Nyanlända elever i klassrummet

På min skola har vi väldigt få nyanlända elever, vilket gör att jag själv har begränsad erfarenhet av att undervisa dessa elever. Jag är dock mycket intresserad av hur det fungerar på andra skolor och har på olika sätt tagit till mig i alla fall lite kunskap! När Hülya Basarans bok Nyanlända elever i mitt klassrum (Gothiafortbildning 2016) dök upp i min brevlåda var den väldigt välkommen. Jag behövde och behöver verkligen lära mig mer om hur jag ska undervisa nyanlända. Genom att läsa Hülyas bok fick jag en förståelse för vad jag behöver tänka på och hur jag behöver undervisa för att få en fungerande undervisning. Hülyas bok utgår från hennes egen undervisning i förberedelseklass i Trollhättan. Språket i boken är tydligt och enkelt att hänga med i. Begrepp förklaras och konkreta exempel finns. När jag började skriva denna text hade jag tänkt att det skulle bli en recension av boken, men ändrade mig när jag hittade kloka Helena Wallbergs text. Hon sätter ord på det jag tänker och då kan ni istället läsa hennes tankar! De kommer här: Nyanlända elever i mitt klassrum – en recension.

Engelskundervisning och nyanlända elever är mycket svårt att organisera tycker jag. Ska nyanlända elever  läsa engelska parallellt som de lär sig svenska? Ska de fokusera på svenska och inte läsa engelska? Det verkar råda delade meningar om detta.  Vissa elever har ingen skolgång med sig och andra är väldigt duktiga. Eleverna kommer in i våra klassrum och förväntas delta i undervisningen trots att de kanske inte läst en bokstav engelska. I samma klassrum befinner sig de elever som utan att blinka skulle kunna genomföra ett gymnasieprogram på engelska. Hur i hela friden ska man organisera detta? Ska jag som lärare klona mig? Måste vi kanske införa nivågruppering trots att vi, utifrån olika forskningsstudier,  vet att det missgynnar eleverna i “de lägsta” grupperna? Jag har inga svar men funderar mycket på detta. En hel del tänker jag på alla våra högpresterande elever som sitter i samma klassrum där en del är nästan flytande på engelska och läser romaner.  Det är svårt att hinna med att ge undervisning till alla och det finns  en risk, som jag ser det, att de högpresenterande blir lidande. De får många gånger hjälpa kompisar eller ta en extra “läsebok” om de blir klara.  Jag försöker själv skapa uppgifter som går att stretcha på ena eller andra hållet. På en föreläsning jag var kallade personen (jag har tyvärr glömt ditt namn! Sorry!) det för “gummibandsuppgifter”. Ett bra namn på vad det faktiskt handlar om tycker jag. I mitt klassrum är eleverna organiserade så att de sitter i grupper runt bord om fyra elever. Jag har satt samman grupperna utifrån deras ungefärliga kunskapsnivå, vilket gör att jag kan förlägga en hel del av min klassrumstid till det bord som behöver mest hjälp.

Jag har också funderat på att vi i Sverige kommer behöva göra tvärtom kring antagningen till gymnasiet. Idag kan elever som inte når betyg i engelska, men har betyg i svenska och matte komma in på ett gymnasieprogram och läsa upp grundskoleengelska parallellt med sina gymnasiestudier. Kanske borde vi för nyanlända som är väldigt duktiga i engelska göra så också fast med svenskan? De läser sitt gymnasieprogram och läser stora delar på engelska samtidigt som de läser in grundskolesvenskan.  Som det är i vår kommun måste elever som kanske har betyg i allt utom Svenska som andraspråk nu gå ett extra år och läsa in svenskan trots att de hade klarat ett gymnasieprogram kunskapsmässigt på engelska. Jag har inte en aning om det skulle vara bra eller dåligt för eleven, men jag ser en frustration hos de elever som har målet klart för sig vad de vill bli och som är väldigt duktiga. De vill inte “stanna upp” ett år i sin utbildning utan de vill gå vidare. Ska de då hindras i det drivet?

Kunnigast på området nyanlända i svensk skola är utan tvekan Anna Kaya. Hon arbetar på Nationellt Centrum för Svenska som andraspråk. I förra veckan kommenterade NC Skolverkets rapport kring Språkintroduktionsprogrammet. De lägger fram flera tydliga förslag kring vad som måste göras kring situationen. Ni kan läsa den här: NC kommenterar kring Språkintro.

Ett av förslagen i rapporten är fortbildning av lärare. De krävs fortbildning på flera olika plan. Ofta saknas studiehandledare på modersmålet. I väntan på att studiehandledare ska utbildas och anställas  blir det viktigt att som lärare kunna hantera iPaden. Utopin vore att ju att varje elev hade en studiehandledare på sitt modersmål, men både du och jag vet att verkligheten inte ser ut så. Jag menar att Ipaden är ett mycket bra hjälpmedel för de som inte kan någon engelska. Via Ipaden kan du hitta appar som tex Textgrabber eller Say Hi som skannar texter och översätter/läser upp texten på ditt modersmål. Att jobba språkutvecklande i alla ämnen tror jag är ett måste och eleven kan samla alla sina ämnesspecifika begrepp i tex Quizlet. I Quizlet är funktionen att kunna lägga till bilder och eget ljud ovärderlig tycker jag. Eleven kan se bilden, se ordet och höra hur det uttalas och dessutom spara sina ordlistor så att de kan gå tillbaka och repetera. En annan app som är bra för att arbeta med bildstöd är Thinglink. I den appen kan du ta bilder och lägga till ordbetydelse, länka till förklarande video eller egna kommentarer. Båda apparna är gratis och fungerar på både dator och iPad.

Om du vill veta mer om hur du kan arbeta med nyanlända i ditt klassrum kan jag rekommendera dig att läsa Hülyas bok. Detta blogginlägg är endast mina egna funderingar och som du märker har jag inga svar!

Har du briljanta idéer eller sätt där ni lyckas organisera detta så kommentera gärna i bloggen! Jag vill lära mig!

/ Sara

Lämna en kommentar

  • (will not be published)