Fortsatt uppvärdering av lön och arbetsvillkor

Ska arbetsgivare klara sig i kampen om tillgång på legitimerade och yrkesskickliga lärare på kort och lång sikt, räcker det inte med en nödvändig, fortsatt, uppvärdering av lärarlöner. Arbetsmiljön och arbetsbelastningen måste också hanteras bättre.

Därför är det viktigt att vi nu fått avtalen på plats med Almega Tjänsteföretagen och KFS. De ger förutsättningarna för att fortsätta arbetet med att uppvärdera lärarnas samt studie- och yrkesvägledarnas löner och arbetsvillkor.

Ni kan läsa mer om vad avtalen innebär och innehåller här för Almega och här för KFS.

”Friskoleavtalet” som tecknas med Almega Tjänsteföretagen är det till omfånget största läraravtalet på den privata sektorn. Almega är knutet till Svenskt Näringsliv och organiserar ett antal arbetsgivarförbund inom tjänstesektorn. Almega Tjänsteföretagen är ett av dessa arbetsgivarförbund och tecknar i sin tur ett stort antal olika branschavtal. Avtalet för fristående skolor och förskolor tecknas av Lärarförbundets och Lärarnas Riksförbunds Samverkansråd.

KFS organiserar ”kommunnära” arbetsgivare som driver verksamhet i bolagsform. Ett av branschavtalen med KFS tecknas av Lärarförbundets och Lärarnas Riksförbunds Samverkansråd, Utbildningsavtalet. Inom detta område finns ett femtiotal företag som driver fristående skolor.

Den stora utmaningen för arbetsgivarna är att klara konkurrensen och säkra lärarförsörjningen. Då räcker det inte att bara höja lönerna i framtiden. Man måste locka människor till läraryrket och skapa arbetsförhållanden som minskar på stressen och ger förutsättningar för ett hälsosamt arbetsliv. Vi behöver mer tid för varje elev och möjlighet att utveckla kvalitén i undervisningen.

Jag vill också uppmärksamma att vi i Almegaavtalet har enats om partsgemensamma utbildningar och stödmaterial. Utbildningar vad avser avtalets innehåll, den gemensamma synen på lönebildning samt hälsofrämjande arbete kommer anordnas. Därtill ska även ett gemensamt stödmaterial tas fram som ska kunna användas för löneprocesserna, inför och under lönerevisionerna. Och i avtalet med KFS har vi kommit överens om att under 2018 inbjuda KFS medlemsskolor till seminarier kring lärares arbetstid och arbetsbelastning.

Detta kommer bli viktiga instrument för oss för att kunna hålla trycket uppe i det lokala arbetet.

Åsa Fahlén

Lärare behöver förutsättningar för sitt viktiga uppdrag

Snart är det dags för Nobeldagen då nobelprisen delas ut. Och varje år diskuteras och kritiseras det faktum att det är så få kvinnliga pristagare. Finns det inga kvinnor som kan belönas eller släpps de inte fram? Eller handlar det om vem som nominerar?

Det här är sega strukturer i samhället som på något sätt gör att vi inte kan se och som gör att det finns outnyttjad kapacitet som inte erkänns. Det finns outnyttjade resurser när inte kvinnor blir sedda.: Det är massor med hjärnkapacitet med idéer och perspektiv som kanske inte kommer fram.

Det är bland annat därför jag engagerat mig i samtalet om #MeToo, kampanjen mot sexuella trakasserier och övergrepp. Där handlar det också om de sega strukturerna i samhället. De som vi inte riktigt vill se, fastän de begränsar både män och kvinnor. De begränsar oss alla. I skolan har vi ett tydligt uppdrag att motverka könsstereotypa normer och beteendemönster. Vi ska främja jämställdhet och jämlikhet och även ge individen förutsättningar att förverkliga sin fulla potential. Det handlar om det som betecknas som värdegrundsfrågor.

Jag vet att det finns de som menar att vi i Lärarnas Riksförbund egentligen inte ska ägna oss åt dessa frågor. Att vi ska fokusera på traditionella fackliga frågor som exempelvis arbetsmiljön.: Men då vill jag hävda att detta i allra högsta grad handlar om arbetsmiljön, både för lärare och för elever! Vi lärare måste vara goda förebilder och även detta är i allra högsta grad en facklig fråga för en profession.Vi som lärare hamnar förstås också lätt i dessa strukturer och mönster. Men ska vi ha möjlighet att på allvar kunna utföra uppdraget som beskrivs i styrdokumenten så måste vi få en rimlig arbetssituation. Vi måste ha tid att se och möta våra elever. Vi behöver tid för att se vad är det för strukturer och sammanhang som eleverna befinner sig i? Vad händer i mitt klassrum? Vad händer utanför klassrummet när vi skiljs åt? Vilka är det som pratar, på vilket sätt bemöter man varandra?

För att vi lärare ska kunna ta oss an detta viktiga uppdrag måste vi ha rätt förutsättningar. Ska vi kunna göra vårt jobb så måste vi ha en rimlig arbetsbörda och arbetssituation. Även om det är mer ”mjuka frågor” om värdegrund och värderingar, så kokar allt ner till de hårda fackliga kärnfrågorna. Det handlar om att lärare måste ha goda, och för vårt yrke ändamålsenliga arbetsvillkor för att vi ska kunna ta oss an det som finns i styrdokumenten på ett professionellt sätt.

Våra styrdokument har riktigt bra formuleringar och intentionerna är goda. Vi har en god tanke med skolan i Sverige. Men möjligheten att lyckas med detta står och faller med att lärarna får möjligheter och goda villkor.

Tro inte för ett ögonblick att jag glömmer eller negligerar villkorsfrågorna bara för att jag uttalar mig om det som anses som mjuka frågor. Det är precis tvärt om: Vi ska lyfta de viktiga värderingsfrågorna och för att sedan kunna utföra det så måste vi ha goda villkor.

Och om inte :dagens unga får möjlighet att tillgodogöra sig kunskaper och växa till starka, fritänkande individer så kan vi missa nästa stora upptäckt och framtida nobelpristagare. Allt hänger samman.

Åsa Fahlén

Vi kan stoppa mobbningen i skolan

Det finns ingen lärare som tycker att mobbning är okej. Inga förälder vill att deras barn ska mobba eller bli mobbad. Ingen skolledare eller skolpolitiker önskar att det ska förekomma i deras skolor. Ändå fortsätter det.

Idag har vi kunnat höra andra upplagan av Ekots satsning #10miljoner. En satsning där Ekot möter svenskar och frågar er vad de ser för samhällsproblem och hur de kan lösas.
När jag hörde 17-årige Adrian tala om sina erfarenhet så knöt det sig i magen på mig.

Att mobbas i omklädningsrummet och behöva vara rädd för sina kamrater ska ingen elev behöva uppleva. Ändå är det situationer som inte är nya i skolans värld. Men det finns saker som vi kan göra.
Adrian efterlyser fler åtgärder mot mobbning. Det är alldeles rätt. I P1-Morgon kunde man också höra ett samtal om detta.

Det är främst fyra delar jag vill lyfta och som vi måste fokusera vårt arbete på:

1. Se och rapportera
Vi i skolan måste bli mycket bättre på att se, rapportera och anmäla när det sker mobbning.
Det gäller att ta situationerna på allvar och att de förmedlas till skolledningen, som har det övergripande ansvaret på varje skola. Här behöver vi mer fortbildning och ett starkare stöd från skolledningen. Det gäller att reagera på varje situation, på varje kränkning.

2. Mer tid för varje elev
För att det ska kunna bli reella förändringar så måste vi lärare få mer tid för varje elev. Tid för att skapa tillitsfulla relationer med eleverna. Då blir det dels lättare för läraren att upptäcka mobbning och dels lättare för eleverna att tala med läraren om vad som händer. Det måste finnas tid för att vi ska kunna se det som händer före, under och efter lektionerna. Det kräver ett rimligt antal undervisningstimmar, mer tid mellan lektioner och kanske även mindre klasser.

3. Annan personal
Vi behöver också förstärkning av annan personal. Både i form av annan kompetens, men också i att hjälpa till att se och kunna ingripa när det behövs. Vi lärare behöver hjälp av exempelvis lärarassistenter och/eller elevassistenter. Dessa kan vara behjälpliga på rasterna när elever rör sig ute, röra sig i korridorer, äta med eleverna i matsalen mm. Vi behöver mer annan personal som är närvarande bland eleverna när lärare arbetar med undervisningen. Att t.ex. vara ensam idrottslärare när 30 elever ska byta om i flera omklädningsrum ger inte förutsättningar för att ha koll på alla elever och situationer. Men vi behöver också en förstärkt elevhälsa med kompetens som psykologer och kuratorer som kan samarbeta med lärare.

4. Förebyggande arbete
Framförallt handlar det om ett kunna förebygga mobbning. Detta arbete får inte vara något som är upp till enskilda individers engagemang – det måste finnas ett gemensamt förebyggande arbete.
Enskilda lärare kan inte ensamma ta hela ansvaret också för elevernas psykiska hälsa. För detta behövs en organisation med tydliga, avgränsade arbetsuppgifter, engagerad skolledning, närvarande elevvårdspersonal, kunskap och ett nära samarbete med vårdnadshavare.

Det är viktigt att lärare får stöd och uppbackning av skolledning och huvudman när man ingriper för att stoppa bråk och mobbning. Vi behöver ett system som fungerar. Tillsammans kan vi klara att förebygga, motverka och begränsa det som ändå händer. Det gäller att involvera även eleverna i dessa processer. Involvera elevskyddsombuden i arbetet, eller som i Norrköpings kommun ha barn och elevombud. Elever och lärare vet väl vilka situationer och ställen som är särskilt utsatta. Det gäller att bygga bort dessa platser, och att satsa på att få strukturella förändringar.

Allt detta måste arbetsgivaren organisera och då måste det finnas en skolledning som stöttar och ger utrymme för de processer som kan bygga en struktur och ett system för att mobbning ska kunna motverkas och förebyggas långvarigt.

Liksom i #MeeTo ska det stå klart för förövarna att detta inte är OK. Och i vissa fall måste man kanske också polisanmäla där det bedöms vara så allvarligt att det finns en brottsmisstanke.

Min erfarenhet är att vi lärare vill kunna hantera och förebygga dessa situationer och händelser. Vi lärare är – generellt sett – besjälade av att alla elever ska må bra i skolan och kunna följa undervisningen och tillägna sig kunskaper. Vi lärare kan och vill vara med och stoppa mobbningen i skolan!

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

Alla vinner på en bra arbetsmiljö – Skyddsombudens dag 2017

Vår arbetsmiljö är en väsentlig del av vår vardag. Arbetsmiljön behöver hanteras och ständigt aktivt analyseras för att ge förutsättningar för ett långt och hållbart arbetsliv. I Sverige har våra skyddsombud en mycket viktig roll för att säkerställa detta.

Idag, den 25 oktober, är det Skyddsombudens dag. Därför vill Lärarnas Riksförbund uppmärksamma alla fantastiska skyddsombud. De gör ett grymt jobb med att ständigt bevaka, förbättra och utveckla arbetsmiljön på våra arbetsplatser.

Att vara vald till skyddsombud innebär att man fått ett viktigt förtroende. Ett skyddsombud företräder sina kollegor i arbetsmiljöfrågor och verkar för att arbetsgivaren uppfyller sitt ansvar enligt arbetsmiljölagstiftningen. Skyddsombudet är arbetstagarnas röst i alla frågor som rör arbetsmiljö, såväl den fysiska som den psykosociala. Det är ett komplext uppdrag som innebär att man ska skydda sina kollegors individuella och kollektiva rättigheter enligt arbetsmiljölagstiftningen. Det kräver, förutom kunskap i arbetsmiljölagstiftningen, förmåga att förhandla och samverka, skicklighet i bemötande och stor empati. Att vara skyddsombud är ett hedersuppdrag och vi som förbund jobbar aktivt för att stödja, uppmärksamma och utbilda våra ombud.

Svensk skola står inför stora utmaningar framöver, inte minst när det gäller den stora lärarbristen. Skolans arbetsmiljö och lärarnas uppdrag behöver tas på stort allvar. Den viktigaste nyckeln för att både kunna behålla de lärare som finns i skolan idag, locka tillbaka dem som valt att lämna yrket och vara ett attraktivt val för alla dem som står inför valet att välja sitt framtida yrke, är att förbättra villkoren för lärarna.

Lärarnas Riksförbund ser därför att vi behöver arbeta ännu mer konkret och målmedvetet i frågor som rör arbetsmiljön och arbetsförhållanden. Som fackliga företrädare talar vi inte bara om lön, utan också om arbetsbelastning. Vi talar om tid till för- och efterarbete, klasstorlekar, schemats utformning, antal elever att vägleda etc. Säkrar vi arbetsmiljön har vi skapat möjligheter att säkra kvaliteten i undervisningen och vägledningen. Det hänger ihop.

Idag vill jag särskilt vända mig till alla er skyddsombud som gör ett så viktigt jobb för svensk skola. Jag vill samtidigt också uppmana fler att engagera sig i arbetsmiljöfrågorna och förhoppningsvis också välja att åta sig rollen som skyddsombud. Det är ett viktigt, lärorikt och intressant uppdrag, där man är med och formar morgondagens skola.

Vår arbetsmiljö är vårt gemensamma ansvar och skyddsombuden har en särskilt viktig funktion i dessa frågor. Tack alla Sveriges skyddsombud för det fantastiskt viktiga arbete ni gör!

Åsa Fahlén

#MeToo i skolan

Plötsligt har protesterna mot en känd och numera ökänd Hollywood-mogul som begått sexuella övergrepp spridit sig till något som liknar en global folkrörelse mot de överträdelser och övergrepp som sker mot kvinnor varje dag – #MeToo.

Engagemanget är en positiv effekt av den digitala tidsåldern. Tankar, idéer och engagemang har numera inga landgränser. I Sverige har engagemanget vuxit långt utanför nätet och igår genomfördes manifestationer på ett dussintal platser landet runt.

Hittills har det varit en slagsida i diskussionen mot vad som hänt mediabranschen och olika kändisars kränkande beteende, men självklart måste en diskussion om dessa viktiga frågor föras i hela samhället och inte minst i skolan.
I helgen var jag därför ute i Expressen och lyfte att vi i skolan kan bidra till det samtal som nu påbörjats och pågår i hela vårt land, liksom i stora delar av världen.

Skolan kan inte lösa alla problem, men skolan är en viktig del av samhället. Det är den gemensamma bottenplatta där barn och unga måste samexistera och lära sig vilka förhållningssätt mot varandra och mot vuxna som är acceptabla och vilka som inte är det.

Dessutom är skolan en arbetsplats och sättet att förhålla sig till varandra är en del av det vi kallar för psykosocial arbetsmiljö, vilket i allra högsta grad är en facklig fråga.

Utan att tvivla ett ögonblick på att mycket redan görs och att många lärare ser detta som en helt självklar del av sin undervisning, vill jag ändå rikta en allmän uppmaning till lärare, studie- och yrkesvägledare och övrig skolpersonal att uppmärksamma frågan. Detta är ju en del av vårt kontinuerliga värdegrundsarbete.

För även om jag vet att många i skolan redan arbetar med dessa frågor så finns det andra som kan tveka om på vilket sätt man ska ta upp frågorna. Här har t ex Rädda Barnen tagit fram ett material som kanske kan vara användbart. Även BRIS har en del material.

Vi vet också att många av de kränkningar som drabbar elever sker utanför skolans direkta insyn. Ofta i de medier som ibland är allt annat än sociala.

I arbetet med frågor som berör sociala medier har Statens medieråd ett material som kanske kan komma till användning.

Det viktiga är att vi nu passar på att fortsätta tala om detta som på något sätt varit osynligt, men ändå så oerhört närvarande och konkret för både kvinnor och män, flickor och pojkar. Låt oss hoppas att detta pågående samtal kan leda till en verklig och långsiktig förändring av hur vi agerar med och mot varandra. Att vi kan bryta med destruktiva könsrollsmönster och att vi aldrig mer ska blunda för sexuella övergrepp och sexuella trakasserier.

Vi måste alla bli bättre på att prata om och uppmärksamma detta. Vi lärare och studie- och yrkesvägledare är och kommer att fortsätta vara aktiva i det arbetet!

Åsa Fahlén

Kvantitet istället för kvalitet håller inte

Utbildningsdirektören i Uppsala har fått uppdraget av politikerna att genomföra en lärarlönesatsning. Men den ska ske inom de, sedan tidigare, givna ekonomiska ramarna och inga nya pengar satsas. Redan här inser man att något har gått fel. Mycket riktigt jäser det i lärarleden i kommunen när löneöversynen nu pågår.

I lönekriterierna anges att om man ska få ta del av löneöversynen måste man ta fler undervisningstimmar, och det utan att förutsättningarna ändras. Det betyder att kommunen, för att finansiera den beslutade lönesatsningen, satsar på mer korvstoppning utan tid till planering och eftertanke. Lärare ska springa som skållade råttor mellan löpande band-lektioner.

Lärarnas Riksförbund i Uppsala har valt att driva frågan som ett arbetsmiljöärende. Eftersom lärarna redan har hög arbetsbelastning kommer detta att förvärra situationen. Parterna har nu skiljts i oenighet och Lärarnas Riksförbund överväger att anmäla förvaltningen till Arbetsmiljöverket. Vårt krav att lärares arbete först ska balanseras mot resurserna kommer troligen att medföra att de pengar som skulle gå till den kommunala satsningen inte kommer att frigöras – alltså kommer Uppsala kommun inte kunna visa att man satsat särskilt på lärarna under 2018. Att göra detta under ett valår är dumdristigt.

Kvantitet som effektivitetsmål istället för kvalitet straffar sig. Se bara på gamla Sovjetunionen…

Egentligen borde landets alla ansvariga skolpolitiker vara medvetna om att ett av svensk skolas problem är bristande förutsättningarna för lärarna att göra ett bra jobb. Det drabbar kvaliteten. Det är därför vi länge rasat i PISA-mätningarna. Det är därför som vi lärare i Lärarnas Riksförbund har påtalat att vi behöver tid till planering, efterarbete och fortbildning, för det ökar kvaliteten. Alltså mindre av fabrikstänkande och löpande band.

Tidigare hade lärartjänster, förutom en fastställd undervisningsskyldighet, också tid till för- och efterarbete. Det fanns även avsatt tid för kompetensutveckling. Det fungerade. Läraryrket är ett kreativt yrke, men den ökade undervisningstiden och dokumentationen tar bort kreativiteten på bekostnad av kvalitén

När nu utbildningsförvaltningen i Uppsala kommun inför lönekriterier som innebär att bara de lärare som kan åta sig mer undervisning ska ha högre lön så öppnas en Pandoras ask.
För när enkäter visar en ökande arbetsbörda och arbetsgivarna ser att sjukskrivningarna blir fler, är det då verkligen mer effektivt?!

Vägen framåt för Uppsala, och för Sverige, kan inte vara att låta kvantitet på papperet vara målet. Istället är det kvalitet i verkligheten man borde sträva efter!

Åsa Fahlén

Världen behöver lärare

Idag firas Världslärardagen, ”World Teachers’ Day 5 October”, runtom i världen. En dag för att uppmärksamma läraryrket och lyfta lärares betydelse och utsatthet i världen, vikten av fackligt engagemang, vikten av skola, utbildning och lärare. Och att vi är en del av världen.

Dagen utropades av UNESCO 1994 för att fira att lärarnas roll stärktes. Detta skedde på en mellanstatlig konferens som ägde rum 1966 och då antog UNESCO såväl som ILO ”Recommendation concerning the Status of Teachers”.

På Världslärardagen är det att slå in öppna dörrar att påpeka det självklara att världen behöver engagerade lärare. Men vi lärare är särskilt viktiga nu i en vilsen tid. En tid som mer än på länge behöver fokus på ledarskap, kunskap och på hållbara värden. Vi lärare ska också värna de mänskliga rättigheterna och genom vår kunskapsförmedling kan vi ge det uppväxande släktet bättre förutsättningar för att möta framtiden.

Idag är det viktigt att vi lärare också som medlemmar i facket visar solidaritet med våra kollegor runtom i världen. Att uppmärksamma att lärares rättigheter inte är självklara. Våra kollegor kan vara förbjudna att organisera sig fackligt som i Ecuador, eller de kan bli fråntagna sina lärarlegitimationer som i Turkiet. De kan också förföljas, fängslas och mördas som i Mexico och Iran.

Tillgång till skola och utbildning är en grundläggande rättighet. Ett av de globala hållbarhetsmålen är att säkerställa en inkluderande och jämlik utbildning av god kvalitet och främja livslångt lärande för alla.
Det är inte bara lärare som riskerar livet genom att ta sig till skolan och befinna sig i skolan. Alltför många barn runt om i världen har en osäker skolväg. Skolor, särskilt med flickor, är terrormål för krafter som inte står upp för alla människors lika värde och som vill stoppa kunskap och bildning att sprida sig.

Vi behöver ser till att fler elever får tillgång till en trygg skolgång och får uppleva den inspiration en riktigt bra lärare kan ge. Det berikar inte bara individen utan hela samhället, oss alla. Skolan som institution är till för eleverna. Det är elevernas kunskapsutveckling och trygghet som måste stå i centrum. Det är med eleverna och deras rättigheter vi lärare ska känna lojalitet och det är samhällets uppgift att se till att lärarna kan sköta sitt uppdrag. En bra skola är en grundbult i ett stabilt och demokratiskt samhälle.

De rättigheter vi kämpat oss till i Sverige är inte självklara ute i världen. Men jag ser också att det finns tecken även i vårt land att våra rättigheter begränsas där exempelvis lärares rätt att tala med media inskränks av okunniga arbetsgivare som hotar med repressalier. Detta trots att lagstiftaren försöker stärka meddelarfriheten.

I våra egna undersökningar där medlemmar i både den privata och offentliga sektorn besvarat frågor om deras inställning till att offentligt kritisera den skola de arbetar på så menade majoriteten av lärarna att de skulle utsättas för påföljder. Nästan 70 procent av de friskoleanställda och 53 procent av de kommunala lärarna skulle inte våga uttala sig offentligt i media om de var missnöjda med sin arbetsgivare eller skola. Det är förskräckande siffror.

Men vi får aldrig låta lärare tystas. Den dagen vi tystnar så försvagas också demokratins grund. I Sverige och i världen.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

Tjänstepensionen – pigg hundraåring

Jag minns att pensionsfrågor knappast var något som kändes aktuellt när jag började arbeta som lärare. Lyckligtvis valde jag en arbetsplats som hade kollektivavtal. Och jag valde tidigt att vara med i facket.

När jag började närma mig de 50 började jag också intressera mig för bakgrunden till tjänstepensionen. Den blir nämligen allt viktigare för den framtida pensionen. Ju högre lön man får, desto större del av den sammanlagda pensionen kommer att bestå av tjänstepension.

De allra flesta av Lärarnas Riksförbunds medlemmar arbetar på arbetsplatser och företag som har kollektivavtal och betalar in tjänstepension. Om du har kollektivavtal på jobbet ingår alltid tjänstepension. I andra fall kan din arbetsgivare ha ordnat med det på annat sätt.

Idag den 27 september är det Tjänstepensionens dag och det är faktiskt värt att uppmärksamma lite extra. I år är det nämligen hundra år sedan det som sedan blev dagens individuella tjänstepension kom till. 1917 bildades Sveriges Privatanställdas Pensionskassa (SPP).

Författaren och historikern Gunnar Wetterberg berättar i den nyutkomna boken ”Medelklassens guldägg: från SPP till Alecta 1917-2017”  att det var tjänstemännen på Uddeholms och Munkfors Bruk som i början av det förra seklet grundade den första gemensamma pensionskassan. De ville skapa en bättre framtid med en trygg ålderdom.

”En bärande idé var att pensionen inte skulle vara en nådegåva som tack för lång och trogen tjänst, utan en naturlig del av de anställdas ersättning.”

Wetterberg skrev också i en krönika Expressen tidigare i år att:
”Tjänstepensionerna håller på att bli allt viktigare för allt fler människor. När det allmänna pensionssystemet hämmas av taket och av att bromsen slår till när vi inte arbetar tillräckligt länge, då fyller tjänstepensionerna ut allt mer. Att höja de allmänna pensionerna innebär att skatter och socialavgifter ökar, med negativa konsekvenser för arbetsutbudet. De negativa effekterna blir mindre när parterna utnyttjar en del av löneutrymmet till att stärka tjänstepensionerna.

Därför är det klok facklig politik att slå vakt om och stärka pensionssystemen – och ett gott skäl för dem som arbetar att hålla sig till arbetsplatser med kollektivavtal.”

På sidan ”Tjänstepensionen dag” ger man sju tips för en högre pension.

Det första rådet är att man ska jobba på en schysst arbetsplats som har kollektivavtal och sätter av till din tjänstepension.

Det skriver jag verkligen under på. Kollektivavtalet är en viktig del av den svenska modellen. Det är resultatet av de förhandlingar som sker mellan fack och arbetsgivarorganisationer och innehåller överenskommelser om bland annat lön, arbetstid, semester – och tjänstepension.

Oftast är det mycket komplexa frågor som är svåra att själv sätta sig in i. Om du själv ska förhandla fram samma bra förmåner som finns i de flesta kollektivavtal måste du inte bara vara otroligt insatt i många frågor, du måste också vara expert på att förhandla.

Så skänk en tanke till ditt kollektivavtal idag på Tjänstepensionens dag. Det gör jag.

 

 

 

Lärare behöver ett större professionellt utrymme

Vi lärare ska förhålla oss till lagar, läroplaner, kursplaner och övriga styrdokument. Vi ska se till att varje lektion leder fram mot målet, för alla elever. För detta krävs det planering och anpassning till gruppen och eleverna.

Beslutsfattare har ofta väldigt svårt att förstå betydelsen av att ha tid att planera och följa upp undervisningen. Man förstår inte att det är det som ger kvalitén, att läraren kan möta varje elev där just den är och fundera på vad som kan göras för att alla ska hänga med och få ut så mycket som möjligt av lektionerna.

Möjligtvis talar arbetsgivarna om att lärare ska planera tillsammans, men det är ofta med ett rent effektivitetssyfte. Aldrig om att lärare, både enskilt och i grupp, behöver tid för eftertanke och planering av undervisningen. Det finns ett utbrett ointresse av just den fråga som intresserar oss lärare allra mest!

En rektor sa till mig att jag skulle kunna stå i klassrummet hela dagen med motiveringen: ”Det fixar du, du som är så bra…” Med detta synsätt är man knappt bättre än en ordningsvakt och i bästa fall enkel underhållare.

Jag skulle vilja att SKL och andra huvudmän någon gång visar att man ser sina lärare som en professionell tillgång, som experter, och vid våra möten frågar mig: ”Vad skulle ni behöva för att vi som skolanordnare ska kunna leverera och våra elever nå större framgång? Vad skulle behövas för att vi ska kunna öka likvärdigheten och höja resultaten?”

Att man helt enkelt frågar lärarna och även lyssnar. Istället för att bara tänka på hur man ska få lärare att undervisa fler timmar. Då når man aldrig pudelns kärna. Man förstår helt enkelt inte fullt ut vad det är att vara lärare.
Lärare som vill fokusera på undervisningen och på att möta de växande elevkullarna, får nu ägna sig åt ändlös dokumentation och mängder av möten och andra arbetsuppgifter som inte direkt har med elevernas kunskapsutveckling att göra.

För att klara den stora anstormningen av nya elever så måste vi lärare få ägna oss åt det som vi är till för: Att undervisa! Därför måste lärarjobbet renodlas. Därför måste vi få tid för vår undervisning. Vi behöver ett större professionellt utrymme.

Politikerna ska sätta upp målen för verksamheten och besluta om budgetramar (som måste vara större), men man ska också ge oss lärare en större frihet och ett professionellt ansvar. Det är avgörande för att skolan ska klara sitt uppdrag i hela landet.

Vi kan vårt yrke, vi vet vad som behövs, vi är engagerade och vill att eleverna ska lära sig massor och känna sig trygga. Vi lärare gör hjälteinsatser varje dag i det lilla, som i ett senare skede kan visa sig bli oerhört stort. Det betyder att vi behöver tillräcklig tid för att kunna se varje elev, alltså att få tid att förbereda och planera undervisningen för varje elev på bästa möjliga sätt.

Åsa Fahlén

Dags att välja skola

Skolavslutningen närmar sig och kanske ska du eller någon av dina elever byta skola till hösten. Vilken skola man än byter till, behöver vi i grunden kunna känna oss trygga med att det på alla skolor ges en god och likvärdig undervisning.

Utföraren av skolverksamheten kan vara kommuner, föreningar, företag i olika former, enskilda personer eller rent av staten. Alla skolor i Sverige är dock offentligt finansierade och huvudsyftet med att starta en skola måste vara att ge en god och likvärdig undervisning. Utgångspunkten och drivkraften får inte vara att kunna utöva sin religion eller att kunna ta ut stor vinst.

Utbildning behövs för att ge alla människor möjlighet att nå kunskap och förutsättningar för att kunna skapa sig ett gott liv och kunna göra sina egna val genom livet. Skolan och välfärden kan inte vara som annan produktion i samhället. Det är inte nödvändigt att ha en ny bil eller en ny mobiltelefon, men det är nödvändigt att förmedla och sprida kunskap till nya generationer. Vi har alltså kommit dithän att skola inte är bara är något för de som har kunskaper, är priviligierade och resursstarka. Vi har tillsammans beslutat att alla ska ha tillgång till en god utbildning, liksom en god sjukvård och omsorg. Eller håller detta på att förändras?

Jag delar den hållning som journalisten och författaren Göran Rosenberg intagit. Han har pläderat för ”föreställningen att vi måste fostra våra barn och vårda våra sjuka och ta hand om våra gamla oavsett om det lönar sig eller inte – eftersom det som ytterst driver oss att göra det är en förpliktelse och inte en lönsamhetskalkyl.”

Jag är för att vi ska ha privatägda friskolor, men dessa ska inte pådyvla eleverna en särskild åsikt eller en religion som gör det svårt för elever som inte ansluter sig till det som förs ut. Undervisningen måste vara utformad så att den skulle kunna ske i vilket klassrum som helst och alla elever ska kunna gå i vilken skola som helst. Det är undervisningen och läraren som är det viktiga, inte vilken religion du tillhör.

Vi vill och behöver komma bort från segregationen som finns i Sverige. I klassrummet behöver elever möta klasskamrater med olika bakgrund. Olikheterna berikar för att kunna diskutera och vrida och vända på frågor, med stöd av en lärare, för att kunna tillägna sig kunskapen på bästa sätt. Detta ska ske i vilket klassrum, och med vilka elever, som helst.

Innan vi fortsätter debatten om exempelvis vinstintresset eller religion som grund för skolan måste vi kanske vara överens om vad det är vi ska ha skolan till? För mig är det glasklart att jag väljer en god och likvärdig undervisning för alla elever. Det utgör grunden för våra ställningstaganden inom Lärarnas Riksförbund.

Nu väntar snart en välförtjänt sommarledighet och avkoppling för alla lärare och studie- och yrkesvägledare och vilken skola du än är på när höstterminen börjar så ses vi i alla fall här i Skolvärlden.

Ha en riktigt skön sommar!

Åsa Fahlén