Engelska, svenska, so och Skype i ämnesövergripande tema

Just nu arbetar jag och mina kollegor i svenska och So med ett ämnesövergripande tema. Utgångspunkten är flykt, mod världskrig och vi kallar temat Never Give up.

I min undervisning har jag introducerat boken ONCE som är skriven av Morris Gleitzman. Boken är den i särklass bästa ungdomsbok jag läst som skildrar Andra världskriget. Gleitzman är en ytterst skicklig författare. Flera elever som tidigare sagt att de hatar att läsa, menar nu att de bara vill fortsätta för att få veta hur det går för huvudpersonen Felix.  Mina elever går i årskurs 9 och tycker att den är ganska lätt språkligt, men rätt klurig innehållsmässigt.

Jag utgår nästan alltid från skönlitteratur i de tema jag planerar och försöker ,tänka på att undervisningen ska vara så autentisk som möjligt. Jag upplever att eleverna tar till sig undervisningen och visar en mycket högre motivation när de kan se ett tydligt syfte till verkligheten.  I detta tema valde jag därför att publicera en bild på pojken Aylan. Bilderna på pojken skakade om en hel värld och jag undrade om det hade nått mina elever? På frågan om de hade sett bilden eller någon liknande bild på nyheterna svarade 98 % att det hade de inte gjort. Mitt uppdrag som lärare blev plötsligt väldigt stort. Jag kände att jag var tvungen att ruska om eleverna, väcka dem och få dem att lyfta blicken över sin egen lilla trygga horisont. Den lektionen visade jag sedan hur BBC sände live från Budapest centralstation. Eleverna var dödstysta och mycket tagna.

Jag och en elev i klassen som flytt från Syrien hade i förväg kommit överens om att hen ville berätta sin historia. Jag ställde frågor och eleven berättade. Tårarna trillade på mig och många elever grät öppet när de hörde elevens omtumlande berättelse. Det var naturligtvis väldigt jobbigt för eleven att berätta, men både eleven och hens familj var mycket stolta över att eleven gjort det. De andra eleverna var gripna men tacksamma över att de fått ta del av berättelsen. Genom att det kommer eleverna nära och det blir på riktigt blir eleverna också påverkade på ett helt annat sätt än om de bara läser en artikel.

I temat har jag också sökt på olika gästföreläsare via Skype in the classroom. Via den sidan kan man hitta hur mycket som helst som gör undervisningen levande och på riktigt. Allting är dessutom gratis. Det mesta är på engelska, men om du undervisar i något annat ämne och hittar en föreläsning eller ett projekt som du tror skulle passa din klass så se för tusan till att samarbeta med språkläraren! Och även tvärtom – hugg tag i NO eller SOläraren och säg att du hittat en kanonprojekt och hoppas på att de vill!

Hur går det till med Skype i klassrummet då?

Jo, du behöver först skapa ett konto på Skype in the classroom sidan och ett vanligt Skypekonto. Därefter registrerar du dig på en lektion eller ett projekt som du tycker verkar intressant. Den som har lektionen tar sedan kontakt med dig och ni bokar en tid. Det som brukar vara det största problemet är tidsskillnaden. Det bästa är när det fungerar med tiden och gästföreläsaren kan vara i en live- diskussion med din klass. Går inte det kan ni prova att göra som vi gjort nu och använda er av videomeddelanden. Den funktionen finns i chatten på Skype. Fråga eleverna om du inte vet hur man gör. Jag garanterar att ett helt gäng kan hur Skype fungerar.

Rent praktiskt i klassrummet behöver du ha en projektor och en dator och/eller surfplatta. På utsatt tid ringer du upp gästföreläsaren via Skype och samtidigt har du samlat klassen så gott det går framför webbkameran på din enhet. Jag är också mycket noga med att prata med eleverna om att det gäller att uppföra sig samt att prata engelska hela tiden när det krävs.

Till temat om Never Give Up har jag kopplat ett par olika gästföreläsare. En heter David Estes och arbetar för Livingstone County War museum. Han och hans kollegor är krigsveteraner och bor i USA. Deras Skypeprogram hittar ni HÄR. Då de befinner sig i Illinois, Usa, är vi tvungna att jobba med videomeddelande. David spelar in sitt meddelande och jag gör sedan en skärminspelning av meddelandet som publiceras på bloggen. Eleverna tittar på meddelandet och vi bestämmer vilka som ska svara. Vi hjälps åt med svaren och att komma på nya frågor. Här är ett exempel på hur eleverna gjort: Svar till David Så fortsätter det tills alla i klassen har fått delta. Genom detta tränar vi alla förmågor utom läsförståelsen. Den får vi ju dock via boken vi läser! Att ta in gästföreläsare i dina teman gör att eleverna tvingas kommunicera på engelska och det finns en riktig mottagare. Eleverna måste se till att uttal, flyt och grammatik fungerar så att mottagaren faktiskt förstår. Automatiskt kommer frågor som: hur uttalas det ordet? hur säger man… osv .  På så sätt kan jag lektionen efter fånga upp tex ett grammatiskt moment som var svårt och vi kan titta på hur det fungerar i ett autentiskt sammanhang. Återigen, eleverna upplever att de lär sig mer och lättare om de kan se ett konkret syfte.

Om man inte vill kasta sig direkt ut och köra Skypediskussioner live med sina elever kan man börja med något som heter Mystery Skype. Det är en variant av det gamla hederliga spelet ” 20-frågor”. Hur Mystery Skype går till har jag bloggat om i ett tidigare inlägg via bloggen på Skolvärlden.se.

/ Sara

Kommentarer (1)

Lämna en kommentar

  • (will not be published)