Skolan – 2014 års stora valfråga

Alla, oavsett höger eller vänster, regerande eller opposition, är ense om att den svenska skolan inte håller måtten, att det krävs en förändring. Den medicinska behandlingen för att råda bot på den variga skolbölden ser dock olika ut beroende på vilka rapporter, vilken ideologi och vems intressen man lutar sig mot. Inte bara skolan är en infekterad varhärd. Alla dessa principer och all den prestige som ligger lagrad likt en 50-årig Highland Park, utgör det kanske största problemet för att faktiskt göra något åt den infektion vars resistens är synnerligen komplex.
Det är knappast stridsyxor som kommer att läka dessa öppna liggsår. Snarare ett samarbete mellan de olika avdelningar och kompetenser som har att fatta beslut om vilken behandling som ska sättas in för nedan tecknade problem.
Alla är överens om att allt mer tid läggs på administration och dokumentation. Inte minst administration av elever med olika typer av svårigheter. En del av detta kan hänga samman med det målrelaterade betygssystemet som innehåller en lägsta nivå som samtliga elever skall nå. Det verkar dock inte som att detta lett till att eleverna lärt sig mer. Däremot visar undersökningar på att svenska barn trivs bättre än någonsin i skolan.
De svenska skolorna har under det senaste decenniet blivit alltmer olika varandra. Man kan se en växande segregation och en ökad resultatspridning mellan skolor. Den decentraliserade styrningen av skolan genom kommunaliseringen och det fria skolvalet, har inneburit att staten abdikerat från sitt ansvar. Sverige är det enda landet i världen som tillåter offentligt finansierade och samtidigt vinstdrivande skolor. Marknadsanpassningen av skolan riskerar att premiera trivsel och bra betyg, snarare än faktiska kunskaper, som ju är skolans uppdrag och långsiktiga mål.
Det nya betygssystemet är problematiskt i och med att det lägger stor vikt vid elevens svagaste del. Ett system som lägger större vikt vid elevens misslyckanden än de goda resultaten, där den svagaste länken får en avgörande roll vid bedömningen är knappast motivationshöjande.
Ett annat problem är dimensioneringen av gymnasieskolan eftersom den är efterfrågestyrd. Program med stor efterfrågan på arbetskraft har svårt att få sökande till sina platser, när skolor väljer att bedriva utbildning med de mest populära programmen. Betydelsen av elevens egen inställning till lärandet diskuteras inte. Många, både elever och föräldrar tycks tro att bra resultat är en fråga om talang, tur och vilken lärare man har. Framförallt talas det om den enskilde lärarens betydelse för elevens för elevens prestationer. Men många missar betydelsen av den egna insatsen som avgörande för goda resultat i skolan.
Ska vi överhuvudtaget skapa förutsättningar för en förändring av den svenska skolan, krävs rundabordssamtal på alla nivåer.

 

Lena

Studie- och yrkesvägledare måste få vara just studie- och yrkesvägledare!

Hur ska studie- och yrkesvägledare få möjlighet att få arbeta med det de är utbildade för? De kan snart sälla sig till lärarnas och läkarnas klagokörer som framför allt handlar om att deras yrken har lusats ner av alltför mycket administration och för lite av kärnverksamheten.

Studie- och yrkesvägledare har en treårig tvärvetenskaplig beteendevetarutbildning bakom sig och de får med sig ungefär lika mycket samtalsteknik som psykologerna och ungefär lika mycket pedagogik som lärare. Därmed kan studie- och yrkesvägledare ses som experter i just Vägledning och Information.

Dagens ungdomar har all anledning att känna valångest och förvirring kring alla utbildningsval i och med att utbudet aldrig varit större. Därför är behovet av vägledning och information större än någonsin, något som tyvärr inte syns i statistiken över anställda studie- och yrkesvägledare på grundskolorna, gymnasieskolorna eller inom andra utbildningsinstanser eller t ex Arbetsförmedlingen. Dessutom sysslar allt för många studie- och yrkesvägledare med fel uppgifter då de överhopas med administration som andra lika gärna skulle kunna utföra på skolorna och inom andra områden där de arbetar.

Det som försvårar bilden av deras expertkompetens är att den naturligtvis inte syns utåt. Studie- och yrkesvägledare erbjuder nämligen tystnadsplikt och därför sker samtalen mellan studie- och yrkesvägledare och vägledningssökande (elever, arbetssökande m fl) bakom stängda dörrar och det som sägs under samtalet angår endast berörda parter.

Det är tyvärr verksamheter som syns utåt som blir studie- och yrkesvägledares sätt att visa vad de gör t ex deltagande vid utbildningsmässor, receptionsliknande arbete eller på öppna infotek där det kanske mest handlar om att få hjälp med att fylla in ansökningsblanketter och få tag på informationsbroschyrer. Det är kanske inte riktigt in den sortens miljö där kompetensen kommer bäst till pass. Inte heller i samband med att grundskolorna har PRAO.

Kanske är det inte är endast på skolorna studie- och yrkesvägledare och studie- och yrkesvägledning behövs utan även på Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, inom kommunernas socialtjänst och inom vårdens rehabilitering. Kompetenta studie- och yrkesvägledare skulle kunna göra stor nytta och komma väl till pass inom fler områden, särskilt om de fick syssla med det de verkligen kan efter sin akademiska utbildning. De kan utbildningsväsendet väl, de har även koll på arbetsmarknaden och är välförankrade i vägledningens funktioner, dilemman och möjligheter genom de teorier de lärt sig och de är opartiska/konkurrensneutrala och därmed upplevs de som professionella av vägledningssökande som kommer i kontakt med dem.

Ge studie- och yrkesvägledningen det efterlängtade lyft som den behöver genom t ex karriärtjänster, specialisteringmöjligheter, tillsätt tjänster inom områden där dessa inte funnits förut, utöka små tjänster så att även grundskolans yngsta elever får tillgång till kvalificerad studie- och yrkesvägledning. Se till att ingen studie- och yrkesvägledartjänst är så liten och utarmad att studie- och yrkesvägledningen i verksamheten inte uppmärksammas på och om att detta berör hela verksamheten i synnerhet inom skolan! Kanske kan det behövas skärpt lagstiftning inom detta område.

Vid tangenterna 2014-05-12
Lotta Lindström

Våga lyfta det fria skolvalets konsekvenser

Kommunaliseringen, friskolereformerna och det fria skolvalet skapade tillsammans en oreglerad skolmarknad, där konkurrensen skulle vara garanten för kvalitet. Vad vi i stället fått är sjunkande skolresultat, liksom bristande styrning och likvärdighet. Sedan slutet av 90-talet har skillnaden mellan olika skolors resultat ökat dramatiskt. Med facit i hand måste vi fundera över och lyfta effekterna av det fia skolvalets införande.

Skolverket säger att mycket talar för att skolsegregation utifrån både resultat och socioekonomisk sammansättning, har påverkats negativt av skolvalet. Det går inte att bortse från att det fria skolvalet bidragit till ökande skillnader mellan skolors resultat. Ett forskningsprojekt som genomförts av geografer vid Uppsala och Stockholms universitet visar att det är skolvalet, och inte boendesegregationen som lett till ökade skillnader mellan svenska skolor. Svenskfödda föräldrar och medelklassgrupper väljer bort skolor som domineras av synliga minoriteter och ekonomiskt utsatta grupper. Vi ser en ny form av segregation där elever med hög studiemotivation samlas på skolor där det finns många andra studiemotiverade elever. Ambitiösa familjer väljer bort skolor med en stor andel svagare elever – oavsett om resurserna är goda. När de ambitiösa eleverna försvinner sjunker nivån på undervisningen. Eftersom resultaten påverkas av skolkamrater och lärarnas förväntningar leder detta till negativa konsekvenser för likvärdigheten. Som det nu ser ut har vi en allt hårdare sorterar barn och ungdomar i stället för att utjämna deras livschanser. 

Det fria skolvalet har gjort elever och föräldrar till kunder på en skolmarknad, där skolorna är angelägna om att behålla sin andel. En skola vars uppdrag är att genom undervisning leda eleverna fram mot en kunskapsutveckling. Denna kunskap ska emellertid också betygssättas.  Ett kundperspektiv på en fri skolmarknad riskerar att göra betygen till en handelsvara.

Som studie- och yrkesvägledare funderar jag över betydelsen av att skolvalet blivit det primära till förmån för utbildningens innehåll. Det handlar mer om VAR jag studerar än VAD jag studerar. Vad får detta för konsekvenser för hur antalet sökande ser ut till olika program? Vilka skolor är intresserade av att driva program med lågt söktryck?  

Oavsett ideologisk ståndpunkt måste vi se sanningen i vitögat och inte fortsätta att sticka huvudet i sanden. Politiker som hävdar att fler skolval är lösningen är inne på fel spår, eftersom skolvalet har inte fått de positiva effekter som de väntat sig. För att komma tillrätta med problemen måste det till ett politiskt ansvarstagande för likvärdigheten, som också inbegriper det fria skolvalets konsekvenser.

Lena

löner,karriär och attraktivitet

Något som stör mig är ojämlika lönerna mellan män och kvinnor.
Att kvinnors livslön ligger på 2.9-4 miljoner mindre än männens.
Enligt 15.53 rörelsen borde vi kvinnor sluta arbeta denna tid varje dag,då vår lönhelt enkelt tar slut jämförelsevis med männen.Det är knappast så att vi arbetar för lite.
Eller som min chef sa, att som du ha två 50 procent tjänster är som ha två 75 procenttjänster. Kunde inte sagt det bättre själv.
Samt allt man skall hålla reda på i två skolor ,de finns de med tre och fyra skolor. Jag tror allvarligt talat inte att någon utan min långa snart 20 års erfarenhet hade klarat det .Krävs mycket simultankapacitet.
Nåväl det är ofta så att man tror att ju mer uppgifter man tar på sig desto högre lön får man. Icke sa Nicke. Märkte med tiden att det inte vart så. För att höja lönen skall man byta kommun eller tjänst ofta. Däremot om blir man placerad är det inte lika lätt, vid övertalighet tex.
Individuell lönesättning är ju bra när man hinner med lite pedagoisk utveckling av jobbet. Det krävs nästan heltidstjänst just för att det skall hända.
Hur gör vi vårt yrke mer attraktivt? Vart finns Studie och yrkesvägledarnas karriärtjänster?
Finns det någon förstesyvare nånstans?
Såg att Studie och yrkesutbildningen hade en av de högsta avhoppen från utbildningen. Hur kommer det sig?
Det måste få bli lättare att utöva detta yrke och att det blir attraktivt för både kvinnor och män. Det vill säga fler heltidstjänster och en dräglig arbetsmiljö. De flesta människor vill komma på vägledning ,genom att boka tid med en professionell Syv som har tid att lyssna och vägleda dem i ett trevligt rum som skall kännas välkomnande.
Ge oss förutsättningarna så fixar vi jobbet!
Anette S

PRAO och skolans systematiska arbetsmiljöarbete

 

 

 

 

 

skyddshjälm

 

PRAO är ett av det områden som Skolverket skriver minst om i läroplanen och i förordningen för grundskolan. Det saknas Allmänna råd för detta område. Detta tycker jag är problematiskt.

Skollagen säger att grundskolan ska ge eleverna kunskaper och värden och utveckla elevernas förmåga att tillägna sig dessa. Utbildningen ska utformas så att den bidrar till personlig utveckling samt förbereder eleverna för aktiva livsval och ligger till grund för fortsatt utbildning. Utbildningen ska främja allsidiga kontakter och social gemenskap och ge en god grund för ett aktivt deltagande i samhällslivet. Tolkar jag detta rätt så är det sista stycket som berör PRAO.

Skolan ska bedriva systematiskt arbetsmiljöarbete. Detta torde inkludera PRAO, eller hur.

Det ska finnas rutiner för att välja praktikplatser och för att undersöka och riskbedöma arbetsmiljön för elever som är på praktik enligt Arbetsmiljöverket. När det gäller minderåriga elever ska det tas hänsyn till reglerna i AFS 2012:3 om minderåriga. Syftet med AFS 2012:3 är att förebygga att den som inte fyllt 18 år genom sin arbetsmiljö drabbas av ohälsa och olycksfall eller får sämre förutsättningar att utvecklas eller tillgodogöra sig utbildning. Skolan ska ha rutiner för att försäkra sig om att handledaren vid praktikplatsen har tillräckliga kunskaper för uppdraget som handledare.

Rutinerna ska omfatta både fysiska, psykologiska och sociala förhållanden. Det ska finnas rutiner att hantera arbetsbelastning, våld och hot, buller, luftkvalitet/ventilation, städning och utrymning. Rutinerna för val av praktikplats bör minst ta upp följande aspekter: Information till praktikplatsen om elevens kunskaps- och färdighetsnivå, elevens arbetstider. hur man ser till att eleven får lämpliga arbetsuppgifter, hur handledare utses, omfattningen av introduktion, att sådan skyddsutrustning som behövs tillhandahålls utan kostnad för eleven, de särskilda regler som gäller för minderåriga elever och hur praktikplatsen och skolan ska kommunicera om tillbud, olycksfall, sjukdom eller annat oförutsett inträffar.

Vem på skolan ska välja praktikplatser och undersöka/riskbedöma arbetsmiljön för elever som är på praktik och eller PRAO? Skolans huvudansvarige är rektor. Är det rektor som i så fall ska göra detta? Borde det inte finnas Allmänna råd för PRAO i skolan?

Ska PRAO skötas av studie- och yrkesvägledare eller är det dags att lämna över stafettpinnen till lärarna?

//Lotta Lindström

Vem vet bäst?

En framgångsrik studie- och yrkesvägledning stärker elevernas förutsättningar att navigera genom utbudet av utbildningar och yrkesinriktningar. Vägledningen kan också bidra till bättre kunskaper om arbetslivet hos eleverna, höja studiemotivationen och öka genomströmningen i skolan. Detta uttalande kommer från SKL: s hemsida (juni 2013). Man skriver vidare att med de ökade förväntningarna på skolornas studie- och yrkesvägledning kommer ofta krav på mer lagstiftning och hårdare reglering av verksamheten, men att det viktigaste är att integrera arbetslivsfrågorna i utbildningen genom hela skoltiden, inte att bestämma exakt hur många vägledare som behövs på varje skola. Därför behövs skickliga vägledare som är engagerade och skolledare som ser studie- yrkesvägledning som hela skolans ansvar. Jo, men också skickliga vägledare måste ges förutsättningar att utföra sitt uppdrag. Vi är knappast några magiker som kan trolla med knäna

Engagerade skolledare som ser studie- och yrkesvägledningen som hela skolans ansvar är en förutsättning för att verksamheten skall fylla sin funktion. Att SKL inte vill veta av krav på lagstiftning och en skarpare reglering av verksamheten är knappast en överraskning, då detta i grunden hotar de fundament som SKL bygger sin verksamhet på. Men att förbise betydelsen av hur många elever en studie- och yrkesvägledare har ansvar för, i vilken utsträckning det finns möjlighet för enskilda vägledningssamtal och gruppvägledning, vittnar om en okunskap inom området som SKL gjorde klokast i att inte uttala sig om. Man skriver vidare i december 2013 att det med relativt små medel går att förbättra studie- och yrkesvägledningen. Detta med anledning av Skolinspektionens granskning av studie- och yrkesvägledningen som genomfördes på 34 grundskolor 2013. Enligt SKL är eleverna ofta ganska nöjda med den vägledning de har fått, men bristerna ligger i att flera skolor inte följer upp att de planerade insatserna genomförs och inte heller utvärderar slutförda aktiviteter. Även om man säger att det finns tydliga behov av att utveckla SYV inom grundskolan så säger man i nästa mening att det redan i dag görs mycket arbete på skolorna med koppling till studie- och yrkesvägledning. Jag undrar om vi läst samma rapport! Det Skolinspektionen slår ner på är att studie- och yrkesvägledning är punktinsatser som sker i årskurs 8 och 9, men att det i övrigt saknas någon form av densamma.

Jag är helt och hållet överens med SKL om att studie- och yrkesvägledning skall vara hela skolans ansvar, vilket också de Allmänna råden föreskriver. Det kräver dock att lärare ges förutsättningar att arbeta med området. Den debatt som pågår vad gäller lärares arbetssituation kan väl knappast ha undgått SKL. Om skolan skall ges möjlighet att på ett medvetet sätt arbeta med studie- och yrkesvägledning krävs tid och förutsättningar. Vilket i sin tur kräver att något annat läggs åt sidan. Det fordrar också att politiker är intresserade av och avsätter resurser för ändamålet. I de flesta kommuner saknas en plan för hur studie- och yrkesvägledningen skall organiseras och ges förutsättningar för att bli en röd tråd genom elevens hela skolgång. Vilken kännedom har SKL av den arbetssituation som flertalet studie- och yrkesvägledare befinner sig i? Vad vet man alls om teorier och metoder för studie- och yrkesvägledning? Vad är det för stort intresse hos kommunerna för att förbättra studie- och yrkesvägledningen som man hänvisar till?

Så företrädare från SKL, välkomna hit till Jönköping för att ta del av vilka steg man tagit för att utveckla och förbättra studie- och yrkesvägledningen från politiskt håll.

Lena

Hållbar utveckling av studie- och yrkesvägledningen önskas!

Jag vill se att politiska partierna gjorde breda och blocköverskridande överenskommelser om skolan och om studie- och yrkesvägledningen så att dessa få utvecklas på ett hållbart och långsiktigt sätt.

I år är ett det s k ”supervalår” d v s ett år då vi har två val samtidigt, ett den 25 maj till EU-parlamentet och det andra den 14 september till Riksdag, Landsting och Kommun i Sverige.

Det vore så skönt om partierna låta bli att slåss om skolan och om studie- och yrkesvägledningen därför att dessa är alldeles för viktiga för att bråka om.

Studie- och yrkesvägledningen och skolan måste få lämnas ifred från klåfingriga politiker för att kunna utvecklas och bli så bra dessa bara kan bli om professionen självt får styra istället. PISA rapporten om skolan och Skolinspektionsrapporten om studie- och yrkesvägledningen i höstas bekräftar vad vi som arbetar på skolan redan känner av, att den är sönderreformerad och saknar styrning och tydliga regler.

Skolan och studie- och yrkesvägledningen måste få ordentlig arbetsro, inte minst för elevernas skull. De elever som drabbas värst när skolan och studie- och yrkesvägledningen inte är på topp är elever med särskilda behov, för dessa behövs resursen tid med vuxna som kan stötta och hjälpa. Sparkrav drabbar eleverna.

Sveriges barn, ungdomar och elever är också landets framtid, vi alla som jobbar i skolan är till för dem och för att räcka till behöver alla i skolan få förutsättningar för en hållbar utveckling!

//Lotta

Vad händer ute i grundskolorna?

Nu har jag själv ett barn som ska söka till gymnasiet ,har fått minst 50 informationsfoldrar i brevlådan. Synd att jag inte är grundskolesyvare då skulle jag ha allt material jag behöver.Skämt åsido.
Redan på gymnasiemässan så blev det tydligt att ingen marknadsför de individuella alternativen.
De finns inte med bland informationsbladen i gymnasieskolornas montrar och en person sa att hon tyckte vi skulle ha en monter med alla individuella alternativen i Stockholm samlat,till nästa år,vilket är ett bra förslag från kommunens sida,själv stod jag i en monter med alla kommunala gymnasiesärskolor samlade vilket var bra .
Tyvärr vet man oftast inte hur mycket platser det finns på gymnasieskolorna utan ofta fyller man de nationella klasserna och pytsar in några extra preparand eller program inriktat individuellt alternativ.Det kan kännas lite rättsosäkert.: de här eleverna hamnar ändå i vårt knä,läs gymnasiesyvares, efter att de fått gå genom gymnasieslussen. Samt att de då missat de första viktiga veckorna på terminen.
Sen har jag märkt sen jag börjat arbeta med grupper som rörelsehindrade elever och gymnasiesärskoleelever att det är lite för många grundskolor som inte har någon Studie och yrkesvägledare kopplat till dessa grupper. Lärare, rektorer samt fritidspedagoger gör jobbet.
Jag vet att gruppen yrkesvalslärare var de som arbetade med särskoleelever förr i tiden, det finns några enstaka kvar. Illvilliga rykten säger att vi är dåliga på det här och tackar nej. Vi kanske borde tacka ja och få utökad tjänst istället. Annars kan vissa elever och föräldrar bli utan information. Ett exempel är att till riksgymnasierna söker man genom Specialpedagogiska myndigheterna den 15 januari och via gymnasieintagningen den 15 februari. Inte bra att missa tex
Sen tror jag dessa rykten är fel. Problemet är att rektorer inte förstår att vägledningen av dessa grupper tar tid och att även dessa elevkategorier behöver mer SYV – resurser. Det är svårt för en Syv på en skola att på 50 % ta alla nior. De borde lägga på 50 % extra till dessa Syvare i dessa skolor för att jobba med IN-praktik på gymnasiet ,samtala med föräldrar och elever i god tid till gymnasievalet. Det är inte så att vi måste tacka nej till att vägleda elever för att tiden inte räcker till och låta andra kategorier i skolan ta det. Vi måste säga ifrån, och snälla arbetsgivare ,sluta snåla med Syv kompetensen!!
Anette

Är du lönsam lille vän?

1252323381839_f

Frågan är relevant idag och väldigt aktuell och kan svaras med såväl ja som nej beroende på vem du frågar.

Dagens skola är som ju alla vet konkurrensutsatt och alla elever i landet har ett fritt skolval såväl inom den obligatoriska, som den frivilliga skolformen.

Sedan ser konkurrensen lite olika ut beroende på om skolorna och eleverna finns i storstadsområden, småstadsområden eller i glesbyggd.

För att eleverna ska få ett underlag för sitt skolval arbetar de flesta skolorna hård på att producera informationsmaterial och delta i aktiviteter där de syns t ex utbildningsmässor och har själva öppet hus för nyfikna och intresserade blivande elever. Dessa är alla aktiviteter som kostar pengar och stjäl tid från de rekryterande skolornas personal och elever som förlorar lektionstid eller fritid. Faktum är också att inte alla skolor som har råd att spendera sina pengar på dyr monterhyra på mässorna och på påkostat informationsmaterial.

Frågan är: Är det värt det? Många skolor kanske tycker det åtminstone de som ligger geografiskt och demografiskt väl till. I dessa får nog elever och personal styrkt självförtroende medan de skolor som inte ligger riktigt lika bra till känner nog att det är tvärtom.

Vi kan inte vrida tillbaka klockan med jag är övertygad om att vi skulle kunna göra om och göra rätt. Till exempel skulle jag vilja se att kommuner och Skolverket fick med makt att säga nej till nyetablering av fristående skolor om det saknas underlag i kommunen. Det vill säga att kommunen kan efter inventering av antal barn och unga se hur många skolplatser som verkligen behövs. Jag skulle också vilja se någon form at garantibevis som skyddar elever från att råka illa ut om deras skola skulle behöva läggas ner. Samhället borde vara skyldigt att rädda elever som går i skolor som av olika skäl läggs ner. En nerläggning borde då föregås av att andra skolor avvisas om att de ska ta emot de elever som berörs. Eleverna måste få bättre skydd!

Barn och unga borde få slippa vara handelsvara på en marknad och slippa behöva vara lönsamma.

Lotta

Efterlysning samverkan

Samverkan skola arbetsliv behöver i allt väsentligt utvecklas. Både vad gäller grundskola och gymnasiet, men framförallt när det gäller den förstnämnda. Om man ser sig om i världen kan det konstateras att Storbritannien, Australien och Nya Zeeland är och varit framgångsrika på att väva in samverkan i läroplanen. De har en nationell strategi och en mängd olika aktörer som engagerar sig från varierande utgångspunkter, samt etablerade mötesplatser mellan forskare, lärare och arbetslivet.

För att eleverna ska kunna göra medvetna och väl underbyggda val, behöver arbetslivet och arbetsmarknaden synliggöras genom elevernas skoltid i betydligt större utsträckning än vad som sker i dag. Skolan måste skapa både tid och möjligheter för vägledning och för kontakter med omvärlden. Vidare måste arbetslivet å sin sida bidra med aktiviteter och möjligheter till kvalificerade besök som kan implementeras i skolans ordinarie undervisning.

Den nya skollagen talar om ett utökat uppdrag vad gäller tillgången på vägledning, där endast förskolan och förskoleklassen undantas. I hur många kommuner återfinns en studie- och yrkesvägledning som löper som en tråd genom elevernas hela skoltid? En vägledning som ger eleverna en ärlig chans att faktiskt göra ett medvetet och väl underbyggt val.

Jan Björklund presenterade i augusti en ny lärlingsreform, där mer av yrkesprogrammen är tänkta att flyttas över till ett lärlingssystem liknande det vi kan se hos andra länder i Europa. Argumentet från politiskt håll är att ett utvecklat lärlingssystem leder till lägre ungdomsarbetslöshet. Att de som hoppas av har svårt att få jobb. Rapporten Dropping out in Scandinavia. Social exclusion and labour market attachment among upper secondary school dropouts in Denmark, Finland, Norway and Sweden, visar dock på resultat där lärlingssystemet som återfinns i Norge och Danmark, inte visar sig ha en högre andel examinerade jämfört med Sverige och Finland som i huvudsak har skolbaserade yrkesutbildningar. I Norge har man snarare problem med stora avhopp från yrkesutbildningarna.

Jag tror att problemet måste angripas från en annan utgångspunkt. Vi kommer inte att få fler sökande till yrkesprogrammen genom ett lärlingssystem. För att få fler elever att söka till yrkesutbildningar behövs kunskap, förståelse och insikt om vad dessa yrken innehåller och innebär. Vidare en väl fungerande och utbyggd kommunal vuxenutbildning med faktiska möjligheter att komplettera och/eller nyutbildas. Vi måste göra något åt och komma till rätta med ungdomars avstånd till arbetslivet. Skapa reella mötesplatser i det arbetsliv som väntar, där ungdomarna får en möjlighet att uppleva, erfara och se det arbetsliv som ligger framför dem. Det de inte känner till kan de inte heller välja.

 

Lena