Koppla NP-resultat till betyget

I många ämnen och kurser (från åk 6  till gymnasiet) ingår ett nationellt prov. Det är ett prov som i de allra flesta fall visar hur en elev och en klass ligger till i förhållande till kunskapskraven. Ett problem med NP är emellertid att det ingenstans fastslås hur stor vikt en lärare ska lägga på NP. Enkelt uttryckt: C i snitt på NP kan ge B i snitt för hela klassen. För att öka likvärdigheten borde resultatet på NP kopplas till betyget i ämnet eller på kursen.

Jag tillhör dem som tycker att vi egentligen har ett ganska bra betygssystem. Det finns absolut svagheter. En är förstås att det inte alltid är lätt att skilja mellan värdeorden i kunskapskraven. Samtidigt är man ofta flera lärare som kan resonera och efter några år sitter faktiskt en nivå som fungerar. Men det som absolut skulle förbättra systemet är att koppla ihop resultaten på NP med betygen. Då skulle vi få något som reglererar betygen tydligare än nu och det skulle vara önskvärt både ur elevers och lärares perspektiv men också för staten skulle detta vara bra. Varför: jo, ett system med betyg som inte är reglerat tydligare än nu riskerar att bli ett system som människor tappar förtroendet för.  På det hela taget fungerar  nog systemet ganska bra men egentligen räcker det med att några skolor avviker för mycket från NP för att det ska ifrågasättas.

På Skolverket kan man i databasen SIRIS fördjupa sig i hur olika gymansieskolor förhåller sig till resultatet på nationella prov (eng/ma/sv).  T ex kan man se att det skiljer sig något mellan fristående och kommunala skolor. Fristående skolor tycks på riksnivå (inte i varje kommun dock) sätta något högre slutbetyg än kommunala skolor även om skillnaden inte är väldigt stor och dessutom inte gäller alla kurser. Sedan kan man gå ner och titta på enskilda kommuner och skolor. Där syns t ex i min kommun en fristående skola och en kommunal skola som verkar vara ganska generösa i sin hållning gentemot nationella provresultat och kursbetyg…Och ja, jag tycker det är besvärande både när det gäller riksskillnaden, kommunskillnad och skolskillnad.

När kopplingen NP och slutbetyg diskuteras brukar alltid några hävda att det är orättvist och att man som elev ju kan ha en dålig dag. Visst, det förstår jag, å andra sidan kan man ju ha en bra dag också? Men jag tycker inte nödvändigtvis att den individuella elevens betyg på NP ska ligga till grund för den individuella elevens kursbetyg. Kanske skulle istället klassens sammanlagda nivå kunna bestämma klassens sammanlagda betygsnivå. Enkelt uttryckt igen: C i snitt på NP kan bara ge C i snitt för hela klassen. Detta tycker jag borde vara betydligt mer rättvist.

Hur förhåller sig detta system till kunskapskraven? Det borde inte finnas några svårigheter där. Om en lärare nu kan få C i snitt och ändå sätta B som snittbetyg finns det väl inget som säger att det förhåller sig bättre till kunskapskraven än exemplet ovan där C i snitt ger C i snitt?

Det finns förstås andra möjligheter när det gäller att skapa en rimlig relation mellan NP-resultat och kurs-/slutbetyg. En variant skulle kunna vara att man bestämmer att resultatet av NP skulle väga t ex 30 %. När läraren sätter betyg som förstås utgår från kunskapskraven mot slutet av kursen sätter han/hon ett slutbetyg (NP ej medräknat) som motsvarar 70% och väger sedan in NP-resultatet som då räknas som 30%. Detta är förstås ett exempel och är kanske inte applicerbart överallt och i alla kurser.

De kurser som inte har NP då? Eventuellt kanske de skulle mätas mot andra NP vilket ju var principen under många år i ett tidigare betygssystem.

Sammanfattningsvis borde Sverige snarast, gärna till läsåret 2017/2018 fastställa en tydlig relation mellan NP och slutbetyg. Nu är det teoretiskt upp till varje skola att bestämma denna relation. Det är mindre lyckat av olika skäl: dels rättviseaspekten, dels tiden som läggs ner på NP. Koppla alltså NP till betyg så fort som möjligt!

 

 

 

Kommentarer (3)

  1. Kristina Hagberg skriver:

    Kloka tankar! Ett problem är dock att det sammanlagda NP-provbetyget räknas ut på ett sätt som inte överensstämmer med “LGR11-tänket” i övrigt. I engelska räknar man ut ett genomsnittligt probetyg grundat på delprovsresultaten. Varje delprov representerar tydligt en förmåga. Ett exempel på hur tokigt det kan bli är att en elev exempelvis kan ha F på en förmåga/delprov och ändå få ett E (eller tom D) som provbetyg.

  2. Sonja Andersson skriver:

    Jag har många tankar kring nationella prov och undervisar i flera ämnen, svenska, svenska som andraspråk och matematik. Jag tror på NP men inte som något styrande i betygssammanhang. Det är att säga att lärare inte är tillräckligt kompetenta i att hantera betyg. Jag tror att välutbildade och legitimerade lärare kan sätta betyg. I min värld ska betyg vara en helhetsbedömning utifrån elevens arbetsinsatser, resultat och muntliga diskussioner i klassundervisning. När jag sätter betyg så bedömer jag alltid utifrån helheten. En elev är duktig muntligt och kan diskutera medan en annan elev är tystare och presterar kanske bättre skriftligt. NP är enbart ETT prov, ett nationellt sådant och bör finnas kvar som mätinstrument för hela Sverige. Det fungerar också oftast bra i svenska och svenska som andraspråk i min mening. Men i matematik fungerar det inte så bra. I ett nationellt prov i matematik finns inget tema som i t.ex. svenska, svenska som andraspråk och engelska. I matematik består provet av allt som bör finnas i en matematikkurs under ett år. Du får som elev arbeta med procent i nästa tal, problemlösning bli det en ekvation, sen kommer bråk kanske och nästa uppgift blir en funktion.Sen får du en fråga på sannolikhet, kanske en i statistik och sen kommer något ur geometri, t.ex basarea och volym på en kon. Du ska som elev kunna läsa dig till vad/hur du ska beräkna problemlösning (är det en geometriuppgift, en procentuppgift med förändringsfaktor eller en ekvation-vad är då x och vad är y? osv.) Så fungerar inte det verkliga livet i matematik! Man kollar upp hur man räknar/löser problemet, för det finns inget elevhuvud som klarar att hålla allt i minnet trots formelblad. Så jag är mycket kritisk till nationella prov i matematik och då mest hur det är utformade. Varför inte använda teman som i svenska. T.ex geometri som täcker upp ett stort område. Nu är det “snuttifierat” i mina ögon. Nationella prov i matematik får ofta sämre resultat än svåra prov i klassrummet. Svårare prov innebär mycket förberedelse och då vet eleverna vad det handlar om. Då blir det Inte det “snuttifierande” och fragmentariska som kännetecknar nationella prov i matematik. Matematiklärare suckar många gånger kring detta men det finns ingen förståelse för detta, tyvärr. Jag tror att matematikbetyget inte kan jämföras med resultaten i nationella prov i matematik helt strikt för då blir det nästan alltid till elevens nackdel. Även om jag som matematiklärare argumenterar för att någon elev presterat bra i prov och i klassrumsundervisningen/diskussionerna men får ett sämre resultat i de nationella proven, så möter jag aldrig någon förståelse utan bara ifrågasättande, tyvärr. Min kompetens som lärare ifrågasätts gång på gång i dessa sammanhang trots att jag arbetat som lärare i över trettio år. Men detta problem finns inte på samma sätt i svenska och svenska som andraspråk (och inte heller i engelska, som jag också undervisat i några år förut). Kopplas resultaten i nationella prov i matematik med matematikbetyget i nuläget och om man inte ändrar på utformningen i de nationella proven i matematik, så blir det mycket svårt för både elever och lärare i matematik att hantera detta. Några sista frågor? Hur kan någon/några på Skolverket som utformar nationella prov, göra provutformningen så mycket bättre än jag som lärare? Räknas de proven som mer värda? De är inte styrande enligt Skolverket och då ska de inte kopplas mer till betyg än de prov som utformas av ämneskunniga lärare i undervisning! För då blir de styrande! Nationella prov som ett mätinstrument, tror jag på. Men då ska de utformas helt digitalt och skickas in direkt av enskild elev till Skolverket (självrättande givetvis). Att skriva uppsats digitalt går också alldeles utmärkt. Man behöver bara ha tydliga riktlinjer. Tillfälle till fusk anser många då men det anser inte jag. Vem skriver uppsats ” a la tabula rasa” i verkliga livet? Ingen! Så det finns mycket kvar att arbeta med när det gäller utformningen av nationella prov om de ska bli riktigt bra mätinstrument!

  3. Fredrik skriver:

    Är också mattelärare. Jag har ingen 30årig erfarenhet, men på de 4 år jag arbetat tycker jag mig märkt väldigt många sätt att hantera bedömning i allmänhet och betyg kontra NP i synnerhet. Det är inte entydigt vilket kunskapskrav som hör till olika kunskaper, du måste kunna t.ex. begrepp för att kunna lösa problem. Men elever som kan lösa problem kan få F för att de inte klarar “begreppsuppgifterna” – de där begrepp anses dominerande. Sätter du 20 mattelärare till att avgöra vilken förmåga son visas vid olika tillfällen genom en kurs tror jag inte några bedömer identiskt.

    På tal om att kunna allt samtidigt eller bara kunna ett tema. Om de pluggar in geometri som är temat på NP i ma1 och kan visa alla förmågor när det är inpluggat men inte kan något kring t.ex. algebra, då skulle eleven få minst E i ma1 men få det oerhört tungt genom ma2. Så ett stickprov av hela kursen som blandar mellan centrala innehåll och kunskapskrav tycker jag ger bäst syn på vilka elever som kan hela kursen (kan som att de kommer ihåg efter avslutad kurs också, inte bara inpluggat på en del i taget som sedan ofta glöms).

    För att få likvärdighet måste centrala prov i alla kurser där det går införas, med central rättning. Matten tycker jag är möjlig, då skule man kunna ha 4-5 delprov där skolverket anger vilka områden i centrala innehållet som testas, samt avslutande kursprov/NP. Då kan man verkligen se vilka lärare som utvecklar elevers kunskaper bäst. För nu är det så lätt att höra på rätt öra eller ställa rätt kontrollfrågor tills dess att eleven visar de kunskapskrav som läraren vill. Man kan förklara provfrågor på förhand eller förenkla på för många sätt idag. Detta är ju egentligen en fråga om yrkesetik, men jag vågar inte lita på alla kollegor just nu. Och mycket är tolkningsfriheten i betygssystemets fel. Inför kunskapskrav som är lättare att skilja mellan och att bedöma. I min värld skulle procedur, modellering och begreppsförmågan kunna specifieras till exakt vilka procedurer, modeller och begrepp som ska behärskas i varje kurs.

    Sen gillade jag försvaret mot argumentet att elever kan ha dåliga dagar, att vissa också har bra provskrivardagar. Jag anser också att de elever som “inte kan koncentrera sig på prov” bara lider av att de fått för lite träning. Motmedlet mot för lite träning borde ju vara att träna mer. Lätt löst? Iallafall för alla elever utan diagnosticerad dyskakyli. Men de eleverna får vi ta diskyssion om i en annan tråd.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)