Om föräldrar vill styra din tid…

De flesta kontakter mellan lärare och föräldrar är givande och trevliga. Då och då stöter emellertid de flesta lärare på en förälder som vill äta ens tid, som vill veta allt om lektionsplanering och hemuppgifter, hur lektionerna läggs upp, vad eleven bedöms efter eller till och med påverka placeringen i klassrummet. Ingen ifrågasätter att föräldrar i den kategorin gör det de gör av omsorg om sina barn, men likväl kan de lätt bli ett arbetsmiljöproblem.

Det är skolans ansvar att ge det individuella barnet bästa möjliga förutsättningar. Tyvärr är det skillnad på det och de förutsättningar som är möjliga i helklass. Hur som helst blir inget bättre av att läraren får så mycket mejl att besvara att hen inte hinner förbereda undervisningen.

Det finns också en kategori föräldrar som anstränger sig för att tala om hur dålig läraren är. De är både värre och lättare att hantera. Läraren blir mer sårad men vet ju också varför den gjort ett visst upplägg eller ställt vissa frågor. Lärare har ingen skyldighet att förklara sina lektionsupplägg för föräldrar även om det kan vara bra att göra det vid speciella tillfällen. Betygsättning är myndighetsutövning och det är läraren som utgör myndigheten.

Generella råd: Var noga med din arbetstid. Kommunikation med föräldrar ska ske på reglerad arbetstid. Avsätt tid i ditt ramschema då du svarar på föräldramejl. Eventuellt bör närmaste chef kopplas in för att prioritera hur mycket tid som är rimlig. Ibland får vi höra att man har skyldighet att svara inom 48 timmar. Men det som gäller är ’skyndsamt’, eller som det står i Förvaltningslagen: ’frågor från enskilda skall besvaras så snart som möjligt.’ Det är kanske nästa vecka, beroende på hur din arbetssituation ser ut. Om du har ont om tid, skicka en kort notis i stil med ’tack för mejl, jag återkommer så fort jag hinner’. Använd enbart din jobbdator. Besvara inga mejl direkt. Det kan bli riktigt illa om du svarar i affekt. Var saklig och gå aldrig i polemik.

Om du skickar exempelvis en läxa på mejl till en grupp, skicka den som hemlig kopia till alla adressaterna. På så sätt kan adressaterna inte se varandras svar och du minskar risken för mejldrev. Spara dina mejl och mejlsvar, de ska ju för övrigt arkiveras. Om det är ett återkommande problem, skriv ett kort standardsvar som du med små variationer kan använda igen.

Kräv att eventuella lektionsbesök av föräldrar anmäls i förväg. Även om föräldrar generellt är välkomna passar det inte alltid. Vid möten med föräldrar, bestäm en starttid och en slutpunkt. Behövs mer tid så boka in en ny. På så sätt är det du som äger mötestiden. Ha inte föräldrakontakter i din privata mobil eller mejl och var inte kompis med föräldrar på sociala medier.

Tveka inte att kontakta ditt fackombud och din chef om föräldern känns övermäktig. Det här är ett problem som är gemensamt för lärare och rektorer. Att andra vill styra din planering, din bedömning eller ditt agerande är både kontraproduktivt och kan urarta till ett arbetsmiljöproblem.

Monica Hansson
Legitimerad lärare och biträdande kommunombud

Åter till Arbetsmiljöverket

Den 14 december var det dags att bege sig till Arbetsmiljöverkets kontor vid Fridhemsplan för ny inspektion med anledning av AV:s hantering av det så kallade ”Stockholmsärendet” om lärares arbetsbelastning. Arbetsgivaren, det vill säga utbildningsförvaltningens chefer, var kallade tillsammans med oss huvudskyddsombud i LR-Stockholm samt ombud från Lärarförbundet och SACO. Det var tre år sedan förra gången och det har runnit ofantliga mängder vatten under Stockholms broar sedan 2013. Utbildningsförvaltningens personalchef Astrid Norderfeldt Gadman uppgav i oktober i en redogörelse för arbetet med lärares arbetsmiljö på intranätet att ”Statliga krav, förvaltningens interna krav och lokala krav landade alla i de enskilda lärarnas knä. På så sätt var det bra att vi på alla nivåer blev tvungna att ta itu med arbetsmiljöarbetet och arbetsbelastningen” Mycket arbete har förvisso gjorts inne på utbildningsförvaltningen, men vi har all anledning att ifrågasätta om någonting egentligen har hänt ute på skolorna.

I våras klarnade rättsläget beträffande Arbetsmiljöverkets möjligheter att lägga ett nytt föreläggande om lärares arbetsbelastning. vilket innebar ett vite på 700.000:- för arbetsgivaren och att Arbetsmiljöverket kan återkomma angående den första kravpunkten i föreläggandet:

”1. Ni ska se till att det skriftligen blir klarlagt för samtliga lärare och skolledare vilka arbetsuppgifter som det åligger lärarna att utföra inom ramen för respektive lärares reglerade arbetstid. Ni ska också se till att det skriftligen blir klarlagt för dem i vilken ordning lärarna ska prioritera sina arbetsuppgifter när den reglerade arbetstiden inte räcker till för alla uppgifter samt att det likaså tydliggörs vilket stöd som enskilda lärare kan erbjudas i sitt arbete.”

Utbildningsförvaltningen och Stockholms stad har varit synnerligen ovilliga att på central nivå göra den mest basala prioritering av lärares arbetsuppgifter. Kort sammanfattat anser arbetsgivaren, i sitt underkända svar till Arbetsmiljöverket om föreläggandets kravpunkt 1, att sådant ska hanteras på skolorna, i första hand av läraren själv och vid kvarstående problem diskuteras ”mellan chef och medarbetare”. Stockholm är inte den enda arbetsgivare som har fått underkänt för sitt svar angående prioritering eller konstrat angående Arbetsmiljöverkets krav. Vellinge kommun, som nyligen utsågs till bästa skolkommun av Lärarförbundet, överklagade utan framgång ett liknande föreläggande från mars 2014 om åtgärder mot lärares arbetsbelastning i två rättsliga instanser.

Från den 31 mars kan det dock bli hårda bandage i alla kommuner och faktiskt även i friskolorna beträffande just prioritering av arbetsuppgifter. Då träder Arbetsmiljöverkets föreskrift ”Organisatorisk och social arbetsmiljö” i kraft. Jag gissar att den oftast kommer att kallas ”AFS 2015:4”. I dess 10 § fick jag en stark dejavu-känsla när jag läste punkt 4 och 5:

Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna känner till:

4. vilka arbetsuppgifter som ska prioriteras när tillgänglig tid inte räcker
till för alla arbetsuppgifter som ska utföras, och
5. vem de kan vända sig till för att få hjälp och stöd för att utföra arbetet.

Frågan om hur Arbetsmiljöverket nu skulle formulera sig angående fortsatta krav på Stockholms stad beträffande lärares arbetsbelastning visade sig vara något tidigt ställd vid inspektionen den 14 december. Arbetsgivaren redogjorde för sin process med riktlinjer, checklistor och beslut om arbetsuppgifter som tagits bort, förenklats eller gjorts frivilliga. Jag och de andra huvudskyddsombuden från LR-Stockholm hävdade, utifrån enkätsvar från våra skyddsombud på skolorna, att arbetsbelastningen inte minskat som den borde. På alltför för få skolor lyser det grönt i våra Excelsammanställningar beträffande minskad arbetsbörda gällande exempelvis IUP/skriftliga omdömen och administrativa arbetsuppgifter. Färgerna gult (oförändrat hög arbetsbelastning) eller rött (ytterligare ökad arbetsbelastning) är oacceptabelt nog betydligt vanligare. Lärarförbundet åberopade en medlemsenkät från försommaren där en liknande bild framträdde. Arbetsgivarsidan fick även svara på kritiska frågor om hur uppföljning av vidtagna åtgärder egentligen görs och medgav att det fanns förbättringsområden.

Efter ett par timmars friskt utbyte av lägesbilder, procenttal för olika svarsintervall i medarbetarenkäter och ansvarsnivåer meddelade Arbetsmiljöverkets inspektör att de erhållit den lägesbeskrivning som var avsikten med inspektionen och återkommer med beslut i ärendet efter årsskiftet. Parallellt med arbetet kring föreläggandet pågår också den inspektion av skolornas systematiska arbetsmiljöarbete som inkluderar 30 procent av enheterna i Stockholm. LR-Stockholm hävdar att det är bråttom att få till stånd förändringar där lärarna på alla skolor tydligt märker att arbetsbelastningen minskar. Lärarna kommer inte att acceptera en situation där arbetet på klassrumsgolvet blir allt tyngre, oavsett hur bra processen kring arbetsmiljöfrågorna i skolan påstås vara.

Ragnar Sjölander

Låt lärare få tid att vara lärare!

image
Fredag vid 17-tiden utanför SKL, Sveriges kommuner och landsting. Ett hundratal lärare trängs med skyltar och flygblad. ”Resultaten faller – varför?” ”70 000 lärare saknas – varför?” går det bland annat att läsa. Bilarna tutar för fullt. Kanske för att det står: -Tuta om du gillar lärare! Huvudbudskapet är ” Låt lärare få tid att vara lärare”. Alla kommunalt anställda lärare ska ha ett nytt avtal i vår och det är på tiden att se till att det blir ett riktigt bra avtal.

Idag är det lördag och dagen efter. Jag sitter med 28 prov att rätta men börjar hellre med det jag gjort varenda helg den här hösten. Jag gör två ” Grej of the Day”. Ni har säkert läst om Micael Hermansson och hans Grej of the Day. Idén är att skapa en minilektion genom en kort PowerPoint om något ämne och inleda dagen med detta. Det kan handla om vad som helst t ex älgar, FN, Astrid Lindgren eller något annat som berör något som eleverna någon gång kommer att läsa om i skolan. Man ger också en spännande ledtråd till nästa Grej.

Det är mest låg- eller mellanstadielärare som Grejar. Kanske lättare när man har eleverna i många ämnen och många timmar. Men trots att jag är högstadielärare kunde jag inte få det här ur huvudet så mina elever i svenska utsätts nu för detta. Målet är att eleverna ska göra egna presentationer nästa termin.

Jag gör min egen version av Grej of the Day. Det ska ha något med dagens datum att göra. Så nu har jag suttit här på helgerna och gjort PP om Pompeji, Tolkien, Beatles, fred och tyska för att bara nämna några. Jag försöker också spela musik som har med Grejen att göra när eleverna går in in klassrummet.

Det här är fantastiskt roligt att göra och eleverna uppskattar det mycket. Men det finns en baksida som med alla goda idéer. Det tar naturligtvis en massa tid.

Min man undrar när vi ska få tid tillsammans. Barnen är utflugna och nu skulle vi börja Livet. Och vad händer? Varenda helg går några timmar till Grejandet. Aldrig sett en dator, tänker du nu. Nog för att jag kan vara långsam men jag blir ju så intresserad av allt som jag Grejar om att jag måste läsa, lyssna och prata om det. Även idag, på min födelsedag, sitter jag här och Grejar (ja, jag bloggar lite också förstås!).

Rent krasst har jag redan förbrukat mycket av det här läsårets förtroendearbetstid. För Grejandet reducerar ju inte allt det vanliga skolarbetet med planering, rättning och föräldrakontakter.

Grejandet påminner mig om mina första lärarår på 80- talet. Genom att klippa sönder gamla kartböcker och resekataloger skapade jag spännande, kluriga geografiuppgifter. Jag gjorde spel och kortlekar som jag plastade in. Min kollega och jag träffades hemma hos varandra på sommarlovet och planerade tillsammans. Allt gjordes på förtroendearbetstid vilket vi hade mycket av på den tiden eftersom vår reglerade tid nästan bara bestod av undervisningstiden vilken i sin tur var mindre än vad den är idag. Vilka fantastiska arbeten som gjordes då!

Det kan naturligtvis vara en slump att elevresultaten då var på topp samtidigt som lärarna var mer fria. Det kan naturligtvis också vara en slump att många sökte lärarutbildningarna på den tiden. Så många att det krävdes toppbetyg för att komma in.

Det tror inte jag. Jag tror inte på slumpen.

Jag tror på att läraryrket åter måste bli ett fritt och skapande yrke. Reglera undervisningstiden, minska den reglerade tiden och ge lärarna mer förtroendearbetstid. Så ser det ut i de flesta andra länder i Europa. Av en händelse ligger de också högre i PISA-undersökningarna. En slump? Det tror inte jag.

Släpp lärarna fria!

Var du inte med i fredags utanför SKL? Du får en ny chans den 9 november!

Kom och demonstrera med LR- Stockholm den 9:e i varje månad!

Kristina Ringqvist

40 000 i natten

Jag ligger vaken fastän jag borde vara trött efter att idag ha packat ihop och stängt landstället och förflyttat mig till stan. Men det är alltid svårt att sova den sista sommarlovsnatten. Två saker har fått igång mig lite extra.

En är en ung kvinna som stoppade mig på stan i eftermiddags med orden: – Du var min lärare! En annan är jobbannonsen i Södertälje som SVT visade ikväll.

”Vi anställer Sveriges bästa lärare och ger dem 40 000 i lön” stod det i annonsen. Jag kanske är enfaldig men jag uppfattar detta som att om jag får anställning i Södertälje så får jag 40 000 kr i lön. Men så var det ju inte. Enligt utbildningsdirektören i Södertälje är det bara om du är en av Sveriges bästa lärare som du får den lönen. Hur bevisar jag det?

Endast 2% av Södertäljes lärare har 40 000 kr eller mer i lön. Detta gäller alla lärare, inte bara nyanställda. Många lärare har arbetat i 30-40 år och ändå har bara 2 % av Södertäljes lärare 40 000 kr eller mer i lön. En lärarutbildning är 3-5,5 år lång. De som har arbetat i 30 till 40 år var tvungna att ha toppbetyg för att komma in på lärarutbildningarna. Ändå har bara 2% av lärarna i Södertälje 40 000 kr i lön. Det är anskrämligt.

Men nu slår Södertälje på stort. Annonsen  har varit framgångsrik enligt utbildningsdirektören. Den har skapat ett intresse för Södertälje som arbetsgivare säger han. Tror jag det. Det är tydligen fler än jag som uppfattar det som att man får 40 000 i lön om man blir anställd i Södertälje.

Men…

Är inte detta vilseledande marknadsföring? Får man locka med en sådan annons? Jag skulle gärna vilja ha detta prövat.

Om man nu är en av Sveriges bästa lärare (som om det vore mätbart) är inte då 40 000 i månaden en riktigt usel lön?

Jag vrider irriterat på mig i sängen och beslutar mig för att istället tänka på min gamla elev som jag träffade idag. Hon har varit medförfattare till en mycket omtalad bok och nu arbetar hon med ett av Sveriges populäraste TV-program. Och hon stoppade mig! Tack kära elev, du räddar min nattsömn och min tro på skolan.

Kristina Ringqvist

Bort från det juridiska stickspåret och ut på banan!

I över ett år har den juridiska processen snurrat runt kring Arbetsmiljöverkets möjligheter att lägga ett nytt föreläggande till utbildningsförvaltningen/Stockholms stad. Nu har detta äntligen kommit till vägs ände och juristerna kan ta itu med andra arbetsuppgifter. I och med att Kammarrätten för tre månader sedan inte beviljade Stockholms stad prövningstillstånd för överklagan av Förvaltningsrättens dom har domslutet nu vunnit laga kraft.

Förvaltningsrättens dom är ett godkännande av Arbetsmiljöverkets begäran om ett vite på 700.000:- för det underkända svaret från utbildningsnämnden angående kravpunkt 1 i föreläggandet från februari 2013. Domen innebär även att Arbetsmiljöverkets nu kan utfärda ett nytt föreläggande. Den som trodde att Arbetsmiljöverkets föreläggande från 2013 snabbt skulle leda till minskad arbetsbelastning ute på skolorna, genom bland annat prioritering av lärares arbetsuppgifter, var alltför optimistisk.

Utbildningsförvaltningen har förvisso gjort ett omtag beträffande det systematiska arbetsmiljöarbetet med stödmaterial av olika slag för rektorerna. I verksamhetsplanen för 2015 finns också en skrivning om ett särskilt fokus på frågor kring arbetsbelastning. Lärare och skolledare nämns särskilt. Min och LR-Stockholms uppfattning är dock att lärarna på det absoluta flertalet kommunala skolor ännu inte upplevt någon lättnad i arbetsbelastningen. Alltför ofta blir vi även varse att lärarna på enskilda skolor påläggs nya eller utökade arbetsuppgifter, trots Arbetsmiljöverkets föreläggande och det fokus på lärares arbetsbelastning som LR-Stockholms arbete har bidragit till. På en femtedel av grundskolorna har lärarna fortfarande kvar arbetsuppgiften med skriftliga IUP, trots att utbildningsnämnden i augusti 2013 tog bort den. Det är även synnerligen anmärkningsvärt att Arbetsmiljöverket på mindre än ett år har riktat nya separata förelägganden till två olika gymnasieskolor: Östra Real och Stockholms Hotell- och restaurangskola.

Även utifrån svaren på tilläggsfrågorna till stadens medarbetarenkät för 2014 finns det en hel del att göra beträffande arbetsbelastningen. Där uttrycker nästan hälften av utbildningsförvaltningen medarbetare, att påståendet ”jag har tillräckligt med tid för att hinna med mina arbetsuppgifter” inte överensstämmer med deras arbetssituation. För grundskole- respektive gymnasieavdelningen är siffran 46%. Ett antal av skolorna ligger upp mot 60% och det finns några grund– och gymnasieskolor där siffrorna är ännu högre…

LR-Stockholm inväntar nu Arbetsmiljöverkets beslut beträffande ett nytt föreläggande. Det har varit känt i ett drygt år vilka krav och formuleringar AV kan komma att rikta till utbildningsförvaltningen om denna utdragna bakläxa. Arbetet med skarpa åtgärder ut till skolorna om hur lärares arbetsuppgifter ska prioriteras skulle redan ha kunnat vara igång. Lärarna har fått vänta alldeles för länge på konkreta åtgärder som kännbart minskar arbetsbelastningen!

Kalla mig gärna moraltant

Förra veckan kunde man läsa om att betygen påverkas av vilken relation eleven har till läraren. Inte så konstigt. Vi lärare är ju trots allt människor. Säkert har jag satt några snällbetyg för att jag har känt mycket för eleven även om jag försökt hålla isär känslor och förnuft. Det undermedvetna är svårt att styra. Men vi kan börja med att styra det medvetna. Det räcker långt.

Jag genomför just nu nationella prov i svenska så den senaste veckan har jag funderat mycket över betyg och nationella prov. Dessutom har följande obehagliga information kommit till min kännedom:

En lärare lät sina elever diskutera och reflektera över årets provtema inför SV NP åk 9 trots att det står att inga förberedelser ska göras. En skola låter vissa elever göra om nationella proven flera gånger och rapporterar in det bästa resultatet. Några skolor i min stadsdel har satt alldeles för höga betyg i åk 9 i förhållande till vad eleverna fick på matteprov när de började gymnasiet.

Jag blir upprörd. Våra chefer på förvaltningen verkar inte bli lika upprörda. De säger sig ha fullt förtroende för lärarna och rektorerna. I den här frågan, vill säga. Ingen vill ta i det eftersom alla vill visa upp bra resultat.

Alla bli glada över höga betyg. Eleverna, föräldrarna, rektor, förvaltningschefen och för att inte tala om läraren som kanske kan förvänta sig en bättre löneutveckling och färre jobbiga mail från föräldrar.

”Det skadar aldrig att ge ett för högt betyg” kunde man läsa förra veckan i flera inlägg i betygsdiskussionen. Till dig som tänker så vill jag säga: – Jo, den elev som nu inte får plats på det program som din elev nu kanske kommer in på, förlorar ju verkligen. Men visst, det är en okänd elev som du kanske struntar i. ”Mina barn och andras ungar”.

Betygsättning är en myndighetsutövning som dessutom inte går att överklaga. Det ansvaret vilar tungt på mina axlar.

Jag vill se mina elever lyckas men inte på någon annans bekostnad.

Jag kallar mig obehörig i svenska, trots att jag är legitimerad i ämnet pga övergångsreglerna, men jag kan banne mig läsa och följa en provinstruktion eller en bedömningsanvisning. Till dig som fuskar med det vill jag säga:

– Kalla mig gärna moraltant. Jag kallar dig egoist.

Kristina Ringqvist

 

Kämpa! Du tar in!

Jag erkänner. Jag är lite nördig. Jag älskar längdskidåkning, både min egen och andras. Jag är en av de 200 000 som var i Falun förra veckan och tittade på VM i skidåkning. Och inte bara en dag.

Jag gillar att stå och heja på i Mördarbacken eller vråla inne på stadion. Så många har sagt till mig att man ser bättre på TV. Ja, det är klart man gör. Men tror ni Kalla, Olsson och de andra lyfts lika mycket av att jag sitter framför TV:n? Troligen inte.

Jag tror de fick extra krafter av att jag och alla andra i publiken hejade på dem. Jag kan känna mig lite stolt delaktig i alla svenska medaljer.

Allra mest gläds jag över Sofia Bleckurs och Maria Rydqvists placeringar. Tänk att vara 30 år, som Sofia Bleckur, och ha varit lite i bakvattnet av de allra främsta åkarna och sedan göra sina livs bästa lopp (två femteplaceringar och ett silver i stafetten) just den veckan det är VM, 45 km från sin hemmaort Rättvik. Eller att vara 32-årig tvåbarnsmamma, som Maria Rydqvist, och slå till med en niondeplats, en fjärdeplats och ett silver i stafetten när man inte ens tillhört det svenska landslaget den här vintern. Det gör mig alldeles varm i hjärtat.

Samma känsla får jag när eleven, som lagt ner så många timmar på hårt plugg, plötsligt får ett genombrott. Eller eleven, som mot alla tänkbara odds i hemmiljön, plötsligt lyckas. Visst är det roligt med de ständiga stjärnorna men det är dessa stunder som gör lärarmödan värd.

Jag tror också på betydelsen av att heja på vare sig det gäller idrottsstjärnor, mina egna barn eller mina elever.

För några år sedan hade vår skola besök av en kvinna från Skolverket som pratade om formativ bedömning. Hon sa att endast skriftlig formativ bedömning var viktig. Jag håller inte med.

En del av mina elever orkar sällan läsa mina kommentarer på sina elevarbeten. Men de hör min genomträngande röst, på gott och ont.

Jag ser elever växa när de blir påhejade i form av blickar eller kommentarer från mig. När de försiktigt kommer igång och möts av orden ”bra” eller ”fin inledning” får de vittring på en seger, vare sig det är på ett E eller ett A. Då lyssnar de på mina formativa ord. Framgång vill framgång.

Så visst ser man bättre på TV, men vill man förändra livet för dem i spåret eller i klassrummet är det live som gäller!

Kristina Ringqvist

One down, nine to go

Friskolekoncernen AcadeMedia backade insiktsfullt i SVT:s medialjus och pudlade 180 grader förra onsdagen. Frågan gällde om lärarna i koncernens drygt 30 skolföretag skulle få del av de extra pengar som Stockholms stad betalat ut till friskolorna, motsvarande de 2% i löneökning som de kommunalanställda lärarna fick med sex månaders retroaktivitet i december. Ursprunget till de 2 procenten var dåvarande skolborgarrådet Lotta Edholms löfte i juni från den förra stadshusmajoriteten, att göra en synnerligen välkommen extra satsning på lärarlönerna. Bloggkollegan Kristina Ringqvist kommenterade detta ur friskolemedlemmarnas perspektiv redan i december i detta inlägg. Lärarnas Riksförbund i Stockholms stad i samarbete med vår fackliga koncernförening inom AcadeMedia lanserade förra veckan detta debattinlägg, om det oskäliga i att friskoleföretag kan disponera specialdestinerade kommunala medel till lärarlöner efter eget skön och vi fick medhåll av nya skolborgarrådet Olle Burell.

Men innan mediedrevet var i ”full swing” insåg friskolejätten nödvändigheten av ”damage control”. För Academedia tog det bara ett par timmar från det att kommunikationsdirektören Paula Hammerström på förmiddagen twittrade om nödvändigheten av att omfördela extrapengarna från Stockholms skattebetalare till typ lärare i Malmö till dess att helomvändningen var ett faktum. Se inslaget i SVT här.  Det går undan när budgetbeslut fattas i vissa friskoleföretag. I den kommunala beslutsgången tog det drygt sex månader och ett majoritetsskifte innan den nya rödgrönrosa koalitionen formellt klubbade igenom en retroaktiv budgetförstärkning med drygt 100 miljoner till lärarlöner.

Nu är det dags att de övriga friskoleföretagen och stiftelserna slutar att låtsas som att pengarna inte betalas ut, att man inte vet hur mycket det handlar om eller att det är lika bra att spara dem till nästa ordinarie löneöversyn. Inom bland andra Internationella Engelska Skolan, Jensen Education, Kulturama, Metapontium, Praktiska, Viktor Rydberg, Thoréngruppen, Tyska skolan och alla de andra friskolorna är Lärarnas Riksförbunds förenings- och lokalombud  nu igång med att ställa frågor till och ställa krav på sina arbetsgivare: – Hur kommer ni göra med pengarna? När kommer våra medlemmar att få dem? Varför ska vi få lägre löneökningar än de kommunalt anställda lärarna, trots att friskolorna får motsvarande pengar av Stockholm?

Ambitionen är att  Lärarnas Riksförbund i Stockholms stad inom kort ska få klarhet i vilka friskoleföretag och stiftelser som satsar pengarna på lärarna, utöver Kunskapsskolan, Sverigefinska och nu AcadeMedia, och vilka som hellre lägger pengarna på annat. Vill inte arbetsgivarna gå oss till mötes och betala ut pengarna till lärarlöner är det en väldigt tydlig och negativ signal till lärarna. Och som jag och Andres Jerez skrev i vårt debattinlägg: Lärarnas Riksförbund driver kravet om ett statligt huvudmannaskap med likvärdig finansiering av skolor oavsett kommun och huvudman. Vi konstaterar att det svenska utbildningsväsendet är i stort behov av tydlig styrning även av pengar till de höjda lärarlöner som är centrala för att höja yrkets attraktivitet och därmed förbättra elevernas kunskaper.

SKL:s myter och fakta

Härom natten låg jag sömnlös. Kanske var det skolstarten eller fullmånen eller kaffet. I vilket fall som helst började jag googla runt på skolrelevanta hemsidor. Jag hamnade till slut på SKL:s hemsida. Där klickade jag mig vidare till Skola, kultur och fritid för att sedan hamna på en av de mest besökta sidorna enligt SKL som heter ”Myt och fakta, skola”. Ganska pretentiös titel, eller hur? Eller så har de kanske en treårsutredning bakom sig?

De fem första fakta av tretton handlar om lärarna. Fakta: Lärare upplever arbetsglädje. Fakta: Kraven för att bli lärare höjs. Fakta: Allt fler vill utbilda sig till lärare.  Fakta: Sverige har ingen generell lärarbrist. Fakta: Lärarna ligger i täten vad gäller löneutveckling.

Så bra då. Man kan tolka det här som att facket inte behövs. Eller att vi vet vad som väntar från SKL i nästa avtalsrörelse. SKL verkar ju tycka att lärarna har det riktigt bra. De har t om fakta som visar det påstår de.

Jag klickar in på första faktumet och förväntar mig minst några sidors läsning om lärares arbetsglädje. Jag möts av tre punkter bestående av två meningar var. Den första säger att lärarna trivs i skolan och att de har goda relationer till eleverna. Den andra punkten visar att de flesta lärarna får jobb och den tredje punkten säger att en del lärare upplever stress och att huvudmannen har ansvar för att förbättra arbetsmiljön. Flera källor är angivna. Bra, tänker jag. Trots att texten är väldigt kort känns det förtroendegivande att SKL medger att det finns problem.

Jag klickar mig vidare på flera fakta. Jag slås av hur lite det står på varje faktum. Räcker det med åtta till tio meningar för att reda ut fakta kring klasstorlek eller huruvida resurserna räcker? Kräver inte rubriken ”Myter och fakta” lite mer fakta?

Jag klickar in på ”kraven för att bli lärare höjs”. Där kan man läsa att det krävdes 16,1 för att komma in på F-3 lärarutbildningen vid Stockholms universitet ht 2014. Genomsnittet för att antas till högskolan var 14,0.

Nu blir jag misstänksam. Att välja ut en lärarutbildning vid ett universitet och presentera det som enda statistiska fakta när det finns 28 lärosäten som vardera har ett flertal lärarutbildningar känns inte seriöst. Det är som när media slår upp att ” det räcker med 0,05 på högskoleprovet för att komma in på lärarutbildningen”. Ja, det räckte med det på två utbildningar ht 2014 men inte på alla de andra. Låt oss istället slå fast att på många lärarutbildningar kommer man in med 10 till 16 i betyg och att antalet förstahandssökande ibland är färre än antalet platser. Sorgliga fakta.

Fakta nr 5:” Lärarna ligger i täten vad gäller löneutveckling”. Här redovisas vilken strålande löneutveckling lärarna har haft – sedan 2012. SKL har varit de kommunala skolornas arbetsgivarpart sedan 1991. Varför redovisas inte åren 1991- 2011? Ja, ni vet nog varför.

Förutom att dessa tretton ”fakta” ligger på hemsidan kan man beställa hem en publikation som heter ”Myter och fakta”. SKL skriver: ”här har vi samlat några av de vanligaste myterna och vad som faktiskt gäller”. Ni läste rätt, vad som faktiskt gäller. I denna publikation kan man läsa:

Myt: ”Skolan blir bättre om staten tar över”.

Fakta:

 – Inga studier visar att en statlig styrning skulle förbättra elevernas resultat. 

 – De brister som idag lyfts fram i debatten fanns också när staten fördelade resurserna.  

– Skolan behöver arbetsro, inte en enorm reform som skulle kosta mycket tid och pengar ( här kan jag inte hålla mig från att kommentera: för vem kostar detta tid och pengar? Knappast för eleverna och lärarna. Hur många tjänstemän jobbar inte i kommunernas skolförvaltningar? Här finns mycket pengar att spara).

Under dessa tre punkter står det:

Källa: SKL.

Det känns förtroendeingivande. Det här är ju det ”som faktiskt gäller”. Åt fanders med Kommunutredningen och PISA-resultat.

Det bästa med den här publikationen är att den kostar 0 kr. Jag beställer direkt 30 exemplar till min nia. Lektionen i källkritik är fixad till ett pris som inte ens en kommunal skola kan säga nej till.                                                                                                                          Kristina Ringqvist

Apropå två procent

Kommunfullmäktige klubbade i måndags igenom de två extra procent lön som vi lärare i Stockholm blev lovade av Alliansen i somras och som de rödgröna också sagt ja till. Igår kväll gjordes en körning i lönesystemet så att vi får pengarna till jul. Retroaktivt från den 1 juli. Vilken härlig julklapp! Det får nog bli en ny köksmaskin. Eller ny längdskidåkarutrustning? Eller ett hälsoarmband?

Mina tankar sveper iväg till en mängd materiella julklappar. Jag inser att jag gått på reklamen rejält. Skärpning! Jag vet ju varför vi firar jul. Jag ser krubban i Betlehem framför mig. Josef, Maria och det lilla Jesusbarnet i ett romantiskt skimmer. Men vad gjorde de där? Just det, de skulle skattskrivas.

Jag gillar att betala skatt. Jag tycker inte att jag betalar mycket i skatt. Tittar jag på mitt lönebesked så ser jag att jag betalar knappt 25 % i skatt. När jag säger det tror några av mina vänner inte på mig. Men det är sant. Antingen tjänar jag så lite eller så är det ni som inte hängt med på alla jobbskatteavdrag, säger jag.

Men den här julen är jag tveksam. Nog för att jag är mycket glad över att politikerna har bestämt att en del av skattepengarna ska gå ut lite extra till oss lärare. Det är ett bra beslut. Kommunen ger två procent till lärarlönerna till de kommunala skolorna och lika mycket till friskolorna. Det är likabehandlingsprincipen i kommunallagen. So far so good.

Men det finns en viktig skillnad mellan skolformerna. Friskolor kan använda pengarna till vad som helst. Kanske överhuvudtaget inte till lärarna. Det är nu raggen reser sig hos mig.

Jag vägrar. Jag betalar gärna skatt till vägar, skolor, äldreboenden och till dem som inte har så mycket men ska mina kommunala skattepengar gå till friskolor lite allmänt eller rent av till ett bankkonto på Caymanöarna?

Det är tydligen inte juridiskt hållbart att tvinga en friskola att använda pengarna till det som de var ämnade för (!). Detta går över mitt förstånd. Staten kan ju öronmärka pengar till karriärtjänster. Tydligen kan inte en kommun det. En kommun måste behandla alla lika.

Men det är ju just det den inte gör nu. Lärarna i Stockholms friskolor får kanske inte två procents extra lön som lärarna i Stockholms kommunala skolor. Var är likabehandlingen?

Nu invänder ni kanske att en kommun måste behandla alla sina medlemmar lika, dvs både invånare och företag som t ex skolor.

Men om den ena aktören måste använda pengarna såsom kommunpolitikerna bestämt och den andra aktören får göra som den vill, är det då likabehandling? Om min äldste son måste använda julklappspengarna till att köpa en cykel men min yngste får göra vad han vill med dem, har jag då behandlat dem lika?

Så det blir ett litet julkort till Stadshuset med en önskan om att få se deras likabehandlingsplan. Jag kan skicka med LR-Stockholms yrkande till budgeten om att ”staden på lämpligt sätt ställer krav gentemot de privata huvudmännen så att stadens satsningar på lärarlöner även kommer lärare i friskolor till del”.

Undrar om Josef och Maria gillade att betala skatt? Till en ockupationsmakt. Tror inte det. I varje tid finns det alltid något att kämpa för. Stort som smått.

God Jul!