Vi måste få ett avtal som kan förbättra situationen på landets skolor

I Sverige har vi en enorm brist både på lärare och studie- och yrkesvägledare. Det här leder till att fler och fler elever inte kommer att mötas av en lärare i klassrummet. Fler och fler elever kommer inte att få tillgång till en studie- och yrkesvägledare.

Det här är ett jätteproblem, i varje kommun, i varje skola. Ska man komma åt det här, så måste man se till att vissa saker verkligen händer, och det har vi fört fram i förhandlingarna med SKL.

Det är nödvändigt att vi till slut får till ett skolavtal som tar upp de frågor som skulle göra skillnad för alla våra medlemmar i kommunal verksamhet. Avtal och villkor inom kommunal sektor påverkar också avtal och villkor på privat sektor.

Det handlar om att lönerna måste fortsätta stiga. Dessutom måste fler få högre löner. Och arbetsbelastningen måste sjunka. Allt för många lärare och studie- och yrkesvägledare har en arbetsmiljö som de inte mår bra av och som inte är hållbar i längden.

Det handlar om att vi som jobbar i skolan måste få möjlighet att leverera kvalitativ undervisning och vägledning. Det handlar om att man måste få tid till att förbereda sin undervisning, att efterarbeta och kunna göra det på ett bra sätt. Att man har ett rimligt antal elever att vägleda t.ex. så att det verkligen kan bli kvalité.

Dessa frågor har vi alltså fört fram i förhandlingarna. Trots all den tid vi lagt på att förhandla med SKL så har vi inte kunna komma fram till en acceptabel lösning. Det är bekymmersamt att Sveriges Kommuner och Landsting, som företräder arbetsgivarna i kommunerna, inte tagit de här frågorna på så mycket allvar och varit tillräckligt konstruktiva för att vara med och hitta acceptabla lösningar.

Vi har mött en motpart som har som sin viktigaste fråga att ändra reglerna för hur man turordnar vid arbetsbristuppsägningar. Vi kan inte förstå detta. Förhandlingarna har pågått i fyra månader, utan resultat. Det har därför fattats ett gemensamt beslut av Lärarnas Samverkansråd och SKL om att gå till medling.

SKL:s ekonomirapport som presenterades i veckan visar att det finns stora överskott i kommunerna och att den verkliga utmaningen man ser framför sig är just bristen på arbetskraft.

Snarare än lönerna bedömer nu alltså också SKL att det är personalförsörjningen, tillgången till utbildade lärare, studie- och yrkesvägledare, vårdpersonal och andra yrkesgrupper, som är det stora problemet, nu och för framtiden. Det borde alltså inte vara något problem för SKL att lyssna till oss och faktiskt ta ansvar och komma fram till ett specifikt skolavtal, för att åstadkomma rätt saker.

Konsekvenserna ifall vi inte höjer våra yrkens status blir ett demokratiproblem. Vi kommer vara tvungna att ha obehörig personal som undervisar vilket gör att likvärdigheten i undervisningen kommer sjunka. Det i sin tur skapar kunskapsklyftor i samhället.

Jag känner att uppdraget är klart och tydligt från våra medlemmar: Vi måste få ett avtal som kan förbättra situationen på landets skolor!

Åsa Fahlén

Vi måste värna om tilliten till lärarna

Idag är begreppet ”tillit” på modet. Från politiskt håll driver man på för en mer ”tillitsbaserad styrning” av offentlig sektor och menar att bland annat lärare ska få ökade möjligheter att vara proffs, befriade från pekpinnar uppifrån. Regeringens utredning Tillitsdelegationen har arbetat med detta under några år och ska lägga fram förslag om hur tilliten kan stärkas.

Ökad tillit till professionen är bra, om det kombineras med rimliga förutsättningar och inflytande över det egna arbetet. Men det är en lång väg att vandra för att i praktiken nå dit.

Lärare som var verksamma på 70- och 80-talen vittnar ofta om att de kände att det fanns en tillit till deras professionella kompetens och att denna tillit genomsyrade skolsystemet som helhet.

Denna tillit har tyvärr försvunnit successivt och ersatts av kontroll och ökad styrning. Den professionella friheten för lärare har beskurits, en utveckling jag själv upplevde i mitt lärarjobb. När jag började jobba 1997 kunde man som lärare på min skola ställa upp med kort varsel på till exempel öppet hus. Man visste att man kunde ”få tillbaka” tiden senare. Det fanns utrymme för ett givande och tagande. I takt med alla effektiviseringskrav så försvann detta utrymme. Kontrollen ökade och friheten minskade.

En kringskuren professionell frihet är en av anledningarna till att läraryrket har minskat i attraktivitet. Den minskade tilliten till och ökande kontrollen av lärarkåren har också bidragit till att arbetsgivarna i högre utsträckning ifrågasatt lärare. Man har inte lyssnat när lärare larmat om hög arbetsbelastning, stress och dålig arbetsmiljö. Ökad arbetsbelastning och bristande tillit har lett till ökad psykosocial ohälsa. Lärarjobbet, som egentligen är helt fantastiskt, minskar i attraktivitet och vi har en lärarbrist som tyvärr bara ökar.

Med denna dystra verklighet, parad med en beslutsamhet att det går att förändra, gick vi in i avtalsförhandlingarna med SKL. Ökad tillit kommer att ta tid, men kan vi på allvar börja prata om det som behövs för att göra läraryrket mer attraktivt, och därigenom se till så att fler (alla) elever möts av en legitimerad lärare i klassrummet, så har vi kommit en bra bit på vägen.

När vi inledde våra avtalsförhandlingarna med SKL i mitten av januari visade de dokument vi utväxlat att vi stod långt ifrån varandra. Därefter har det förhandlats sedan mitten av januari och det har varit och är tufft. I skrivande stund vet jag inte om vi lyckas förhandlingsvägen eller inte, men vi är fast beslutna att göra vårt bästa för att övertyga SKL om att vi har förslagen som är bra både för våra medlemmar och som kan bidra till att lösa lärarbristen för arbetsgivarna.

Lärarna är en profession som tar ansvar, men som måste ges frihet att utöva yrket under rimliga förhållanden för att det ska fungera.

Om en ökad tillit till professionen förverkligas är mycket vunnet. Läraryrkets attraktionskraft kan öka och lärarkåren kan på allvar få den status som den egentligen redan förtjänar. Självklart ska vi också som profession varje dag fortsätta ta vårt ansvar så att eleverna får de kunskaper de behöver. På så vis ska vi göra vårt för att förtjäna den tillit vi ber resten av samhället visa oss.

Åsa Fahlén, ordförande, Lärarnas Riksförbund

Vårt mål är att teckna bra avtal för våra medlemmar

Bra avtal skapar attraktivitet för läraryrket vilket också gynnar arbetsgivarna. De behöver få lärare till sina skolor. Det åstadkoms med bra löner och goda arbetsvillkor.

Förhandlingarna på den kommunala sektorn har nu pågått sedan årets början. Redan då vi utväxlade yrkanden med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) precis före jul förstod vi att det hela skulle ta tid. Nu har datum passerat då det gamla avtalet löpt ut. Vi har därför prolongerat det, med två veckors uppsägningstid.  Det är den teknik man använder då förhandlingar pågår.

Som ni säkert förstår av tidsutdräkten har vi svårt att nå samsyn med vår motpart. Jag oroas av att de kommunala arbetsgivarnas samarbetsorganisation inte tycks inse behovet av kollektivavtal anpassade för olika verksamheter. Vi behöver en motpart som ser att vi lärare behöver särskilda förutsättningar för att fullt ut utöva vår profession för att få en fungerande skolverksamhet.

De pågående förhandlingarna är också avgörande för hur vi ska kunna möta den stora lärarbristen. Eller om den ska tillåtas fortsätta öka.

Vi i Lärarnas Riksförbund har länge varnat för lärarbristens följder. Nu har vi också kunnat läsa alarmerande siffror från SKL. Det behövs 187 000 lärare fram till år 2031. Störst är behoven de närmaste fem åren. Då behöver man rekrytera lärare och förskollärare till 77 000 heltidstjänster.

Verkligheten har tvingat SKL till insikt om problemen. Nu gäller det att vi tillsammans i avtal verkligen levererar sådant som kan bidra till lösningar. Eller ge förutsättningar för lösningarna. Alla arbetsgivare, alla kommuner, måste satsa på att ge lärare bra lön och goda förutsättningar att klara sitt viktiga uppdrag.

I en tid med en extrem lärarbrist, som troligen bara kommer att bli värre, är det jätteviktigt att tydliggöra vad läraryrket går ut på och hur det ser ut. Undervisning är inte bara att det står en lärare, eller annan vuxen, i ett klassrum med elever. En fungerande undervisning kräver mer, tid till för- och efterarbete. I alla fall om vi vill ha kvalitativ undervisning. Den får vi med legitimerade lärare som har planerat sin undervisning utifrån styrdokumenten och utifrån den elevgrupp man ska undervisa.

Slutsatsen av SKL:s rapport är att fler lärare måste utbildas, men att det inte räcker. Arbetsbelastningen måste vara rimlig. Något vi driver hårt i de pågående avtalsförhandlingarna tillsamman med Lärarförbundet i Lärarnas Samverkansråd.

Vi ser att det finns kommuner som är desperata inför lärarbristen och hur det blir allt svårare att hitta behöriga lärare. Men det krävs att man har en långsiktig strategier för hur fler ska övertygas att välja läraryrket (och även återvända till det). Det kan enbart ske med ökade löner och med fokus på lärarnas grunduppdrag. Vi lärare måste ha bra förutsättningar att göra vårt jobb.

Många lärare upplever att arbetstiden inte räcker till för att upprätthålla kvaliteten i undervisningen. Det ges inte tid för planering och efterarbete av undervisningen, vilket är som att en advokat kan genomföra en rättegång utan att sätta sig in i fallet det gäller. Allt detta får negativa konsekvenser för lärarnas arbetssituation och för elevernas kunskapsresultat.

Det är solklart att såväl politiker som arbetsgivare måste minska de administrativa kraven på lärare och vägledare. Det vore att visa oss tillit och det kommer att frigöra viktig tid som kan gå till undervisning och planering.

Att arbetsbelastningen är rimlig och arbetsmiljön god är faktiskt arbetsgivarens, huvudmannens, ansvar. Det handlar om förutsättningarna. God fysisk och psykosocial arbetsmiljö är en förutsättning för ett gott arbete. Då ingår att se till så att det finns tillräckligt med resurser för att leva upp till de av staten uppsatta målen för skolan.

I förhandlingarna har vi presenterat den arbetstidsmodell som Lärarnas Riksförbund centralt tagit fram. Den är ett alldeles utmärkt planeringsinstrument. Den synliggör vad lärare lägger sin tid på och kan ge vägledning vad man ska fokusera på. Den ger en tydlig styrning och öppnar för samtal kring vad som är huvuduppdraget – och det måste givetvis vara utbildning och bildning.

Jag lovar att jag och mina kollegor gör allt vi kan för att förmå våra motparter att förstå och vilja satsa på lärarna i denna avtalsrörelse.

Ska vi få ett avtal som bidrar till att ge verksamheten i skolan den struktur som så väl behövs, behöver SKL överge idén om att kollektivavtalen ska vara så lika som möjligt och istället inrikta sig på att få avtalen så bra som möjligt. Istället för att ha villkor i anställningen som är så lika som möjligt bör avtalen vara professions- och verksamhetsspecifika. Det främjar möjligheten att rekrytera och behålla dessa yrken som var och ett för sig är bristyrken och där verksamheterna redan idag lider av stor brist.

Åsa Fahlén

 

Mer tid för undervisning och bättre arbetsmiljö

Vi lärare ska ha bra förutsättningar att göra vårt jobb. Detta är så självklart att det ibland kanske glöms bort av de skolansvariga.

Många lärare upplever att arbetstiden inte räcker till för att upprätthålla kvaliteten i undervisningen. Alltför stor del av arbetstiden ägnas åt teknikstrul, administrativa sysslor, att rastvakta, hålla ordning i matsalen med mera. Många lärare får arbetsdagen uppstyckad i små snuttar av olika arbetsuppgifter. Allt detta får negativa konsekvenser för lärarnas arbetssituation och för elevernas kunskapsresultat.

Att arbetsbelastningen är rimlig och arbetsmiljön god är huvudmannens ansvar. Det handlar om förutsättningarna. God fysisk och psykosocial arbetsmiljö är en förut-sättning för ett gott arbete. Då ingår att se till så att det finns tillräckligt med resurser för att leva upp till de av staten uppsatta målen för skolan.

I en tid med en enorm lärarbrist, som troligen bara kommer att bli värre, så är det jätteviktigt att tydliggöra vad läraryrket går ut på och hur det ser ut. Undervisning är inte bara att det står en lärare, eller annan vuxen, i ett klassrum med elever. Undervisning kräver mer.

I alla fall om vi vill ha kvalitativ undervisning. Den får vi med legitimerade lärare som har planerat sin undervisning utifrån styrdokumenten.

Vår pågående kampanj ”Mer tid för varje elev” visar just att undervisning inte bara handlar om ren lektionstid, utan är så mycket mer. Syftet är att påverka politiken och de skolansvariga. Vi måste formulera vad vi behöver för att kunna göra ett kvalitativt, kompensatoriskt jobb.

Alla elever har rätt till högkvalitativ undervisning, inte bara de som drar vinstlotten i att få en behörig, legitimerad lärare. I tider av massiv lärarbrist kommer nya sätt att behöva prövas för att den erfarenhet och pedagogiska förmåga som de legitimerade lärarna besitter ska kunna räcka till alla elever.

Totalt sett måste vi ha en arbetssituation där de olika arbetsuppgifterna är väl avvägda och del i en fungerande helhet. Lärarnas Riksförbund har centralt tagit fram en arbetstidsmodell, en metod, som kan vara användbar. Med den kan man inventera, värdera och tidsätta lärares arbetsuppgifter. Den synliggör vad lärare lägger sin tid på och kan ge vägledning vad man ska fokusera på, den ger en tydlig styrning och öppnar för samtal kring vad som är huvuduppdraget – och det måste givetvis vara utbildning och bildning.

När man känner att det blir för mycket är det viktigt att våga prioritera och att vara överens med ledningen om vad som är huvuduppdraget. Vår arbetstidsmetod tar hänsyn till att situationen ser olika ut på olika skolor och utifrån de elevgrupper man har. Olika lärare har olika typer av förberedelser, olika typer av efterarbete.

Det är de här förutsättningarna som vi måste få till: en balanserad arbetssituation för att kunna göra ett kvalitativt arbete. Det är detta som lockar unga människor att utbilda sig till lärare. Och det är ett fantastiskt roligt, viktigt och berikande jobb – om man får de rätta förutsättningarna.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

Mer tid för varje elev

Vi behöver tillsammans visa och förklara detta. För att skapa förståelse och för att kunna förbättra arbetsvillkoren. För att vi lärare och studie- och yrkesvägledare bättre ska kunna genomföra vårt viktiga uppdrag att undervisa och vägleda våra elever.

Jag skulle vilja uppmana dig att sprida kampanjfilmerna och förklara dem utifrån din verklighet. Vilka är dina tidstjuvar? Vad skulle hjälpa dig? Då kommer fler att inse varför vi behöver rimliga förutsättningar för att göra ett bra jobb. Att vi får tid för den planering som är avgörande för undervisningens kvalitet och för elevernas resultat. Det är viktigt för att öka läraryrkets attraktivitet och på sikt motverka lärarbristen.

Allt för mycket av vår tid går till konflikthantering, it-strul, blanketter och dokumentation av allt, anmälningar, samtal/kontakter hit och dit, stora elevgrupper och inkludering med anpassningar…

Utan någon ”offermentalitet” behöver vi sakligt och professionellt peka på problemen och visa på lösningarna. Ett av dessa problem är att vi i snitt bara har tre minuter i veckan att ägna varje elev. Det är absurt!

Det är viktigt att vi förklarar vad mer tid för varje elev innebär. Att lärare behöver tid innan lektionen, för att förbereda för de individer och den grupp vi ska möta och för hur undervisningen ska läggas upp. Läraren behöver tid under lektionen för att kunna se alla elever och ägna dem uppmärksamhet. Vissa behöver mer hjälp eller utmaningar, andra behöver mindre. Lärare behöver tid efter lektionen för att kunna reflektera över hur det gick, utifrån varje enskild elevs situation, och även fundera över hur undervisningen ska justeras och följas upp. Kanske är det någon som behöver en extra genomgång eller förklaring på annat sätt?

Det är här, före, under och efter lektionen, som det finns möjlighet för oss att ägna mer tid för varje enskild elev. Men när jag får fem elever till i min klass, då blir det mindre tid för varje elev. Får jag ytterligare en hel klass eller en kursgrupp eller ett ämne till, då blir det mindre tid för varje elev.

Vi är lärarnas röst i debatten. En hög synlighet är en förutsättning för förståelse för vår roll och för betydelsen av bra villkor. Vi vänder oss inte bara till makthavare, som arbetsgivare och politiker, utan vi vill även påverka allmänheten för att öka förståelsen för vikten av förbättringar vad gäller lärarnas arbetssituation. Dessa kan i sin tur påverka politiker och makthavare.

Men vi måste också, i nästa steg, tala om hur vi vill förändra detta, så att vi faktiskt har möjlighet att ägna mer tid åt eleverna. På skolvärlden.se kan du läsa om den arbetstidsmetod som Lärarnas Riksförbund tagit fram och som lärare bland annat i Filipstad prövat och som de mår bättre av.

Så titta på våra kampanjfilmer, dela och förklara dem utifrån din verklighet. Så ser vi tillsammans till att skapa förståelse och förändring till det bättre!  #viärlr

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Ledare i Skolvärlden #2 2018

Internationella modersmålsdagen

Idag den 21 februari är det den internationella modersmålsdagen. Dagen instiftades av Unesco 1999 för att främja språklig mångfald och firades första gången året efter, år 2000.

Dagen uppmärksammas på olika sätt runtom i Sverige och världen. Syftet är att skapa medvetenhet om språkliga och kulturella traditioner, en kunskap baserad på förståelse, tolerans och dialog.

I Sverige finns ingen officiell språkstatistik, men uppskattningsvis talas närmare 200 modersmål. Störst är svenskan, näst störst är finskan och arabiskan. Många modersmål har bara ett par hundra talare i Sverige, som de afrikanska språken woolof eller mandinka. Finska, samiska, meänkieli, romani och jiddisch har en särskild ställning som nationella minoritetsspråk, sedan Sverige undertecknat den europeiska minoritetsspråkskonventionen 2000.

Det mångspråkiga Sverige är en resurs som inte får slarvas bort. Det är därmed mycket viktigt att förstärka språkundervisningen på alla modersmål i svensk skola.

Forskningsresultaten är tydliga: Barn med utländsk bakgrund som får mycket undervisning på sitt modersmål klarar sig bättre i skolan och blir oftast också bättre på svenska.

Dessvärre vet vi att modersmålsundervisningen i dag är en lågt prioriterad verksamhet i många kommuner och att det finns stora brister i likvärdigheten. Bristen på modersmålslärare är skriande vilket gör att många elever helt nekas tillgång till sitt språk och till sin kultur.

Framtiden för modersmålen i Sverige är därmed en politisk fråga som måste lösas skyndsamt. Att alla elever i Sverige ska få en likvärdig utbildning oavsett var i landet den anordnas måste givetvis gälla även modersmålsundervisningen!

För att uppnå en långsiktigt fungerande modersmålsundervisning är det helt avgörande att ha tillgång till behöriga modersmålslärare. Att bli modersmålslärare måste därför ses som ett attraktivt yrkesval i syfte att kraftigt öka rekryteringen till utbildningen. Det innebär att löner och villkor för språklärare generellt måste bli bättre. Det handlar om att alla arbetsgivare måste kunna erbjuda attraktiva tjänster som lockar och inte avskräcker lärare.

Det är också helt avgörande att modersmål i ökad utsträckning ska ingå i utbudet i lärarutbildningen, i kombination med övriga undervisningsämnen. I dag erbjuder endast ett fåtal lärosäten modersmål som kombinationsmöjlighet. Det duger inte.

Lärarnas Riksförbund gjorde en enkät­undersökning om modersmålslärares undervisning och arbetsvillkor som presenterades i november. Glädjande nog var en stor andel av de svarande nöjda med att arbeta som just modersmålslärare. Problemen handlar om den bristande tillhörig­heten till ett fysiskt lärarkollegium, något som ofta beror på oregelbundna tider för moders­målsundervisningen samt ett kringflackande på många olika skolor, något andra lärare inte upplever i sin vardag. Därför har vi föreslagit bland annat följande:

  • Modersmålslärare bör tilldelas en hemskola, även om läraren ifråga undervisar på många olika skolor. Tillhörigheten till ett lärarkollegium är mycket viktig, framför allt ur ett pedagogisk perspektiv.
  • Förbättra möjligheterna för elever att läsa modersmål som ett tredje språk, det vill säga att modersmålsundervisning bör vara en tydlig möjlighet inom ramen för språkvalet, när tillräckligt elevunderlag finns. På så vis lyfts modersmålsundervisningens status, den blir mer regelbunden och motiverade elever får möjlighet att läsa fler timmar. En frivillig möjlighet finns redan idag att lägga modersmål inom ramen för språkvalet, men det sker mycket sällan.

Det pågår en mängd aktiviteter för modersmålsdagen och för hela veckan i olika kommuner i Sverige. Passa på att fira den språkliga mångfalden i Sverige och i världen!

Gå in på Unescos sida om Modersmålsdagen.


Åsa Fahlén

Om ordet modersmål
Ordet modersmål har funnits i svenskan åtminstone sedan 1500-talet. Det är en direktöversättning av latinets lingua materna. Inom svenskt utbildningsväsen kan modersmål i dag användas för att beteckna alla modersmål utom svenskan, det som förut kallades hemspråk.

 

Ett spännande och viktigt 2018 ligger framför oss

Under hösten 2017 tecknade vi i Lärarnas Riksförbund, tillsammans med våra kollegor i Lärarförbundet, flera avtal på den privata sidan. Bland annat det största avtalet på den privata sidan, det så kallade Friskoleavtalet, med Almega. Strax innan jul utväxlade vi sedan yrkanden med SKL inför det stora kommunala avtalet, HÖK18, som berör över 200 000 lärare och studie- och yrkesvägledare. 2018 inleds nu med förhandlingar med SKL för att vi ska kunna teckna ett nytt avtal.

I alla dessa förhandlingar har vi i LR drivit samma saker. Vi vill att lärare ska ha förutsättningar att bedriva en kvalitativ undervisning, utan att riskera sin hälsa. Den höga arbetsbelastningen drabbar ytterst eleverna när det inte finns tillräcklig tid till för- och efterarbete av lektionerna. Arbetsbelastningen måste ner så att sjukskrivningarna och flykten från läraryrket hejdas.

För att lärare ska kunna fullgöra sitt uppdrag och möta samhällets behov måste ett nytt avtal ge landets lärare bättre lönevillkor och arbetsförutsättningar för ökad attraktivitet, utveckling och bättre resultat.

Läraryrket ska vara intellektuellt stimulerande, roligt, spännande – och man ska samtidigt kunna må bra, ha ett privatliv. Detta är det enda sättet att kunna locka fler lärare och även få de lärare som finns i skolan att stanna kvar. Det är grunden för att alla elever ska få den skolgång de har rätt till. Det är i förlängningen en förutsättning för vårt demokratiska samhälle.

Sverige har också val i höst och det betyder att vi i Lärarnas Riksförbund kommer att vara aktiva och rikta oss mot politiker på alla nivåer. De förändringar vi vill se för skolan kan inte åstadkommas enbart genom avtal. Staten måste kliva fram och ta ett betydligt större ansvar för att skolan i 290 kommuner och hos ett betydande antal fristående huvudmän ska fungera.

Det behövs övergripande förändringar för att skolan ska bli mer likvärdig och resultaten förbättras. Vi behöver exempelvis få Skolkommissionens förslag på plats, med bland annat en statlig finansiering för skolor som behöver särskilda resurser. Detta är en av valets viktigaste frågor.

De förbättrade skolresultaten i internationella undersökningar är ett resultat av att fokus sedan ett antal år satts på undervisningen och på kunskapsuppdraget. När lärare och elever ges möjlighet att ägna sin kraft åt undervisning och inlärning ger det resultat!

Målet är att alla elever ska få den skolgång som de har rätt till och kunna nå så långt som det är möjligt. Det kräver att elever möts av behöriga lärare, syvare med studie- och yrkesvägledarexamen och speciallärare/specialpedagoger i skolan. Personer som har rätt förutsättningar både vad gäller lön, arbetsförhållanden och fortbildning.

Det är genom erfarna och yrkesskickliga lärare som elever stimuleras att anstränga sig och nå toppen av sin förmåga. Detta måste skolans huvudmän inse.

PS. Läs gärna om Pax i skolan, en metod för lågstadiet som ger goda resultat. Jag har gjort ett studiebesök på Gärdesskolan i Stockholm som arbetar med Pax och blev verkligen imponerad!

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

Värdet av en lärarlegitimation

Under hösten har det i lärarbristens svallvågor uppstått ett ifrågasättande av värdet av att lärarna har en legitimation. Snabbt som blixten väcks det till synes enkla förslaget att slopa kravet på legitimation så löser vi den akuta lärarbristen.

Inget vore mera förödande än att vidta en sådan åtgärd, men ack så lättvindigt och så helt fel – för landets elever och föräldrar! Den kvalitetsgaranti som lärarlegitimationen utgör, måste vara grunden för att vända den resultatnedgång som präglat svensk skola sedan 1990-talet.

Samhället har rätt att förvänta sig att skolan ska vara en plats där deras barn, våra elever, ska få möjlighet att tillägna sig kunskaper i en miljö där de känner sig trygga. De ska kunna vistas i skolan utan att bli trakasserade. Det är med bestörtning vi får ta del av elevers, och lärares, beskrivningar av hur de blivit utsatta. Om inte skolan kan utgöra den frizon som den måste vara, är det illa ställt.

Vi legitimerade lärare är en viktig garant för att skolan är en trakasserifri zon. All skolpersonal har givetvis ett ansvar i detta. Men lärares legitimation innebär att vi rakryggade ska stå emot och ingripa om det förekommer. Vi måste, genom vårt agerande, vara de föredömen i vuxenvärlden som står upp för varje elevs värde. Det har omvärld och elever rätt att förvänta sig av en lärarkår med legitimation.

Lärarbristen har varit ett ord på allas läppar under hösten. Som om den vore lika oväntad som ett sommaråskväder. Lärarnas Riksförbund har under många år varnat för vad som kan hända om lärarna inte ges rätta förutsättningar. Decennier av försyndelser och underlåtenhet har lett till att alldeles för få väljer lärarstudier och att alltför många yrkesverksamma lärare slutar.

Det är även stor brist på studie- och yrkesvägledare. Studier har visat att tillgången på studie- och yrkesvägledare med rätt utbildning spelar stor roll för elevernas möjligheter i skolan. Det ökar deras möjligheter att göra välgrundade val inför framtiden. Därför anser vi att det måste införas ett krav på studie- och yrkesvägledarutbildning för att få fast anställning som sådan.

Det tar naturligtvis många år att rätta till dessa brister. Långsiktiga lösningar måste skapas, men under tiden är det samhällets skyldighet att se till att elever får en kvalificerad undervisning. På kort sikt krävs akuta lösningar. Verksamheten kan organiseras så att den utbildning och erfarenhet som legitimerade lärare har, används, och betalas, bättre. Organisera så att de legitimerade lärarna tar hand om övergripande planering, kvalificerad undervisning och bedömning, uppgifter som personer utan legitimation inte kan, och inte får göra. De som saknar legitimation måste ges hand- och vägledning av dem som har behörighet och erfarenhet. På så sätt kan vi se till att alla elever ges en kvalitativ utbildning!

Lärarnas Riksförbund räds inte att lyfta problemen i skolan, men vi är också konstruktiva och kommer med lösningar. Det är viktigt.

Och med dessa ord önskar jag er alla ett riktigt härligt och välförtjänt jullov!

Nu har vi chansen att stoppa destruktiva normer

I veckan kom ännu ett upprop i #MeToo-kampanjen. Det var #ickegodkänt där lärare har skrivit på för att stoppa sexuella trakasserier och övergrepp från såväl elever, som föräldrar, kollegor och rektorer.

Detta upprop visar att skolan är en del av samhället och tyvärr inte förskonad från destruktiva strukturer. Dessa strukturer måste vi arbeta aktivt med att förändra. Rapportera och anmäl alla former av sexuella trakasserier och övergrepp. Det är dags att ta tag i detta på allvar!

Jag blir fruktansvärt arg när jag läser om det som berättas under #ickegodkänt. Detta initiativ kommer inte en dag för tidigt. Efter den senaste tidens intensiva och nyvaknade intresse för de sextrakasserier och övergrepp som särskilt kvinnor drabbas av i vårt samhälle välkomnar jag att vi satt strålkastarljuset på det som lärare själva upplever.

Jag var en av de närmare 4000 lärare som skrev under #ickegodkänd för att stoppa elever, föräldrar, kollegor och rektorer från att utsätta lärare för fysiska och psykiska kränkningar. Det kan tyckas vara en liten andel av de drygt 140 000 lärare som finns i grundskola, gymnasieskola, komvux och SFI. Men de tusentals lärare som är verksamma i skolan i dag och som nu vittnar om tafsande rektorer, övergrepp från kollegor och sextrakasserier från föräldrar och elever visar att situationen är oacceptabel!

Jag är glad att läraren Elinor Holmström orkade ta initiativ till uppropet för att synliggöra att skolans värld inte är fredad från övergrepp och trakasserier. Det visar tydligt att lärare är utsatta och att övergreppen och övertrampen finns på alla nivåer, som Elinor också påpekar i Dagens Nyheter.

Jag tror att ett bra skolsystem där lärare från första början får tid att se varje elev och skapa relationer har bättre förutsättningar att se till att dessa situationer inte uppkommer. Jag misstänker att sexuella trakasserier från elever mot lärare kan handla om att få uppmärksamhet och bli sedd. Men det handlar också om att utnyttja rådande strukturer och normer.

Skolan är en arbetsplats och sättet att förhålla sig till varandra är en del av det vi kallar för psykosocial arbetsmiljö, vilket i allra högsta grad är en facklig fråga.

Samtidigt som alla bör fundera och reflektera över sitt beteende bör också lärare generellt bli bättre på att säga ifrån och agera. På arbetsplatsen ska det finnas skyddsombud från de olika fackliga organisationerna man kan vända sig till och man bör också prata med sin rektor. Det gäller att inte låta dessa händelser passera.

Det ska bli intressant att se vad som kommer fram i #InteFörhandlingsbart, det gemensamma upprop som Lärarnas Riksförbund och många andra fackförbund samlats i för att protestera mot sexuella övergrepp och trakasserier som kvinnor har fått utstå inom fackföreningsrörelsen. Vi kräver ett slut på sexismen och tystnadskulturen!

Inom Lärarnas Riksförbund tar vi berättelser om sexuella trakasserier på största allvar och agerar för att det ska upphöra. Jag och andre vice ordförande Sara Svanlund tar emot anmälningar på mejladressen inteforhandlingsbart@lr.se.

Nu har vi chansen att förändra begränsande och destruktiva normer, värderingar och strukturer. Jag hoppas verkligen vi tar den!

Åsa Fahlén

Fortsatt uppvärdering av lön och arbetsvillkor

Ska arbetsgivare klara sig i kampen om tillgång på legitimerade och yrkesskickliga lärare på kort och lång sikt, räcker det inte med en nödvändig, fortsatt, uppvärdering av lärarlöner. Arbetsmiljön och arbetsbelastningen måste också hanteras bättre.

Därför är det viktigt att vi nu fått avtalen på plats med Almega Tjänsteföretagen och KFS. De ger förutsättningarna för att fortsätta arbetet med att uppvärdera lärarnas samt studie- och yrkesvägledarnas löner och arbetsvillkor.

Ni kan läsa mer om vad avtalen innebär och innehåller här för Almega och här för KFS.

”Friskoleavtalet” som tecknas med Almega Tjänsteföretagen är det till omfånget största läraravtalet på den privata sektorn. Almega är knutet till Svenskt Näringsliv och organiserar ett antal arbetsgivarförbund inom tjänstesektorn. Almega Tjänsteföretagen är ett av dessa arbetsgivarförbund och tecknar i sin tur ett stort antal olika branschavtal. Avtalet för fristående skolor och förskolor tecknas av Lärarförbundets och Lärarnas Riksförbunds Samverkansråd.

KFS organiserar ”kommunnära” arbetsgivare som driver verksamhet i bolagsform. Ett av branschavtalen med KFS tecknas av Lärarförbundets och Lärarnas Riksförbunds Samverkansråd, Utbildningsavtalet. Inom detta område finns ett femtiotal företag som driver fristående skolor.

Den stora utmaningen för arbetsgivarna är att klara konkurrensen och säkra lärarförsörjningen. Då räcker det inte att bara höja lönerna i framtiden. Man måste locka människor till läraryrket och skapa arbetsförhållanden som minskar på stressen och ger förutsättningar för ett hälsosamt arbetsliv. Vi behöver mer tid för varje elev och möjlighet att utveckla kvalitén i undervisningen.

Jag vill också uppmärksamma att vi i Almegaavtalet har enats om partsgemensamma utbildningar och stödmaterial. Utbildningar vad avser avtalets innehåll, den gemensamma synen på lönebildning samt hälsofrämjande arbete kommer anordnas. Därtill ska även ett gemensamt stödmaterial tas fram som ska kunna användas för löneprocesserna, inför och under lönerevisionerna. Och i avtalet med KFS har vi kommit överens om att under 2018 inbjuda KFS medlemsskolor till seminarier kring lärares arbetstid och arbetsbelastning.

Detta kommer bli viktiga instrument för oss för att kunna hålla trycket uppe i det lokala arbetet.

Åsa Fahlén