Vägledningens dag

Idag är det Vägledningen dag, en dag som förtjänar att uppmärksammas.

Lärarnas Riksförbund organiserar det stora flertalet av de yrkesverksamma studie- och yrkesvägledarna i skolan. Vi har länge krävt en satsning på vägledningen. Det innebär för det första att eleverna garanteras tillräckligt tid med en studie- och yrkesvägledare för att få all nödvändig information om alla de utbildningsvägar som finns. Vägledningen måste finnas när eleverna behöver den.

Det krävs fler utbildade, på sikt legitimerade, studie- och yrkesvägledare på våra skolor. Vägledningen blir allt viktigare, inte minst för de nyanlända elever som inte har någon kännedom om svensk arbetsmarknad.

Även fortbildningen för studie och yrkesvägledare måste bli bättre. De måste vara uppdaterade för att kunna ge rätt råd och stöd och hjälpa eleverna framåt i en föränderlig arbetsmarknad.

I en debattartikel i Dagens Samhälle i dag lyfter jag fram vägledarnas viktiga roll. Mitt inspel riktas till den pågående utredningen om studie- och yrkesvägledning och jag presenterar fem konkreta förslag på vad som måste göras.

Dessa är:

“1. Tydligare mål, uppdrag och roller i arbetet med studie- och yrkesvägledning. Studie- och yrkesvägledningen anses ofta vara ”hela skolans ansvar” men i praktiken blir den lätt ingens ansvar. Skolhuvudmän och rektorer jobbar exempelvis inte systematiskt med kvalitetsarbetet. Det beror ytterst på att det finns för få tydliga nationella mål för studie- och yrkesvägledningen i Sverige. Vi efterlyser därför ett tydligt nationellt ramverk med nationella målsättningar för studie- och yrkesvägledningen som kan följas upp och utvärderas på både skolor och hos huvudmän.
2.
Inför ett nationellt system för fortbildning och karriärmöjligheter. Enligt en färsk undersökning med våra medlemmar framgår att det finns stora brister när det gäller möjlighet till fortbildning och karriär. Nästan hälften av de tillfrågade studie- och yrkesvägledarna har övervägt att sluta arbeta inom skolan på grund av bristande karriär- och utvecklingsmöjligheter. Samtidigt råder det brist på utbildade studie- och yrkesvägledare. Vi vill därför att ett nationellt system för fortbildning och karriärutveckling utreds. Det kommer att öka yrkets attraktivitet och i förlängningen kvaliteten i studie- och yrkesvägledningen.

3. Öka attraktiviteten i studie- och yrkesvägledaryrket. Precis som för lärarna så utgör hög arbetsbelastning och svag löneutveckling ett hot mot attraktiviteten i studie- och yrkesvägledaryrket. Arbetsgivare måste inse att det finns en konkurrerande alternativ arbetsmarknad. Vi vill därför se förslag som bidrar till hållbara tjänster vad gäller antal elever och arbetsplatser samt ett statligt lönelyft för utbildade studie- och yrkesvägledare. För att möta bristen på studie- och yrkesvägledare behöver en satsning på fler utbildningsplatser på studie- och yrkesvägledarprogrammet övervägas.

4. Inför hårdare krav för att få arbeta som studie- och yrkesvägledare. Utbildade studie- och yrkesvägledare är den enda yrkesgrupp i skolväsendet som i kraft av sin utbildning är experter på att vägleda och stödja elever genom det alltmer komplexa utbudet av utbildnings- och arbetsmarknadsmöjligheter. För att stärka kvaliteten i studie- och yrkesvägledningen måste skollagen skärpas så att de som kan anställas tills vidare som studie- och yrkesvägledare endast är personer med studie- och yrkesvägledarexamen. I förlängningen bör detta skärpas ytterligare genom att ett krav på legitimation införs.

5. Garantera eleverna tid för vägledning utifrån behoven. Bristen på både likvärdighet och behovsanpassning är ett problem i dag. En nationellt reglerad miniminivå av timmar för individuell vägledning behövs på mellanstadiet och högstadiet. Även kunskaper om arbetsmarknads- och utbildningsfrågor, behöver introduceras tidigt i grundskolan och garanteras tid på schemat. Alla elever, inte minst nyanlända, måste också få tillgång till vägledning utifrån sina olika behov, därför måste det finnas starka kompensatoriska inslag i resurstilldelningen för studie- och yrkesvägledningen.”

Förutom de punkter jag för fram i artikeln så vill jag lägga till att staten måste tillföra nya resurser så att likvärdigheten garanteras och att alla elever får vägledning av hög kvalitet. Idag skär friskolor såväl som kommuner ner på vägledningen.

Våra elever är värda en bra vägledning så att de kan fatta bra underbyggda beslut och välja rätt utifrån sin utbildning och sina intressen. Det gynnar både eleverna själva och vårt land!