Blomstertid och betygstid

Nu funderar säkert hundratals lärare och mångdubbelt fler elever och föräldrar på betygen. Det är en hektisk period för landets lärare.

I detta läge gör Skolverket en ändrad tolkning av betygssystemet som ska användas redan nu i vår. Så kan man inte behandla lärarkåren!

Bedömningsarbete pågår fortlöpande och att bara veckorna innan betygen ska delas ut komma med direktiv om ändrad tolkning tynger bara en hårt pressad lärarkår och skapar osäkerhet och förvirring för lärare, elever och föräldrar.

Nu blåser dessutom Alliansen till ny betygsstrid och hotar med att genom ett utskottsinitiativ kräva att betyg sätts redan i årskurs fyra trots att partierna efter mycket ställningskrig till slut enades om en begränsad försöksverksamhet med tidigare betyg. Det är inte seriöst! Viktiga beslut om skolan bör fattas i samförstånd efter att saken utretts ordentligt.

Gymnasieminister Hadzialic har genom en utredning öppnat för att betygen i gymnasieskolan kan komma att förändras. Förslaget är återinförda ämnesbetyg – det vill säga att kunskaperna när ämnet avslutas avgör – i stället för att utdelas på varje kurs. En utredning som Lärarnas Riksförbund välkomnar.

Återinförda ämnesbetyg är det många som ser fram emot eftersom vi vet att mycket kan hända under gymnasietiden, både händelser som tillfälligt kan påverka studieresultaten och med elevernas utveckling och mognad. Det är därför bra att frågan nu utreds.

Som alla förändringar i skolan behöver det finnas ett gediget kunskapsunderlag för att till sist hitta en ordning som ligger fast och som inte låter sig påverkas av tillfälliga opinionsvindar eller skiftande politiska majoriteter.

Lärarnas Riksförbund ställer krav på landets politiker: gör om, gör rätt men utred först ordentligt och se framförallt till att bli överens så att lärare, elever och föräldrar vet vad som gäller!

Åsa Fahlén, Ordförande Lärarnas Riksförbund

Det krävs handling och attitydförändring

Debatten om skolans arbetsmiljö har varit i fokus den senaste tiden. Media uppmärksammar att lärare hotas med anmälningar om de inte gör som föräldrar vill och att lärare utsätts för hot och våld från elever och föräldrar på ett annat sätt än tidigare. Skolledningar står inte alltid bakom lärare när det blir en konflikt på skolan och man stänger alltför lätt av lärare – innan det utretts vad konflikten handlar om.

I den senaste undersökningen, som presenterats av TV4 Nyheterna i veckan och där över 5000 lärare deltagit, uppger nästan varannan lärare att de utsatts för hot eller våld på sin skola och var fjärde lärare säger att våldet har ökat under de senaste tre åren. Dessutom sjukskriver sig fler lärare sedan de utsatts för våld, enligt Arbetsmiljöverket.

Oacceptabelt
Lärarnas Riksförbunds anser naturligtvis att förekomsten av hot och våld mot lärare från elever och föräldrar är oacceptabel, men resultaten förvånar mig tyvärr inte. Jag tror att det har blivit vanligare på grund av en attitydförändring i takt med att skolan ”marknadifierats”. I skolans värld verkar det numera som att ”kunden” alltid har rätt.

Vi måste få se handling och vi behöver en attitydförändring. Skolan är en del av samhället och förekomsten av hot och våld i skolan måste också ses som en del av ett större sammanhang. Frågor som bör ställas är: Hur ser samhället egentligen på skolans roll och lärarnas uppdrag? Vilka attityder till utbildning och studier förmedlas till eleverna?

Lärare behöver starkt stöd från skolledning och föräldrar. Vi måste känna att hela samhället förstår vårt uppdrag och står bakom oss.

Vi behöver också få en förståelse för att regler och gränser för att få studiero och ordning inte står i motsättning till omsorg och ett frimodigt klimat i skolan. Det är snarare en förutsättning för det.

Tid för vare elev
Att vara en gränssättande lärare måste förenas med en respekt- och kärleksfull hållning till eleverna. Grunden i läraryrket är att kunna bygga relationer för att därifrån kunna ge varje elev den bästa undervisningen.

Jag är orolig för att om dagens utveckling fortsätter, så får vi allt fler lärare som inte vågar agera och gripa in av rädsla för att bli anmälda av elever och föräldrar. Om vi får rädda lärare försvagas hela vårt samhälle.

Bo Jansson, ordförande i Lärarnas Riksförbund

 

Frågan har  uppmärksammat i media den senaste tiden. Här är några länkar:

”Hot och anmälningar ökar – lärare skräms till tystnad”, Dagens Nyheter

”En elev tog stryptag på mig”, TV4 Nyhetsmorgon

”Varannan lärare utsatt för våld eller hot”, Svenska Dagbladet/TT

”Våldet mot lärare måste få ett slut”, Göteborgs-Posten

”Föräldrarna måste lära sina barn om disciplin”, Expressen

 

 

 

 

 

Vi ska använda de verktyg som finns för att fördjupa elevernas kunskapsbildning

Ja, då kom den då, den ”Nationella strategin för digitaliseringen av skolväsendet”. Det har pratats om den ett tag och Skolverket har sedan de fick uppdraget i höstas haft bråda dagar med att läsa in sig och samla på sig information från många håll.

Det är mycket viktigt att vi har ett fokus på den nationella likvärdigheten i en ny IT-strategi. Även om relationerna lärare elever alltid kommer var grunden i lärande och undervisning så är IT ett oundgängligt verktyg, både i dag och ännu mer i framtiden.

Strategin består av två punkter:

* Alla barn och elever utvecklar en adekvat digital kompetens.

* Skolväsendet präglas av att digitaliseringens möjligheter tas tillvara så att de digitala verktygen och resurserna bidrar till att resultaten förbättras och verksamheten effektiviseras.

Efter dessa punkter följer förslag på vad som behöver göras för att detta ska uppnås och det handlar förstås om både infrastruktur i form av digitala verktyg till alla elever och kompetensutveckling för lärare och rektorer.

Det är med dubbla känslor jag tar till mig IT-strategin. Å ena sidan är det känsla av ”Äntligen” eftersom vi har velat detta och drivit frågan då det blir tydligare och tydligare att vi inte har en likvärdig skola och att staten måste ta ett större ansvar när det gäller skolan.

Å andra sidan är det en känsla av lite besvikelse över att vi behöver en strategi för just IT i skolan. En sorg över att vi inte kommit längre, vi i Sverige, som är ledande inom så mycket inom IT.

Och även om den nya IT-strategin är mycket bra så gäller det att den nu ska kunna förverkligas. En bra ny strategi måste också finansieras och här måste staten ta ett samlat ansvar,

Nu är den i alla fall här och nu ska vi visa att den om några år inte behövs längre, att det inte finns någon mening att skilja på en analog och en digital värld, att vi ska och kan använda de verktyg som finns för att fördjupa elevernas kunskapsbildning, vilka de än må vara.

För det är ju det detta handlar om och allt i skolan handlar om: att eleverna ska komma ut med så mycket kunskaper som möjligt och att vi lärare ska kunna se till att eleverna gör det utan att själva jobba ihjäl oss på köpet.

Vi ska bli så digitalt kompetenta vi lärare att vi vet när vi ska och när vi inte ska använda de digitala verktygen för att fördjupa kunskapsbildningen och vi själva ska känna oss säkra på de system som vi ska använda så att de underlättar och effektiviserar vår arbetsdag.

Bo Jansson

Säkra kvalitén istället för att ändra terminerna

Så var det dags igen. En politiker och ett parti vill lyfta upp en perifer fråga som lösning på skolans problem, utan att fråga lärarna. Denna gång är det moderaterna som vill ha kortare sommarlov.

Idag skriver två lärare på Expressens debattsida om förslaget om kortare sommarlov med treterminssystem. Bland annat skriver de:

”Diskussionen måste utgå ifrån att vi som arbetar i skolan kan yrket bäst, vi behöver vara delaktiga i reformarbetet. Ingen annan yrkeskategori än lärarna är utsatt för politikers kontraproduktiva reformer. Det är minsann ingen “quick fix” som kan förändra svensk skola.”

Precis så är det. Politiker, lyssna på oss lärare!

Det som främst behövs är resurser för att säkra kvalitén i skolan istället för att ändra terminen. Den viktiga frågan är inte om vi ska ha två eller tre terminer i skolan. Det är att elever ska få den undervisningstid de har rätt till. Eleverna i den svenska skolan får för lite undervisningstid med sin lärare. Många elever når inte kunskapsmålen för att tiden helt enkelt inte räcker till.

Därför kräver vi i Lärarnas Riksförbund bland annat stadieindelad timplan i grundskolan och för gymnasiet att antalet poäng också ska motsvaras av samma antal garanterade undervisningstimmar. Inte som i dag när det är fritt fram att lägga ut betydligt färre timmar vilket i sin tur gör att eleverna får väldigt olika många timmar på en 100-poängskurs. En tredjedel av lärarna svarade i undersökningen ”Undervisningstiden i gymnasieskolan” att eleverna fick 80 timmar eller färre på en 100-poängskurs och variationen är stor.

Det är viktigt att inte tappa bort kravet på kvalitet för denna utökade undervisningstid för eleverna. Utökningen ställer krav på ännu fler legitimerade lärare – och i sin tur schyssta och attraktiva villkor för lärare.

Dessutom är det så att sommarlovet behövs både för att lärare och elever ska få tid till återhämtning och ledighet under den ljusa tiden av året. Ska det vara tre terminer ska det vara någonting som kommer från elever, föräldrar – och lärare.

Däremot vill vi i Lärarnas Riksförbund ha en tioårig grundskola och låta barnen börja i skolan när de är sex år. Då skulle man kunna vinna det som moderaterna är ute efter, nämligen ökad undervisningstid för eleverna.

Bo Jansson

Några viktiga forskarförslag för att stärka skolan

Den här veckan presenteras en rapport, ”Policyidéer för svensk skola”, av Studieförbundet Näringsliv och Samhälle där det finns en rad förslag som kan förbättra kunskapsresultat i svensk skola och göra den mer likvärdig.

Förslag som jag och Lärarnas Riksförbund till stor del stödjer. En del stödjer vi inte, men mer om det nedan.  Detta ger ändå grunden för en framåtsyftande diskussion och dialog utifrån forskning och beprövad erfarenhet.

Bakom rapporten står Jan-Eric Gustafsson, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet, Sverker Sörlin, professor i historiska studier av teknik, vetenskap och miljö vid KTH och Jonas Vlachos, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet.

De lyfter fram flera reformförslag och förändringar som kan göra skillnad. Efter att de gjort en samlad analys av kunskapsläget och debatten, menar professorerna att de områden ansvariga politiker behöver fokusera på är ”lärarprofessionens framtid, kunskapsuppföljningen, marknadiseringen och skolvalet samt myndighetsstrukturen”.

En nationell olycka
Professorerna konstaterar klokt att de gångna årtiondenas nedprioritering av lärarnas löner och arbetsvillkor samt minskad status är, som de formulerar det, ”en nationell olycka”.

Jag har länge hävdat att det är en avgörande investering som hela Sverige kommer att vinna på om vi låter lärarna fokusera på sitt huvuduppdrag. Vi måste förmå fler utbilda sig till lärare, få fler att stanna kvar i yrket och även skapa förutsättningar för att fler som lämnat kan och vill återvända till läraryrket.

Höja lärarlöner
För att stärkas statusen vill forskarna höja lärarlönerna och menar att de ska anpassas till andra högutbildade tjänstemannagruppers. Det är rätt tänkt.
Liksom andra högutbildade akademikergrupper gör är det rimligt att lärare ska kunna fördubbla sin lön under sin yrkeskarriär. Man ska exempelvis kunna gå in i yrket och få 30 00 kronor i månaden och ha 60 000 kronor i slutlön.

De tre professorerna konstaterar också klokt att både kommunaliseringen och friskolereformen medverkat till dagens problem, men de menar också att högskolepolitiken har bidragit.

Bra förslag
I rapporten listas närmare tjugo förslag på vad som bör göras. Jag kan skriva under på flera. Låt oss hoppas att politikerna också ser det nödvändiga i att:

Ge bättre forskningsanknytning i lärarutbildningen och utöka de praktiska inslagen i utbildningen. Dessutom behövs verkligen en satsning på verkligt långsiktig fortbildning och kompetens hos lärarna och med extra mycket fortbildning under år när elevkullarna minskar. Inför en nationell resultatuppföljning. Ersätt gymnasiets kursbetyg med ämnesbetyg.

Så länge som kommunerna ansvarar för skolan ska de ha ett bindande uppdrag att öka likvärdigheten. Och som forskarna skriver, ansvara för att skollagen efterlevs – vilket är ett kraftigt underkännande av dagens skolhuvudmän… Vidare kan det vara klokt att se över myndighetsstrukturen och ta fram regionala stödorganisationer som tidigare ”länsskolnämnder”.

Begränsa kraftigt möjligheten till vinstutdelning för privata utbildningsanordnare. Vinsterna ska tillbaka till den verksamheten som har genererat dem. Även etableringskraven för fristående utbildningsanordnare bör skärpas. Utveckla nya, icke-kommersiella modeller för skolval som tar tillvara kombinationer av geografisk närhet och mångfald. Inför en nationell skolpeng, viktad efter elevernas förutsättningar och behov, liksom efter andra strukturella kostnadsskillnader.

Mindre bra förslag
Däremot anser jag inte att legitimationsreformen varit missriktad, som påstås i rapporten. Legitimationen har tvingat fram en betoning på utbildning och ämnesbehörighet. Den stärker läraryrkets status.
Inte heller är förslaget om att ge lokal beslutanderätt över betyg före högstadiet klokt. Lärarnas Riksförbund vill att det ska bli en likvärdig skola i hela landet och då kan vi inte ha betyg i olika årskurser över landet. Vi ska också ha en jämförbar skola i hela Sverige där varje skolform ska klara sitt uppdrag och se till att eleverna blir behöriga till nästa steg. Därmed blir det fel att inte längre kräva godkända grundskolebetyg till gymnasiet.

När forskarna skriver att lärarprofessionen ska ges huvudansvaret för sammanvägningen av betygssättningens kriterier, så blir jag frågande. Det ansvaret har de redan i dag, betygsättning är lärarnas ansvar. Däremot måste betygsättningen utvecklas och då helst i samtal och samverkan mellan lärare som samlas kring ämnena.

Läs den debattartikel som publicerats i Svenska Dagbladet. Rapporten kan laddas ner i sin helhet här.

Bo Jansson

Kollektivavtalet grunden för svensk arbetsmarknad

Idag den 17 mars är det Kollektivavtalets dag. Det är en viktig dag. På den svenska arbetsmarknaden är det arbetsmarknadens parter, alltså fackföreningar och arbetsgivarorganisationer, som förhandlar om villkoren på arbetsmarknaden. Den politiska inblandningen är mycket liten. Detta kallas den svenska modellen. Och den ska vi vara rädda om!

När jag engagerade mig fackligt var det för att kunna påverka min och mina kollegors arbetsvillkor; vår arbetsmiljö och våra löner. Ett viktigt verktyg för oss var – och är – kollektivavtalen.

Därför är det viktigt att försvara kollektivavtalen när de ifrågasätts. Från en del arbetsgivarhåll antyds eller sägs rent ut att kollektivavtalet har spelat ut sin roll och att man därför måste lagstifta om låga löner. Detta tycker jag är upprörande.

I Sverige har vi valt att låta många av arbetsmarknadens regler bestämmas i kollektivavtal i stället för i lag. Medan lagstiftning normalt ser likadan ut för alla branscher, är kollektivavtalen lättare att anpassa efter branschens behov. En läkares arbetsplats kan ställa helt andra krav än vad en bibliotekaries arbetsplats gör, till exempel när det gäller arbetstider. På det sättet ger kollektivavtalen många fördelar, både för anställda och för arbetsgivare.

Kollektivavtalet kan ses som en gemensam försäkring. Inte är vi väl villiga att arbeta för halva lönen? Eller avstå från en hemförsäkring eller försäkring till på bilen?
Det sägs ibland att det inte spelar någon roll om det finns kollektivavtal på en arbetsplats eller inte. Det är oftast inte sant. Skillnaden mellan att ha kollektivavtal eller inte kan innebära så mycket som 15000 kronor per månad.

Utöver det som alla ofta förknippar med kollektivavtalet, som regleringar för arbetstid och årlig löneöversyn, så handlar det om så mycket mer.

Låt mig lista några saker som ingår;
-föräldrapenningtillägg,
-att få bibehållen lön vid förälders eller annan nära anhörigs bortgång och begravning,
-fler semesterdagar än de lagstadgade 25 dagarna,
-ersättning för obekväm arbetstid,
-övertidsersättning,
-avtalspension,
-tillägg till sjukpenning vid längre sjukskrivning,
-längre uppsägningstid än vad lagen säger, om arbetsgivaren vill säga upp.

När jag kommit hit i förklaringen om varför kollektivavtalet och det fackliga medlemskapet är så viktigt så förstår de flesta – och om de är lärare eller studie- och yrkesvägledare väljer de att gå med i Lärarnas Riksförbund.

Läs mer om kollektivavtal:

Vägen till ett kollektivavtal
http://www.lr.se/lonerlagaravtal/avtal/vagentillettkollektivavtal.4.e8f5e651351c85810680006987.html

Vad är ett kollektivavtal
http://www.saco.se/fackligt-arbete/vad-ar-kollektivavtal/

Tio argument för kollektivavtal
http://www.saco.se/fackligt-arbete/vad-ar-kollektivavtal/10-argument-for-kollektivavtal/

Bo Jansson

Internationella kvinnodagen viktig globalt, men också viktig för skolan

Det är viktigt att skolan är en jämställd arbetsplats där både kvinnor och män arbetar och har jämlika och rättvisa villkor. Skolan är den plats där samhället tydligt förmedlar sina normer och lägger grunden för det samhälle vi gemensamt vill bygga.

Det är något som är viktigt att påminna sig i dag när det är 8 mars, den internationella kvinnodagen. Arbetet för ökad jämställdhet och jämnare könsfördelning på våra arbetsplatser är ständigt aktuell.

Som lärare är det också viktigt att alltid ha ett jämställdhetsperspektiv och ett normmedvetet förhållningssätt. Genom våra yrkesetiska principer jobbar vi med att konkret lyfta fram exempel på vilka situationer lärare ställs inför i klassrummet och på skolgården i mötet med eleverna.

Studie- och yrkesvägledare är också en nyckelgrupp som skall vägleda elever till vidare studier och yrkesliv. Studie- och yrkesvägledarrollen är svårt underskattad då elever genom vägledningen får stöd för att ledas till ett framtida yrkesliv som passar dem som individer, utan hänsyn till kön eller könsidentitet.

Lärarnas Riksförbund anser att det är avgörande att vi som lärare och studie- och yrkesvägledare arbetar målmedvetet inom detta område. Vi kan exempelvis vara den avgörande faktorn för att unga söker sig till utbildningar som bryter könsmönstret.

Vi måste utmana elevernas syn på manligt och kvinnligt. Vi måste våga möta våra egna normer i vuxenvärlden och hjälpa till att öppna dörrar till en bättre framtid för våra unga.

Frågan om ökad jämställdhet är en global fråga som har starkt stöd. I en ny undersökning som genomförts av undersökningsföretaget Ipsos i 23 länder, och som presenteras lagom till Internationella kvinnodagen i år, visar att 7 av 10 tycker att det råder ojämlikhet mellan kvinnor och män och 9 av 10 intervjuade vill se lika möjligheter för både kvinnor och män.

I Sverige anser nio av tio att det fortfarande råder ojämlikhet kopplat till sociala, politiska och/eller ekonomisk förutsättningar.

Läs hela Ipsos rapport här.

 

Bred politisk uppslutning kring satsningar på lärarna

Vi behöver en samsyn kring behoven av att satsa på lärarna. Flera tecken tyder på att denna samsyn är på väg, om den inte är här redan. Politikerna börjar närma sig varandra när det gäller att se behovet av satsningar på lärarna.

Det handlar exempelvis om att fortsätta lärarlönelyftet och att inrätta den nya personalkategorin lärarassistenter samt införa central och digitaliserad rättning av de nationella proven.

Moderaterna gav idag besked om ovanstående tre förslag som man vill se genomförda för att stärka läraryrket. Införande av lärarassistenter och fortsatt satsning på lärarlönelyftet och därtill ett besked att moderaterna anser att de nationella proven ska rättas centralt och digitaliseras gör att det finns en bred enighet kring att låta lärarnas fokusera på sitt kärnuppdrag, undervisningen.

Nu hoppas jag att huvudmännen ser att det finns en kontinuitet i skolpolitiken för att vi snabbare ska kunna vända elevernas fallande kunskapsresultat. Utspelet går i den riktning som regeringen redan stakat ut. Det är bra. Då får vi en långsiktighet i skolpolitiken. Nu ska inte de skolansvariga huvudmännen kunna backa med hänvisning till osäkerheten om lärarlönesatsning fortsätter från statens sida. Det gör den oavsett regering.

Dessutom är det nu dags att göra alla karriärtjänster till fasta tjänster istället för tillfälliga. På alltför många håll har man inte följt intentionerna med karriärtjänstreformen.

Lärarnas Riksförbund har länge pekat på att svensk skola har allvarliga problem. Det finns inga genvägar till en stärkt skola och förbättrade kunskapsresultat. Fokus måste ligga på den enskilt viktigaste faktorn för att eleverna ska lyckas i skolan: Läraren.

Dagens lärare tvingas till för mycket annat än att fokusera på sin undervisning. Men bra lektioner kräver ordentliga förberedelser, det vet vi lärare och alla känner nog igen den frustration som man upplever när man inte hunnit med.

Lärarnas tid för planering har krympt med åren och har aldrig varit så knapp som den är idag. Jag tänker bland annat på en undersökning som visade att en lärare på grundskolan inte har mer än en kvart per lektion att planera och följa upp. Det är naturligtvis på tok för lite när en lärare vill bedriva högkvalitativ undervisning som ska möta alla elevers förutsättningar och behov.

Lärarna har blivit skolans tusenkonstnärer som förväntas fungera som vaktmästare, städare, kuratorer och administratörer parallellt som de ska se till att varje elev når sin fulla potential. Arbetsbelastningen har ökat så mycket att allt fler lärare lämnar eller funderar på att lämna yrket. Samtidigt har det skett en mycket oroande utveckling i svenska elevers kunskapsresultat.

Att låta lärarna fokusera på sitt huvuduppdrag är därmed en ytterst angelägen investering som både elever, lärare och hela Sverige kommer att vinna på.

Bo Jansson

 

 

Lärarlönelyftet viktigt för att lyfta skolan och lärarna

Det är mycket välkommet att vi nu äntligen ser ett beslut om det viktiga Lärarlönelyftet som regeringen aviserat. Vi i Lärarnas Riksförbund har pressat på för denna satsning och vi har varit i högsta grad delaktiga till att den kom till stånd. Därför är det självklart att jag är väldigt glad över att den nu blir verklighet.

Från och med i höst kan erfarna lärare få påökt, då pengarna i det utlovade lärarlönelyftet ska börja betalas ut. Tre miljarder årligen ska gå till 60 000 lärare, vilket ger minst 2500 och högst 3500 kronor per månad och person.

Detta är en unik satsning på en yrkesgrupp och jag menar att det tydligt visar att det finns en bred förståelse för att lärarna har fått stå tillbaka alltför länge. Inte bara hos regeringen och våra rikspolitiker, utan också i de breda lagren. Det är en viktig signal att staten nu tar ett ansvar för att uppvärdera lärarnas löner.

Upp till bevis för arbetsgivarna
Som jag säger i det pressmeddelande som skickades ut efter regeringens besked, så är det nu upp till bevis för kommuner och fristående skolor att de fortsätter uppvärderingen 2016 och 2017. Att staten går in är helt nödvändigt, men också ett tydligt underkännande av hur huvudmännen hanterat lärares lönesättning över tid.

Det är därför förståeligt att regeringen nu beslutat att arbetsgivarna inte får använda pengarna till nyrekryteringar, vilket ansvarig minister Helene Hellmark Knutsson beskriver i en debattartikel i Aftonbladet . Satsningen får användas till de lärare som befinner sig i skolan och som arbetsgivarna inte klarat att lönesätta rätt.

Det är också oerhört viktigt att denna satsning används till permanenta ökningar av lärarnas fasta löner. Det ska inte vara ett tillägg eller ersättningar för tillfälliga projekt utan en stadigvarande lönehöjning för de lärare som omfattas.

Jag hade dock önskat att politikerna tar nya tag med satsningen på även lärare i vuxenutbildningen och studie- och yrkesvägledare. Jag skulle också vilja att fler individer skulle kunna omfattas. Min ambition är att fler verksamma i grundskolan och gymnasiet ska få del i denna satsning framöver.

Målet är att öka läraryrkets attraktionskraft. Det behövs. Situationen är mycket allvarlig för skolan. Tillströmningen av elever ökar nu kraftigt. Dels genom att barnafödandet ökar i landet, vilket är bra. Och dels genom att vi Sverige tar emot många nyanlända, vilket också är bra. Om vi kan få till en fungerande integration.

För att det ska lyckas är skola och utbildning helt avgörande. Människor måste komma i utbildning för att sedan så snabbt som möjligt komma ut i arbete och kunna bidra.

Viktig pusselbit
Nu läggs viktiga pusselbitar fram. Dels satsningen på karriärtjänster, och dels Lärarlönelyftet. Den satsning på snabbspår för nyanlända lärare som regeringen och parterna i skolan presenterade i veckan är också en viktig pusselbit för att få fler lärare. Särskilt i de skolor där deras bakgrund och språkkunnighet i exempelvis arabiska är nyttig och behövs.

Men just när det gäller snabbspåret så är det viktigt att understryka att man snabbar på genom att driva fler saker parallellt, det inte är så att kvalitetskraven sänks på dessa lärare. Snabbspåret leder till legitimation för nyanlända lärare, vilket är bra både för den som erhåller legitimationen – och naturligtvis inte minst för eleverna!

Sverige behöver fler välutbildade och ämneskunniga lärare. Jag har länge varnat för att det är vissa ämnen som är utrotningshotade eftersom det inte finns tillräckligt med utbildade lärare för att undervisa i dem. Och det finns många siffror som är mycket bekymmersamma.

Det är exempelvis bara fem procent av Sveriges lärare som anser att deras yrke har hög status. Och bara varannan skulle välja att utbilda sig till lärare igen. Sex av tio lärare överväger att lämna yrket.

Fler lärare behövs
Enligt regeringens egna beräkningar kommer det saknas 90 000 heltidstjänster till 2019 och det betyder över 100 000 lärare måste komma in i den svenska skolan de närmaste åren.

Det är alltså helt avgörande för vårt land att läraryrkets attraktivitet ökar. Fler lämpliga personer måste vilja bli lärare, fler måste vilja stanna kvar i yrket och fler måste återkomma till läraryrket.

Fler insatser behövs, men lönesatsningarna är ett bra steg på vägen.

Bo Jansson