Bästa möjliga för Sveriges lärare och SYV

Som ordförande för Lärarnas Riksförbund har jag ett tydligt uppdrag att arbeta för våra medlemmars bästa. Det uppdraget och mandatet fick jag på kongressen i maj och det är ett uppdrag jag tar på största allvar. Att representera nära 90 000 medlemmar är ett mycket hedersamt uppdrag.

Jag har jobbat fackligt nästan hela mitt lärarliv. På min skola är de flesta med i LR, men det finns också några som tillhör andra fackförbund. Vi har på skolan alltid samarbetat facken emellan. Målet har varit att våra medlemmar ska få så bra arbetsvillkor som möjligt. Ofta har vi faktiskt också haft ett bra samarbete med skolledningen. Givetvis har man olika roller och yrken, och dessa måste man respektera, men vår skolas bästa har varit det allt överskuggande.

På samma sätt tycker jag att det är viktigt att vi fortsätter och förbättrar det samarbete som behövs på central nivå, representanter för fackliga organisationer emellan. Samarbete är en väg för att nå våra mål om goda löner och arbetsvillkor för Sveriges lärare och studie- och yrkesvägledare.

Det har ett stort värde att goda exempel på samarbete sprids och visas från central- och lokal nivå. Det är inte okej att det från något ombud, från någon organisation, förs någon form av osjyst kampanj eller pratas illa om något annat förbund. Det ogillar jag djupt! Det riskerar att göra det sämre för Sveriges lärare och studie- och yrkesvägledare – vilket är på tvärs mot vårt mandat som förtroendevalda.

Visst konkurrerar vi om medlemmarna, men vi behöver bara stå upp för vår politik! LR behöver inte ta till fula metoder, vi är trygga i vår politik. Att alla lärare och studie- och yrkesvägledare ska uppvärderas i samhället, både vad gäller status, lön och arbetsvillkor.

Jag brukar säga att det vi driver ”måste göra det bättre för Birgitta på Trollängsskolan”. Gör det inte det måste vi fråga oss om det är rätt fråga att driva. Vår utgångspunkt är alltid våra medlemmar ute på skolorna. Det är det som drivit mig fackligt, att få reella möjligheter att vara den skickliga och professionella läraren jag vet att jag kan vara. Och att jag blir värderad på rätt sätt av samhället för det. Det är detta vi ska uppnå för alla våra medlemmar!

Kan vi då hitta frågor där vi är överens med Lärarförbundet, och jobba tillsammans med dem, så tror jag det stärker oss. Och för att hitta dessa frågor måste vi prata med varandra. Jag och mina kollegor i LRs presidium, Svante och Sara, pratar med Lärarförbundets presidium för att hitta områden där vi kan stärka varandra. Detta är också ett sätt att påverka vilka frågor som drivs och på vilket sätt. Så mitt råd till alla fackliga förtroendemän runt om i landet – prata med era kollegor och bestäm er för frågor ni tjänar på att samarbeta kring och driva tillsammans.

Ska vi då gå ihop med Lärarförbundet?

Nej, det vi ska göra är att förbättra och utveckla vårt samarbete! Där i ligger vårt mandat, för då gör vi det bästa möjliga för Sveriges lärare och studie- och yrkesvägledare.

Åsa

Entusiasm räcker inte – förutsättningar krävs!

Från första stund tyckte jag det var roligt att vara lärare. 1997 var jag nyutbildad lärare och rivstartade med stor entusiasm. Nu är det åter terminsstart och du är kanske en av de som precis som jag har rivstartat på ett nytt jobb med stor entusiasm. Eller student som precis ska börja på utbildningen du längtat till. Eller är du kvar på din skola och med oförtrutet engagemang tar tag i läsåret för att få eleverna, nya och sådana du haft förut, att klara sina mål.

Trots entusiasmen och att jag tycker lärarjobbet är roligt fann jag som nyutbildad efter hand en del utmaningar och problem som behövde åtgärdas. Frågor som behövde hanteras och drivas tillsammans för att lyckas åstadkomma förändring. För mig har det alltid varit självklart att det är just genom att kämpa tillsammans, att vara medlem i facket, som vi kan åstadkomma förbättringar! Därför gick jag med i Lärarnas Riksförbund redan under studietiden och jag valde också att tidigt engagera mig i det fackliga arbetet på skolan eftersom mitt resonemang har varit att vill man få till stånd förbättringar är bästa sättet att påverka och engagera sig mer! Därför välkomnar jag dig som är ny medlem extra mycket! På medlemssidorna i detta nummer kan du läsa mer om fördelarna med att vara medlem och att engagera sig.

En del av utmaningen i yrket är att få tid till att upptäcka och skapa de bästa förutsättningarna, för varje elev. Många lärare förväntas använda IKT i skolan. IKT är inte ett självändamål, utan de digitala möjligheterna ska vara verktyg för pedagogiska idéer utifrån behov. Vi är för detta beroende av att arbetsgivaren banar väg förutsättningsmässigt, och att vi enskilt och tillsammans med kollegor kan fundera över på vilket sätt vi bäst åstadkommer de pedagogiska idéerna. Kanske är det genom digitala verktyg – kanske istället för, eller i kombination med, tidigare arbetssätt. Vi behöver hinna upptäcka, reflektera och testa. Digitala verktyg ska användas när det är pedagogiskt motiverat.

Med detta nummer av Skolvärlden får alla medlemmar en gåva i form av en bok, ”Vi får det att funka – om framgångsrika exempel på IT i skolan”. Den är skriven av några av dina kollegor runt om i landet. Dessa 14 lärare, alla medlemmar i Lärarnas Riksförbund och med lång erfarenhet av att jobba med digitala verktyg i skolan, berättar i ett kapitel var hur de får det att funka. Läs boken och låt dig inspireras och kanske upptäcka något nytt. Fundera över om, eller hur, du kan använda dig av dessa tankar för dina och dina elevers behov.

Dessa lärare har fått förutsättningar att jobba med digitala verktyg och gjort det framgångsrikt.

Goda förutsättningar behövs – för ett framgångsrikt arbete där entusiasm och kreativitet tas till vara och uppskattas!

 

Åsa Fahlén
Ordförande Lärarnas Riksförbund

Lärarlönelyftet fördelas – och förfelas?

Nyligen har Skolverket beslutat om hur de 3 miljarderna inom det statliga Lärarlönelyftet ska fördelas till kommuner och friskolor. Varje huvudman ska nu söka sin tilldelade ram och fördela pengarna till ett antal lärare utifrån de centralt fastställda kriterierna. Detta bör föregås av samtal med fackliga representanter.

Tyvärr visar det sig att vissa huvudmän vill begå samma misstag som många gjorde med karriärstegsreformen. Hittills har exempelvis Umeå, Eskilstuna och Kunskapsskolan sagt sig endast vilja ge lärarna tillfälliga lönepåslag. Det är att svika regeringens uttalade mål med satsningen! Skolverket har gjort en märklig tolkning av regeringens intentioner, i anvisningarna till huvudmännen, som uppenbarligen öppnar för att det är upp till huvudmännen att avgöra om lönepåslaget ska ges tillsvidare eller endast under viss tid. Det är fel!

Pengarna är avsedda att vara till permanenta lönepåslag enligt regeringens intentioner:

•    Ett primärt mål är att de lärare som kommer i fråga ska få en långsiktig lönehöjning utöver ordinarie lönerevision. Det framgår av den remisspromemoria som ligger till grund för Lärarlönelyftet.
•    Löneökningarna ska överstiga den ordinarie lönerevisionen. Det framgår tydligt av regeringens förordning om statsbidraget.
•    Lärarlönelyftet ska bidra till en långsiktig löneförhöjning till de lärare som kommer i fråga enligt regeringens budgetproposition för 2016.

Riksdagen och regeringen har dragit lärdom av hur det blev med karriärstegsreformen och därför väldigt tydligt markerat att lärarna ska få långsiktiga och permanenta lönepåslag. Dessutom handlar Lärarlönelyftet, till skillnad från karriärstegsreformen, inte om att personer kan söka specifika befattningar utan syftar till att premiera lärare för uppvisad skicklighet och utveckling i yrket. Denna kompetens är naturligtvis inte tidsbegränsad!

Det är min starka förhoppning att Lärarlönelyftet verkligen blir den viktiga åtgärd för att stärka läraryrkets attraktivitet som regeringen önskar. För att uppnå detta kan jag dock konstatera att staten, liksom är fallet med skolsystemet i stort, måste ta ett tydligt och kraftfullt helhetsgrepp kring styrning och finansiering. Det är en slutsats som Lärarnas Riksförbund dragit för länge sedan och envist hävdat, trots att det ofta blåst motvind i debatten. Nu kan vi dock konstatera att allt fler aktörer, inklusive nu senast Skolkommissionen, inser att just detta krävs.

Lärarnas Riksförbund vill på sikt se ett nytt modernt huvudmannaskap där staten finansierar och reglerar skolornas verksamhet och där lärare och studie- och yrkesvägledare ges den professionella makten och friutrymme över sitt yrke. Vissa huvudmäns misskötsel av Lärarlönelyftet är bara ett exempel på varför detta verkligen behövs!

Åsa Fahén, ordförande Lärarnas Riksförbund

Jag har fått världens finaste uppdrag!

Lärarnas Riksförbund har haft kongress. Under fyra, intensiva dagar har ombud från hela landet varit samlade för att bestämma förbundets framtida färdriktning.

För mig som nyvald ordförande var kongressen en omtumlande upplevelse. Nu är det jag som ska stå vid rodret och leda Lärarnas Riksförbund! Men Lärarnas Riksförbund är mer än dess ordförande. Det är 90 000 medlemmar som tillsammans verkar i skolan för att ge det uppväxande släktet utbildning och fostran som samhällsmedborgare – vad kan vara viktigare för en demokrati?!

Kongressen gav klart besked – vi lärare och studie- och yrkesvägledare är beredda, men förutsättningarna för att kunna göra ett bra jobb måste bli bättre!

Lärarbristen är mångomvittnad och alla frågar desperat efter hur bristen kan avhjälpas. Ingen ska behöva famla efter svar. För några år sedan ställde tidningen Skolvärlden frågan till personer som upphört att vara lärare och de gav ett tydligt och rungande besked. Lönerna måste upp och arbetsmiljön måste bli bättre! Det är också budskapet från Lärarnas Riksförbunds kongress!

Den löneuppvärdering som vi kan se en början på måste fortsätta och på vissa håll måste den även chockstarta! Det behövs ytterligare lönesteg för att kunna attrahera personer att välja läraryrket. Lärarnas Riksförbunds medlemmar blir inte nöjda förrän alla arbetsgivare har öppnat plånboken rejält.

Såväl lärare som elever förtjänar en bättre arbetsmiljö i skolan! Vi vuxna i skolan har ett stort ansvar för att skapa en optimal inlärningssituation för eleverna, men vi måste mötas av förståelse för vårt yrkes särart och ges möjligheter att fritt kunna utöva det.

Min vision är att skolan är ska vara en institution för såväl bildning som utbildning. Här ska eleverna ge och få respekt från engagerade och legitimerade lärare som har goda villkor att utföra sitt uppdrag.

Det finns en förutsättning som måste ändras radikalt, och på den punkten håller 81 % av Sveriges befolkning med Lärarnas Riksförbund. Beskedet är, oavsett partisympati, att staten måste ta ett ansvar för skolans finansiering.  Det entydiga beskedet ger även Lärarnas Riksförbunds kongress! Ett nytt, modernt huvudmannaskap med statlig finansiering och tydliga, statliga regleringar är den enda vägen att gå för att skapa en likvärdig skola!

Jag tar nu över stafettpinnen från Bo Jansson som ledare för Lärarnas Riksförbund. Det återstår ett antal etapper innan vi är nöjda, och de fyra år vi har fram till nästa ordinarie kongress kommer inte att räcka till för att åstadkomma allt vad vi vill. Men det är ett starkt Lärarnas Riksförbund som lämnade kongressen. Vi kommer att använda vår styrka till att åstadkomma förändringar, och till att bli ännu starkare!

Det sägs att världens finaste yrke är att vara lärare. Då måste jag ha fått världens finaste uppdrag, att vara ordförande för Lärarnas Riksförbund!

Blomstertid och betygstid

Nu funderar säkert hundratals lärare och mångdubbelt fler elever och föräldrar på betygen. Det är en hektisk period för landets lärare.

I detta läge gör Skolverket en ändrad tolkning av betygssystemet som ska användas redan nu i vår. Så kan man inte behandla lärarkåren!

Bedömningsarbete pågår fortlöpande och att bara veckorna innan betygen ska delas ut komma med direktiv om ändrad tolkning tynger bara en hårt pressad lärarkår och skapar osäkerhet och förvirring för lärare, elever och föräldrar.

Nu blåser dessutom Alliansen till ny betygsstrid och hotar med att genom ett utskottsinitiativ kräva att betyg sätts redan i årskurs fyra trots att partierna efter mycket ställningskrig till slut enades om en begränsad försöksverksamhet med tidigare betyg. Det är inte seriöst! Viktiga beslut om skolan bör fattas i samförstånd efter att saken utretts ordentligt.

Gymnasieminister Hadzialic har genom en utredning öppnat för att betygen i gymnasieskolan kan komma att förändras. Förslaget är återinförda ämnesbetyg – det vill säga att kunskaperna när ämnet avslutas avgör – i stället för att utdelas på varje kurs. En utredning som Lärarnas Riksförbund välkomnar.

Återinförda ämnesbetyg är det många som ser fram emot eftersom vi vet att mycket kan hända under gymnasietiden, både händelser som tillfälligt kan påverka studieresultaten och med elevernas utveckling och mognad. Det är därför bra att frågan nu utreds.

Som alla förändringar i skolan behöver det finnas ett gediget kunskapsunderlag för att till sist hitta en ordning som ligger fast och som inte låter sig påverkas av tillfälliga opinionsvindar eller skiftande politiska majoriteter.

Lärarnas Riksförbund ställer krav på landets politiker: gör om, gör rätt men utred först ordentligt och se framförallt till att bli överens så att lärare, elever och föräldrar vet vad som gäller!

Åsa Fahlén, Ordförande Lärarnas Riksförbund

Det krävs handling och attitydförändring

Debatten om skolans arbetsmiljö har varit i fokus den senaste tiden. Media uppmärksammar att lärare hotas med anmälningar om de inte gör som föräldrar vill och att lärare utsätts för hot och våld från elever och föräldrar på ett annat sätt än tidigare. Skolledningar står inte alltid bakom lärare när det blir en konflikt på skolan och man stänger alltför lätt av lärare – innan det utretts vad konflikten handlar om.

I den senaste undersökningen, som presenterats av TV4 Nyheterna i veckan och där över 5000 lärare deltagit, uppger nästan varannan lärare att de utsatts för hot eller våld på sin skola och var fjärde lärare säger att våldet har ökat under de senaste tre åren. Dessutom sjukskriver sig fler lärare sedan de utsatts för våld, enligt Arbetsmiljöverket.

Oacceptabelt
Lärarnas Riksförbunds anser naturligtvis att förekomsten av hot och våld mot lärare från elever och föräldrar är oacceptabel, men resultaten förvånar mig tyvärr inte. Jag tror att det har blivit vanligare på grund av en attitydförändring i takt med att skolan ”marknadifierats”. I skolans värld verkar det numera som att ”kunden” alltid har rätt.

Vi måste få se handling och vi behöver en attitydförändring. Skolan är en del av samhället och förekomsten av hot och våld i skolan måste också ses som en del av ett större sammanhang. Frågor som bör ställas är: Hur ser samhället egentligen på skolans roll och lärarnas uppdrag? Vilka attityder till utbildning och studier förmedlas till eleverna?

Lärare behöver starkt stöd från skolledning och föräldrar. Vi måste känna att hela samhället förstår vårt uppdrag och står bakom oss.

Vi behöver också få en förståelse för att regler och gränser för att få studiero och ordning inte står i motsättning till omsorg och ett frimodigt klimat i skolan. Det är snarare en förutsättning för det.

Tid för vare elev
Att vara en gränssättande lärare måste förenas med en respekt- och kärleksfull hållning till eleverna. Grunden i läraryrket är att kunna bygga relationer för att därifrån kunna ge varje elev den bästa undervisningen.

Jag är orolig för att om dagens utveckling fortsätter, så får vi allt fler lärare som inte vågar agera och gripa in av rädsla för att bli anmälda av elever och föräldrar. Om vi får rädda lärare försvagas hela vårt samhälle.

Bo Jansson, ordförande i Lärarnas Riksförbund

 

Frågan har  uppmärksammat i media den senaste tiden. Här är några länkar:

”Hot och anmälningar ökar – lärare skräms till tystnad”, Dagens Nyheter

”En elev tog stryptag på mig”, TV4 Nyhetsmorgon

”Varannan lärare utsatt för våld eller hot”, Svenska Dagbladet/TT

”Våldet mot lärare måste få ett slut”, Göteborgs-Posten

”Föräldrarna måste lära sina barn om disciplin”, Expressen

 

 

 

 

 

Vi ska använda de verktyg som finns för att fördjupa elevernas kunskapsbildning

Ja, då kom den då, den ”Nationella strategin för digitaliseringen av skolväsendet”. Det har pratats om den ett tag och Skolverket har sedan de fick uppdraget i höstas haft bråda dagar med att läsa in sig och samla på sig information från många håll.

Det är mycket viktigt att vi har ett fokus på den nationella likvärdigheten i en ny IT-strategi. Även om relationerna lärare elever alltid kommer var grunden i lärande och undervisning så är IT ett oundgängligt verktyg, både i dag och ännu mer i framtiden.

Strategin består av två punkter:

* Alla barn och elever utvecklar en adekvat digital kompetens.

* Skolväsendet präglas av att digitaliseringens möjligheter tas tillvara så att de digitala verktygen och resurserna bidrar till att resultaten förbättras och verksamheten effektiviseras.

Efter dessa punkter följer förslag på vad som behöver göras för att detta ska uppnås och det handlar förstås om både infrastruktur i form av digitala verktyg till alla elever och kompetensutveckling för lärare och rektorer.

Det är med dubbla känslor jag tar till mig IT-strategin. Å ena sidan är det känsla av ”Äntligen” eftersom vi har velat detta och drivit frågan då det blir tydligare och tydligare att vi inte har en likvärdig skola och att staten måste ta ett större ansvar när det gäller skolan.

Å andra sidan är det en känsla av lite besvikelse över att vi behöver en strategi för just IT i skolan. En sorg över att vi inte kommit längre, vi i Sverige, som är ledande inom så mycket inom IT.

Och även om den nya IT-strategin är mycket bra så gäller det att den nu ska kunna förverkligas. En bra ny strategi måste också finansieras och här måste staten ta ett samlat ansvar,

Nu är den i alla fall här och nu ska vi visa att den om några år inte behövs längre, att det inte finns någon mening att skilja på en analog och en digital värld, att vi ska och kan använda de verktyg som finns för att fördjupa elevernas kunskapsbildning, vilka de än må vara.

För det är ju det detta handlar om och allt i skolan handlar om: att eleverna ska komma ut med så mycket kunskaper som möjligt och att vi lärare ska kunna se till att eleverna gör det utan att själva jobba ihjäl oss på köpet.

Vi ska bli så digitalt kompetenta vi lärare att vi vet när vi ska och när vi inte ska använda de digitala verktygen för att fördjupa kunskapsbildningen och vi själva ska känna oss säkra på de system som vi ska använda så att de underlättar och effektiviserar vår arbetsdag.

Bo Jansson

Säkra kvalitén istället för att ändra terminerna

Så var det dags igen. En politiker och ett parti vill lyfta upp en perifer fråga som lösning på skolans problem, utan att fråga lärarna. Denna gång är det moderaterna som vill ha kortare sommarlov.

Idag skriver två lärare på Expressens debattsida om förslaget om kortare sommarlov med treterminssystem. Bland annat skriver de:

”Diskussionen måste utgå ifrån att vi som arbetar i skolan kan yrket bäst, vi behöver vara delaktiga i reformarbetet. Ingen annan yrkeskategori än lärarna är utsatt för politikers kontraproduktiva reformer. Det är minsann ingen “quick fix” som kan förändra svensk skola.”

Precis så är det. Politiker, lyssna på oss lärare!

Det som främst behövs är resurser för att säkra kvalitén i skolan istället för att ändra terminen. Den viktiga frågan är inte om vi ska ha två eller tre terminer i skolan. Det är att elever ska få den undervisningstid de har rätt till. Eleverna i den svenska skolan får för lite undervisningstid med sin lärare. Många elever når inte kunskapsmålen för att tiden helt enkelt inte räcker till.

Därför kräver vi i Lärarnas Riksförbund bland annat stadieindelad timplan i grundskolan och för gymnasiet att antalet poäng också ska motsvaras av samma antal garanterade undervisningstimmar. Inte som i dag när det är fritt fram att lägga ut betydligt färre timmar vilket i sin tur gör att eleverna får väldigt olika många timmar på en 100-poängskurs. En tredjedel av lärarna svarade i undersökningen ”Undervisningstiden i gymnasieskolan” att eleverna fick 80 timmar eller färre på en 100-poängskurs och variationen är stor.

Det är viktigt att inte tappa bort kravet på kvalitet för denna utökade undervisningstid för eleverna. Utökningen ställer krav på ännu fler legitimerade lärare – och i sin tur schyssta och attraktiva villkor för lärare.

Dessutom är det så att sommarlovet behövs både för att lärare och elever ska få tid till återhämtning och ledighet under den ljusa tiden av året. Ska det vara tre terminer ska det vara någonting som kommer från elever, föräldrar – och lärare.

Däremot vill vi i Lärarnas Riksförbund ha en tioårig grundskola och låta barnen börja i skolan när de är sex år. Då skulle man kunna vinna det som moderaterna är ute efter, nämligen ökad undervisningstid för eleverna.

Bo Jansson

Några viktiga forskarförslag för att stärka skolan

Den här veckan presenteras en rapport, ”Policyidéer för svensk skola”, av Studieförbundet Näringsliv och Samhälle där det finns en rad förslag som kan förbättra kunskapsresultat i svensk skola och göra den mer likvärdig.

Förslag som jag och Lärarnas Riksförbund till stor del stödjer. En del stödjer vi inte, men mer om det nedan.  Detta ger ändå grunden för en framåtsyftande diskussion och dialog utifrån forskning och beprövad erfarenhet.

Bakom rapporten står Jan-Eric Gustafsson, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet, Sverker Sörlin, professor i historiska studier av teknik, vetenskap och miljö vid KTH och Jonas Vlachos, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet.

De lyfter fram flera reformförslag och förändringar som kan göra skillnad. Efter att de gjort en samlad analys av kunskapsläget och debatten, menar professorerna att de områden ansvariga politiker behöver fokusera på är ”lärarprofessionens framtid, kunskapsuppföljningen, marknadiseringen och skolvalet samt myndighetsstrukturen”.

En nationell olycka
Professorerna konstaterar klokt att de gångna årtiondenas nedprioritering av lärarnas löner och arbetsvillkor samt minskad status är, som de formulerar det, ”en nationell olycka”.

Jag har länge hävdat att det är en avgörande investering som hela Sverige kommer att vinna på om vi låter lärarna fokusera på sitt huvuduppdrag. Vi måste förmå fler utbilda sig till lärare, få fler att stanna kvar i yrket och även skapa förutsättningar för att fler som lämnat kan och vill återvända till läraryrket.

Höja lärarlöner
För att stärkas statusen vill forskarna höja lärarlönerna och menar att de ska anpassas till andra högutbildade tjänstemannagruppers. Det är rätt tänkt.
Liksom andra högutbildade akademikergrupper gör är det rimligt att lärare ska kunna fördubbla sin lön under sin yrkeskarriär. Man ska exempelvis kunna gå in i yrket och få 30 00 kronor i månaden och ha 60 000 kronor i slutlön.

De tre professorerna konstaterar också klokt att både kommunaliseringen och friskolereformen medverkat till dagens problem, men de menar också att högskolepolitiken har bidragit.

Bra förslag
I rapporten listas närmare tjugo förslag på vad som bör göras. Jag kan skriva under på flera. Låt oss hoppas att politikerna också ser det nödvändiga i att:

Ge bättre forskningsanknytning i lärarutbildningen och utöka de praktiska inslagen i utbildningen. Dessutom behövs verkligen en satsning på verkligt långsiktig fortbildning och kompetens hos lärarna och med extra mycket fortbildning under år när elevkullarna minskar. Inför en nationell resultatuppföljning. Ersätt gymnasiets kursbetyg med ämnesbetyg.

Så länge som kommunerna ansvarar för skolan ska de ha ett bindande uppdrag att öka likvärdigheten. Och som forskarna skriver, ansvara för att skollagen efterlevs – vilket är ett kraftigt underkännande av dagens skolhuvudmän… Vidare kan det vara klokt att se över myndighetsstrukturen och ta fram regionala stödorganisationer som tidigare ”länsskolnämnder”.

Begränsa kraftigt möjligheten till vinstutdelning för privata utbildningsanordnare. Vinsterna ska tillbaka till den verksamheten som har genererat dem. Även etableringskraven för fristående utbildningsanordnare bör skärpas. Utveckla nya, icke-kommersiella modeller för skolval som tar tillvara kombinationer av geografisk närhet och mångfald. Inför en nationell skolpeng, viktad efter elevernas förutsättningar och behov, liksom efter andra strukturella kostnadsskillnader.

Mindre bra förslag
Däremot anser jag inte att legitimationsreformen varit missriktad, som påstås i rapporten. Legitimationen har tvingat fram en betoning på utbildning och ämnesbehörighet. Den stärker läraryrkets status.
Inte heller är förslaget om att ge lokal beslutanderätt över betyg före högstadiet klokt. Lärarnas Riksförbund vill att det ska bli en likvärdig skola i hela landet och då kan vi inte ha betyg i olika årskurser över landet. Vi ska också ha en jämförbar skola i hela Sverige där varje skolform ska klara sitt uppdrag och se till att eleverna blir behöriga till nästa steg. Därmed blir det fel att inte längre kräva godkända grundskolebetyg till gymnasiet.

När forskarna skriver att lärarprofessionen ska ges huvudansvaret för sammanvägningen av betygssättningens kriterier, så blir jag frågande. Det ansvaret har de redan i dag, betygsättning är lärarnas ansvar. Däremot måste betygsättningen utvecklas och då helst i samtal och samverkan mellan lärare som samlas kring ämnena.

Läs den debattartikel som publicerats i Svenska Dagbladet. Rapporten kan laddas ner i sin helhet här.

Bo Jansson