Skolan värn mot faktaresistens och filterbubblor

Efter det amerikanska valet och den utveckling av det offentliga samtalet och debatten som vi kunnat se i sociala medier så finns det anledning att vara bekymrad, men också att stå upp för skolans roll i kampen mot ignorans och faktaresistens.

Det har blivit ännu tydligare att skolan är en institution som bär demokratin och att utbildningen, både för elever och lärarstudenter, måste hålla en hög kvalitet.

Debatten blir alltmer polariserat och det har uppstått nya klyftor, inte bara ekonomiska klyftor. I Sverige såg vi tidigare samma tv-program, läste samma tidningar, vi delade en gemensam världsbild. Men i dag finns det så många olika världar eller verkligheter. Dessa förstärks av de sociala medierna.

Vi tillbringar alltmer tid i våra filterbubblor, de personligt anpassade resultaten då vi använder en sökmotor på Internet där en algoritm anpassar träfflistan beroende på vilka uppgifter den har om oss. Vi får allt mindre information som motsäger vår verklighetsuppfattning. Vi blir paradoxalt nog enfaldigare, mer enkelspåriga, trots ett överflöd av information.

Det bidrar till att den så kallade faktaresistensen sprider sig. Alltfler blir immuna mot fakta, och bortser från det som vetenskapen säger. Man struntar i om det faktiskt är sant eller inte. Istället blir det viktigare om det känns sant. Trots att lögnerna i exempelvis den amerikanska presidentvalskampanjen avslöjades så fick de ändå fäste.

Just därför är den kompensatoriska skolan ännu viktigare. Den är en plattform och en mötesplats grundad i faktabaserad kunskap och relevans. Kunniga lärare kan ge perspektiv och rusta eleverna.

Det betyder att vi också måste värna den likvärdiga skolan där man möts från olika samhällsklasser och grupperingar. Skolan är en viktig plats för att möta tankar, idéer och inte minst oro. Att inte låta främlingsfientligheten styra och ta över, utan låta pragmatismen och humanismen vara vägledande.

Om vi inte lyssnar och tar en diskussion, utan bara bemöter med pekpinnar, så slutar människor att säga det de tycker. Då blir det inte den konkurrens mellan idéer som vår demokrati bygger på. Olika uppfattningar och tankar som möts gör ofta att vi kan få en förståelse för varandra. Förståelse och respekt även när vi inte tycker lika.

Jag vill ha ett samhälle där vi behandlar alla människor med respekt. Där vi faktiskt är intresserade av hur andra resonerar och vad deras åsikter grundar sig på. Lösningen på konflikten eller problemet kan finnas någon annanstans och vara en annan än den som först tycks vara uppenbar.

Skolans roll är grundläggande också nu när vi utsätts för informationskrigföring och desinformationsaktioner. Ingen elev ska få gå ut skolan utan att ha fått ett källkritiskt sinnelag och kunskap om hur information kan manipuleras och hur rykten kan spridas.

Det svenska samhället är öppet. Det kan utnyttjas. Men öppenheten kan användas också för att stärka oss. Allra viktigast tror jag är att skola och fria medier ger medborgarna egna verktyg för att fullgöra sin plikt som medborgare. Därför är skolan så viktig!

Fokus ska ligga på kunskaperna

Jag har en vision. Tänk om vi vågade fokusera på kunskap och bildning istället för att fokusera på att få höga betyg? Höga betyg är väl bra, men inte om de inte motsvaras av ett kunskapsinnehåll.

Lärarnas Riksförbund vill ha en skola med kunskapsfokus. Vi tycker om betyg och anser att de ska vara ett kvitto på att eleven fått med sig kunskap, men också ett sätt att se att man skaffat sig tillräckliga kunskaper för att kunna komma in på vidare utbildningar. Då fyller de rätt funktion. Betyg har inget värde om man inte har med sig kunskap. Men sedan kommunaliseringen har betygen även fått rollen att också säga något om kvaliteten på skolan. Men det är inte rimligt att svenska skolor ska konkurrera med varandra främst genom betygen. Andra kriterier måste lyftas fram. Betyg är ett utmärkt verktyg för att mäta vilka kunskaper den enskilde eleven får med sig, men betygsvärdet mäter inte om det är en bra eller dålig skola.

Det borde vara självklart att målet måste vara att alla skolor är bra skolor och inte att dåliga skolor ska slås ut genom att inga elever väljer att gå där. Det är bakvänt att låta det gå så långt så att en skola måste läggas ner. Det betyder konkret att hela kullar av elever som ”valt fel” offras och berövas rätten till en god skolgång. Dagens system innebär att samhället och skolansvariga går med på att vissa skolor är undermåliga och att därmed vissa elever inte får den skolgång de enligt lagen har rätt till.

Nu har det gått tre år sedan betyg infördes från årskurs sex. Skolverket har på uppdrag från regeringen utvärderat reformen och ska redovisa resultatet i vinter. Vi får se vad den visar. En fördel med tidigare betyg är det tydliga signalvärdet för elever och föräldrar om vad betygen innebär. Då kan kunskapsnivån bli tydlig inför framtiden och kommande undervisning. Om vi kan avdramatisera betygen och få dem att fylla syftet att ge elever och föräldrar ett kvitto på de kunskaper eleven tillägnat sig kanske vi till och med kan fundera på att införa betyg ännu tidigare än idag?

Lärarlöneyftet även arbetsgivarnas ansvar
Genomförandet av Lärarlönelyftet har i stor utsträckning mötts med misstro i lärarkåren. Huvudmännen satsar inte som de borde, och som det var tänkt, på de lärare som uppfyller minst ett kriterium men inte får del av de statliga pengarna. Även rektorerna har blivit lämnade i sticket och fått orimliga förutsättningar från förvaltningen och politikerna i kommunerna.

Låt oss inte blanda bort korten. Det handlar om ett bristande arbetsgivaransvar och en felaktigt lönesatt lärarkår. Nu försöker staten hjälpa till och erbjuda skolans ansvariga huvudmän en katalysator genom att avsätta flera miljarder kronor årligen till höjda lärarlöner. Skolhuvudmannen borde ta denna chans. Om man vill ha kvar makten över skolan måste man visa att man kan ta det ansvaret. Baske mig!

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

För lärare är ingen elev bara en siffra i statistiken

Vi lärare har ett särskilt ansvar för våra elevers kunskapsinhämtning och lärande. Men det är omöjligt att förmedla kunskaper till elever och barn som går under av oro och förtvivlan.

Jag vet att många av våra medlemmar nu upplever hur deras elever hotas av utvisning och att tvingas åka till ett land där de aldrig har varit, inte har släkt eller vänner. Risken att de hamnar i, eller utsätts för, kriminalitet är överhängande.

Det är inte rimligt att vi behandlar unga människor på detta vis. De självklara principerna om barns värde och rättigheter måste värnas.

Som förbund arbetar och påverkar vi genom våra kontakter och nätverk i frågor som rör elever och lärare. Det omfattar även frågor som lärares yrkesetik och elevers rätt till utbildning.

Jag uppmanar nu regeringen att tänka om och värna barnens rätt till trygghet och utbildning. Jag stödjer våra medlemmar vars elever hotas av utvisning.

Vi kan inte bara se elever som ska utvisas som siffror i statistiken. Vi måste värna ett mänskligt samhälle. Ett samhälle som står upp för de konventioner vi skrivit under.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

Läs mer:
Läraruppropet i Svenska Dagbladet, “Utvisningarna till Afghanistan måste stoppas”.

 

 

 

Lärares erfarenhet viktig för att få en skola för alla

Jag skulle önska att vi lärare är lite kaxiga och står upp för vår profession! Vi behöver faktiskt blir lyssnade på!

Det finns exempelvis många lärare som länge har arbetat med nyanlända elever – dessa är knappast en nyhet för oss i skolan – och som gör det bra och vet vilka lösningar som krävs för att nå framgång och goda resultat. Guldäppeljuryns särskilda pris 2016, som delas ut på Skolforum nu i vecka 44, har just lärande för nyanlända i fokus och pristagarna är lärarna Hülya Basaran och Anna Kaya. Hülya har bland annat sedan ett år tillbaka delat med sig av sina erfarenheter i undervisningen som #ämnesspanare via lrbloggar.se. Läs förresten gärna på bloggen och följ hashtaggen på Twitter.

Grattis till priset vill jag säga till våra LR-medlemmar Hülya och Anna! Heja er! Men sanningen att säga så finns det så många fler lärare som kan så enormt mycket, har erfarenhet och vet vilka lösningar som behövs både för eleverna men också för integrationen som helhet. Som också skulle kunna få pris i vardagen och definitivt behöva bli lyssnade på av politiker och beslutsfattare.

Tyvärr har vi i Sverige idag en stor ojämlikhet när det gäller skola. Ambitionsnivån vad gäller resurser och förutsättningar är väldigt olika och när resultaten och olika siffror pekar neråt finns det diverse olika recept och olika åtgärder vidtas och kanske blir det så att de elever med tuffast förutsättningar får hjälp, men vi hade kunnat nå så mycket längre och för fler om vi lärare hade fått komma med lösningarna och bli lyssnade på. Politiker och skolansvariga måste lita på oss lärare, och de erfarenheter som gjorts måste tas tillvara! Samhället har inte råd att uppfinna hjulet på nytt, eller göra felaktiga vägval, utan behöver lita på enskilda professionella lärares kunskaper och erfarenheter.

Det kräver att kommuner och skolhuvudmän tar sitt ansvar för att ge lärare rätt förutsättningar och satsar resurser på höjda löner och bättre arbetsvillkor. Ja, det är de enkla recepten som visar sig hålla. Höjda löner så att lärare värderas och vill stanna kvar och att dessutom nya lockas till yrket – och bättre arbetsvillkor i form av mer tid att ägna tankar och planering åt att skapa rätt förutsättningar för varje elev.

Ett effektivt sätt att eliminera bristen på likvärdighet mellan Sveriges kommu­ner och skolor är att införa ett moderna huvudmannaskap med statlig reglering och finansiering av skolan och rikta uppdraget och förutsättningarna direkt till professionen. Vi behöver en tydligare nationell styrning och fördelning av resurser, så att utsatta kommuner kan få hjälp.

Med rätt riktade och tydliga satsningar på skolan och med professionens lösningar kan vi se till att svensk skola hamnar i topp igen. Den stora utmaning som Sverige upplever nu kan också bli den hjälp vi behöver för att stärkta möta framtidens utmaningar!

Demoraliserande betygspress

Denna vecka har SVT uppmärksammat hur rektorer och föräldrar försöker påverka lärarnas betygsättning. Detta är något som vi i Lärarnas Riksförbund länge pekat på och velat komma tillrätta med. I samarbete med Uppdrag granskning har vi gjort ännu en undersökning bland våra medlemmar om påtryckningar mot betygssättande lärare.

Frågan är grundläggande för svensk skola. Professionens autonomi ligger i vågskålen. Och pressen på lärarna att sätta höga betyg hotar inte bara systemets legitimitet, utan också lärarprofessionen. Vem vill vara lärare när man körs över i det grundläggande ansvaret för betygssättningen?

Korrumperar systemet
Det som framkommer i undersökningen gör mig mycket bekymrad. Idag uppger var tredje lärare att rektor försökt påverka betygsättningen.
Lärare vittnar i SVT om hur deras professionella bedömningar överprövas av rektor och hur de pressas att sätta betyg som de kanske inte tycker är riktiga. Det korrumperar hela systemet när något som bäst kan beskrivas som ”marknadskrafterna” tillåts påverka betygsättning.

På detta vis demoraliseras också yrkesskickliga lärare när de mot sin vilja tvingas att höja betyg. Det är en katastrof för lärare och för eleverna, men också för landet i förlängningen.

Begränsa marknadskrafternas inverkan på skolan.
Kommunaliseringen av skolan har tillsammans med valfrihets- och friskolereformen skapat en konkurrensutsatt skolmarknad i Sverige. Lärarnas Riksförbunds undersökningar bekräftar forskningsresultat som visar att konkurrensutsatta skolor, såväl kommunala som fristående, sätter högre betyg för att locka till sig och behålla elever. Högre betyg blir viktiga för att skolan ska kunna behålla skolpengen som följer eleven.

Lärarnas betygsättning utsätts för otillbörlig påverkan. Rektorer, skolägare och politiker måste ta denna fråga på stort allvar och ge lärarna förutsättningar att sätta betyg helt enligt elevernas prestationer.

Frågan är vad kan vi göra? För att bryta denna utveckling och minska riskerna för felaktig betygsättning menar jag att fyra åtgärder ska genomföras omedelbart:

1) Möjligheten för elever och föräldrar att välja och byta skola bör som huvudregel endast ske i anslutning till grundskolans årskurser 1, 4 och 7 samt inför gymnasievalet.
2) Friskolornas möjlighet att dela ut vinst till sina ägare måste kraftigt begränsas och ett eventuellt överskott ska återinvesteras i den verksamhet där överskottet uppstått.
3) När rektorer i efterhand ändrar lärares satta betyg måste detta utredas av någon som inte är involverad och beivras av arbetsgivaren, då detta är ett allvarligt tjänstefel
4) Staten måste fortsätta att satsa på behöriga och legitimerade lärare, som garant för en stark profession.

Vi i Lärarnas Riksförbund kommer givetvis fortsätta arbetet med att stärka lärarnas yrkesetik, där korrekt bedömning utgör en viktig del i arbetet med att stärka tilltron till lärarprofessionen.

En lärare i vår undersökning berättar att det vanligaste sättet ”att få lärare att sätta högre betyg är att låta lärare som satt F arbeta fram en handlingsplan för varje underkänd elev, vilket tar oerhört mycket tid. Man sätter då hellre ett E än att jobba övertid med dessa handlingsplaner.”

Underkända elever kostar alltså tid och pengar.  Om man underkänner så behövs det nämligen också mer resurser för att få eleven att höja sin kunskapsnivå. Dagens system uppmuntrar att det är enklare att blunda och låtsats som om allting är OK. Men om svensk skola ska fortsätta måla Potemkinkulisser kommer det straffa sig, vi kommer leva i en drömvärld som kollapsar när den möter verklighetens utmaningar.

Eftertankens kranka blekhet
Jag förstår att även de ivrigaste förespråkarna för det fria skolvalet och ”marknadiseringen” (ett hemskt ord) av skolan, nu förtvivlat utbrister: ”Om man ändå kunde få börja om.

Ledarskribenten Ivar Arpi i SvD, som alltså vill börja om, konstaterar vidare i en eftertankens kranka blekhet:

”Ingen borde vara förvånad, men alla borde bli förbannade. Sedan blir det högskolorna som får hantera elever med skyhöga betyg men undermåliga kunskaper. Problemen förflyttas längre fram i kedjan hela tiden. I dag måste högskolor och universitet lära ut saker som studenterna borde ha lärt sig redan i gymnasiet, eller till och med i grundskolan.”

Så här kan vi inte ha det. Systemet måste förändras. Det innebär bland annat att skolvalet alltså bör begränsas, att finansieringen av skolan ses över och att lärarnas och även rektorernas ställning ska stärkas. För inte bara lärare utan också rektorer är satta under press i detta kundsystem där skolan är en marknad. Ansvaret är lagstiftarnas och skolhuvudmännens.

Åsa Fahlén

Mer länkar:
Uppdrag Granskning.
LR:s undersökning
Skolvärlden
P4 Extra (scrolla en minut in i sändningen)
SVT Opinion, debattartikel

Språket är nyckeln

Bokmässan drar igång i dagarna. Underbara dagar! Att gå runt på mässan och inspireras på olika sätt känns väldigt stimulerande för många av våra medlemmar som har möjlighet att åka dit. Vi arrangerar flera seminarier och monterföreläsningar i Molnet på plan 2 och i vår monter C04:20. Kanske ses vi där?!

Tillgången till böcker och förmågan att kunna ta till sig texter och förstå dem är central för att kunna utvecklas i läsning. En stimulerande läsmiljö för barn hemma är förstås väldigt bra, men skolan har ett kompensatoriskt uppdrag och måste se till att alla barn får tillgång till det. Eleverna behöver få hjälp med att förstå hur man läser och att man kan och ska läsa på olika sätt beroende på syftet. För det behövs lärare som har tid och förutsättningar för att utveckla detta. Lärare på lågstadiet är specialister på läs- och skrivinlärning och lägger en oerhört viktig grund för elevens fortsatta läsförmåga. Därför är det viktigt för rektorer och ledningsföreträdare att lyssna på de behov de lärarna har i form av gruppstorlekar, material och andra förutsättningar för att kunna lägga denna viktiga grund.

Går det trögt med läsningen så blir det inte roligt att läsa. Totalt sett behövs många timmars regelbunden lästräning för att åstadkomma en god läskondition. Det behöver ske inom skolan, men också på många andra håll under fritiden. Att regeringen beslutat att höstlovet i skolan ersätts med Läslov vecka 44 är positivt. Dock var inte avsikten med Läslovet att eleverna ska får läsuppgifter från skolan inför lovet, som uttryckts. Nätverket Läslov har drivit frågan om Läslov med innebörden att det är ett lov med lusten till läsningen, berättandet och skrivandet i centrum – självklart som frivilliga aktiviteter. Lärarnas Riksförbund är en del av nätverket Läslov och står givetvis för den tolkningen

Att kunna läsa med flyt och förståelse i alla ämnen öppnar dörrar för förändring av resultaten där resultaten för svenska elever i olika undersökningar, som exempelvis PISA, varit alarmerande. Grunderna i läsförståelse behöver vara stabila från tiden på låg- och mellanstadiet, där lärarnas som är specialister på läsinlärning finns, men lässtrategierna behöver fortsätta övas och förfinas också rent ämnesspecifikt under högstadie- och gymnasietiden.

Det är därför också viktigt att lärare på alla stadier, och inte bara svensklärare, får fortbildning och stöd i hur undervisning i strategier för ämnesspecifik läsförståelse kan ske. Det är orimligt att ansvaret för fortbildning i dag ligger på individnivå och på den enskilda lärarens ork att skaffa sig den på fritiden. Staten behöver ta ett samlat tydligt grepp kring detta och vi uppmanar rektorer och ledningsansvariga hos huvudmännen att göra detsamma. Språket är nyckeln till goda resultat!

Åsa Fahlén
Ordförande Lärarnas Riksförbund

Bästa möjliga för Sveriges lärare och SYV

Som ordförande för Lärarnas Riksförbund har jag ett tydligt uppdrag att arbeta för våra medlemmars bästa. Det uppdraget och mandatet fick jag på kongressen i maj och det är ett uppdrag jag tar på största allvar. Att representera nära 90 000 medlemmar är ett mycket hedersamt uppdrag.

Jag har jobbat fackligt nästan hela mitt lärarliv. På min skola är de flesta med i LR, men det finns också några som tillhör andra fackförbund. Vi har på skolan alltid samarbetat facken emellan. Målet har varit att våra medlemmar ska få så bra arbetsvillkor som möjligt. Ofta har vi faktiskt också haft ett bra samarbete med skolledningen. Givetvis har man olika roller och yrken, och dessa måste man respektera, men vår skolas bästa har varit det allt överskuggande.

På samma sätt tycker jag att det är viktigt att vi fortsätter och förbättrar det samarbete som behövs på central nivå, representanter för fackliga organisationer emellan. Samarbete är en väg för att nå våra mål om goda löner och arbetsvillkor för Sveriges lärare och studie- och yrkesvägledare.

Det har ett stort värde att goda exempel på samarbete sprids och visas från central- och lokal nivå. Det är inte okej att det från något ombud, från någon organisation, förs någon form av osjyst kampanj eller pratas illa om något annat förbund. Det ogillar jag djupt! Det riskerar att göra det sämre för Sveriges lärare och studie- och yrkesvägledare – vilket är på tvärs mot vårt mandat som förtroendevalda.

Visst konkurrerar vi om medlemmarna, men vi behöver bara stå upp för vår politik! LR behöver inte ta till fula metoder, vi är trygga i vår politik. Att alla lärare och studie- och yrkesvägledare ska uppvärderas i samhället, både vad gäller status, lön och arbetsvillkor.

Jag brukar säga att det vi driver ”måste göra det bättre för Birgitta på Trollängsskolan”. Gör det inte det måste vi fråga oss om det är rätt fråga att driva. Vår utgångspunkt är alltid våra medlemmar ute på skolorna. Det är det som drivit mig fackligt, att få reella möjligheter att vara den skickliga och professionella läraren jag vet att jag kan vara. Och att jag blir värderad på rätt sätt av samhället för det. Det är detta vi ska uppnå för alla våra medlemmar!

Kan vi då hitta frågor där vi är överens med Lärarförbundet, och jobba tillsammans med dem, så tror jag det stärker oss. Och för att hitta dessa frågor måste vi prata med varandra. Jag och mina kollegor i LRs presidium, Svante och Sara, pratar med Lärarförbundets presidium för att hitta områden där vi kan stärka varandra. Detta är också ett sätt att påverka vilka frågor som drivs och på vilket sätt. Så mitt råd till alla fackliga förtroendemän runt om i landet – prata med era kollegor och bestäm er för frågor ni tjänar på att samarbeta kring och driva tillsammans.

Ska vi då gå ihop med Lärarförbundet?

Nej, det vi ska göra är att förbättra och utveckla vårt samarbete! Där i ligger vårt mandat, för då gör vi det bästa möjliga för Sveriges lärare och studie- och yrkesvägledare.

Åsa

Entusiasm räcker inte – förutsättningar krävs!

Från första stund tyckte jag det var roligt att vara lärare. 1997 var jag nyutbildad lärare och rivstartade med stor entusiasm. Nu är det åter terminsstart och du är kanske en av de som precis som jag har rivstartat på ett nytt jobb med stor entusiasm. Eller student som precis ska börja på utbildningen du längtat till. Eller är du kvar på din skola och med oförtrutet engagemang tar tag i läsåret för att få eleverna, nya och sådana du haft förut, att klara sina mål.

Trots entusiasmen och att jag tycker lärarjobbet är roligt fann jag som nyutbildad efter hand en del utmaningar och problem som behövde åtgärdas. Frågor som behövde hanteras och drivas tillsammans för att lyckas åstadkomma förändring. För mig har det alltid varit självklart att det är just genom att kämpa tillsammans, att vara medlem i facket, som vi kan åstadkomma förbättringar! Därför gick jag med i Lärarnas Riksförbund redan under studietiden och jag valde också att tidigt engagera mig i det fackliga arbetet på skolan eftersom mitt resonemang har varit att vill man få till stånd förbättringar är bästa sättet att påverka och engagera sig mer! Därför välkomnar jag dig som är ny medlem extra mycket! På medlemssidorna i detta nummer kan du läsa mer om fördelarna med att vara medlem och att engagera sig.

En del av utmaningen i yrket är att få tid till att upptäcka och skapa de bästa förutsättningarna, för varje elev. Många lärare förväntas använda IKT i skolan. IKT är inte ett självändamål, utan de digitala möjligheterna ska vara verktyg för pedagogiska idéer utifrån behov. Vi är för detta beroende av att arbetsgivaren banar väg förutsättningsmässigt, och att vi enskilt och tillsammans med kollegor kan fundera över på vilket sätt vi bäst åstadkommer de pedagogiska idéerna. Kanske är det genom digitala verktyg – kanske istället för, eller i kombination med, tidigare arbetssätt. Vi behöver hinna upptäcka, reflektera och testa. Digitala verktyg ska användas när det är pedagogiskt motiverat.

Med detta nummer av Skolvärlden får alla medlemmar en gåva i form av en bok, ”Vi får det att funka – om framgångsrika exempel på IT i skolan”. Den är skriven av några av dina kollegor runt om i landet. Dessa 14 lärare, alla medlemmar i Lärarnas Riksförbund och med lång erfarenhet av att jobba med digitala verktyg i skolan, berättar i ett kapitel var hur de får det att funka. Läs boken och låt dig inspireras och kanske upptäcka något nytt. Fundera över om, eller hur, du kan använda dig av dessa tankar för dina och dina elevers behov.

Dessa lärare har fått förutsättningar att jobba med digitala verktyg och gjort det framgångsrikt.

Goda förutsättningar behövs – för ett framgångsrikt arbete där entusiasm och kreativitet tas till vara och uppskattas!

 

Åsa Fahlén
Ordförande Lärarnas Riksförbund

Lärarlönelyftet fördelas – och förfelas?

Nyligen har Skolverket beslutat om hur de 3 miljarderna inom det statliga Lärarlönelyftet ska fördelas till kommuner och friskolor. Varje huvudman ska nu söka sin tilldelade ram och fördela pengarna till ett antal lärare utifrån de centralt fastställda kriterierna. Detta bör föregås av samtal med fackliga representanter.

Tyvärr visar det sig att vissa huvudmän vill begå samma misstag som många gjorde med karriärstegsreformen. Hittills har exempelvis Umeå, Eskilstuna och Kunskapsskolan sagt sig endast vilja ge lärarna tillfälliga lönepåslag. Det är att svika regeringens uttalade mål med satsningen! Skolverket har gjort en märklig tolkning av regeringens intentioner, i anvisningarna till huvudmännen, som uppenbarligen öppnar för att det är upp till huvudmännen att avgöra om lönepåslaget ska ges tillsvidare eller endast under viss tid. Det är fel!

Pengarna är avsedda att vara till permanenta lönepåslag enligt regeringens intentioner:

•    Ett primärt mål är att de lärare som kommer i fråga ska få en långsiktig lönehöjning utöver ordinarie lönerevision. Det framgår av den remisspromemoria som ligger till grund för Lärarlönelyftet.
•    Löneökningarna ska överstiga den ordinarie lönerevisionen. Det framgår tydligt av regeringens förordning om statsbidraget.
•    Lärarlönelyftet ska bidra till en långsiktig löneförhöjning till de lärare som kommer i fråga enligt regeringens budgetproposition för 2016.

Riksdagen och regeringen har dragit lärdom av hur det blev med karriärstegsreformen och därför väldigt tydligt markerat att lärarna ska få långsiktiga och permanenta lönepåslag. Dessutom handlar Lärarlönelyftet, till skillnad från karriärstegsreformen, inte om att personer kan söka specifika befattningar utan syftar till att premiera lärare för uppvisad skicklighet och utveckling i yrket. Denna kompetens är naturligtvis inte tidsbegränsad!

Det är min starka förhoppning att Lärarlönelyftet verkligen blir den viktiga åtgärd för att stärka läraryrkets attraktivitet som regeringen önskar. För att uppnå detta kan jag dock konstatera att staten, liksom är fallet med skolsystemet i stort, måste ta ett tydligt och kraftfullt helhetsgrepp kring styrning och finansiering. Det är en slutsats som Lärarnas Riksförbund dragit för länge sedan och envist hävdat, trots att det ofta blåst motvind i debatten. Nu kan vi dock konstatera att allt fler aktörer, inklusive nu senast Skolkommissionen, inser att just detta krävs.

Lärarnas Riksförbund vill på sikt se ett nytt modernt huvudmannaskap där staten finansierar och reglerar skolornas verksamhet och där lärare och studie- och yrkesvägledare ges den professionella makten och friutrymme över sitt yrke. Vissa huvudmäns misskötsel av Lärarlönelyftet är bara ett exempel på varför detta verkligen behövs!

Åsa Fahén, ordförande Lärarnas Riksförbund

Jag har fått världens finaste uppdrag!

Lärarnas Riksförbund har haft kongress. Under fyra, intensiva dagar har ombud från hela landet varit samlade för att bestämma förbundets framtida färdriktning.

För mig som nyvald ordförande var kongressen en omtumlande upplevelse. Nu är det jag som ska stå vid rodret och leda Lärarnas Riksförbund! Men Lärarnas Riksförbund är mer än dess ordförande. Det är 90 000 medlemmar som tillsammans verkar i skolan för att ge det uppväxande släktet utbildning och fostran som samhällsmedborgare – vad kan vara viktigare för en demokrati?!

Kongressen gav klart besked – vi lärare och studie- och yrkesvägledare är beredda, men förutsättningarna för att kunna göra ett bra jobb måste bli bättre!

Lärarbristen är mångomvittnad och alla frågar desperat efter hur bristen kan avhjälpas. Ingen ska behöva famla efter svar. För några år sedan ställde tidningen Skolvärlden frågan till personer som upphört att vara lärare och de gav ett tydligt och rungande besked. Lönerna måste upp och arbetsmiljön måste bli bättre! Det är också budskapet från Lärarnas Riksförbunds kongress!

Den löneuppvärdering som vi kan se en början på måste fortsätta och på vissa håll måste den även chockstarta! Det behövs ytterligare lönesteg för att kunna attrahera personer att välja läraryrket. Lärarnas Riksförbunds medlemmar blir inte nöjda förrän alla arbetsgivare har öppnat plånboken rejält.

Såväl lärare som elever förtjänar en bättre arbetsmiljö i skolan! Vi vuxna i skolan har ett stort ansvar för att skapa en optimal inlärningssituation för eleverna, men vi måste mötas av förståelse för vårt yrkes särart och ges möjligheter att fritt kunna utöva det.

Min vision är att skolan är ska vara en institution för såväl bildning som utbildning. Här ska eleverna ge och få respekt från engagerade och legitimerade lärare som har goda villkor att utföra sitt uppdrag.

Det finns en förutsättning som måste ändras radikalt, och på den punkten håller 81 % av Sveriges befolkning med Lärarnas Riksförbund. Beskedet är, oavsett partisympati, att staten måste ta ett ansvar för skolans finansiering.  Det entydiga beskedet ger även Lärarnas Riksförbunds kongress! Ett nytt, modernt huvudmannaskap med statlig finansiering och tydliga, statliga regleringar är den enda vägen att gå för att skapa en likvärdig skola!

Jag tar nu över stafettpinnen från Bo Jansson som ledare för Lärarnas Riksförbund. Det återstår ett antal etapper innan vi är nöjda, och de fyra år vi har fram till nästa ordinarie kongress kommer inte att räcka till för att åstadkomma allt vad vi vill. Men det är ett starkt Lärarnas Riksförbund som lämnade kongressen. Vi kommer att använda vår styrka till att åstadkomma förändringar, och till att bli ännu starkare!

Det sägs att världens finaste yrke är att vara lärare. Då måste jag ha fått världens finaste uppdrag, att vara ordförande för Lärarnas Riksförbund!