Miljarder att förlora på fel skolsatsningar

År 2014 har kommit att kallas för supervalåret då det är val till både Europaparlamentet och till de folkvalda församlingarna här i Sverige. För skolans del går det också att tala om ett supervalår, fast i en annan bemärkelse. Efter den nedslående Pisa-rapporten i december förra året och Leif Lewins utredning om konsekvenserna av skolans kommunalisering, som lades fram nyligen, har skolan lyfts till högsta prioritet bland politiker. Detta är bra såtillvida att det finns problem i systemet som behöver åtgärdas. Problemen är egentligen endast två till antalet.

För det första fungerar inte styrningen av skolan, och undermåligheten i denna riskerar att stjälpa såväl regeringens skolpolitiska reformer, som det goda arbete som utförs av lärare varje dag i landets skolor.

Moderaterna bör lyssna på lärarna och tydligare driva frågan om ett ökat statligt inflytande. Det räcker inte att säga att man inte vill driva frågan just nu. När tänker man prioritera statlig skola? Enligt Novus Opinion vill 62 procent av de Moderata väljarna att staten ska ha huvudansvaret för skolan.

Det andra problemet handlar om lärarnas situation och status, med ett enormt samhälls- och individansvar som de inte får betalt för, vilket äventyrar rekryteringen till yrket. Men om dessa två problem vill politiker helst inte prata, än mindre agera för att åtgärda. Ty de kostar pengar och kräver att obekväma beslut fattas.

Det spelar ingen roll hur många extra undervisningstimmar i matematik som ges, hur mycket tidigare i årskurserna betyg ska sättas, eller hur mycket läxhjälp staten än subventionerar – om inte de bärande fundamenten i systemet såsom skolans styrning och lärarkårens villkor är optimala så uteblir de förbättringar man säger sig vilja uppnå.

Efter förra Pisa-mätningen försökte OECD, som ansvarar för mätningen, genom beräkningar visa på förhållandet mellan ett lands skolprestationer och ekonomisk tillväxt. Utgångspunkten för beräkningarna var att sätta ett ekonomiskt värde på förbättringar i Pisa-resultaten på sikt. Alla länder jämförs med Finland, det land som toppar skoljämförelsen. Sverige, som bekant presterade dåligt i Pisa-jämförelsen, får ett högt ekonomiskt värde. Alltså en summa på vad det kostar att inte satsa på skolan. För att få fram detta värde har man tittat på utvecklingen i OECD-länderna historiskt, från 1960-talet fram till år 2000, och satte den i ett framtidsperspektiv.

För Sveriges del handlar det om ett värde om 137 miljarder kronor varje år mellan 2010 och 2090, totalt ofattbara 11 000 miljarder kronor. Pengar som Sverige riskerar att gå miste om ifall vi inte lyckas förbättra skolresultaten under en 20-årsperiod så att vi når finsk nivå. 

Detta är ett hisnande belopp och även om beräkningsgrunden inte kan vara helt tillförlitlig då det handlar om uppskattningar, så vore hälften av den skattade summan nog för att man från politiskt håll måste agera kraftfullt. Det kommer nämligen att betala sig med råge. Vad OECD visar är att det finns ett mycket stort ekonomiskt värde i att hålla sig med en väl fungerande skola. För att inte tala om värdet för varje enskild individ, som löper mindre risk för arbetslöshet och får på det hela taget ett rikare liv.
Detta skapar skolframgångar

Rådet OECD:s chef för utbildningsfrågor, Andreas Schleicher, gav till riksdagen vid ett besök för en dryg månad sedan var att satsa på lärarlöner, då en sådan satsning övertrumfar allt annat såsom exempelvis mindre klasser. Den uppgift och det ansvar lärarna har måste speglas i lönen om rätt personer ska lockas av läraryrket och duktiga lärare välja att stanna kvar och utvecklas. Det är detta som skapar skolframgång och det är detta som på sikt skapar god tillväxt.

Två partier framhåller gärna sig själva som statsbärande, Socialdemokraterna och Moderaterna. I dag, fredag, drar Moderaternas Sverigemöte i gång i Göteborg och jag uppmanar därför de moderata ledamöterna att öppna upp för en bred överenskommelse om en statlig lönesatsning riktad till Sveriges lärare. Landets 290 kommuner och 100-tals olika friskoleföretag kan inte av egen kraft skapa de förutsättningar som krävs för att Sverige ska få den skola som vi så väl behöver för framtiden. Det krävs bred uppslutning och ett nationellt ansvarstagande.

BO JANSSON
ordförande Lärarnas Riksförbund

Vi måste ge alla elever samma chans

Alla elever – oavsett social klass, utbildningsbakgrund eller etnisk bakgrund – ska ha samma chans att klara sig i skolan.

Den svenska skolan blir allt mer ojämlik. Kunskapsresultaten har försämrats sedan 1990-talet. En av de viktigaste orsakerna till denna negativa utveckling är skolans decentralisering.

Skolan har blivit en lokal angelägenhet och läraryrkets status urholkas. Elevernas olika bakgrund får allt större genomslag i prestationerna. Skillnaderna är stora i hur mycket resurser olika kommuner lägger på skolan; det finns ingen samsyn när det gäller resursernas fördelning.

Decentraliseringsivern har varit helt politiskt driven. Men nu när resultaten sjunker står inga politiker bakom denna utveckling, utan oroas av den. Den splittrade skolan har nått vägs ände.

Nu måste staten ta ett större ansvar för att stärka skolan och lärarna. Skolan är en nationell angelägenhet och alla elever – oavsett social klass, utbildningsbakgrund eller etnisk bakgrund – ska ha samma chans att klara sig i skolan och utvecklas så långt som möjligt. Detta kommer att bli den viktigaste frågan i valrörelsen 2014.

Bo Jansson
ordförande Lärarnas Riksförbund

Höj lönen för att locka de bästa

Bra engagerade lärare resulterar i bra elever – och då är det viktigt att läraryrket har högt anseende gentemot andra jämförbara yrken.

Sverige behöver fler engagerade och duktiga lärare som känner starkt för att undervisa.

Det bör synas i lärarnas lönekuvert. Att vara lärare är inte välgörenhet. Det är beklagligt för alla att lärarlönerna har tappat i konkurrenskraft, både mot andra yrken i Sverige och mot lärarlöner utomlands.

Om svenska lärarlöner skulle ge lika mycket köpkraft som de tyska, så skulle en grundskollärare få ett lönelyft på 17 000 kronor!

Svenska lärare har också mer sammanpressade löner över tid än jämförbara yrken. En jurist i slutet av karriären tjänade för ett par år sedan cirka 25 000 kronor mer än en jurist som precis påbörjat sin yrkesbana.

För en gymnasielärare var skillnaden cirka 5 000 kronor. Detta påverkar hur dagens studenter resonerar när de överväger läraryrket. Sverige behöver fler engagerade och duktiga lärare som känner starkt för att undervisa.

Vi måste locka ungdomar som vill bli lärare men hoppar på andra utbildningar istället. Detta måste vara utgångspunkten för lärarlönen!

Bo Jansson
ordförande Lärarnas Riksförbund

Det är dags att engagera sig för lärarna

Lärare tillför samhället något positivt och uppfattar i mycket hög grad sitt arbete som meningsfullt, något som tyvärr inte återspeglas i lön och arbetsvillkor.

Sverige är fullt av fantastiska och engagerade lärare. Den som väljer att bli lärare känner ett engagemang för att förmedla kunskap och utveckla färdigheter, för att undervisa och för sina elever. Att vara lärare är inte bara ett yrke vilket som helst. Att bli lärare är att i mycket konkret form visa ett engagemang för vårt samhälle och dess framtid.

Engagemang är en oersättlig del i undervisningssituationen i klassrummet, i relationen till eleverna och i synen på nyttan av kunskaper och färdigheter.

Men det krävs uppskattning för att lärare fortsatt ska orka engagera sig och för att nya engagerade personer ska söka sig till yrket.

Lärare tillför andra och samhället något positivt och uppfattar i mycket hög grad sitt arbete som meningsfullt, något som tyvärr inte återspeglas i lön och arbetsvillkor. Lärarna engagerar sig för elevernas och samhällets bästa, nu är det dags för samhället att engagera sig för lärarnas bästa!

Bo Jansson
ordförande Lärarnas Riksförbund