Konkret undersökning utan floskler

När det gäller utveckling av skolan finns det ett spår som alltid nämns: digitalisering. Det är allt från IT, 1-1, 1-2, 21st Century Skills osv. Väldigt många datorer verkar vara det som ska lösa skolans situation och det känns ofta halvt verklighetsfrånvänt och lite futtigt. Och är det inte datorer är det den läxfria skolan som det ska slås ett slag för.

För mig som språklärare  är det mer jordnära frågor som intressar. T ex: hur kan elever enklast bli bättre på läsförståelse i t ex moderna språk? Trots att jag jobbat drygt 20 år grunnar jag fortfarande på frågan. Dels för att det är roligt om jag kan hjälpa mina elever till bättre kunskaper, dels för att jag vill att de ska få högre betyg (vilket väl förhoppningsvis hänger ihop). Häromveckan kastade jag ut frågan i en facebook-grupp med massor av språklärare. Direkt kom flera förslag. De var bra men plötsligt skrev Sandra Håkansson att hon hade skrivit en licentiatavhandling (om just läsförståelse och hur man kunde bli bättre på det). Dessutom var undersökningen gjord på spanskelever på steg 3 och 4. Bingo. Tidningen Skolvärden skrev om den här.

Ikväll har jag sträckläst en sammanfattning av hennes undersökning (denna länk lades in 5/12-15) och vilka slutsatser hon drar. Och det är så väldigt befriande konkret och utan floskler. Här kommer några reflektioner även om de säkert inte täcker upp allt. Vilka elever nådde t ex bäst resultat när det gällde att lära sig flest ord?:

De elever som nådde bäst resultat har uppvisat en gemensam faktor, nämligen att de slagit upp alla eller nästan alla ord som de inte kände tll sedan tidigare. Dessa elever lärde sig fler ord än resterande elever. Det innebär att det är viktigt att veta vad alla, eller åtminstone majoriteten av orden i en text betyder och att det inte är tillräckligt att gissa.

Det kan tyckas självklart men man skulle kunna tänka sig att mängden input, d v s mängden sidor som blir lästa spelar roll, vilket Stephen Krashen hävdade på 1980-talet. Det kanske det också gör men metoden ovan spelade en betydligt större roll. Istället är det hårt arbete genom att slå upp ord som spelar roll.

Håkanssons slår ett slag för den reciproka metoden där man som elev arbetar tillsammans och åtminstone delvis diskuterar texten med en kamrat. En ytterligare intressant iakttagelse Håkansson gör är att av två elever som båda skriver ner ord och översätter så lär sig den eleven mest som faktiskt översätter hela stycken. D v s från målspråket (t ex spanska, tyska eller franska). Det är alltså mer effektivt att översätta hela stycken än att skriva listor av ord.

Det är för en språklärare intressant eftersom just översättning varit ganska bannlyst de senaste 20 åren i svensk språkundervisning. Och dessutom från målspråk till svenska!

Håkansson avslutar sin sammanfattning med vad som är viktigt:

att presentera och beskriva nyckelord innan läsning, arbeta på en systematiskt sätt med en ordbok, diskutera de fyra punkter som används i metoden reciprok läsning, slå upp ord som är nya för eleverna, översätta segment av texten och fortsätta studera även i hemmet. Läraren bör ge eleverna adekvata uppgifter, kontrollera deras arbetssinsatser och bedöma deras arbeten. Oavsett vilken metod som används är det uppenbart att elevens egen vilja och ansträngning samt kraven från läraren är viktiga för att inhämta kunskap och förbättra sina färdigheter.

Detta är konkret, ganska snabbt möjligt att införa och att testa med sina klasser och så långt ifrån floskler man kan komma. Och inte en dator i närheten. Observera dessutom min fetstilning…

 

 

Kommentarer (4)

  1. Jonas skriver:

    Så väldigt bra. Nu vet jag vad min dotter ska få göra hemma.

    • Sven Järgenstedt skriver:

      Ja, just detta är inte så komplicerat. Den som ligger ner jobb klarar sig bättre. Både i skolan och hemma.

  2. Camilla Lindskoug skriver:

    Hej Sven!

    Var fick du tag på sammanfattningen du läste. Jag öppnade uppsatsen men den var ju på spanska:P

    Camilla

Lämna en kommentar

  • (will not be published)