Det är här det börjar och vi måste vara där

walter2

09.30. Det är måndag och solen strålar. Idag är det en underbar dag. Inte bara för vädret och inte bara för att jag har världens bästa jobb, studie- och yrkesvägledare. Nej, det som kommer förgylla den här dagen är uteslutande att jag får arbeta med vägledning där vägledning bör börja. Senast. Jag ska träffa förskoleklassen och med mig har jag min kollega Walter.

När jag kliver in i klassrummet möts jag av 26 par nyfikna ögon. ”Vem är du?”, ”vad gör du här?”, ”vad ska du göra?”. Så många frågor, så nyfikna, så roligt. Jag börjar med att presentera mig. Sen är det Walters tur. Walter har dock lite svårt att tala för sig själv så jag får presentera honom. Walter är en grön liten sköldpadda med stora ögon och spräckligt skal. Vi inledde passet med att prata om vad studie- och yrkesvägledare är för en yrkesroll och vad jag gör på skolan. Barnen fick veta att jag tidigare arbetat med tre olika yrken och att man alltså inte behöver arbeta med samma yrke hela livet. Vi kom in på att prata om en mängd yrken. Bland annat journalist, brevbärare, brandman och lastbilschaufför. Vi spånade också kring hur många olika yrken det finns på skolan. Vi kom snabbt fram till att det inte bara arbetade lärare på skolan, utan även bland annat vaktmästare, kökspersonal, rektor och skolsköterska.

Sköldpaddan Walter låg hela tiden snällt på ett bord och iakttog de duktiga barnen. Snart fick alla veta att Walter lämnat sitt hem i djurbutiken på Södermalm för att vandra längs Timmermansgatan, ta en liten tur i Tantolunden där Walter hälsade på sina kompisar, innan han begav sig vidare längs Ringvägen, över Skanstullsbron och bort mot Årstaskolan. Walters färd till Årstaskolan tog över en dag! “Wow, så lång tid!?” frågade sig barnen. Ja, så lång tid, Walters tassar är inte så stora. Vi pratade om hur Walter tagit sig till Årstaskolan, några hade tankarna om att Walter kanske simmat över Årstaviken, så var inte fallet denna gång.

Barnen fick veta att Walter var på jakt efter jobb och att Walter kommit just till Årstaskolan för att be barnen om hjälp. Walter kände inte till så många jobb, men trodde att barnen gjorde det! Och visst kände barnen till yrken, en massa yrken! Walter fick många, många bra förslag på olika arbeten. De allra flesta med “sköldpadds…” framför. Till exempel sköldpaddsbrandman, sköldpaddslärare, sköldpaddsbrevbärare osv. En naturlig fråga blev såklart, kan även människor arbeta med dessa yrken? Hela klassen var överens om att så var fallet.

Efter att ha pratat om yrken för Walter tittade vi lite på hur många olika yrken det finns i Sverige idag och vad som ligger bakom ett yrkesval. Några av barnen tyckte att ett arbete skulle vara något man tyckte om och några tyckte att man skulle arbeta med något ”viktigt”. Vi pratade därför också lite om vad ett ”viktigt” arbete skulle kunna vara. Vi pratade också om att man inte behöver veta vad man vill arbeta med när man blir stor, att det är många som inte vet och att det är okej att inte veta. Efter att vi pratat så mycket jobb tyckte Walter att det var dags att bege sig hemåt för att bearbeta alla förslag på arbete, men först ville han gå ett varv i klassrummet och hälsa på alla barnen. Och det fick han.

Forskning visar på att barn begränsar sig vid sex års ålder
Jag anser att vägledning bör börja allra senast i förskoleklass. Här bör barnen få träffa en studie- och yrkesvägledare, ställa alla de nyfikna frågor de har och få bekanta sig med ett, för många av dem, helt nytt yrke. En yrkesverksam de i den bästa av världar kommer få träffa regelbundet under hela sin skolgång. För vägledning gör föga nytta med punktinsatser i årskurs 8 och 9, även om det finns huvudmän och rektorer som tror att studie- och yrkesvägledare kan göra mirakel några månader innan gymnasievalet. Sanningen? Det kan vi inte. Studie- och yrkesvägledning bör vara kontinuerlig under hela grundskolan för att eleverna ska få den valkompetens de har rätt till och behöver för att göra väl grundande val av framtida studier och yrkesinriktning. Och ska man lyssna på senaste rön så börjar barn begränsa sig redan vid sex års ålder. Amerikanska forskare har i en ny studie kunnat presentera att flickor vid sex års ålder börjar associera smarthet med män, snarare än kvinnor. Vid sex års ålder riskerar alltså stereotyper att påverka flickors val i livet.

Vägledningsteorier stöder arbete i lägre åldrar
Att vägledning ska börja tidigt är inget påhitt från den enskilda vägledaren. Skolinspektionen trycker på kontinuerlig vägledning, i sin granskning av studie- och yrkesvägledning i grundskolan från 2013, Skolverket lyfter ständigt fram studie- och yrkesvägledning som hela skolans ansvar och något som ska genomsyra hela verksamheten från tidig ålder. Linda Gottfredson är professor i pedagogisk psykologi vid University of Delaware och har skrivit en, i alla fall för studie- och yrkesvägledare välkänd, teori där hon menar att barn redan vid 3-5 års ålder blir medvetna om vuxenroller i världen, så redan i förskolan är det rimligt att arbetet med studie- och yrkesvägledning påbörjas av förskollärarna och barnskötarna, i samverkan med en studie- och yrkesvägledare. Gottfredsons teori, Theory of Circumscription and Compromise, pekar också på att barn i 6-8 års ålder börjar bli medvetna om arbetsroller och de börjar tilldela de olika rollerna kön. Här är det såklart oerhört viktigt att man börjar prata genus kopplat till arbetslivet med barnen i förskoleklass. Här kan man göra skillnad. Här börjar resan mot en ökad valkompetens. Här börjar resan mot framtiden. Och jag har äran att få vara en del av den. Jag och Walter. Sköldpaddan Walter. Han är helt klart en av mina bästa kollegor och mitt i särklass bästa arbetsverktyg för studie- och yrkesvägledning i de yngre åldrarna!

En månad senare…
Någon månad senare kommer jag gående på skolgården. I min högra ögonvrå ser jag två elever i förskoleklass komma springande. ”Heeej SYVen…eh…var har du din lilla sköldpadda?!” Walter som hört de två barnen börjar stöka runt i väskan och snart tittar de små bekymmerslösa ögonen upp ur väskan. Barnen utbrister i något jag tolkar som ett glädjetjut. Snart blir Walter väl omhändertagen, får nackmassage och barnen frågar Walter om han har hittat något jobb ännu. Om han blev brandman eller advokat. För senast de träffade Walter hade han ju smitit från sitt hem i djurbutiken för att leta efter jobb! Barnen börjar prata framtid och berättar för Walter vad de vill bli när de blir stora. Det vi pratar om nu är studie- och yrkesvägledning där studie- och yrkesvägledning ska börja. Senast. Gärna tidigare. Våga satsa på studie- och yrkesvägledning från tidig ålder. På lång sikt leder det till samhällsekonomiska vinster och inte helt osannolikt även större livskvalité.

Konferens i Yrkesetik

Vi var ca 50 Studie-och yrkesvägledare från hela landet som samlades i Örebro två givande halvdagar.

Föreläsare var utredare Anna Jändel- Holst. Det var föreläsningar varvat med gruppvisa diskussioner. Föreläsningen handlade om Etik och yrkesprofession samt Legitimationens betydelse och funktion.

Lite fakta:
Vi är idag 1900 Studie-och yrkesvägledare på 2500 tjänster i landet.
66% är utbildade som arbetar på grundskolan..
78% är utbildade som arbetar på grundskolan.


Proffessionkriterierna som de ser ut för lärarna idag
är enligt föreläsaren,( som i framtiden måste tas fram för vår egen profession).
Yrkesutövandet för lärare baseras på en teoretisk, vetenskaplig kunskap som tillämpas genom en längre högskoleutbildning, ämneskunskap, pedagogisk/didaktisk kunskap, yrkesetisk kunskap.
Yrkeskompetens styrks genom examen och i vissa fall legitimation. En gemensam yrkesetik styr utövandet av yrket.
Yrket har en samhällssanktionerad funktion och finansieras ofta med offentliga medel.
Den professionella yrkesutövaren har, på grund av sitt kunskapsmonopol, ett stort beslutsutrymme avseende utövande av yrket.

Här är några av frågorna som ställdes:

1.Vad skulle införandet av legitimation för studie och yrkesvägledare innebära för yrkesutövningen?
2.Fördelar/Nackdelar med en legitimation?
3.Hur ställer vi oss till begreppet rådgivning?

Vad tycker vi?

Sett av ovanstående professionskriterier, en Studie- och yrkesvägledarexamen är väl A och O. Sen diskuterades det kontroversiella i att ge råd, men ändock ett kriterium som kan vara relevant vid en legitimation. Detta har varit röd flagga i utbildning och i kåren. Men i våra diskussioner om att bredda perspektiv och informera om valalternativ så kan en klient/elev se att det ena eller andra alternativet passar i dennes livssituation, och kunna dra sina egna slutsatser efter att fått de olika alternativen upplagda på bordet. Om det är att få råd eller inte , det återstår att ta ställning till. Det skulle kunna beskriva ordet Valkompetens som av en del är en viktig del av vägledarens profession.
Etiska övervägande viktigast för kvalitén på utövandet av yrket, menar föreläsaren.
Då har vi de etiska riktlinjerna för Studie- och yrkesvägledarna .Vi har Lärarnas riksförbund egna ,Vägledarföreningens och Lärarförbundets. Att komma överens om gemensamma etiska riktlinjer vid en legitimering kan ha sina svårigheter, då lärarförbundets tex har samma etiska riktlinjer som för lärarna .
Sedan har diskussionerna varit skolorienterad, men vi diskuterade också att finns de som arbetar i det privata näringslivet, de får vi inte glömma bort.
Detta var något av det som kom fram dessa dagen, diskussionen lär fortgå och LR kommer att fortsätta arbetet framåt i dessa frågor.

SYV brister – svar på MUCFs kritik

Lena Nyberg Generaldirektör Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor skrev ett debattinlägg på MUCFs hemsida och i Lärarförbundets hemsida om att ungdomarna som deltog i projekten bidrog skolans bristande SYV ofta till svårigheter att i tid navigera rätt i utbildning och arbetsliv. Informationen om studie- och yrkesval var ofta begränsad eller uteblev helt i grundskolan och gymnasiet.

De ungas berättelser pekar också på att skolornas information varken var intresseväckande eller anpassad efter elevernas ålder och mognad….. MUCF kan även konstatera att ungdomarnas svårigheter inför val av yrke eller studier inte verkar ha uppstått på grund av bristande motivation eller engagemang. Istället pekar de många likartade berättelserna på faktiska brister i SYV i vissa grund- och gymnasieskolor.

Det är därför angeläget att grund- och gymnasieskolorna utvecklar sin SYV genom att ta vara på de erfarenheter som beskrivs av de unga och de yrkesverksamma som ingår i MUCFs kartläggning…. Alla aktörer med ansvar för studie- och yrkesvägledning måste nu förbättra sin samverkan med sikte på det gemensamma målet som är att i god tid ge bästa möjliga förutsättningar för alla unga att hitta rätt inriktning i sina studier, få ett jobb, skaffa bostad, bilda familj, delta i samhällslivet eller helt enkelt bara få möjlighet att förverkliga sina drömmar.

 

Jag kan hålla med Lena Nyberg om denna bild även om att den inte riktigt täcker hela bilden och har kommenterat detta på Lärarförbundets hemsida:

I en idealvärld fanns det heltidsanställda utbildade studie- och yrkesvägledare på alla skolor som hade max 350 elever att vägleda och informera om kommande utbildningsalternativ.

I en idealvärld fanns det SSA-råd eller liknande som försåg skolorna med PRAO-platser så att alla elever får prova på ett yrke och därigenom lär känna sig själva lite bättre vilken är en av förutsättningarna för valkompetens.

Att göra ett välgrundat studie- och yrkesval kräver att eleven är 1: medveten om sig själv (drivkrafter, intressen, motivation, hinder) 2: medveten om valalternativen (omvärldskunskap om yrken om utbildningar) och sist 3: kan fatta och genomföra beslut som grundar sig på punkt 1 och 2. Kan eleven göra detta är eleven valkompetent och detta är varje studie- och yrkesvägledares främsta uppgift att bidra till denna kompetens.

Verkligheten är att utbildade studie- och yrkesvägledare är ett bristyrke, många SYVare har inte heltidstjänster utan springer mellan flera skolor och har för lite tid för att vägleda och informera eleverna. Vissa skolor har ansträngd budget och vissa kommuner har ett begränsat näringsliv, vilket påverkar PRAOn. Detta kan leda till att skolpersonal utan adekvat utbildning försöker hjälpa eleverna att välja till gymnasiet.

Dags att ställa politikerna mot väggen!

Brytpunkter kräver valkompetens

Nu är det hög tid för niorna och IM-eleverna att träna sin valkompetens och för oss studie- och yrkesvägledare att lära elever som inte redan kan detta. Gymnasievalet brinner i knutarna och sista ansökningsdag närmar sig med stormsteg. Avgångeleverna har ytterligare någon månad på sig inför högskoleansökningarna i april.
Fyra grundläggande färdigheter krävs för valkompetens: Självkännedom, kännedom om valalternativen, beslutsförmågan och att kunna genomföra beslutet.
• Självkännedom handlar om att bli medveten om sig själv, sina drivkrafter, möjligheter, hinder, intressen och motivation.
• Kännedom om valalternativen handlar om att bli medveten om utbildningsalternativen, yrkesalternativen och omvärldskunskap kring dessa.
• Beslutsförmågan handlar om att kunna fatta beslut och sätta självkännedom och omvärldskunskap i relation till varandra och förstå konsekvenser av olika beslut.
• Genomföra beslut handlar om att kunna ta till sina valkompetensverktyg; balansera självkännedom och omvärldskunskap och väga de olika alternativen mot varandra för att till sist landa i ett val som sedan ska genomföras med hjälp av de rutiner som valet kräver.
Hur rustar studie- och yrkesvägledare eleverna för detta svåra konststycke som de ska kunna klara av?
Jo, genom fler olika informationskanaler: skriftlig information, muntlig information och erfarenhetsbaserad information. Skriftlig information är till exempel gymnasiekataloger, informationsblad och broschyrer som elever får av oss studie- och yrkesvägledare eller av utställare på gymnasiemässor och öppet hus på gymnasierna. Muntlig information får eleverna genom att studie- och yrkesvägledare ger information klassvis och under enskilda samtal. Erfarenhetsbaserad information kan vara att eleverna får prova på att vara på gymnasiet en dag, eller komma på studiebesök eller olika former av praktik där de får komma ett yrke eller en utbildning lite närmare.
Sedan är det inte sagt att eleverna blir helt kolugna inför valet fast de fått tillgång till massiva informationsinsatser, valångesten och paniken kan ändå slå till då de sitter vid datorn och våndas med sina gymnasieval. Det är då som vi behöver finnas till hands och lotsa dem framåt och lugna med budskap om att man alltid kan ångra sitt val, att det finns en period i slutet av vårterminen för omval och att man sedan kan ha direktkontakt med gymnasieantagningen under praktiskt taget hela sommaren för att få till sitt val så gott som det går.
Det uppstår behov av vägledning när som helst i livet, britterna Hodkinson & Sparkes (1997) pratar om Turning points, på svenska säger vi brytpunkter. Dessa kan vara: Institutionella, påtvingade eller frivilliga. Institutionella brytpunkter är ofta val inom skolsystemet t ex gymnasievalet. Påtvingade handlar om bl a uppsägning, flytt, familjeskäl, migration eller sjukdom, frivilliga kan handla om eget utvecklingsarbete. CIP-modellen (Cognitive Information Process) förklarar vilka tankeprocesser som uppkommer i vägledningssituationen. Se CIP-triangeln nedan:

 

CIP-triangeln

 

CASVE-cirkeln

 

Toppen av triangeln handlar om metakognition alltså tänkande om tänkande och reflektion och botten om beslutsgrunderna. Mitten är den process som handlar om beslutsfattande enligt CASVE (Communication, Analysis, Synthesis, Valuation, Execution). Insikt om att man behöver välja, kunna väga valet utifrån egna förutsättningar och alternativen, ha tillräckligt många alternativ och kunna genomföra valet och bli nöjd med det. CIP-triangeln och CASVE-cirkeln är skapade av Sampson, Reardon m fl forskare på Florida State University.

 

Lite statistik:

 

Enligt Skolverket fanns det 1303 gymnasieskolor i riket läsåret 2015/2016. Enligt utbildningsinfo.se finns det 2017-02-02 5065 utbildningsalternativ inom gymnasieskolan i hela landet. Drygt 80 000 elever gick ut gymnasieskolan våren 2016. Sju av tio elever fick examen inom tre år på yrkesprogrammen och på högskoleförberedande programmen var det åtta av tio. Fler kvinnor än män fick gymnasieexamen och på de högskoleförberedande programmen. Alltså 3 av 4 inom 3 år.
Många elever i grundskolan klagar på att de inte får tillräckligt med studie- och yrkesvägledning inför sina svåra gymnasieval och samhället klagar på att elever gör felval eller hoppar av gymnasiet. Därför är det önskvärt att de ska finnas heltidstjänster även på grundskolorna så att alla elever hinner få den information och vägledning de behöver för att kunna genomföra välgrundade val och utveckla sin valkompetens som de sedan har nytta och glädje av resten av livet och i fler sammanhang.
2017-02-03
Lotta Lindström

Bokmässan är en intensiv upplevelse

Men det finns ett ändamål till att vi som Syv forum förlägger ett styrelsemöte där varje år.
Vi ska finnas med och representera Studievägledarna i LR :s monter ,vi skall också ordna en föreläsare . Lika spännande varje år, förra året blev det Leif Andergren. Behöver väl ingen närmare presentation då han figurerar på många fortbildningsdagar här i landet. Nu skall han få lärare att förstå studie – yrkesvägledare.
I år valde vi Frida Wikstrand som föreläste om sin bok. Tala om arbetslivet-Normkritiskt tal om arbetslivet skolans ansvar. Hon är beteendevetare och sociolog. Arbetat på Malmö högskola med Syv utbildningen där. Finns att ladda ner på skolverkets hemsida. Jag har lagt ett 10 minuters klipp på Syv forum på Facebook också.
Som Studievägledare kan man bli fascinerad av alla yrkesvägar de på mässan har. Man kunde få en bok signerad av Johan Ehrenbergs resa som entreprenör som inte vill tjäna pengar men blivit expert på solenergi. Ingmar Stenmark bok där han är en av de kända -56 orna som nu också skildrats på TV. Eller som jag fick signering av David Lagercrantz nya bok Millenium.
Dagen avslutades bredvid en dam på tåget hem, när jag nämde att jag var Studie och yrkesvägledare berättade hon om hela sitt yrkesliv för mig. Att till början varit arkeolog , sen museum chef, startat tidningen Riddarklubben från ett känt museum i staden, där hon dubbade små riddare. Hon kallades Drottning Margareta den tjocka och den feta. Det bjöd hon på, det verkade varit höjdpunkten i karriären. Är det inte underbart vårt yrke, när man får ta del av andra människors yrkesväg i livet.

Anette Svensson

Nytt läsår och nya utmaningar för studie- och yrkesvägledningen

Skolan har precis kommit igång efter sommarlovet och detta med en ordentlig rivstart må jag säga. Jag jobbar på en gymnasieskola med bl a ansvar för elever på IM introduktionsprogrammet och komvux. Gymnasieantagningen släpper antagningen ungefär samtidigt som skolorna börjar för att då ska skolorna själva anta elever som vill börja hos dem. Det är nästan alltid rörigt kring skolstart särskild på gymnasieskolorna. Elever har förhoppningar om att komma in på de skolor de inte kommit in på och vill därför byta. Det är främst studie- och yrkesvägledarna som då får hjälpa eleverna med att kontakta de skolor de vill komma in på för att ställa dem i köer eller för att se om eleverna kan få byta program på de skolor de kommit in på. Det blir många telefonsamtal och många mail hit och dit.

Lärarna vill gärna att skolstartskarusellen lugnar ner sig så fort det bara går, så att eleverna och lärarna äntligen kan få lite studiero. Detta är särskilt viktigt i nybörjarklasserna: 1or på nationella program och de nya eleverna på IM. Detta ökar trycket på oss studie- och yrkesvägledare att hjälpa dem att få till denna ordning så fort det bara går.

Skolstarten är en av årets tillfälliga toppar när det är hög arbetsbelastning för studie- och yrkesvägledare både de som jobbar på gymnasiet men även för dem som är på grundskolona. Till de andra topparna hör valet till gymnasiet i januari/februari och omvalet till gymnasiet i april/maj. I mars/april får gymnasiestudie- och yrkesvägledare många samtal med avgångselever som vill vidare till högre studier då sista ansökningsdag till högskolas hösttermin är 15 april.

Jag har noterat följande i min kalender: Gymnasiemässa i mitten av oktober, Vägledarkonferensen i slutet av oktober, SACOs studentmässa i mitten av november, gymnasievalet i januari/februari, omvalet till gymnasiet i april/maj och snart tillkommer datum för öppet hus på såväl gymnasieskolor som andra utbildningsanordnare som jag och mina studie- och yrkesvägledarkollegor kan tipsa våra elever om.

20160902_110345

Jag har fönster på min dörr så att man kan titta i och se vad jag gör vilket förstås strider mot att jag ska kunna leva upp till tystnadsplikten (eftersom jag anser att den även inkluderar möjligheten till att få komma till mig helt osett av andra). När jag inte är ute bland eleverna eller har inbokade samtal sitter jag ofta vid datorn och tillverkar eget informationsmaterial: Powerpointpresentationer och informationslappar inför klassvisa informationer om gymnasiet, sommarjobb mm. Annat som sker vid datorn är att kolla elevernas studieplaner, att dessa stämmer och att kvittera gymnasievalskvittenserna. Det är ganska mycket administration som studie- och yrkesvägledare håller på med och som vi inte riktigt är utbildade för. Vår utbildning har en lång och betydelsefull praktikperiod för att få träning och övning i vägledningssamtal. Samtalet är enligt oss kärnan i det vi ska göra, både individuella samtal och samtal i grupp. Tyvärr är det ofta detta som får stryka på foten då vår omgivning tycker att vi ska syssla med annat.

Årets utmaningar för mig är att få bedriva en vägledning som är inkluderande och normkritisk och har ett äkta elevfokus.

Ha det gott!

// Lotta Lindström

Ska ‘studie- och yrkesvägledare’ vara en skyddad titel?

Jag tror att nästan alla vägledare har stött på frågeställningen eller själv funderat kring om vår yrkestitel bör legitimeras. När jag resonerar för mig själv brukar jag landa i att frågan är knepig och framförallt svårgreppad: Är det en fråga om yrkesidentitet, kvalitetssäkring eller protektionism (d.v.s. för att hålla icke examinerade studie- och yrkesvägledare borta)? Vad är syftet med en legitimering och skulle det fylla en funktion?

Gällande kvalitetssäkringen bör egentligen en studie- och yrkesvägledarexamen räcka i sig själv. Det är rimligt att anta att en examen är ett legitimt kvitto på en genomgången utbildning – men det kräver givetvis att det finns en hög tilltro till lärosätena och kontrollfunktionerna.

Protektionismen ger mig sura uppstötningar. Det är en metod för exkludering och jag känner att jag inte bekväm med det. Visst, jag stör mig på människor som kallar sig själva för SYV – även om de inte är examinerade vägledare. Det ger mig dock ingen rätt att sätta mig över dem och jobba för att begränsa deras möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Nej. Det motsäger dock inte att jag tycker att titeln studie- och yrkesvägledare bör vara reserverad för oss som är examinerade inom området och här kan en legitimation uppfylla en viss funktion. Alla obehöriga bör helt enkelt benämnas och benämna sig själva som något annat – exempelvis assisterande/obehörig/olegitimerad SYV och helst något som inte innefattar studie- och yrkesvägledare/SYV i titeln.

Frågan om yrkeslegitimation handlar således om yrkesidentitet: Stoltheten i att vara studie- och yrkesvägledare. Jag är ändå osäker på om en yrkeslegitimation är den enda och rätta vägen för ett erkännande. Därför bör en auktorisation, likt socionomernas auktorisation, undersökas närmare. Är det något för oss och hur ska i så fall administrationen av auktorisationen se ut? Vilket organ ska hålla i det: LR, Sveriges vägledarförening eller kanske någon annan konstellation?

Det livsviktiga engagemanget

Glenn Rafors LR StudI helgen var jag på mitt fjärde och sista konvent som medlem av LR Stud, Lärarnas Riksförbunds studerandeförening. Helgens konvent satte punkt för tre års engagemang på nationell såväl som lokal nivå inom studerandeföreningen. Det har varit tre suveräna år. Jag har lärt mig massor och har vuxit som människa av de här åren. Det fackliga engagemanget har blivit en del av mig nu och jag ser fram emot att fortsätta mitt engagemang på nästa nivå i LR. Detta mitt sista konvent som studerandemedlem så hade jag dessutom den stora äran att vara där i egenskap av valberedning tillsammans med Malin Hellman. Det senaste året har vi ägnat åt att leta efter och fundera kring efterträdarna till den avgående styrelsen. Som en del i valberedningen har jag fått lite extra inblick och har fått ta del av en liten del av allt det engagemang, drivkraft och förändringsvilja som finns i en förening som LR Stud. Det har varit fantastiskt inspirerande och hoppingivande inför framtiden. Ert engagemang att göra skillnad för blivande studie- och yrkesvägledare och lärare smittar av sig. Jag vill även passa på att önska stort lycka till och grattis till den nya styrelsen för LR Stud. Jag är övertygad om att ni kommer göra många viktiga och bra saker tillsammans.

Samtidigt som jag gläds över det engagemang som jag ser i bland annat LR Stud oroas jag över att fackföreningar och politiska partier har allt svårare att rekrytera och bibehålla engagerade medlemmar. Den senaste tiden har jag funderat mycket på vikten av politiskt och fackligt engagemang för att bibehålla våra demokratiska strukturer i politiken och i arbetslivet. Nuvarande styrelseskick och relativt trygga arbetsmarknadsvillkor är inget vi kan ta för givet. Det är resultatet av mångårig politisk utveckling, facklig kamp och samverkan mellan arbetsmarknadens parter.

Ibland träffar man kollegor som uttrycker att “facket gör inget för mig” eller att facket har spelat ut sin roll. Samma mönster tycks gå igen i de politiska partierna och kanske också inom andra typer av föreningar, såsom idrottsrörelsen. Många verkar tro att vi nått fram till historiens slut, att vi nu uppnått en sorts behagligt status quo och att saker och ting kommer att tuffa på av sig själv. Inget kan vara mer fel, tror jag. Vi måste ständigt fortsätta kämpa, samtala och samverka om vi vill behålla en högfungerande demokrati. Därför är denna text tänkt som en uppmuntran till alla som är fackligt och politiskt engagerade att fortsätta kampen med att bygga ett lite bättre samhälle, varje dag.

Några högst personliga tankar om fackligt engagemang.

Det är ett tungt och ibland frustrerande arbete, men samtidigt givande och utvecklande. Det fackliga arbetet handlar om att försöka ta ansvar och skapa förändringar utanför den personliga sfären. Det handlar om att försöka skapa bättre villkor för människor du kanske aldrig kommer att träffa, som ofta tycker att frukten av ditt arbete är “för lite och för sent”. Att härda ut medan illa genomtänkta förslag blåser in från höger och vänster. Att behöva bråka och argumentera internt och samtidigt visa enad front utåt. Framför allt så handlar det om att alltid befinna sig i opposition. För vi får inte vara nöjda. Det går alltid att göra saker och ting lite bättre. Skapa lite bättre förutsättningar.

Facket och andra former av föreningar där samtal och samarbete är centralt har det allt svårare att hitta engagerade människor. Samtidigt som det blir allt svårare för politiska partier och fackföreningar att rekrytera växer osäkerheten i stora delar av världen. Vi befinner oss just nu i en tid där fascismen är på frammarsch i flera länder, där den oreglerade och ibland totalt världsfrånvända kvartalskapitalismen och en finansmarknad som tappat kopplingen till verkligheten skapat en sorts ”hela havet stormar”-kapitalism på global nivå. Vi upplever just nu också en situation där folk av olika anledningar antingen flyr eller migrerar i en skala sällan skådad i den mänskliga historien. Ovanpå dessa händelser sker en robotisering och automatisering av flera sektorer och branscher i en takt som få verkar greppa de möjliga konsekvenserna av. I allt detta hörs lobbyister och opportunister ställa det ena märkliga kravet efter det andra. Som talande exempel kan nämnas debatten om de så kallade lågstatusjobben som ska ge mindre i lön än någon kan leva på. Det spelar väl ingen roll att vi har en galopperande bostadsbrist och ett allt mindre antal jobb som inte kräver åtminstone en eftergymnasial utbildning för att inte lätt ersättas av en maskin?

Det kan kanske tyckas märkligt för vissa att diskutera ovanstående frågor inom ett fackförbund för lärare och studie- och yrkesvägledare. Men det är det inte. Om vi släpper ifrån oss makten till korrumperade aktörer med egna särintressen så riskerar den mer än hundraåriga fackliga traditionens alla vinster och förtjänster snart att tyna bort. Genom debatt, diskussion, samverkan och ibland till och med strejk är vi alla med och skapar demokrati lite varje dag. Genom att komma samman och arbeta för gemensamma frågor kan vi samarbeta mot ett gemensamt mål oavsett politisk tillhörighet eller ideologisk uppfattning. Det är när vi möter varandra och diskuterar som vi skapar demokrati i vardagen. Vi kämpar för något som är större än oss själva.

Aldrig har det varit så viktigt med engagemang. Fortsätt kämpa för en liten bättre värld tillsammans. Var för alltid engagerad hellre än likgiltig.

Avslutningsvis

Jag vill avsluta det här inlägget med en personlig hälsning till Lärarnas Riksförbunds studerandeförening:

Hej då LR Stud, tusen tack för de här åren! Det har varit fantastiskt. Verkligen! Vi ses när ni blivit ”stora”.

// Glenn Rafors

Kan mer och bättre studie- och yrkesvägledning bredda gymnasievalet?

Enligt internationell jämförelse är Sverige ett jämställt land, där vi känner oss också trygga och har en stor tilltro till samhällssystemet och varandra.

Kulturvärden

Kulturkartläggning från World Values Survey. Foto: World Values Survey/IFFS

Arbetslivsforskning pekar på att det enbart finns fördelar med arbetsplatser med stor mångfald (ålder, kön, kultur mm). Det skapar positiv arbetsmiljö och hög produktivitet osv.

Det är då märkligt att vi ändå är så konservativa i våra studie- och yrkesval.

Se här hur gymnasievalet, valet av högskoleutbildning och yrkesval såg ut enligt På tal om kvinnor och män 2014 (SCB):

gymnasieval högskolevalyrkesval

Det är viktigt att eleverna fattar sina egna beslut och att vi studie- och yrkesvägledare påverkar dessa beslut så lite som möjligt. Därför måste eleverna ges möjligheter att utforska sina valalternativ ordentligt om de ska kunna få ett beslutsunderlag som gör att besluten blir grundliga och så korrekta som möjligt.

Felval kostar både individen och samhället en massa pengar och besvär.

Enligt studie- och yrkesvägledarnas etiska riktlinjer är vägledning är en processinriktad verksamhet som ska underlätta för individer och grupper i olika åldrar och vid olika tidpunkter i livet att välja utbildning, yrke eller karriär och bidra till en bättre livsplanering. För en del människor finns ett glapp mellan vad de är och vad de vill vara. Vägledarnas arbete kan beskrivas utifrån några exempel på vägledningssökandes frågeställningar och behov.

  • Att hitta information – svårt att överblicka, många alternativ
  • Att fatta beslut – valångest, svårt att avväga, vågar inte välja bort
  • Att få hjälp på vägen – avstämning, behov av samtal och stöd
  • Att skapa motivation – Hur går jag vidare? Hur ser jag framåt?
  • Att förstå sig själv och livet – vem är jag
  • Att bli bekräftad – få professionell återkoppling

Vägledarnas yrkesetik utgår från de etiska värden som kan härledas ur FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, EU:s resolution om vägledning 9286/04 samt ILO:s konvention nr 142 om yrkesvägledning. Vår verksamhet regleras också av Skolverkets allmänna råd Arbete med studie- och yrkesvägledning (2013). Elevens behov av studie- och yrkesvägledning utgår från elevens förutsättningar där eleven ska:

  • Bli medveten om sig själv
  • Bli medveten om olika valalternativ, t ex utbildningar och yrken
  • Bli medveten om relationen mellan sig själv och valalternativen
  • Lära sig fatta beslut Lära sig genomföra sina beslut

Valångesten ser olika ut för olika elever, för en del elever är valet självklart medan valet för andra står mellan två eller flera gymnasieprogram eller gymnasieskolor

Elevernas gymnasieval i Sverige kritiseras för att följa traditionella mönster. Det är få elever som gör otraditionella gymnasieval. Ytterst få killar går på vård och omsorgsprogrammet och få tjejer går på bygg och anläggningsprogrammet.

Det är dålig synkronisering mellan vad eleverna väljer och hur arbetsmarknaden ser ut, just nu utbildas för många stylister och för få plåtslagare till exempel.

Jag upplever att gymnasievalet inte bara är ett val av utbildningsväg utan också ett socialt val där man väljer de kompisar man vill umgås med och känner störst gemenskap med.

Jag har under de senaste åren varit på grundskolor där jag varit en dag i veckan och haft informationer klassvis och individuella samtal med 9orna. Det har varit svårt att räcka till för alla 9orna och det har känts svårt att etablera bra samarbete med deras lärare när man inte fått mer tid till sitt förfogande.

Undrar om införandet av en ämnesövergripande kurs som t ex arbetsmarknadskunskap skulle sätta fart på lärarna i skolan, få dem att förstå att studie- och yrkesvägledning i vid bemärkelse är hela skolans ansvar. Inte bara den enskilde studie- och yrkesvägledarens.

// Lotta Lindström

Studievägledning – för vems skull?

Följande rubrik är hämtad från det senaste avsnittet av Skolministeriet från UR, som belyser och granskar aktuella skolfrågor. Man visar på hur studie- och yrkesvägledare ibland kläms mellan mostridiga intressen. Är studie- och yrkesvägledning enbart till för eleverna, eller också för de branscher (med dess olika intresseorganisationer) som skriker efter personal? Hur ska man väga individens drömmar mot samhällets krassa behov av utbildad arbetskraft på rätt plats? Detta var ett par av de frågor som ställdes under programmet.

Trenden att ungdomar väljer bort yrkesprogrammen och att flera yrkesprogram fått lägga ner, ligger bakom aktualiserandet av dessa frågor. För trots löften om arbete efter avslutad utbildning, väljer eleverna bort vissa program. Från industrin menar man att ungdomarna har en felaktig blid av såväl arbetsuppgifter som arbetsvillkor. Från näringslivet hörs röster som menar att studie- och yrkesvägledarna behöver ha en bättre insyn i arbetslivet och dess villkor, för att kunna ge eleverna en bättre guidning. Det finns starka åsikter som emellanåt gör sig gällande om hur studie- och yrkesvägledarna ska sköta sitt jobb, där kompetensförsörjningen är det viktiga.

Fenomenet är i och för sig ingenting nytt. Under alla mina år som studie- och yrkesvägledare har jag då och då fått känna av andra aktörers synpunkter och förväntningar på min yrkesroll. Men i takt med att eleverna i allt högre utsträckning flyr vissa utbildningar, kommer alltfler röster och åsikter i dagen. Och det är inte egentligen inte särskilt förvånande. Det finns olika perspektiv på detta beroende på vems intressen man företräder och vilka utgångspunker man har.

Vårt perspektiv ligger på att genom vägledning hjälpa den sökande att komma fram till vad hon/han vill studera och så småningom arbeta med. Det handlar om att se och förstå sig själv, om de valalternativ som finns och relationen mellan sig själv och alternativen. Detta för att komma fram till och kunna genomföra ett beslut. Allt det här har ett individperspektiv. Vår roll är på det viset inte att tillse att olika branscher får den arbetskraft de behöver. Däremot har vi en uppgift i att försöka medvetandegöra/klargöra för den enskilde om konsekvenserna om olika val. I detta ligger bland annat frågan om arbetsmarkandens geografi.

Jag förstår dock det problem man från arbetsliv och näringsliv sätter fingret på, där det råder en ökande obalans på arbetsmarknaden. Frågan är hur vi ska/kan/bör agera som studie- och yrkesvägledare. Det kan knappast vara vår uppgift att tala om för ungdomar vad de ska välja. Och även om vi hade en sådan uppgift, skulle det knappast göra någon skillnad. Ett samhälle där vi kunnat se en radikalisering av utrymmet för fri handlingsfrihet, där det ena valet och beslutet efter det andra förlagts till den enskilde individen. Ett sådant tydligt exempel är skolvalet. Och nu menar jag inte valet av program utan just valet av själva skolan. Valet av skola har i flera fall kommit att bli viktigare än valet av program/utbildning. Det faktum att det råder konkurrens om eleverna, bidrar dessutom till att spä på marknadsföringsmetoderna för att locka till sig elever. Inte så sällan lyfts DET fram, som egentligen är en mindre del av utbildningsinnehållet, som mer slår an en klang av lustfylldhet och glättighet.

För att komma tillrätta med obalansen som råder på arbetsmarkanden och som delvis är en följd av hur skolsystemet ser ut, krävs många saker. Jag vare sig vill eller kan göra anspråk på att ha ett facit till frågans komplexitet, men lägger fram ett par tankar jag anser vara viktiga att beakta. Någon form av dimensionering av utbildningsplatserna måste genomföras. Det kräver dock att man återgår till en reglering, där valfrihetsreformen måste omprövas och förändras. Är man beredd att göra en sådan förändring? Vi behöver också få till stånd en studie- och yrkesvägledning som löper genom hela skolsystemet, för att ge barn och ungdomar en chans att se, lära och förstå olika yrken och dess innehåll. Vi hararbetslivet/näringslivet med oss i detta, Allmänna råd m.m. Detta till trots sker alltför lite och alltför långsamt. Hur många droppar till krävs för att urholka stenen?

 

Lena