Vi måste få ett avtal som kan förbättra situationen på landets skolor

Frågan om personalförsörjningen, tillgången till utbildade lärare, studie- och yrkesvägledare, vårdpersonal och andra yrkesgrupper, är det stora problemet, nu och för framtiden. Det borde alltså inte vara något problem för SKL att lyssna till oss och faktiskt ta ansvar och komma fram till ett specifikt skolavtal, för att åstadkomma rätt saker.

I Sverige har vi en enorm brist både på lärare och studie- och yrkesvägledare. Det här leder till att fler och fler elever inte kommer att mötas av en lärare i klassrummet. Fler och fler elever kommer inte att få tillgång till en studie- och yrkesvägledare.

Det här är ett jätteproblem, i varje kommun, i varje skola. Ska man komma åt det här, så måste man se till att vissa saker verkligen händer, och det har vi fört fram i förhandlingarna med SKL.

Det är nödvändigt att vi till slut får till ett skolavtal som tar upp de frågor som skulle göra skillnad för alla våra medlemmar i kommunal verksamhet. Avtal och villkor inom kommunal sektor påverkar också avtal och villkor på privat sektor.

Det handlar om att lönerna måste fortsätta stiga. Dessutom måste fler få högre löner. Och arbetsbelastningen måste sjunka. Allt för många lärare och studie- och yrkesvägledare har en arbetsmiljö som de inte mår bra av och som inte är hållbar i längden.

Det handlar om att vi som jobbar i skolan måste få möjlighet att leverera kvalitativ undervisning och vägledning. Det handlar om att man måste få tid till att förbereda sin undervisning, att efterarbeta och kunna göra det på ett bra sätt. Att man har ett rimligt antal elever att vägleda t.ex. så att det verkligen kan bli kvalité.

Dessa frågor har vi alltså fört fram i förhandlingarna. Trots all den tid vi lagt på att förhandla med SKL så har vi inte kunna komma fram till en acceptabel lösning. Det är bekymmersamt att Sveriges Kommuner och Landsting, som företräder arbetsgivarna i kommunerna, inte tagit de här frågorna på så mycket allvar och varit tillräckligt konstruktiva för att vara med och hitta acceptabla lösningar.

Vi har mött en motpart som har som sin viktigaste fråga att ändra reglerna för hur man turordnar vid arbetsbristuppsägningar. Vi kan inte förstå detta. Förhandlingarna har pågått i fyra månader, utan resultat. Det har därför fattats ett gemensamt beslut av Lärarnas Samverkansråd och SKL om att gå till medling.

SKL:s ekonomirapport som presenterades i veckan visar att det finns stora överskott i kommunerna och att den verkliga utmaningen man ser framför sig är just bristen på arbetskraft.

Snarare än lönerna bedömer nu alltså också SKL att det är personalförsörjningen, tillgången till utbildade lärare, studie- och yrkesvägledare, vårdpersonal och andra yrkesgrupper, som är det stora problemet, nu och för framtiden. Det borde alltså inte vara något problem för SKL att lyssna till oss och faktiskt ta ansvar och komma fram till ett specifikt skolavtal, för att åstadkomma rätt saker.

Konsekvenserna ifall vi inte höjer våra yrkens status blir ett demokratiproblem. Vi kommer vara tvungna att ha obehörig personal som undervisar vilket gör att likvärdigheten i undervisningen kommer sjunka. Det i sin tur skapar kunskapsklyftor i samhället.

Jag känner att uppdraget är klart och tydligt från våra medlemmar: Vi måste få ett avtal som kan förbättra situationen på landets skolor!

Åsa Fahlén

Kommentarer (1)