Det livsviktiga engagemanget

Glenn Rafors LR StudI helgen var jag på mitt fjärde och sista konvent som medlem av LR Stud, Lärarnas Riksförbunds studerandeförening. Helgens konvent satte punkt för tre års engagemang på nationell såväl som lokal nivå inom studerandeföreningen. Det har varit tre suveräna år. Jag har lärt mig massor och har vuxit som människa av de här åren. Det fackliga engagemanget har blivit en del av mig nu och jag ser fram emot att fortsätta mitt engagemang på nästa nivå i LR. Detta mitt sista konvent som studerandemedlem så hade jag dessutom den stora äran att vara där i egenskap av valberedning tillsammans med Malin Hellman. Det senaste året har vi ägnat åt att leta efter och fundera kring efterträdarna till den avgående styrelsen. Som en del i valberedningen har jag fått lite extra inblick och har fått ta del av en liten del av allt det engagemang, drivkraft och förändringsvilja som finns i en förening som LR Stud. Det har varit fantastiskt inspirerande och hoppingivande inför framtiden. Ert engagemang att göra skillnad för blivande studie- och yrkesvägledare och lärare smittar av sig. Jag vill även passa på att önska stort lycka till och grattis till den nya styrelsen för LR Stud. Jag är övertygad om att ni kommer göra många viktiga och bra saker tillsammans.

Samtidigt som jag gläds över det engagemang som jag ser i bland annat LR Stud oroas jag över att fackföreningar och politiska partier har allt svårare att rekrytera och bibehålla engagerade medlemmar. Den senaste tiden har jag funderat mycket på vikten av politiskt och fackligt engagemang för att bibehålla våra demokratiska strukturer i politiken och i arbetslivet. Nuvarande styrelseskick och relativt trygga arbetsmarknadsvillkor är inget vi kan ta för givet. Det är resultatet av mångårig politisk utveckling, facklig kamp och samverkan mellan arbetsmarknadens parter.

Ibland träffar man kollegor som uttrycker att ”facket gör inget för mig” eller att facket har spelat ut sin roll. Samma mönster tycks gå igen i de politiska partierna och kanske också inom andra typer av föreningar, såsom idrottsrörelsen. Många verkar tro att vi nått fram till historiens slut, att vi nu uppnått en sorts behagligt status quo och att saker och ting kommer att tuffa på av sig själv. Inget kan vara mer fel, tror jag. Vi måste ständigt fortsätta kämpa, samtala och samverka om vi vill behålla en högfungerande demokrati. Därför är denna text tänkt som en uppmuntran till alla som är fackligt och politiskt engagerade att fortsätta kampen med att bygga ett lite bättre samhälle, varje dag.

Några högst personliga tankar om fackligt engagemang.

Det är ett tungt och ibland frustrerande arbete, men samtidigt givande och utvecklande. Det fackliga arbetet handlar om att försöka ta ansvar och skapa förändringar utanför den personliga sfären. Det handlar om att försöka skapa bättre villkor för människor du kanske aldrig kommer att träffa, som ofta tycker att frukten av ditt arbete är ”för lite och för sent”. Att härda ut medan illa genomtänkta förslag blåser in från höger och vänster. Att behöva bråka och argumentera internt och samtidigt visa enad front utåt. Framför allt så handlar det om att alltid befinna sig i opposition. För vi får inte vara nöjda. Det går alltid att göra saker och ting lite bättre. Skapa lite bättre förutsättningar.

Facket och andra former av föreningar där samtal och samarbete är centralt har det allt svårare att hitta engagerade människor. Samtidigt som det blir allt svårare för politiska partier och fackföreningar att rekrytera växer osäkerheten i stora delar av världen. Vi befinner oss just nu i en tid där fascismen är på frammarsch i flera länder, där den oreglerade och ibland totalt världsfrånvända kvartalskapitalismen och en finansmarknad som tappat kopplingen till verkligheten skapat en sorts ”hela havet stormar”-kapitalism på global nivå. Vi upplever just nu också en situation där folk av olika anledningar antingen flyr eller migrerar i en skala sällan skådad i den mänskliga historien. Ovanpå dessa händelser sker en robotisering och automatisering av flera sektorer och branscher i en takt som få verkar greppa de möjliga konsekvenserna av. I allt detta hörs lobbyister och opportunister ställa det ena märkliga kravet efter det andra. Som talande exempel kan nämnas debatten om de så kallade lågstatusjobben som ska ge mindre i lön än någon kan leva på. Det spelar väl ingen roll att vi har en galopperande bostadsbrist och ett allt mindre antal jobb som inte kräver åtminstone en eftergymnasial utbildning för att inte lätt ersättas av en maskin?

Det kan kanske tyckas märkligt för vissa att diskutera ovanstående frågor inom ett fackförbund för lärare och studie- och yrkesvägledare. Men det är det inte. Om vi släpper ifrån oss makten till korrumperade aktörer med egna särintressen så riskerar den mer än hundraåriga fackliga traditionens alla vinster och förtjänster snart att tyna bort. Genom debatt, diskussion, samverkan och ibland till och med strejk är vi alla med och skapar demokrati lite varje dag. Genom att komma samman och arbeta för gemensamma frågor kan vi samarbeta mot ett gemensamt mål oavsett politisk tillhörighet eller ideologisk uppfattning. Det är när vi möter varandra och diskuterar som vi skapar demokrati i vardagen. Vi kämpar för något som är större än oss själva.

Aldrig har det varit så viktigt med engagemang. Fortsätt kämpa för en liten bättre värld tillsammans. Var för alltid engagerad hellre än likgiltig.

Avslutningsvis

Jag vill avsluta det här inlägget med en personlig hälsning till Lärarnas Riksförbunds studerandeförening:

Hej då LR Stud, tusen tack för de här åren! Det har varit fantastiskt. Verkligen! Vi ses när ni blivit ”stora”.

// Glenn Rafors

Lämna en kommentar

  • (will not be published)