Demonstrerat! Levererat?

Så stod vi där i mörkret och kylan på Mynttorget vid Riksdagen. Med fingrarna hårt om banderoller med texter som Nog med prat – tillbaka till stat och 25 år i förvisning, iförda våra gamla västar från lönekampanjen med texten Viktig Värdefull Vanvårdad. Ropen skallade:   – Gör om! Gör rätt! Gör skolan statlig! Och sedan skramlade vi med nyckelknipporna.

Vi frös. Vi ropade. Vi kämpade.

Resultatet då, kanske ni undrar? Nej, det kom inte så många riksdagsmän men några stannade och pratade med oss. Inga journalister heller (jo, en från Skolvärlden). P1 skulle varit där och gjort ett debattprogram men det ställdes in då bara politiker för statlig skola ställde upp. Inte så konstigt kanske. Det måste vara svårt att argumentera mot en statlig huvudman när rapport efter rapport och 80 % av folket säger något annat. Speciellt i dessa nyvalstider. Så det blev inget i radio. Inget i tidningarna idag heller.

I dessa tider ska man ju vara resultatinriktad. Vilket företag, organisation eller skola vågar säga att resultaten inte är viktiga?

Det är klart att resultaten är viktiga. Men frågan är om vi ska stirra oss blinda på kortsiktiga effekter av våra handlingar. Tänk er att vi demonstrerade på Mynttorget och dagen därpå bytte skolan huvudman. Även om den utopin hade slagit in, skulle vi ha vetat att det var demonstrationen som ledde till detta resultat?

En del demonstrerar. En del mejlar. En del är med i LR. En del tar debatten på skolan, på bussen eller i bastun. En del gör allt och andra koncentrerar sig på en sak. Vem vet vad som ger bäst resultat på lång sikt?

Nog finns det mål och mening med vår färd – men det är vägen, som är mödan värd skrev Karin Boye en gång.

Vi som stod där och ropade kände att vi gjorde något. Vi försökte ju i alla fall att påverka politikerna och folkopinionen. Även om vi kanske inte lyckades omvända en enda i huvudmannafrågan var det mödan värt. Vi gick hem helt euforiska. Pigga, glada och helt övertygade om att detta gör vi igen.

Under hösten har både en politiker som jag känner och en som jag inte känner sagt följande på tal om statlig skola: – Det kommer aldrig att hända.

Men det sa många om murens fall i Tyskland också. För mig och många andra spelar det ingen roll vad ni säger. Vi kommer att kämpa ändå. Vi kommer att demonstrera igen. Vi ger oss inte.

Vissa tror sig veta om framtiden. Andra kämpar för att forma den.

 

 

Negativa signaler från den nya majoriteten till lärarna om arbetsbelastningen

– Ett överklagande av domen skulle innebära att utbildningsnämnden skickar en mycket negativ signal till lärarna om arbetsgivarens syn på arbetsbelastningsfrågan och behovet av snabba åtgärder!

Jag fick tillfälle att yttra mig vid Stockholms utbildningsnämnds möte häromdagen, med anledning av ett föreslaget nämndbeslut om att överklaga Förvaltningsrättens pinfärska dom om vite för Stockholms stad. Jag är visserligen van vid att arbetsgivare vill ha ganska ”snabba puckar” i förhandlings- och samverkansfrågor, och van att begära ajournering likaså, men att se hur politikerna får ett ärende ”dukat” på borden för beslut, efter rekordsnabb beredning av stadens jurister, var en ny erfarenhet. Vitesdomen på 700.000:- innebär ett stöd för Arbetsmiljöverkets (AV) beslut från i november 2013 att inte godkänna Stockholms stads svar på kravpunkt 1 i föreläggandet från AV i februari samma år.

Förvaltningsrättens dom är självklart en bekräftelse på LR-Stockholms bestämda uppfattning att utbildningsförvaltningen inte tagit föreläggandet och lärares arbetsbelastning på tillräckligt stort allvar. Enligt föreläggandets punkt 1 skulle arbetsgivaren skriftligen klarlägga ”vilka arbetsuppgifter som det åligger lärarna att utföra inom ramen för respektive lärares reglerade arbetstid.”, ”i vilken ordning lärarna ska prioritera sina arbetsuppgifter när den reglerade arbetstiden inte räcker till” och ”vilket stöd som enskilda lärare kan erbjudas i sitt arbete.” Arbetsgivarens svar då var en blandning av att lägga ansvaret på den enskilde läraren eller arbetslaget och frivillighet för skolorna (läs: rektorerna), till exempel med  att tillämpa arbetstidsmodeller som vi tjatat oss blåa om. Första gången jag läste svaret höll jag på att gå i taket, och tänkte att detta måste vara skrivet i något annat syfte än att tillmötesgå AV:s krav.

Hur som helst valde den nya s/v/mp-majoriteten i utbildningsnämnden nu att överklaga till Kammarrätten. I praktiken innebär detta att staden begär prövningstillstånd hos Kammarrätten, vilket är ett nålsöga att passera. Argumenten var att det finns oklarheter och otydligheter i både AV:s och Förvaltningsrättens beslut och tolkningar. Det är klart att om en arbetsgivare sätter ett antal jurister att leta med lupp efter olika tolkningsmöjligheter i oaptitliga myndighetsbeslut som berör lärares arbetsbelastning kommer det att ta tid. Nu blir de konkreta åtgärder som omedelbart borde vidtas mot lärarnas arbetsbelastning ytterligare fördröjda.

Det är som så ofta inte vad man säger, utan vad man gör, som skickar signaler. ”Words pay no debts” som Shakespeare skrev i Köpmannen i Venedig. Därför hjälper det föga att den nya majoriteten, med skolborgarrådet Olle Burell, står bakom utbildningsförvaltningens tjänsteutlåtande där de skriver: ”Förvaltningen vill understryka att förslaget till överklagande inte grundas på ovilja till ytterligare förbättringsarbete rörande arbetsmiljön i skolan.”

I kontrast till gårdagens nämndbeslut valde dåvarande skolborgarrådet Lotta Edholm (fp) och den borgerliga majoriteten i mars 2013 att inte överklaga AV:s föreläggande i det första skedet. Det hedrar fp/c/m/kd att de nu röstade mot ett överklagande till Kammarrätten. Den nya majoriteten har däremot en del att förklara för lärarna.

Jag är så avundsjuk!

Igår kväll var jag på fin middag. Mannen skulle belönas för ”nit och redlighet” efter 30 år i statens tjänst. Bubbel, medaljer, klockor och kristallskålar flimrade förbi framför mina ögon. Magen fick sitt i form av en trerätters gourmetmiddag. Mina öron blev också belåtna över långa, humoristiska tal. Högste chefen talade om festföremålen och om året 1984, året som de hade börjat sin gärning i statens tjänst.

Plötsligt bröts förtrollningen för mig. 1984! Det var ju då jag tog min lärarexamen och, framför allt, jag började jobba som lärare. Jag började jobba som lärare i statens tjänst. Några andra alternativa huvudmän fanns knappast på den tiden.

Jag är så avundsjuk! sjöng det i mitt huvud. Jag skulle ju också fått en kristallskål eller en klocka eller kanske rentav en medalj nu om inte… om inte…det där riksdagsbeslutet för 25 år sedan som kommunaliserade skolan. Jag har ju inte varit Stockholms stad trogen hela livet utan varit dum nog att ha jobbat i två andra kommuner också. Då kan man ju inte få någon medalj. Det borde jag ju fatta.

Men mitt förnuft hade svårt att fatta det förnuftiga i detta. Har inte jag varit en nitisk och redlig lärare i 30 år? Kan jag hjälpa att skolan kommunaliserades 1989 mot min vilja? Jag vill också ha ett personligt tal och en medalj.

Så här dagen efter inser jag ju att min reaktion var ganska banal. Men man behöver inte vara någon större psykolog för att fatta att det finns allvarligare bakomliggande orsaker till min barnsliga reaktion. Såsom 25 år av minskad reallön, minskad fritid och framför allt minskad status.

För 25 år sedan skramlade vi med nycklarna i protest mot kommunaliseringen. Låt oss göra det igen!

Kristina Ringqvist
biträdande kommunombud i Stockholm

Ny stadshusmajoritet- hur blir det med arbetsbelastningen?

En ny politisk majoritet med S, V och Mp samt Fi har formerats i Stockholms Stadshus. Vi gratulerar det nya skolborgarrådet Olle Burell (s) till uppdraget. Den nya majoriteten har några synnerligen angelägna frågor att ta itu med, förutom att uppfylla den borgerliga alliansens utfästelse om 2% extra i lärarlönelyft från 1 juli. Den fråga som har direkt betydelse för Stockholms möjligheter att behålla och rekrytera lärare till den snabbt växande skolorganisationen är åtgärder mot lärarnas arbetsbelastning. Orkar inte lärarna med jobbet blir undervisningen och därmed elevernas kunskapsutveckling lidande. Den nya majoriteten måste därför visa lärarna att de tar arbetsbelastningsfrågan på allvar, att det finns en koppling till den strategiska kompetensförsörjningen, som jag uttrycker det ibland på fackbyråkratiska.

Det är utomordentligt allvarligt att lärarna i stadens skolor inte har upplevt någon reell förbättring av sin arbetsbelastning sedan Arbetsmiljöverkets (AV) föreläggande i februari 2013. Utbildningsförvaltningen fick för snart ett år sedan underkänt på sitt svar på AV:s kravpunkt ett: att prioritera lärarnas arbetsuppgifter och klargöra vilket stöd som fanns för lärarna när den reglerade arbetstiden inte räckte till. Arbetsgivarens svar innebar att lärarna i första hand skulle se över sin egen arbetssituation, eller prata med kollegorna i arbetslaget. Icke oväntat blev det F och bakläxa på detta. Arbetsmiljöverket gick då till förvaltningsrätten med ansökan om jämkat vite och varslade om ett nytt föreläggande. I september meddelade AV att de avvaktar med nytt föreläggande, tills förvaltningsrätten i Stockholm har tagit ställning till den framställan om jämkat vite som AV lade i slutet av 2013. Även kammarrättens i Göteborg prövning av ett liknande ärende där AV överklagat ett beslut av förvaltningsrätten i Karlstad inverkar tydligen.

När utbildningsförvaltningen centralt inte vidtar kraftfulla åtgärder mot ett problem som finns på så gott som varje skola är det sannolikt att chefer längre ut i organisationen tolkar detta som att lärarnas arbetsbelastning ändå inte är någon särskilt prioriterad fråga. Det mest anmärkningsvärda är att en femtedel av grundskolorna har fortsatt med IUP  och skriftliga omdömen i årskurs 6-9 trots att utbildningsnämnden avskaffade dessa redan i maj 2013. Till min oerhörda häpnad har utbildningsförvaltningen godkänt detta agerande, i en rapport till utbildningsnämnden vid läsårsstarten. Man går alltså emot det nämndbeslut som motiverades med: ”Förvaltningen bedömer att detta kommer att innebära att en arbetsuppgift som lärare har uppfattat som mycket omfattande och betungade nu lyfts bort från lärarna. Det torde skapa en betydande avlastning.”

Det är inte bara IUP och skriftliga omdömen som fortsatt belastar lärarna. I många skolor har man, trots Arbetsmiljöverkets skarpa föreläggande, fått utökad undervisningstid, mer rastvaktande och tillsyn, förlängd konferenstid eller ansvar för att vikariera för frånvarande kollegor. Vi har till och med ett föreläggande från AV till en gymnasieskola från i våras. Någonstans har signalvärdet av Arbetsmiljöverket krav och debatten om lärares arbetsbelastning tappat styrka, eller också är de pengar som rektorerna fått till sitt förfogande otillräckliga. LR-Stockholm uppgav nyligen till Arbetsmiljöverket att ombuden på närmare 50 skolor, i vår egen undersökning, svarar att arbetsbelastningen har ökat ytterligare. Detta är naturligtvis fullständigt oacceptabelt. Omkring 40 skolors ombud svarar att arbetsbelastningen är oförändrat hög.

Nu är det dags för den nya majoriteten i staden att sätta ner foten och ge utbildningsförvaltningen uppdraget att åstadkomma en tydlig och kännbar minskning av lärares arbetsbelastning. Detta måste ha högsta prioritet.

Stockholms stad värnar lärares arbetstidsmodell i yttrande till AV

Utbildningsförvaltningen och Stockholms stads jurister har tagit fram ett yttrande till Arbetsmiljöverket eftersom AV överväger att komma med ett nytt föreläggande angående lärares arbetsbelastning. Utbildningsförvaltningen fick ju inte godkänt av AV i november på den första kravpunkten i föreläggandet från februari 2013. Arbetsgivaren skulle skriftligen klargöra vilka arbetsuppgifter som åligger lärarna inom den reglerade arbetstiden, i vilken ordning lärarna ska prioritera när den reglerade arbetstiden inte räcker samt och tydliggöra vilket stöd enskilda lärare kan erbjudas. Det gjorde man inte och AV delade ut ett F, med sannolik bakläxa i form av ett nytt föreläggande framåt sommaren.

Sedan Arbetsmiljöverket i höstas efter kontakter med SKL gick ut med ett policybeslut från verkets centrala ledningsgrupp om att termen ”reglerad arbetstid” inte skulle användas i ärenden som berör lärares arbetstid (se tidigare inlägg) har frågor väckts om hur Arbetsmiljöverket egentligen förhåller sig till den arbetstidsmodell som finns avtalad mellan lärarfacken och SKL. Å ena sidan skrev AV att de inte blandar sig i frågor som regleras mellan arbetsmarknadens parter. Men samtidigt anser AV att  begreppet ”ordinarie arbetstid” för lärare ska omfatta både reglerad arbetstid och förtroendetid, trots att LR-Stockholm påpekat att verket därigenom indirekt  påverkar just arbetsmarknadens parter.

Glädjande nog ansluter sig utbildningsförvaltningen/Stockholms stad i sitt nya yttrande till LR-Stockholms ståndpunkt angående lärares arbetstidskonstruktion. Arbetsgivaren skriver: ”Nuvarande kollektivavtal medger inte att exakt bestämma innehåll samt prioritering, som kravet innebär.” och frågar retoriskt om det är AV:s avsikt att gällande avtal med dels reglerad arbetstid, dels förtroendetid, ska omförhandlas. Avslutningsvis betonar utbildningsförvaltningen/staden att AV:s krav angående lärares arbetstidsmodell utgör ett intrång mot den svenska modellen som bygger på kollektivavtal.

Utbildningsförvaltningen/Stockholms stad redogör i i övrigt i sitt yttrandet för en rad problem som man anser att ett nytt skarpt föreläggande skulle skapa, bland annat att ”lärarna med nödvändighet behöver avsätta tid och engagemang” (sic!) för nödvändiga åtgärder. Vi inom LR-Stockholm har svårt att föreställa oss att det går åt mer tid och energi om det tas bort arbetsuppgifter från lärarna.

Vi har i ett eget yttrandet  till utbildningsförvaltningen uttryckt att det ursprungliga föreläggandet är mycket tydligt; lärares arbetsbelastning är för hög och att problemet måste åtgärdas genom att arbetsuppgifter tas bort eller förenklas. Enligt vår uppfattning är det då självklart att lärarnas arbetsmiljö avsevärt förbättras.

En redogörelse för och prioritering av de lärares arbetsuppgifter lärare ska utföra behöver heller inte utformas som en lång lista över alla tänkbara arbetsuppgifter, som utbildningsförvaltningen verkar tolka det. LR-Stockholm har tvärtom hävdat att som utgångspunkt räcker det som utbildningsförvaltningen formulerade i sitt svar på det första föreläggandet (utbildningsnämnden 22 augusti 2103), sid. 13: ”Lärares främsta uppgift är att undervisa elever. Det handlar om att planera, genomföra och utvärdera undervisningen samt att följa upp, bedöma och dokumentera elevernas kunskapsutveckling, och kommunicera den med elever och vårdnadshavare, samt betygssättning.” Keep it simple…
Fortsättning lär följa. Det parallella juridiska spåret i  ärendet går nu till till förvaltningsrätten, som kan utdöma ett jämkat vite på grund av att utbildningsförvaltningen inte uppfyllde den första kravpunkten i föreläggandet, den punkt som alltså nu ser ser ut att komma i en andra version.

Inkludering — men till vilket pris?

En del skolfolk från Stockholm har åkt till Boston för att studera den enda kommunala grundskola där som tillämpar inkludering. Det innebär att elever med särskilda behov undervisas i helklass med andra kamrater. I Nossebro i Västergötland införde man tidigt systemet. Resultaten sades gynna alla elever. Det handlade inte bara om det sympatiska i att inga elever exkluderades och därmed stigmatiserades som avvikande, utan också att alla elevers kunskapsutveckling gynnades.

LR-Stockholm gillar tanken men lägger in en brasklapp: I Nossebro har man emellanåt också stödundervisning i små grupper för de elever som särskilt behöver det. Man har behållit samma proportion ordinarie lärare och specialpedagoger men de senare verkade oftare i helklassgrupper.

Det är viktigt att inkludering när den nu också provas i Stockholm inte heller här leder till personalbesparingar och ökad arbetsbelastning för lärarna. Elevernas behov av lämplig undervisningsform måste vara utgångspunkten. Inkludering till varje pris är destruktivt.

Inkludering får inte heller innebära att vilka elever som helst med alla möjliga problem inlemmas i vanliga klasser utan extra stöd. Det är att både göra dessa elever en björntjänst, samt göra skolan till en olidlig arbets– och studieplats för den stora majoriteten andra elever. Det blir också ett arbetsmiljöproblem med ytterligare psykisk och fysisk belastning för den redan hårt utsatta grupp som lärarna utgör. Det vore otillständigt om arbetsgivaren agerade på detta sätt.

Ett sådant agerande är dessutom kortsiktigt och leder med tiden till ökade kostnader istället. Elever som misslyckas i skolan på grund av att de inte fått den hjälp de behövt i tid är det mycket svårare och dyrare att hjälpa på högre stadier eller i vuxenutbildning.

Utbildningsförvaltningen i rätten – flera spår nu…

Nu har det snart gått två år sedan vi i LR-Stockholm överlämnade vår begäran om åtgärder mot lärarnas höga arbetsbelastning till utbildningsförvaltningen. Om arbetsgivaren då hade svarat med något annat än gammal skåpmat, att de insåg problemet och sin egen roll i det, samt systematiskt och kraftfullt börjat lätta på lärarnas arbetsbörda hade kanske utvecklingen tagit en annan riktning. Det allvarliga är att vi fortfarande  har en situation där arbetsbelastningen för lärare är för hög. Dessutom är det faktiskt så att undervisningstiden ökar och nya arbetsuppgifter läggs på. Vad händer?

Stockholms stad står nu inför risken att drabbas av ett vite från Förvaltningsrätten. Det beror på att Arbetsmiljöverket (AV) i november underkände utbildningsförvaltningens svar om vilka uppgifter som det åligger lärare att utföra inom den reglerade arbetstiden samt prioritering och stöd när tiden inte räcker till. Stockholms stad vill förstås inte drabbas av ett vite och kommer att framföra sina argument i ett yttrande till förvaltningsrätten. Vi har yttrat oss i samverkan om arbetsgivarens yttrande eftersom det kommer upp som ett ärende i utbildningsnämnden nästa torsdag innan det skickas in. Kontentan i vår uppfattning är:

”Vi anser att Arbetsmiljöverkets krav i föreläggandet från februari är tydliga och hade varit möjliga att uppfylla.”

Parallellt med vitesfrågan förbereder AV ett nytt föreläggande angående det underkända svaret. Före jul  fick utbildningsförvaltningen veta hur denna bakläxa kan komma att se ut och  kan komma in med synpunkter på de nya kraven senast 17 februari. Som jag skrivit om tidigare har AV efter kontakter med SKL bytt begrepp beträffande lärare med ferietjänst och avser att använda termen ”ordinarie arbetstid” i det nya föreläggandet till förvaltningen. Denna term ska innefatta både lärares reglerade arbetstid (1360 timmar) och förtroendetiden. Logiken i detta undgår mig, eftersom arbetsgivaren inte styr över lärares förtroendetid.

LR-Stockholm har skrivit till AV och påpekat att lärares reglerade arbetstid jämställs med andra arbetstagares ordinarie arbetstid. Detta framgår bland annat i SKL: s broschyr Lärares arbetstid från 2010 och är i linje med Arbetsmiljöverkets egna kommentarer till Arbetstidslagen.

Utbildningsförvaltningen fick i november godkänt med reservation beträffande hur man uppfyllt den andra kravpunkten i föreläggandet eftersom man hade framfört förslag om att ta bort eller förenkla vissa av lärarnas administrativa arbetsuppgifter. LR-Stockholm är kritiska till detta godkännande, bland annat utifrån att så mycket av ansvaret för åtgärderna, som borttagandet av IUP i årskurs 6-9 eller att lyfta bort inmatning av NP-resultat från gymnasielärarna, fortfarande ligger på den enskilda skolan och dess rektor. AV kommer under våren att granska om de lättnader för lärarna som utbildningsförvaltningen planerat faktiskt fått effekt?

Utifrån svaren på den enkät som utbildningsförvaltningen gick ut med till lärarna i början av juni anser arbetsgivaren att det finns hög risk för ohälsa inom fyra frågeområden: 1. lärare saknar möjligheter till återhämtning under arbetsdagen, 2. lärare hoppar över lunch och raster, 3. lärare har hög  sjuknärvaro, 4. lärare har sömnsvårigheter till följd av tankar på jobbet. Utbildningsförvaltningen undviker, sin vana trogen, att vidta några åtgärder eller utfärda några riktlinjer angående dessa ohälsorisker. Istället läggs uppgiften att analysera riskområdena ut på de enskilda skolorna, under rektors ledning. LR-Stockholm trycker på så att detta faktiskt görs och inte slarvas bort.

Har en sådan analys gjorts på din skola och vilka åtgärder har den i så fall lett till?

Nationella proven – nu brinner det i knutarna!

Har du turen att jobba på en skola där man tar hänsyn till de nationella proven vid tjänstefördelning och verksamhetsorganisation? Får arbetsuppgiften plats inom den reglerade arbetstiden? Grattis! För oss andra närmar sig vårens mardrömsperiod. Otaliga lärare ska genomföra, administrera och bedöma nationella prov samtidigt som lektionerna rullar på.

Så här behöver det inte vara, det finns helt enkelt ett utbrett feltänk bland landets skolledare. Eftersom genomförande av NP är ett uppdrag som skolorna ska genomföra (SFS 2011:185) är det en arbetsuppgift som ska få plats inom den reglerade arbetstiden. Det innebär att skälig tid måste frigöras för de lärare som har att hantera och bedöma proven.

I det partsgemensamma materialet om lärares arbetstid (HÖK 12) finns följande gemensamma formulering om hur uppdraget ska genomföras tidsmässigt på de enskilda skolorna:

Nationella prov är ett uppdrag som skolan ska genomföra. Rektor beslutar inför verksamhetsåret vilken tidsomfattning av en lärartjänst de nationella proven tar i anspråk och under vilka perioder av läsåret som dessa prov genomförs. Eftersom lärares arbetstid kan variera under ett verksamhetsår ska lärarens arbetstidsförläggning planeras så att det finns tid kvar för de perioder då nationella prov genomförs. Om lärarens arbetstid har använts till annat i stället för de nationella proven måste ansvarig chef besluta vilka omprioriteringar som ska göras och fatta beslut så att de nationella proven kan genomföras. Om situationen uppstår att arbetsuppgifterna inte ryms inom lärarens reglerade arbetstid kan övertidsarbete bli en akut lösning. Övertidsersättning utges enligt bestämmelserna i avtalet.

Det är glasklart att arbetet med de nationella proven ska ske inom den reglerade arbetstiden och om det inte ryms ska det utgå övertidsersättning enligt avtal. Ta upp det på SVG!

Om devalverad laborationstid och den senaste underrättelsen från AV

På en gymnasieskola i Stockholms stad drabbades lärarna i naturvetenskapliga ämnen med laborationer av en kraftig höjning av undervisningstiden hösten 2013. Skolledningen räknar inte längre varje laboration som en hel lektion (-Nej, vi räknar ju poäng numera!) vilket har medfört att antalet faktiska lektioner för en lärare i ex. biologi och kemi ökat med cirka 10%. Allt jobbet finns kvar. Man behöver inte vara naturvetare (jag har själv engelska och svenska) för att förstå att laborationer innebär omfattande förberedelser på plats i skolan, kräver stor uppmärksamhet från lärarens sida och grundas på ett tidskrävande arbete för att hålla ämnesinstitutionen i funktionellt skick.

Utökning av undervisningstiden har skett på många skolor i Stockholms stad, inte enbart på gymnasieskolan ovan. Undervisningstiden är en budgetregulator där varje rektor (på många gymnasieskolor finns gubevars två eller flera) ska se till att ekonomin går ihop. Det som är slående är hur skolledningen på den berörda gymnasieskolan tänker, eller inte tänker. Antingen tror de att två laborationer inte tar mer tid för läraren än en helklasslektion, eller också räknar de kallt med att lärarna ska acceptera försämringen, bita ihop och leverera undervisning med samma kvalitet som tidigare. Båda alternativen är lika tokiga.

Läraren Johan Falk på Rudbecksskolan i Sollentuna undervisar i matematik och fysik. I sitt blogginlägg på http://magisterfalk.wordpress.com/2014/01/02/reflektioner-over-arbetstid-det-tredje-halvaret beräknar han att han jobbar nästan 45 timmar per vecka i skolan under elevveckorna och cirka 10 timmar hemma (eller på träffar och konferenser). Den genomsnittliga arbetsdagen är 11 timmar och 15 minuter. Johan Falk är nog inte unik uta snarare en ganska typisk lärare. I Skolverkets undersökning Lärares yrkesvardag från 2013  ägnar en heltidsarbetande grundskollärare i snitt 9 timmar och 40 minuter per dag åt arbete. En genomsnittliga arbetsveckan innehåller omkring 48 timmar. Åtta av tio lärare uppger att de även arbetar på helger, där en majoritet ligger mellan två och fem timmar.

I Dagens Nyheter den 5 januari skriver elva medlemmar  i Kungliga vetenskapsakademiens arbetsgrupp Framtidens skola om det katastrofala läget beträffande lärarrekryteringen till matematik, naturvetenskapliga ämnen, tyska och franska. Liksom vissa insiktsfulla politiker hävdar arbetsgruppen att ”de grundläggande villkoren i läraryrket måste förbättras.” och ”Den professionella friheten har beskurits, arbetsvillkoren försämrats och lärarlönerna har halkat efter andra jämförbara yrken.” Alla nuvarande, och tidigare, ansvariga politiker och chefer inom svensk skola borde ta sig en allvarlig funderare på vad de har gjort för att ge lärarna rimliga förutsättningar att utföra sitt arbete. Vissa av dem har faktiskt omedvetet, eller medvetet, medverkat till att köra läraryrket i botten. De ansvariga borde även fundera på hur det ska gå att behålla alternativt nyrekrytera lärare, primärt i naturvetenskapliga ämnen men på relativt kort sikt även i flertalet andra ämnen.

Den kraftiga ökning av undervisningstid som drabbat lärarna på den ovan nämnda gymnasieskolan utgör även ett tydligt bevis på att lärares alltför höga arbetsbelastning inte är en fråga som en förvaltning kan delegera ut till rektorerna utifrån någon klockartro på att de chefer som är närmast den dagliga verksamheten är bäst på att hantera denna arbetsmiljöfråga. Som huvudskyddsombud för LR-Stockholm begärde jag för snart två år sedan att Utbildningsförvaltningen centralt skulle vidta åtgärder mot lärares höga arbetsbelastning. Som alla som följt utvecklingen av ”Stockholmsärendet” vet underkände Arbetsmiljöverket i november 2013 en avgörande del, arbetsgivarens synnerligen sliriga svar med ”riktlinjer” rörande kravpunkt 1. Dagen före julafton kom ett brev, en underrättelse som det formellt heter, från Arbetsmiljöverket till LR-Stockholm, för kännedom, där Utbildningsförvaltningen får veta att AV överväger att besluta om ett nytt föreläggande. Verket meddelar att: ”Följande brister kvarstår: Ni har inte sett till att det skriftligen blir klarlagt för samtliga lärare och skolledare vilka arbetsuppgifter som det åligger lärarna att utföra inom ramen för respektive lärares ordinarie arbetstid.”

Att Arbetsmiljöverket bytt begrepp från läraravtalets ”reglerad arbetstid” till ”ordinarie” är givetvis anmärkningsvärt, vilket jag kommenterat i ett tidigare blogginlägg.  Myndigheten är dock synnerligen tydlig med att Utbildningsförvaltningen hittills inte har tagit sitt ansvar i frågan och skriver även: ”När det finns allvarliga risker i arbetet, t.ex. genom hög arbetsbelastning, ska arbetsgivaren skriftligt instruera arbetstagarna om hur arbetet ska utföras. Arbetsmiljöverket kan konstatera att denna uppgift i denna fråga till stor del ålagts den enskilde arbetstagaren. Därmed kvarstår bristen.”

Utbildningsförvaltningen får nu möjlighet att yttra sig till Arbetsmiljöverket, dels om de krav som kan komma att ställas i ett nytt föreläggande, dels om hur lång tid de ska få på sig att uppfylla de nya kraven. Det ser egendomligt ut i skrift att arbetsgivaren ska få lämna synpunkter på sin kommande bakläxa, men så kanske praxis är i dessa ärenden. ”Stockholmsärendet” lär hur som helst fortsätta åtminstone under vårterminen. Det enda som som är säkert just nu är att naturvetarlärarna i den aktuella gymnasieskolan inleder vårterminen idag med den orimligt höga arbetsbelastning som de devalverade laborationstimmarna har medfört.

Har Arbetsmiljöverket läst sina egna texter om ”ordinarie arbetstid”?

Utbildningsförvaltningen i Stockholms stad har under november med stor brådska spridit Arbetsmiljöverkets PM Arbetstidsbegreppet i skolan till rektorer och på sitt intranät. I detta PM framgår att Arbetsmiljöverket fört samtal med arbetsgivarorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och även haft en diskussion i sin egen ledningsgrupp. Som huvudskyddsombud för LR inom utbildningsförvaltningen gjorde jag i oktober 2012 en anmälan till Arbetsmiljöverket, efter att arbetsgivaren presenterad ett synnerligen innehållslöst svar på den begäran om åtgärder mot lärares höga arbetsbelastning som LR-Stockholm inkom med på våren. Under våren 2013, efter Arbetsmiljöverkets skarpa föreläggande om åtgärder, kom det in ett antal liknande anmälningar över hela landet. Mellan raderna i PM:et kan man ana att SKL framställt arbetsmiljöanmälningarna som en LR-kampanj som startade med LR-Stockholms anmälan hösten 2012. Jag har själv fått frågan om detta är en kampanj från en av SKL:s jurister och helt sanningsenligt svarade jag nej. Det finns ingen kampanj kring att arbeta med anmälningar till Arbetsmiljöverket; däremot inspireras givetvis skyddsombud som ser att medlemmarna upplever samma problem av varandras framgångar.

I Arbetsmiljöverkets hänvisning till arbetsmiljölagstiftningen och dess begrepp i PM:et bortser man från att även Arbetstidslagen (ATL) måste tas in i detta sammanhang, eftersom direkta hänvisningar till denna finns i Arbetsmiljölagen. De avvikelser från Arbetstidslagen som finns i läraravtalet HÖK 12 är just sådana som får göras i kollektivavtal. Lagen är med andra ord dispositiv.

Det som kännetecknar begreppet ”ordinarie arbetstid” är att den är planerad och utlagd i ett schema (alltså inte enbart lärares lektioner), vilket just är fallet med lärares reglerade arbetstid, oavsett om denna är 1360 timmar per år utifrån ferietjänst i HÖK 12:s Bilaga M eller annan arbetstidsmodell. Enligt 12§ i Arbetstidslagen ska arbetsgivaren minst två veckor i förväg meddela ändringar i arbetstiden. Om detta inte görs blir det övertid när lärarna kallas in för t e x en extra konferens utanför sin reglerade arbetstid.

Lärares förtroendetid är däremot inte schemalagd och disponeras utifrån arbetstagarens egen planering. Förtroendetid kan enligt Bilaga M inte rendera övertidsersättning. Av Arbetstidslagens 2§ framgår att lagen inte gäller för: ”arbetstagare som med hänsyn till sina arbetsuppgifter har förtroendet att själva disponera sin arbetstid,”. Detta är givetvis direkt tillämpligt för lärares förtroendetid. Om rektor nu kommer och säger att en lärare ska lämna in ett schema över sin förtroendetid är detta fel. Avtalet gäller och den reglerade arbetstiden är 1360 timmar per verksamhetsår (194 dagar).

Man frågar sig om Arbetsmiljöverket har läst sina egna texter. I skriften Arbetstidslagen och dess förordning med kommentarer i lydelse från september 2011 finns kommentarer som har tillämpning på lärares arbetstidskonstruktion med reglerad arbetstid och förtroendetid:
”Det förekommer att en arbetstagare utför både sådant arbete som faller under lagen och sådant som är undantaget, till exempel därför att det inte går att kontrollera. I sådana fall bortser man från det okontrollerbara arbetet vid beräkningen av den arbetstid som är tillåten enligt lagen.”

Vad händer och gäller nu? I november underkände Arbetsmiljöverket utbildningsförvaltningens svar på den första punkten i föreläggandet från februari och gick vidare till förvaltningsrätten med en begäran om jämkat vite. Arbetsmiljöverket har alltså inte godkänt de riktlinjer som utbildningsförvaltningen kom ut med istället. LR-Stockholm var oeniga med svaret, och riktlinjerna, redan i augusti. Trots Arbetsmiljöverkets underkännande har dock utbildningsförvaltningen ännu inte dragit tillbaka dessa. Vi väntar nu på Arbetsmiljöverkets nya föreläggande om hur utbildningsförvaltningen ska uppfylla kraven i den första punkten som i februari formulerades:

”Ni ska se till att det skriftligen blir klarlagt för samtliga lärare och skolledare vilka arbetsuppgifter som det åligger lärarna att utföra inom ramen för respektive lärares reglerade arbetstid. Ni ska också se till att det skriftligen blir klarlagt för dem i vilken ordning lärarna ska prioritera sina arbetsuppgifter när den reglerade arbetstiden inte räcker till för alla uppgifter samt att det likaså tydliggörs vilket stöd som enskilda lärare kan erbjudas i sitt arbete.”

Som huvudskyddsombud för LR-Stockholm har jag till Arbetsmiljöverket begärt att de  utgår från Arbetstidslagen när ”ordinarie arbetstid” för lärare hanteras i samband med sina kommande beslut i ärendet gentemot utbildningsförvaltningen. Fortsättning lär följa…