Skolans digitalisering är här – deal with it!

Många tankar och ord dyker upp i mitt huvud efter att jag har läst Edward Jensingers bok 12 tankar om skolans digitalisering (Gleerups, 2017).  Jag läser mycket pedagogisk litteratur och tycker det är viktigt att vi lärare håller oss uppdaterade kring vad som händer, inte bara i våra ämnen, utan även på skolutvecklingsområdet. Det blir därför idag ett boktips och inget direkt kopplat till din undervisning.

En av de första sakerna jag tänker på är vikten av att vara flexibel. Jensinger återkommer hela tiden till att skolan måste titta på just sina egna behov och utforma skolans digitalisering utan att kommunens IT-avdelning ska bestämma vilka digitala verktyg vi ska ha. Detta är något som jag har slitit mitt hår över många gånger. Praktexemplet är när jag, i augusti,  ringer till IT-avdelningen i en kommun och ber om att de ska installera ett visst gratisprogram på skolans datorer. Svaret blir:

– Ja, visst kan jag göra det, men det blir inte denna terminen. Kanske efter jul. Du vet, här rider vi inte samma dag som vi sadlar!

Trots att jag var frustrerad över svaret kunde jag inte låta bli att le åt personen i luren. Det är ju precis så det är för skolor runt om i Sverige och Edward beskriver tydligt i sin bok vilka konsekvenserna blir när lärare som vill utveckla verksamheten gång på gång kör huvudet in i väggen.

Edwards bok riktar sig nog mest till skolledare och politiker, men även lärare kan ha nytta av den. Det är främst två kapitel som jag vill lyfta fram och det är Den digitale ledaren och Faktiska fel som återkommer. Om vi ska lyckas med att digitaliseringen i svensk skola behöver vi inse att det egentligen är en icke-fråga. Det står i våra styrdokument att vi ska använda lärverktyg för en tidsenlig utbildning och därför är det inget vi behöver diskutera OM vi ska eller inte. Det är HUR vi ska göra det som vi måste lägga tid på. Jensinger menar att rektor måste gå först i ledet, föregå med gott exempel och visa vägen. Han tipsar om att rektor till exempel kan flippa sina personalmöten. Jag håller helt med Edward, vilket jag för det mesta gör, och misstänker att han fått idén från min bok Digitala arbetssätt i klassrummet – att våga ta språnget (Gothiafortbildning, 2015) där jag i ett avsnitt beskriver hur flera rektorer har organiserat sina flippade möten. Jag skojar så klart! Men flippade personalmöten tror jag skulle göra konferenstiden väldigt mycket mer effektiv. Titta på bilden nedan och fundera! Hur mycket av det du som rektor pratar om konferenstid kan faktiskt skickas ut i förväg?

Bild: etsy.com

Det mest intressanta kapitlet tycker jag är Faktiska fel som återkommer . Varför ska kommuner och skolor uppfinna hjulet och gång på gång begå samma misstag? Genom att politiker, skolledare och lärare läser detta kapitel och även tar del av Unos Uno  kan de minimera risken för att dessa skolor återupprepar misstagen som andra gjort. Jensingers bok hänvisar mycket till just Unos Uno, vilket är ett forskningsprojekt som studerade skolor som införde en dator till varje elev. Jag kan rekommendera dig att läsa den för att få fördjupade kunskaper och insikter kring just vad man bör och inte bör göra kring skolans digitalisering.

Jaha, vad skulle Edward behöva tänka på till nästa gång han skriver en bok då? Återkoppling är ju en av mina käpphästar så några råd på vägen måste jag ju skicka med! Jag tycker den är för liten och för tunn. Jag skulle önskat ett mer fördjupat resonemang och lite mer att bita i och till nästa upplaga skulle jag ha korrläst och rättat några stavfel! Språklärare, som jag är, fastnar ögat på dessa.

Sammanfattningsvis, kan jag rekommendera politiker och er som arbetar i skolan att läsa Edwards bok. Den är liten, men naggande god! Jag hann utan problem med den under en helt vanlig tågförsening med Skånetrafiken!

Trevlig Helg!

Sara B

Kommentarer (2)

  1. Jessica skriver:

    “korrläst och rättat några stavfel!”
    Skulle kunna rekommendera att du gör detsamma med denna text.
    Tack för ditt arbete!

  2. Edward Jensinger skriver:

    Tack Sara för din text. Jag blir glad på riktigt över den. Till min fasa (nä, inte egentligen) såg jag när boken var klar att där slunkit med lite slarvfel. Jag skyller det på att jag skriver de flesta av mina texter med iPad eller mobil. De fel vi lämnat kvar skapar en autenticitet tänker jag 🙂
    Återigen, Tack!

Lämna en kommentar

  • (will not be published)