Minskad arbetsbelastning med strukturerade utvecklingssamtal

Tidigare tyckte jag att årets värsta tid var när det skulle skrivas omdömen om eleverna inför utvecklingssamtalen. Jisses, så många sena nätter det blev och så mycket tid det lades på dessa formuleringar. Sedan ett par år tillbaka är kravet på att skriva omdöme för år 6-9 borttaget, vilket är mycket bra. Otroligt nog väljer vissa kommuner att fortsätta göra detta trots att regeringens inrikting om att minska den administrativa bördan för lärare är tydlig.  Obegripligt dumt, tycker jag.

Tillsammans med mina kollegor på min förra arbetsplats arbetade vi fram en modell som jag tagit med till min nya skola. Jag har använt modellen vid utvecklingssamtalen i flera år och tycker den fungerar väldigt väl.

I samband med att betygen sätts uppdateras kunskapskravsmatriserna i vår lärplattform så att det ska bli tydligt för eleven vilka delar som eleven behöver arbeta mer med. Vår modell förutsätter att alla lärare arbetar aktivt i lärplattformen och fyller i kunskapskravsmatriserna. Under ett par veckors tid arbetar sedan eleverna på mentorstiden med att själva gå igenom sina matriser och formulera både långsiktiga och kortsiktiga mål. De följer upp sina tidigare uppsatta mål och funderar över vad som kan vara rimligt nu. Vi har mentorstid cirka 30 minuter varje vecka och utvecklingssamtalen genomförs tidigt på terminen så att betygen från förra terminen ska vara aktuella.

När eleverna individuellt har formulerat sina mål är det dags att rollspela sitt utvecklingssamtal. Rollspelet lägger vi mest tid på första och andra terminen i sjuan och sedan vet eleverna hur det går till och det behövs inte mer. Tanken är att eleven ska vara i fokus och eleven leder själv samtalet enligt mötesgången som ni hittar längre ner i texten. Eleverna arbetar 3 och 3. En elev är elev, en är förälder och en är lärare sedan går de igenom mötesgången och tränar på vad de ska säga. Självklart hjälper vi dem i början. Vi ger fraser kring vad man kan säga när man hälsar och vi visar hur man gör när man leder ett möte. Vi visar allt från hur man tar i hand med ett fast handslag till att ha ögonkontakt med den man talar till. Det är många elever som inte har denna sociala kompetens och som vet hur man gör. Vi menar att det är viktigt att kunna inför kommande arbetsliv. Nedan hittar ni arbetsgången som eleverna följer under samtalet:


1. Eleven hälsar föräldrar och lärare välkomna.

2. Eleven berättar om hur skolstarten hur upplevts, om man har kompisar och hur man trivs i klassen.

3. Eleven beskriver vilka ämnen som fungerar bra och förklarar varför. Vad är det som gör att eleven lyckas väl?

4. Eleven berättar om vilka ämnen som är svåra och förklarar varför eleven tror att det är så. Eleven kommenterar sin egen arbetsinsats. Har du ansträngt dig och försökt göra ditt bästa? Eleven berättar också om man behöver extra hjälp med något antingen av skolan eller sina föräldrar.

5. Eleven lämnar över ordet till sin lärare som sammanfattar hur det går för eleven kunskapsmässigt i de olika ämnena. Elevens föräldrar ställer frågor och kommenterar kunskapsutvecklingen. (Läraren har en övergripande koll om eleven har tex F i några ämnen. I övrigt har eleven dialog med ämnesläraren som är ansvarig.)

6. Eleven tackar för lärarens sammanfattning och lämnar över ordet till sina föräldrar. Föräldrarna berättar hur de upplever skolsituationen och kommenterar elevens kunskapsutveckling.

7. Eleven berättar vilka kortsiktiga (fram till nästa utvecklingssamtal) mål eleven har för sina kunskaper. Eleven berättar vilka långsiktiga (i slutet av nian) mål eleven har. Målen diskuteras av föräldrar, elev och lärare. Eleven skriver in sina mål i lärplattformen så att dessa kan följas upp vid nästa utvecklingssamtal.

8. Eleven tackar för visat intresse och avslutar mötet.  


Jag vill poängtera att jag som lärare är med på alla utvecklingssamtal. Jag tror inte alls på modellen som vissa har att eleverna sitter själva med sina föräldrar, flera samtal pågår samtidigt och läraren ska hinna runt till dessa om det finns frågor. Som förälder vill jag träffa läraren. Prata med mitt barn kan jag göra hemma i köket.

Jag ser många vinster med vår modell tex: eleven tränar sig i att leda ett möte, eleven är själv ansvarig för sitt eget lärande. Det är inte en lärare som sitter och berättar vad eleven ska göra och eleven är passiv. Eleverna tycker att det är ganska läskigt första gångerna och är nervösa, men ganska snart släpper det. Föräldrar och elever är mycket nöjda med vår samtalsmodell och det är vi lärare också. Fördelen som lärare är att det en oerhörd minskning av arbetsbördan, då det är eleven som gör sitt eget jobb och inte jag. Jag måste ju göra jobbet med bedömningen, lägga ut i kunskapskravsmatrisen och arbeta med att se till att eleverna vet hur de ska komma vidare, men det arbetet sker ju löpande under terminen.

Om du vill använda vår modell hittar du den här: Arbetsgång för utvecklingssamtal.

/ Sara

Kommentarer (3)

  1. Johan Eklöv skriver:

    Hej!
    Intressant modell.
    Jag vill fråga hur ni löser det praktiska kring att rollspela samtalen. Gör ni det på “mentorstid” eller på något annat sätt. Ungefär hur mycket lektionstid går åt att förbereda för eleverna i sjuan respektive nian?
    Vänligen
    Johan Eklöv

  2. Sara Bruun skriver:

    I sjuan tar det cirka 3-4 mentorslektioner a´ 30 minuter. Nu när vi haft i 8an har vi knappt behövt en. Bara påminna om hur man gör.

  3. Ingegerd Jensen skriver:

    Så kul. Vi använder samma modell på vår skola som är en F-6 skola. Enkel variant på 1-3 och sedan ökas det. Målet är att eleven själv har kollen i åk 6. Funkar jättebra.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)