Skripten som blir ”add-ons” eller ”tilläggsprogram”

I ett par tidigare inlägg har jag berört s k skripts. Det är enkelt uttryckt tilläggsprogram till google docs eller google drive (kärt barn har många namn). Dessa skript underlättar många arbetsmoment om man som lärare arbetar med med google docs. De slog på allvar igenom förra året med skript som Flubaroo (ett självrättande multiple-choiceprogram) och Doctopus (ett program som automatiserar utdelandet av dokument som eleverna ska arbeta i).

Om nu någon missade begreppet skript kan jag lugna er: glöm begreppet skript istället. Nu kallas de ”add-ons” eller ”tillägg” på svenska. Förmodligen är den mest korrekta termen ”tilläggsprogram” och det är till google drive som de är ett litet tillägg. Flubaroo har jag tidigare skrivit om men exakt vad gör Doctopus?

De som arbetat i Google drive vet att det är ett finurligt system. För Google drive (GD) behövs inget annat program än en webbläsare. Inget dyrt ordbehandlingsprogram som ingår i en kontorssvit som någonstans kostar en massa pengar. Du skriver online helt enkelt och använder ditt google-konto eller skolans google apps-mejl.

Om eleverna skriver i GD blir det ofta så att de ska dela ett dokument med läraren som på så sätt får insyn i elevernas arbete. I bästa fall lyckas elev eller lärare lägga dokumentet i en mapp som skapar viss ordning. I sämsta fall hamnar det bara ”någonstans” där vare sig läraren eller eleven vet var det finns. Doctopus är en lösning på detta problem. I youtube-filmerna ett och två går läraren Lars Arvidson mycket pedagogiskt igenom Doctopus. Här nedan resonerar jag om vad som händer.

Doctopus, skapat av amerikanen Andrew Stillman, fungerar så här: Efter att du installerat tilläggsprogrammet utgår du från ett google kalkylark. Kör Doctopus steg 1. Under Build a new roster (skapa ny klasslista)  väljer du om det är första gången ”On this sheet”. Då får du tre kolumner: Förnamn, efternamn och e-post. Fyll i dina elever. Har du gjort det en gång kan du sedan använda klasslistan alla andra gånger. (Ibland har kanske den dataansvarige eller IKT-ansvarige dessa uppgifter och då slipper du skriva dem själv). Observera att det är elevernas google apps-mejl som ska skrivas in (det fungerar bara med den eller en vanlig gmail-adress).

I steg 2 namnger du sedan klasslistan. Välj något lämpligt: ”Sv 7b”, kanske? Vill man, är det möjligt att skapa ett smart mappsystem. Detta underlättar också väldigt mycket och Lars visar även hur man gör, men jag går inte in på det här. Istället vidare till steg 3: Här väljer du vilken typ av dokument eleverna ska få. Jag brukar oftast ge dem ett skrivdokument där jag har skrivit in instruktioner och eventuella länkar. Om eleverna ska skriva själva i det ska de få ”Individual all the same”. Om man vill att olika grupper ska få skriva i varsitt dokument (och alla i gruppen kan skriva samtidigt i dokumentet) väljer man ”Projectgroup”. Det sista är väldigt användbart men det återkommer jag till i ett annat inlägg.

Nu till steg 4: Här väljer du mappen som det strax utdelade dokumentet ligger i. Sedan väljer du dokumentet. I steg 5 namnger du dokumentet och skapar en mapp som alla elevdokument. Jag brukar använda $lastName, $firstName, och uppgiftens namn. Då hamnar de snyggt i en mapp hos dig i elevernas bokstavsordning efternamnsvis. I samma steg kryssar man även för att eleverna ska få ett mejl med en länk till dokumentet.

I steg sex, som också är sista steget kör man ”Run copy and share”. Då kopieras dokumentet till elevernas Google drive (det hamnar i ”delat med mig”). För dig som lärare hamnar det i den mapp du bestämde under steg 5.

För att sammanfatta: Tilläggsprogrammet Doctopus automatiserar processen när elever eller lärare ska dela ett dokument med varandra. Nu delar du som lärare dokumentet med eleverna och eleverna kan komma igång omedelbart med sitt arbete. Om detta spar tid? Ja, det gör. Innebär det att man kan göra en massa andra saker då? Nej, hallå, det är inte det som är poängen. Men man kan lägga tiden på att jobba med elevers lärande istället för att lägga tid på ostrukturerade dokument som finns överallt och ingenstans!

Till slut: Att som skola arbeta med Google drive utan att använda Doctopus är som att köra en formel 1-bil utan ratt. Aningen oklokt alltså…

 

 

 

 

 

Kommentarer (8)

  1. Henrik skriver:

    Tycker det är smidigare med gClass, går lite snabbare..

    • Sven Järgenstedt skriver:

      Du menar mappskapandet? Jo, där är fortfarande gCf bättre.

  2. Kim Nilsson skriver:

    gCFs enda funktion, att skapa mappstrukturen, ingår numera i Doctupus, som Sven nämner, så för alla som insett de otroliga förtjänsterna som Doctupus innebär så behvöer man numera inte två ”skript”.

    Snyggt jobbat, Sven!
    Pricken över i:et hade varit om du klippte in skärmbilder för respektive steg.

    • Sven Järgenstedt skriver:

      Tack Kim! Ska fundera på bilderna:)

  3. Daniel Åkesson skriver:

    Har börjat använda Doctopus och tycker det är fantasyiskt, speciellt tillsammans med Rubric.

    • Sven Järgenstedt skriver:

      Det största didaktisk-tekniska framsteget jag har upplevt inom IT. Gör möjligheterna realistiska.

  4. Karin Sundén skriver:

    Det här var precis vad jag behövde. Hade inte kommit fram till det själv så jag är ytterst tacksam för instruktionerna.

    • Sven Järgenstedt skriver:

      🙂 Glad om du kan använda det. För mig har det inneburit total revolution i arbetet med GD.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)