsmöjligheter som finns för att kunna göra väl underbyggda val. Särskilt viktigt är detta för elever som av olika skäl har svårt att orientera sig i utbildningssystemet och inte har föräldrar som kan hjälpa dem.

Skolverket arrangerar konferenserna tillsammans med Arbetsförmedlingen, Hjälpmedelsinstitutet och Försäkringskassan. Fortbildningsinsatsen som främst vänder sig till studie- och yrkesvägledare, men också till rektorer och lärare har till uppgift att förbättra kvaliteten inom vägledningen. Insatsen är särskilt inriktad på hur man kan minska de etableringssvårigheter som unga med funktionsnedsättningar möter på arbetsmarknaden, samt på det stöd från olika myndigheter som ungdomarna kan få.

Tyvärr har lanseringen av dessa kurser varit tämligen knapp. Risken är att många inte känt till möjligheten eller fått kännedom om det alltför sent för att kunna ta del av innehållet. Det är förvånande att man inte i större utsträckning ansträngt sig för att marknadsföra fortbildningen, med tanke på de intentioner som skrivs fram i propen. Information om det kommande ”lyftet” borde ha nått förvaltningar, kommunpolitiker, skolledare och studie- och yrkesvägledare långt tidigare.

Anmälan till kurserna som skulle vara Skolverket tillhanda senast den 17 juni och som fanns att tillgå på Skolverkets hemsida i mitten av maj, genomförs i Stockholm och Malmö. De är kostnadsfria men kursdeltagarna får själva stå för resa och uppehälle. Jag hoppas innerligt att man inför kommande kurser i ”lyftet” på ett betydligt bättre sätt visar på, annonserar och skickar ut information om tid och innehåll. Vidare att kommuner och skolor runt om i landet har vett att bidra med sitt genom att axla kostnaden i form av resa och logi, samt att även rektorer/skolledare tar chansen att delta för att skaffa sig en bättre förståelse om vad studie- och yrkesvägledning handlar om.

 

Lena

Valet till gymnasiet har väl sällan varit så svårt och kommer antagligen inte bli lättare…..

Minskande elevkullar och ökad konkurrens har börjat stuva om rejält på gymnasiemarknaden, skolor som fanns att välja på förra året har inte överlevd tidens tand och finns inte att välja i år, somliga har gått i konkurs andra har gått samman och bildat nya skolor med nya namn.

Hur ska då elever i 9an och deras föräldrar tänka när det är så ostabilt? Här kommer ett förslag till en checklista för dagens gymnasieskolmarknad.

Checklista för 9or och deras föräldrar med saker de bör tänka på inför valet:

( ) Hur många elever är det i klasserna/grupperna?
( ) Hur många av lärarna är behöriga och utbildade inom sina ämnen?
( ) Hur många lektionstimmar är lärarledda?
( ) Har skolan de lokaler som behövs för att bedriva undervisning?
( ) Kan lokalerna anpassas efter elevers särskilda behov?
( ) Finns skolbibliotek?
( ) Finns idrottssal?
( ) Finns matsal?
( ) Är skolmaten gratis?
( ) Finns studiestöd i form av speciallärare/specialpedagog, skolsköterska, skolkurator och studie- och yrkesvägledare?
( ) Finns det välfungerande kommunikationer till och från skolan?
( ) Har skolan en ekonomi i balans?
( ) Vilka långsiktiga mål har skolan?
( ) Har skolan de tillstånd den behöver för att få utbilda och examinera eleverna?
( ) Finns det en beredskapsplan i kommunen om elever måste tas omhand ifall en av gymnasierna skulle gå i konkurs eller slutar med sin verksamhet mitt under pågående läsår.
( ) Vet du hur du gör om du behöver byta skola?
Dom sista fem punkterna känns verkligen aktuella och nästan genanta att behöva ställa sig.

Det genanta eller pinsamma om man så vill, är att skolan ska och bör vara en rättighet och att det ska/bör vara en kommunal skyldighet att ge ungdomar en grundutbildning de behöver för att få jobb eller kunna plugga vidare sen efter gymnasiet.

Att det ska behöva vara ett lotteri att välja gymnasium är nästan skamligt. Att inte kunna veta att den skola som man väljer kommer att finnas hela den tid man ska gå där är inte ok. Studie- och yrkesvägledare är nog också chockade över och ovana vid att de ska behöva tänka på och kanske också behöva upplysa om gymnasieskolornas ekonomiska/juridiska angelägenheter, eller åtminstone hänvisa till Skolverket och Skolinspektionen. Dessa myndigheter förutom kommunen bör kunna upplysa om det aktuella gymnasiets ekonomi, långskitiga mål och om skolan har de tillstånd den behöver för att få utbilda och examinera elever. Sen bör kommuner vara medvetna om att en viss reservkapacitet bör finnas till för att ta emot elever som kan komma i kläm då skolorna inte längre kan eller får bedriva sin verksamhet.

Vägledningen blir bara krångligare med tiden……

Ha en skön sommar!

Lotta