Vårt mål är att teckna bra avtal för våra medlemmar

Bra avtal skapar attraktivitet för läraryrket vilket också gynnar arbetsgivarna. De behöver få lärare till sina skolor. Det åstadkoms med bra löner och goda arbetsvillkor.

Förhandlingarna på den kommunala sektorn har nu pågått sedan årets början. Redan då vi utväxlade yrkanden med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) precis före jul förstod vi att det hela skulle ta tid. Nu har datum passerat då det gamla avtalet löpt ut. Vi har därför prolongerat det, med två veckors uppsägningstid.  Det är den teknik man använder då förhandlingar pågår.

Som ni säkert förstår av tidsutdräkten har vi svårt att nå samsyn med vår motpart. Jag oroas av att de kommunala arbetsgivarnas samarbetsorganisation inte tycks inse behovet av kollektivavtal anpassade för olika verksamheter. Vi behöver en motpart som ser att vi lärare behöver särskilda förutsättningar för att fullt ut utöva vår profession för att få en fungerande skolverksamhet.

De pågående förhandlingarna är också avgörande för hur vi ska kunna möta den stora lärarbristen. Eller om den ska tillåtas fortsätta öka.

Vi i Lärarnas Riksförbund har länge varnat för lärarbristens följder. Nu har vi också kunnat läsa alarmerande siffror från SKL. Det behövs 187 000 lärare fram till år 2031. Störst är behoven de närmaste fem åren. Då behöver man rekrytera lärare och förskollärare till 77 000 heltidstjänster.

Verkligheten har tvingat SKL till insikt om problemen. Nu gäller det att vi tillsammans i avtal verkligen levererar sådant som kan bidra till lösningar. Eller ge förutsättningar för lösningarna. Alla arbetsgivare, alla kommuner, måste satsa på att ge lärare bra lön och goda förutsättningar att klara sitt viktiga uppdrag.

I en tid med en extrem lärarbrist, som troligen bara kommer att bli värre, är det jätteviktigt att tydliggöra vad läraryrket går ut på och hur det ser ut. Undervisning är inte bara att det står en lärare, eller annan vuxen, i ett klassrum med elever. En fungerande undervisning kräver mer, tid till för- och efterarbete. I alla fall om vi vill ha kvalitativ undervisning. Den får vi med legitimerade lärare som har planerat sin undervisning utifrån styrdokumenten och utifrån den elevgrupp man ska undervisa.

Slutsatsen av SKL:s rapport är att fler lärare måste utbildas, men att det inte räcker. Arbetsbelastningen måste vara rimlig. Något vi driver hårt i de pågående avtalsförhandlingarna tillsamman med Lärarförbundet i Lärarnas Samverkansråd.

Vi ser att det finns kommuner som är desperata inför lärarbristen och hur det blir allt svårare att hitta behöriga lärare. Men det krävs att man har en långsiktig strategier för hur fler ska övertygas att välja läraryrket (och även återvända till det). Det kan enbart ske med ökade löner och med fokus på lärarnas grunduppdrag. Vi lärare måste ha bra förutsättningar att göra vårt jobb.

Många lärare upplever att arbetstiden inte räcker till för att upprätthålla kvaliteten i undervisningen. Det ges inte tid för planering och efterarbete av undervisningen, vilket är som att en advokat kan genomföra en rättegång utan att sätta sig in i fallet det gäller. Allt detta får negativa konsekvenser för lärarnas arbetssituation och för elevernas kunskapsresultat.

Det är solklart att såväl politiker som arbetsgivare måste minska de administrativa kraven på lärare och vägledare. Det vore att visa oss tillit och det kommer att frigöra viktig tid som kan gå till undervisning och planering.

Att arbetsbelastningen är rimlig och arbetsmiljön god är faktiskt arbetsgivarens, huvudmannens, ansvar. Det handlar om förutsättningarna. God fysisk och psykosocial arbetsmiljö är en förutsättning för ett gott arbete. Då ingår att se till så att det finns tillräckligt med resurser för att leva upp till de av staten uppsatta målen för skolan.

I förhandlingarna har vi presenterat den arbetstidsmodell som Lärarnas Riksförbund centralt tagit fram. Den är ett alldeles utmärkt planeringsinstrument. Den synliggör vad lärare lägger sin tid på och kan ge vägledning vad man ska fokusera på. Den ger en tydlig styrning och öppnar för samtal kring vad som är huvuduppdraget – och det måste givetvis vara utbildning och bildning.

Jag lovar att jag och mina kollegor gör allt vi kan för att förmå våra motparter att förstå och vilja satsa på lärarna i denna avtalsrörelse.

Ska vi få ett avtal som bidrar till att ge verksamheten i skolan den struktur som så väl behövs, behöver SKL överge idén om att kollektivavtalen ska vara så lika som möjligt och istället inrikta sig på att få avtalen så bra som möjligt. Istället för att ha villkor i anställningen som är så lika som möjligt bör avtalen vara professions- och verksamhetsspecifika. Det främjar möjligheten att rekrytera och behålla dessa yrken som var och ett för sig är bristyrken och där verksamheterna redan idag lider av stor brist.

Åsa Fahlén