Demoraliserande betygspress

Denna vecka har SVT uppmärksammat hur rektorer och föräldrar försöker påverka lärarnas betygsättning. Detta är något som vi i Lärarnas Riksförbund länge pekat på och velat komma tillrätta med. I samarbete med Uppdrag granskning har vi gjort ännu en undersökning bland våra medlemmar om påtryckningar mot betygssättande lärare.

Frågan är grundläggande för svensk skola. Professionens autonomi ligger i vågskålen. Och pressen på lärarna att sätta höga betyg hotar inte bara systemets legitimitet, utan också lärarprofessionen. Vem vill vara lärare när man körs över i det grundläggande ansvaret för betygssättningen?

Korrumperar systemet
Det som framkommer i undersökningen gör mig mycket bekymrad. Idag uppger var tredje lärare att rektor försökt påverka betygsättningen.
Lärare vittnar i SVT om hur deras professionella bedömningar överprövas av rektor och hur de pressas att sätta betyg som de kanske inte tycker är riktiga. Det korrumperar hela systemet när något som bäst kan beskrivas som ”marknadskrafterna” tillåts påverka betygsättning.

På detta vis demoraliseras också yrkesskickliga lärare när de mot sin vilja tvingas att höja betyg. Det är en katastrof för lärare och för eleverna, men också för landet i förlängningen.

Begränsa marknadskrafternas inverkan på skolan.
Kommunaliseringen av skolan har tillsammans med valfrihets- och friskolereformen skapat en konkurrensutsatt skolmarknad i Sverige. Lärarnas Riksförbunds undersökningar bekräftar forskningsresultat som visar att konkurrensutsatta skolor, såväl kommunala som fristående, sätter högre betyg för att locka till sig och behålla elever. Högre betyg blir viktiga för att skolan ska kunna behålla skolpengen som följer eleven.

Lärarnas betygsättning utsätts för otillbörlig påverkan. Rektorer, skolägare och politiker måste ta denna fråga på stort allvar och ge lärarna förutsättningar att sätta betyg helt enligt elevernas prestationer.

Frågan är vad kan vi göra? För att bryta denna utveckling och minska riskerna för felaktig betygsättning menar jag att fyra åtgärder ska genomföras omedelbart:

1) Möjligheten för elever och föräldrar att välja och byta skola bör som huvudregel endast ske i anslutning till grundskolans årskurser 1, 4 och 7 samt inför gymnasievalet.
2) Friskolornas möjlighet att dela ut vinst till sina ägare måste kraftigt begränsas och ett eventuellt överskott ska återinvesteras i den verksamhet där överskottet uppstått.
3) När rektorer i efterhand ändrar lärares satta betyg måste detta utredas av någon som inte är involverad och beivras av arbetsgivaren, då detta är ett allvarligt tjänstefel
4) Staten måste fortsätta att satsa på behöriga och legitimerade lärare, som garant för en stark profession.

Vi i Lärarnas Riksförbund kommer givetvis fortsätta arbetet med att stärka lärarnas yrkesetik, där korrekt bedömning utgör en viktig del i arbetet med att stärka tilltron till lärarprofessionen.

En lärare i vår undersökning berättar att det vanligaste sättet ”att få lärare att sätta högre betyg är att låta lärare som satt F arbeta fram en handlingsplan för varje underkänd elev, vilket tar oerhört mycket tid. Man sätter då hellre ett E än att jobba övertid med dessa handlingsplaner.”

Underkända elever kostar alltså tid och pengar.  Om man underkänner så behövs det nämligen också mer resurser för att få eleven att höja sin kunskapsnivå. Dagens system uppmuntrar att det är enklare att blunda och låtsats som om allting är OK. Men om svensk skola ska fortsätta måla Potemkinkulisser kommer det straffa sig, vi kommer leva i en drömvärld som kollapsar när den möter verklighetens utmaningar.

Eftertankens kranka blekhet
Jag förstår att även de ivrigaste förespråkarna för det fria skolvalet och ”marknadiseringen” (ett hemskt ord) av skolan, nu förtvivlat utbrister: ”Om man ändå kunde få börja om.

Ledarskribenten Ivar Arpi i SvD, som alltså vill börja om, konstaterar vidare i en eftertankens kranka blekhet:

”Ingen borde vara förvånad, men alla borde bli förbannade. Sedan blir det högskolorna som får hantera elever med skyhöga betyg men undermåliga kunskaper. Problemen förflyttas längre fram i kedjan hela tiden. I dag måste högskolor och universitet lära ut saker som studenterna borde ha lärt sig redan i gymnasiet, eller till och med i grundskolan.”

Så här kan vi inte ha det. Systemet måste förändras. Det innebär bland annat att skolvalet alltså bör begränsas, att finansieringen av skolan ses över och att lärarnas och även rektorernas ställning ska stärkas. För inte bara lärare utan också rektorer är satta under press i detta kundsystem där skolan är en marknad. Ansvaret är lagstiftarnas och skolhuvudmännens.

Åsa Fahlén

Mer länkar:
Uppdrag Granskning.
LR:s undersökning
Skolvärlden
P4 Extra (scrolla en minut in i sändningen)
SVT Opinion, debattartikel

Språket är nyckeln

Bokmässan drar igång i dagarna. Underbara dagar! Att gå runt på mässan och inspireras på olika sätt känns väldigt stimulerande för många av våra medlemmar som har möjlighet att åka dit. Vi arrangerar flera seminarier och monterföreläsningar i Molnet på plan 2 och i vår monter C04:20. Kanske ses vi där?!

Tillgången till böcker och förmågan att kunna ta till sig texter och förstå dem är central för att kunna utvecklas i läsning. En stimulerande läsmiljö för barn hemma är förstås väldigt bra, men skolan har ett kompensatoriskt uppdrag och måste se till att alla barn får tillgång till det. Eleverna behöver få hjälp med att förstå hur man läser och att man kan och ska läsa på olika sätt beroende på syftet. För det behövs lärare som har tid och förutsättningar för att utveckla detta. Lärare på lågstadiet är specialister på läs- och skrivinlärning och lägger en oerhört viktig grund för elevens fortsatta läsförmåga. Därför är det viktigt för rektorer och ledningsföreträdare att lyssna på de behov de lärarna har i form av gruppstorlekar, material och andra förutsättningar för att kunna lägga denna viktiga grund.

Går det trögt med läsningen så blir det inte roligt att läsa. Totalt sett behövs många timmars regelbunden lästräning för att åstadkomma en god läskondition. Det behöver ske inom skolan, men också på många andra håll under fritiden. Att regeringen beslutat att höstlovet i skolan ersätts med Läslov vecka 44 är positivt. Dock var inte avsikten med Läslovet att eleverna ska får läsuppgifter från skolan inför lovet, som uttryckts. Nätverket Läslov har drivit frågan om Läslov med innebörden att det är ett lov med lusten till läsningen, berättandet och skrivandet i centrum – självklart som frivilliga aktiviteter. Lärarnas Riksförbund är en del av nätverket Läslov och står givetvis för den tolkningen

Att kunna läsa med flyt och förståelse i alla ämnen öppnar dörrar för förändring av resultaten där resultaten för svenska elever i olika undersökningar, som exempelvis PISA, varit alarmerande. Grunderna i läsförståelse behöver vara stabila från tiden på låg- och mellanstadiet, där lärarnas som är specialister på läsinlärning finns, men lässtrategierna behöver fortsätta övas och förfinas också rent ämnesspecifikt under högstadie- och gymnasietiden.

Det är därför också viktigt att lärare på alla stadier, och inte bara svensklärare, får fortbildning och stöd i hur undervisning i strategier för ämnesspecifik läsförståelse kan ske. Det är orimligt att ansvaret för fortbildning i dag ligger på individnivå och på den enskilda lärarens ork att skaffa sig den på fritiden. Staten behöver ta ett samlat tydligt grepp kring detta och vi uppmanar rektorer och ledningsansvariga hos huvudmännen att göra detsamma. Språket är nyckeln till goda resultat!

Åsa Fahlén
Ordförande Lärarnas Riksförbund

Bästa möjliga för Sveriges lärare och SYV

Som ordförande för Lärarnas Riksförbund har jag ett tydligt uppdrag att arbeta för våra medlemmars bästa. Det uppdraget och mandatet fick jag på kongressen i maj och det är ett uppdrag jag tar på största allvar. Att representera nära 90 000 medlemmar är ett mycket hedersamt uppdrag.

Jag har jobbat fackligt nästan hela mitt lärarliv. På min skola är de flesta med i LR, men det finns också några som tillhör andra fackförbund. Vi har på skolan alltid samarbetat facken emellan. Målet har varit att våra medlemmar ska få så bra arbetsvillkor som möjligt. Ofta har vi faktiskt också haft ett bra samarbete med skolledningen. Givetvis har man olika roller och yrken, och dessa måste man respektera, men vår skolas bästa har varit det allt överskuggande.

På samma sätt tycker jag att det är viktigt att vi fortsätter och förbättrar det samarbete som behövs på central nivå, representanter för fackliga organisationer emellan. Samarbete är en väg för att nå våra mål om goda löner och arbetsvillkor för Sveriges lärare och studie- och yrkesvägledare.

Det har ett stort värde att goda exempel på samarbete sprids och visas från central- och lokal nivå. Det är inte okej att det från något ombud, från någon organisation, förs någon form av osjyst kampanj eller pratas illa om något annat förbund. Det ogillar jag djupt! Det riskerar att göra det sämre för Sveriges lärare och studie- och yrkesvägledare – vilket är på tvärs mot vårt mandat som förtroendevalda.

Visst konkurrerar vi om medlemmarna, men vi behöver bara stå upp för vår politik! LR behöver inte ta till fula metoder, vi är trygga i vår politik. Att alla lärare och studie- och yrkesvägledare ska uppvärderas i samhället, både vad gäller status, lön och arbetsvillkor.

Jag brukar säga att det vi driver ”måste göra det bättre för Birgitta på Trollängsskolan”. Gör det inte det måste vi fråga oss om det är rätt fråga att driva. Vår utgångspunkt är alltid våra medlemmar ute på skolorna. Det är det som drivit mig fackligt, att få reella möjligheter att vara den skickliga och professionella läraren jag vet att jag kan vara. Och att jag blir värderad på rätt sätt av samhället för det. Det är detta vi ska uppnå för alla våra medlemmar!

Kan vi då hitta frågor där vi är överens med Lärarförbundet, och jobba tillsammans med dem, så tror jag det stärker oss. Och för att hitta dessa frågor måste vi prata med varandra. Jag och mina kollegor i LRs presidium, Svante och Sara, pratar med Lärarförbundets presidium för att hitta områden där vi kan stärka varandra. Detta är också ett sätt att påverka vilka frågor som drivs och på vilket sätt. Så mitt råd till alla fackliga förtroendemän runt om i landet – prata med era kollegor och bestäm er för frågor ni tjänar på att samarbeta kring och driva tillsammans.

Ska vi då gå ihop med Lärarförbundet?

Nej, det vi ska göra är att förbättra och utveckla vårt samarbete! Där i ligger vårt mandat, för då gör vi det bästa möjliga för Sveriges lärare och studie- och yrkesvägledare.

Åsa

Entusiasm räcker inte – förutsättningar krävs!

Från första stund tyckte jag det var roligt att vara lärare. 1997 var jag nyutbildad lärare och rivstartade med stor entusiasm. Nu är det åter terminsstart och du är kanske en av de som precis som jag har rivstartat på ett nytt jobb med stor entusiasm. Eller student som precis ska börja på utbildningen du längtat till. Eller är du kvar på din skola och med oförtrutet engagemang tar tag i läsåret för att få eleverna, nya och sådana du haft förut, att klara sina mål.

Trots entusiasmen och att jag tycker lärarjobbet är roligt fann jag som nyutbildad efter hand en del utmaningar och problem som behövde åtgärdas. Frågor som behövde hanteras och drivas tillsammans för att lyckas åstadkomma förändring. För mig har det alltid varit självklart att det är just genom att kämpa tillsammans, att vara medlem i facket, som vi kan åstadkomma förbättringar! Därför gick jag med i Lärarnas Riksförbund redan under studietiden och jag valde också att tidigt engagera mig i det fackliga arbetet på skolan eftersom mitt resonemang har varit att vill man få till stånd förbättringar är bästa sättet att påverka och engagera sig mer! Därför välkomnar jag dig som är ny medlem extra mycket! På medlemssidorna i detta nummer kan du läsa mer om fördelarna med att vara medlem och att engagera sig.

En del av utmaningen i yrket är att få tid till att upptäcka och skapa de bästa förutsättningarna, för varje elev. Många lärare förväntas använda IKT i skolan. IKT är inte ett självändamål, utan de digitala möjligheterna ska vara verktyg för pedagogiska idéer utifrån behov. Vi är för detta beroende av att arbetsgivaren banar väg förutsättningsmässigt, och att vi enskilt och tillsammans med kollegor kan fundera över på vilket sätt vi bäst åstadkommer de pedagogiska idéerna. Kanske är det genom digitala verktyg – kanske istället för, eller i kombination med, tidigare arbetssätt. Vi behöver hinna upptäcka, reflektera och testa. Digitala verktyg ska användas när det är pedagogiskt motiverat.

Med detta nummer av Skolvärlden får alla medlemmar en gåva i form av en bok, ”Vi får det att funka – om framgångsrika exempel på IT i skolan”. Den är skriven av några av dina kollegor runt om i landet. Dessa 14 lärare, alla medlemmar i Lärarnas Riksförbund och med lång erfarenhet av att jobba med digitala verktyg i skolan, berättar i ett kapitel var hur de får det att funka. Läs boken och låt dig inspireras och kanske upptäcka något nytt. Fundera över om, eller hur, du kan använda dig av dessa tankar för dina och dina elevers behov.

Dessa lärare har fått förutsättningar att jobba med digitala verktyg och gjort det framgångsrikt.

Goda förutsättningar behövs – för ett framgångsrikt arbete där entusiasm och kreativitet tas till vara och uppskattas!

 

Åsa Fahlén
Ordförande Lärarnas Riksförbund

Lärarlönelyftet fördelas – och förfelas?

Nyligen har Skolverket beslutat om hur de 3 miljarderna inom det statliga Lärarlönelyftet ska fördelas till kommuner och friskolor. Varje huvudman ska nu söka sin tilldelade ram och fördela pengarna till ett antal lärare utifrån de centralt fastställda kriterierna. Detta bör föregås av samtal med fackliga representanter.

Tyvärr visar det sig att vissa huvudmän vill begå samma misstag som många gjorde med karriärstegsreformen. Hittills har exempelvis Umeå, Eskilstuna och Kunskapsskolan sagt sig endast vilja ge lärarna tillfälliga lönepåslag. Det är att svika regeringens uttalade mål med satsningen! Skolverket har gjort en märklig tolkning av regeringens intentioner, i anvisningarna till huvudmännen, som uppenbarligen öppnar för att det är upp till huvudmännen att avgöra om lönepåslaget ska ges tillsvidare eller endast under viss tid. Det är fel!

Pengarna är avsedda att vara till permanenta lönepåslag enligt regeringens intentioner:

•    Ett primärt mål är att de lärare som kommer i fråga ska få en långsiktig lönehöjning utöver ordinarie lönerevision. Det framgår av den remisspromemoria som ligger till grund för Lärarlönelyftet.
•    Löneökningarna ska överstiga den ordinarie lönerevisionen. Det framgår tydligt av regeringens förordning om statsbidraget.
•    Lärarlönelyftet ska bidra till en långsiktig löneförhöjning till de lärare som kommer i fråga enligt regeringens budgetproposition för 2016.

Riksdagen och regeringen har dragit lärdom av hur det blev med karriärstegsreformen och därför väldigt tydligt markerat att lärarna ska få långsiktiga och permanenta lönepåslag. Dessutom handlar Lärarlönelyftet, till skillnad från karriärstegsreformen, inte om att personer kan söka specifika befattningar utan syftar till att premiera lärare för uppvisad skicklighet och utveckling i yrket. Denna kompetens är naturligtvis inte tidsbegränsad!

Det är min starka förhoppning att Lärarlönelyftet verkligen blir den viktiga åtgärd för att stärka läraryrkets attraktivitet som regeringen önskar. För att uppnå detta kan jag dock konstatera att staten, liksom är fallet med skolsystemet i stort, måste ta ett tydligt och kraftfullt helhetsgrepp kring styrning och finansiering. Det är en slutsats som Lärarnas Riksförbund dragit för länge sedan och envist hävdat, trots att det ofta blåst motvind i debatten. Nu kan vi dock konstatera att allt fler aktörer, inklusive nu senast Skolkommissionen, inser att just detta krävs.

Lärarnas Riksförbund vill på sikt se ett nytt modernt huvudmannaskap där staten finansierar och reglerar skolornas verksamhet och där lärare och studie- och yrkesvägledare ges den professionella makten och friutrymme över sitt yrke. Vissa huvudmäns misskötsel av Lärarlönelyftet är bara ett exempel på varför detta verkligen behövs!

Åsa Fahén, ordförande Lärarnas Riksförbund

Jag har fått världens finaste uppdrag!

Lärarnas Riksförbund har haft kongress. Under fyra, intensiva dagar har ombud från hela landet varit samlade för att bestämma förbundets framtida färdriktning.

För mig som nyvald ordförande var kongressen en omtumlande upplevelse. Nu är det jag som ska stå vid rodret och leda Lärarnas Riksförbund! Men Lärarnas Riksförbund är mer än dess ordförande. Det är 90 000 medlemmar som tillsammans verkar i skolan för att ge det uppväxande släktet utbildning och fostran som samhällsmedborgare – vad kan vara viktigare för en demokrati?!

Kongressen gav klart besked – vi lärare och studie- och yrkesvägledare är beredda, men förutsättningarna för att kunna göra ett bra jobb måste bli bättre!

Lärarbristen är mångomvittnad och alla frågar desperat efter hur bristen kan avhjälpas. Ingen ska behöva famla efter svar. För några år sedan ställde tidningen Skolvärlden frågan till personer som upphört att vara lärare och de gav ett tydligt och rungande besked. Lönerna måste upp och arbetsmiljön måste bli bättre! Det är också budskapet från Lärarnas Riksförbunds kongress!

Den löneuppvärdering som vi kan se en början på måste fortsätta och på vissa håll måste den även chockstarta! Det behövs ytterligare lönesteg för att kunna attrahera personer att välja läraryrket. Lärarnas Riksförbunds medlemmar blir inte nöjda förrän alla arbetsgivare har öppnat plånboken rejält.

Såväl lärare som elever förtjänar en bättre arbetsmiljö i skolan! Vi vuxna i skolan har ett stort ansvar för att skapa en optimal inlärningssituation för eleverna, men vi måste mötas av förståelse för vårt yrkes särart och ges möjligheter att fritt kunna utöva det.

Min vision är att skolan är ska vara en institution för såväl bildning som utbildning. Här ska eleverna ge och få respekt från engagerade och legitimerade lärare som har goda villkor att utföra sitt uppdrag.

Det finns en förutsättning som måste ändras radikalt, och på den punkten håller 81 % av Sveriges befolkning med Lärarnas Riksförbund. Beskedet är, oavsett partisympati, att staten måste ta ett ansvar för skolans finansiering.  Det entydiga beskedet ger även Lärarnas Riksförbunds kongress! Ett nytt, modernt huvudmannaskap med statlig finansiering och tydliga, statliga regleringar är den enda vägen att gå för att skapa en likvärdig skola!

Jag tar nu över stafettpinnen från Bo Jansson som ledare för Lärarnas Riksförbund. Det återstår ett antal etapper innan vi är nöjda, och de fyra år vi har fram till nästa ordinarie kongress kommer inte att räcka till för att åstadkomma allt vad vi vill. Men det är ett starkt Lärarnas Riksförbund som lämnade kongressen. Vi kommer att använda vår styrka till att åstadkomma förändringar, och till att bli ännu starkare!

Det sägs att världens finaste yrke är att vara lärare. Då måste jag ha fått världens finaste uppdrag, att vara ordförande för Lärarnas Riksförbund!

Blomstertid och betygstid

Nu funderar säkert hundratals lärare och mångdubbelt fler elever och föräldrar på betygen. Det är en hektisk period för landets lärare.

I detta läge gör Skolverket en ändrad tolkning av betygssystemet som ska användas redan nu i vår. Så kan man inte behandla lärarkåren!

Bedömningsarbete pågår fortlöpande och att bara veckorna innan betygen ska delas ut komma med direktiv om ändrad tolkning tynger bara en hårt pressad lärarkår och skapar osäkerhet och förvirring för lärare, elever och föräldrar.

Nu blåser dessutom Alliansen till ny betygsstrid och hotar med att genom ett utskottsinitiativ kräva att betyg sätts redan i årskurs fyra trots att partierna efter mycket ställningskrig till slut enades om en begränsad försöksverksamhet med tidigare betyg. Det är inte seriöst! Viktiga beslut om skolan bör fattas i samförstånd efter att saken utretts ordentligt.

Gymnasieminister Hadzialic har genom en utredning öppnat för att betygen i gymnasieskolan kan komma att förändras. Förslaget är återinförda ämnesbetyg – det vill säga att kunskaperna när ämnet avslutas avgör – i stället för att utdelas på varje kurs. En utredning som Lärarnas Riksförbund välkomnar.

Återinförda ämnesbetyg är det många som ser fram emot eftersom vi vet att mycket kan hända under gymnasietiden, både händelser som tillfälligt kan påverka studieresultaten och med elevernas utveckling och mognad. Det är därför bra att frågan nu utreds.

Som alla förändringar i skolan behöver det finnas ett gediget kunskapsunderlag för att till sist hitta en ordning som ligger fast och som inte låter sig påverkas av tillfälliga opinionsvindar eller skiftande politiska majoriteter.

Lärarnas Riksförbund ställer krav på landets politiker: gör om, gör rätt men utred först ordentligt och se framförallt till att bli överens så att lärare, elever och föräldrar vet vad som gäller!

Åsa Fahlén, Ordförande Lärarnas Riksförbund

Det krävs handling och attitydförändring

Debatten om skolans arbetsmiljö har varit i fokus den senaste tiden. Media uppmärksammar att lärare hotas med anmälningar om de inte gör som föräldrar vill och att lärare utsätts för hot och våld från elever och föräldrar på ett annat sätt än tidigare. Skolledningar står inte alltid bakom lärare när det blir en konflikt på skolan och man stänger alltför lätt av lärare – innan det utretts vad konflikten handlar om.

I den senaste undersökningen, som presenterats av TV4 Nyheterna i veckan och där över 5000 lärare deltagit, uppger nästan varannan lärare att de utsatts för hot eller våld på sin skola och var fjärde lärare säger att våldet har ökat under de senaste tre åren. Dessutom sjukskriver sig fler lärare sedan de utsatts för våld, enligt Arbetsmiljöverket.

Oacceptabelt
Lärarnas Riksförbunds anser naturligtvis att förekomsten av hot och våld mot lärare från elever och föräldrar är oacceptabel, men resultaten förvånar mig tyvärr inte. Jag tror att det har blivit vanligare på grund av en attitydförändring i takt med att skolan ”marknadifierats”. I skolans värld verkar det numera som att ”kunden” alltid har rätt.

Vi måste få se handling och vi behöver en attitydförändring. Skolan är en del av samhället och förekomsten av hot och våld i skolan måste också ses som en del av ett större sammanhang. Frågor som bör ställas är: Hur ser samhället egentligen på skolans roll och lärarnas uppdrag? Vilka attityder till utbildning och studier förmedlas till eleverna?

Lärare behöver starkt stöd från skolledning och föräldrar. Vi måste känna att hela samhället förstår vårt uppdrag och står bakom oss.

Vi behöver också få en förståelse för att regler och gränser för att få studiero och ordning inte står i motsättning till omsorg och ett frimodigt klimat i skolan. Det är snarare en förutsättning för det.

Tid för vare elev
Att vara en gränssättande lärare måste förenas med en respekt- och kärleksfull hållning till eleverna. Grunden i läraryrket är att kunna bygga relationer för att därifrån kunna ge varje elev den bästa undervisningen.

Jag är orolig för att om dagens utveckling fortsätter, så får vi allt fler lärare som inte vågar agera och gripa in av rädsla för att bli anmälda av elever och föräldrar. Om vi får rädda lärare försvagas hela vårt samhälle.

Bo Jansson, ordförande i Lärarnas Riksförbund

 

Frågan har  uppmärksammat i media den senaste tiden. Här är några länkar:

”Hot och anmälningar ökar – lärare skräms till tystnad”, Dagens Nyheter

”En elev tog stryptag på mig”, TV4 Nyhetsmorgon

”Varannan lärare utsatt för våld eller hot”, Svenska Dagbladet/TT

”Våldet mot lärare måste få ett slut”, Göteborgs-Posten

”Föräldrarna måste lära sina barn om disciplin”, Expressen

 

 

 

 

 

Vi ska använda de verktyg som finns för att fördjupa elevernas kunskapsbildning

Ja, då kom den då, den ”Nationella strategin för digitaliseringen av skolväsendet”. Det har pratats om den ett tag och Skolverket har sedan de fick uppdraget i höstas haft bråda dagar med att läsa in sig och samla på sig information från många håll.

Det är mycket viktigt att vi har ett fokus på den nationella likvärdigheten i en ny IT-strategi. Även om relationerna lärare elever alltid kommer var grunden i lärande och undervisning så är IT ett oundgängligt verktyg, både i dag och ännu mer i framtiden.

Strategin består av två punkter:

* Alla barn och elever utvecklar en adekvat digital kompetens.

* Skolväsendet präglas av att digitaliseringens möjligheter tas tillvara så att de digitala verktygen och resurserna bidrar till att resultaten förbättras och verksamheten effektiviseras.

Efter dessa punkter följer förslag på vad som behöver göras för att detta ska uppnås och det handlar förstås om både infrastruktur i form av digitala verktyg till alla elever och kompetensutveckling för lärare och rektorer.

Det är med dubbla känslor jag tar till mig IT-strategin. Å ena sidan är det känsla av ”Äntligen” eftersom vi har velat detta och drivit frågan då det blir tydligare och tydligare att vi inte har en likvärdig skola och att staten måste ta ett större ansvar när det gäller skolan.

Å andra sidan är det en känsla av lite besvikelse över att vi behöver en strategi för just IT i skolan. En sorg över att vi inte kommit längre, vi i Sverige, som är ledande inom så mycket inom IT.

Och även om den nya IT-strategin är mycket bra så gäller det att den nu ska kunna förverkligas. En bra ny strategi måste också finansieras och här måste staten ta ett samlat ansvar,

Nu är den i alla fall här och nu ska vi visa att den om några år inte behövs längre, att det inte finns någon mening att skilja på en analog och en digital värld, att vi ska och kan använda de verktyg som finns för att fördjupa elevernas kunskapsbildning, vilka de än må vara.

För det är ju det detta handlar om och allt i skolan handlar om: att eleverna ska komma ut med så mycket kunskaper som möjligt och att vi lärare ska kunna se till att eleverna gör det utan att själva jobba ihjäl oss på köpet.

Vi ska bli så digitalt kompetenta vi lärare att vi vet när vi ska och när vi inte ska använda de digitala verktygen för att fördjupa kunskapsbildningen och vi själva ska känna oss säkra på de system som vi ska använda så att de underlättar och effektiviserar vår arbetsdag.

Bo Jansson