Utspel mot lärarlegitimation ett slag i luften

I helgen kom en uppmärksammad rapport från Timbro om lärarlegitimationen, följd av en debattartikel där det bland annat ställdes krav på att behörighetsreglerna för lärare helt ska skrotas, alltså att rektor själv ska kunna avgöra ifall en person är lämplig att undervisa, oavsett utbildning.

Frågan har diskuterats flitigt under veckan och i den läsardebatt som fördes i SvD var kritiken mot Timbros utspel tydligt. Där talas det om ”tankefel” och ”felaktiga antaganden”, läsare menade att artikelförfattarna var okunniga om skolan och att debattartikeln visar att de inte tar läraryrket på allvar.

Låt mig här sammanfatta debatten samt summera min och Lärarnas Riksförbunds syn på lärarlegitimationen.

I Timbros rapport presenteras införandet av lärarlegitimation som en betydligt större förändring än det faktiskt är. Det har sedan länge ställts krav på att tillsvidareanställda lärare ska ha lärarexamen. Det är alltså inte legitimationsreformen i sig Tibro vänder sig emot, utan det faktum att läraryrket i Sverige, liksom i så gott som alla världens länder, hör till de reglerade yrkena – de yrken där staten för att garantera medborgarnas bästa fastslår vilka utbildningskrav som ska gälla.

Reglering av vissa yrken
Som belägg för att yrkesreglering är negativt lyfts en amerikansk rapport som påvisar vissa negativa effekter av att yrken regleras. De har säkert en poäng med detta, men frågan är om samhället har ett behov av att vissa yrken där ”kunden” själv har svårt att bedöma kvaliteten är reglerade? Trots att kvaliteten på läkare, elektriker, precis som på lärare, naturligtvis varierar, ska regleringen garantera en nivå. Det är också därför den som är godkänd för ett reglerat yrke kan bli av med sitt godkännande, förlora sin legitimation eller certifiering.

Vi ska då också ha i åtanke att Sverige har betydligt färre reglerade yrken än de flesta europeiska länder. När det förändrade yrkesdirektivet nu införs i svensk lag föreslås en utökning med ett (1) yrke, nämligen taxichaufförer. Något som nog de flesta av oss ser som en välkommen förändring. Inom Europa finns dessutom ett tydligt regelverk för hur utövare av reglerade yrken så enkelt som möjligt ska kunna erbjuda sina tjänster i de andra länderna inom EES samt Schweiz.

Timbro tycks mena att det finns ett samband mellan att antalet lärare med pedagogisk högskoleexamen har ökat de senaste 15 åren och att elevresultaten samtidigt har försämrats. Mycket har hänt i skolan och samhället som skulle kunna förklara kunskapsnedgången och det är inget som säger att inte nedgången hade varit större om obehörigheten varit ännu högre under dessa år.

Lärares behörighet viktig
Hur lärarnas behörighet påverkar elevresultaten kan inte mätas på aggregerad nivå utan måste mätas i klassrummet vilket gör analysen långt mer komplicerad än den Timbro sammanställt. Det är de undervisande lärarnas kompetens som påverkar en elevs resultat inte läraren som undervisar i parallellklassen. Att använda sig av Salsavärden i dessa sammanhang är också högst tveksamt, de visar resultaten i årskurs 9. Statistiken går inte att matcha ihop med andelen behöriga lärare eleven har blivit undervisad av i olika ämnen, bara hur stor behörigheten är totalt i skolan.  Statistiken säger ingenting om hur behörigheten sett ut genom hela elevens skoltid. En elev kan ha haft obehöriga lärare i matematik hela grundskolan fram till 9 då de fick en behörig lärare och om den eleven fick lågt meritvärde kommer Timbros analys bli att behörigheten inte har någon betydelse.

Faktafel
I Timbros rapport finns också ett antal faktafel. Det är inte säkert att dessa fel påverkar Timbros ställningstagande, som snarast är ideologiskt underbyggt. Men det är trots allt tveksamt att bygga sin argumentation på rena felaktigheter.

Rapportförfattarna tycks försöka undvika det faktum att regelverket om lärarlegitimation är ett så gott som enigt riksdagsbeslut, inskrivet i skollagen. Istället påstås att den är ett resultat av ”Alliansens krav” och att Skolverket infört vissa tillfälliga regler som tillfälligt ska råda bot på lärarbristen (som enligt Timbro beror på införandet av lärarlegitimation). Skolverket verkställer enbart beslut som är fattade av riksdag och regering. Dessutom torde lärarbristen varit lika stor ifall arbetsgivarna följt det gamla kravet på lärarexamen.

Timbro påstår också att legitimerade lärare helt ska ta över betygssättningen från de olegitimerade lärarna. Därmed skulle betygssättningen försämras. Sanningen är att olegitimerade lärare ska sätta betyg tillsammans med en legitimerad lärare, just för att garantera kvaliteten i betygssättningen. I rapporten sägs också att det inte finns några krav på att legitimerade lärare ska vara behöriga i sina ämnen, även detta är helt fel. Huvudregeln för undervisning i skollagen säger att lärare ska ha legitimation och behörighet. Undantag kan göras tillfälligt, om det inte finns någon behörig lärare att tillgå.

Koncentrera ämneslärarutbildningen till färre lärosäten
Lärarnas Riksförbund instämmer i att ämneslärarutbildningen bör koncentreras till färre lärosäten, vi anser också att färre behöver antas till vissa ämnen där vi idag riskerar överskott. Samtidigt behöver vi locka många fler till utbildningarna mot till exempel kemi, biologi, franska, tyska och slöjd. Men bilden att så gott som ingen vill bli lärare och att så gott som alla som antas skulle ha dåliga meriter ställer vi inte upp på. Fler än 10 000 studenter påbörjar en lärarutbildning varje år – då måste det bli en viss spridning i förkunskaperna. Därför är det så viktigt med en bra utbildning, som ställer höga krav och där studenter som inte klarar ämnesstudierna, eller den verksamhetsförlagda delen av utbildningen, gallras bort.

Timbro är inte först ut med att kräva kortare vägar in i läraryrket. Den stora frågan är vad man egentligen menar med detta. Idag krävs ett och ett halvt års studier av den som kan uppvisa tillräcklig utbildningen i minst ett undervisningsämne. De med erfarenhet av undervisning kan få ytterligare förkortningar av utbildningen. Hur kort utbildning är det man tänker sig egentligen?

Man föreslår också möjlighet för stiftelser och företag att bedriva lärarutbildning. Redan idag finns ett antal stiftelsedrivna lärosäten i Sverige, med rätt att bedriva utbildning för till exempel sjuksköterskor och civilingenjörer, två av dessa utbildar lärare, Chalmers och Högskolan Jönköping. Ifall lärarutbildningen ska vara en akademisk professionsutbildning måste samma krav ställas som för andra akademiska utbildningar. Det finns idag ingen akademisk utbildning som bedrivs av regelrätta företag, varför just lärarutbildningen skulle bli bättre av en sådan möjlighet besvaras inte av rapporten.

Kunskapssamhälle kräver utbildning
Det är självklart så att vissa människor skulle vara fantastiska lärare även utan lärarutbildning precis som vissa skulle kunna vara fantastiska sjuksköterskor, läkare, advokater, ekonomer och civilingenjörer även utan utbildning, men det kräver att personen ifråga är redo att lära sig själv och har hög kognitiv förmåga. Eftersom vi inte kan lita på att alla människor som söker sig till dessa yrken har dessa förmågor och att en chef inte alltid kan avgöra om personen besitter den kunskapen som behövs så är det utbildning och krav på examen som gäller att få arbeta som sjuksköterska, läkare och lärare och till de flesta civilingenjörs och ekonomiarbeten. Vi lever i ett kunskapssamhälle och att tro att en person utan utbildning kan utbilda framtidens akademiker och arbetskraft är orimligt.

Jag vill gärna lyfta fram ett par kloka inlägg som har gjorts i denna heta debatt. Dels Folkbladets Widar Anderson som skriver en ledare där han slår fast att legitimationsreformen behövs. Och dels Helena von Schantz, förstelärare samt ordföranden i Språklärarnas Riksförbund, som skriver en mycket skarp replik i SvD om vilka motiv som kan ligga bakom Timbros utspel.

Själv har jag tidigare i veckan skrivit flera inlägg: ”Timbros skolexperter väljer fel måltavla” i SvD, ”Nej Timbro, olegitimerade lärare är inte bättre” i Dagens Samhälle, samt ”Vore förödande utan lärarlegitimationer”, en slutreplik i samma tidning.

Bo Jansson
ordförande Lärarnas Riksförbund