Nu börjar höstterminen

Nu i augusti börjar nya arbetet som syv på två nya skolor, som känns spännande. Jag har varit på folkhögskola och hunnit med en yoga/skrivarkurs. Personlig utveckling har alltid varit viktigt för mig. Det ger mig energi för att ha kraft att ge i ett av Sveriges viktigaste jobb…

Det enda som känns tröstlöst är alla dessa halvtomma gymnasieskolor ute i landet, vart skall detta barka. Hur går det med ungdomarnas utbildning och med lärares, studie- och yrkesvägledares arbeten? Vad blir det för kvalitet överhuvudtaget i en skola med lite elever och insparade resurser?

På gymnasieantagningens hemsida kan man under rubriken ”Aktuellt” se det senaste nyheterna på nedlagda och sammanslagna skolor. JB blir uppköpta av Stadsmissionen, Designgymnasiet av AcadeMedia och KF-gymnasiet av Fryshuset här i Stockholm. Och när jag tittade på gymnasieskolor med reservplatser så är det fler som tagit bort flera inriktningar, t.ex. verkar det svårt att fylla den humanistiska inriktningen. Frågan hur får det att gå ihop sig?

Att Björklund äntligen vill ta tag i detta med riskkapitalisterna som skor sig på skattebetalarnas bekostnad är inte en dag försent tycker jag själv. Nu har han bestämt att Industriprogrammet skall plockas bort också och gå upp i Teknikprogrammet. Ändå så vill de att svetsarutbildningen skall finnas kvar, dvs. viktiga yrkeskunskaper.

Jag har precis börjat arbeta med elever som av olika skäl sitter i rullstol och inser att det finns fantastiska resurser för dessa elever med rehabteam med fysioterapeuter (fd. sjukgymnaster), arbetsterapeuter samt psykologer och kuratorer). Som anpassar undervisning, tränar dem och förbereder dem i träningslägenhet m.m. Känns fantastiskt efter att i ”vanliga” gymnasiet hela tiden känna av de begränsade resurserna.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)