Skolan står upp för demokratin

På söndag är det val i Sverige. Fria, allmänna och hemliga val är ett av de viktigaste kriterierna för en demokrati. För att kunna göra egna, välgrundade och fria val måste vi ha tillgång till relevant fakta, kunskaper och förmåga att kritiskt kunna granska information. Skolan har ett stort ansvar för att ge denna grund.

I en debattartikel i Dagens Samhälle skriver jag om att skolan och samhället står inför stora utmaningar. Jag oroar mig nämligen för läget, efter att antidemokratiska krafter i bland annat Almedalen gjort sig breda. Vi har också en aggressiv och tillspetsad debatt i sociala medier och till och med hot om utländsk påverkan i valrörelsen.

Myndigheten för samhällsberedskap (MSB) har gått ut och varnat för att vi särskilt i frågor som rör migration, Nato, försvarssatsningar, aborträtten eller hbtq-personers rättigheter bör granska våra källor extra noga. Det är frågor där utländska, statliga, aktörer enligt MSB, sedan länge försöker påverka den svenska opinionen.

Risken finns att detta leder till en bristande tilltro till och engagemang i vårt samhällssystem. Frågan är om valdeltagandet kommer att gå ner eller kommer det fortsatt ligga på de höga nivåer som vi haft?

Vi lärare, studie- och yrkesvägledare och hela skolan har en väldigt viktig roll i vår demokrati, nämligen att ge befolkningen möjlighet att skärpa den kritiska blicken och förmågan att se det relevanta och korrekta i debatter och utspel. Skolan kan bidra till en samhällston som lyfter fram medvetenhet kring betydelsen av korrekt information och vikten av medborgarnas ansvar.

Skolan har ett dubbelt uppdrag som består i att förmedla och förankra både kunskaper och demokratiska värden, dvs den värdegrund som det svenska samhället vilar på. Målet är att främja demokratin och motverka odemokratiska uttryck. Skolan ska enligt läroplanen både överföra grundläggande värden och främja elevernas lärande för att förbereda dem för att leva och verka i samhället. Det handlar om att utbilda, och bilda, medvetna och kompetenta medborgare. Våra elever ska också tränas i inflytande och delaktighet.

Vi vill ha en valrörelse som möjliggör väl underbyggda val; där skillnaden mellan värderingar och fakta är tydlig. Därför är det klokt att, liksom man gör i kampanjen “Hur vet du det?”, uppmana alla som kandiderar till politiska uppdrag i kommuner, landsting och riksdag att mycket mer än hittills lyfta fram forskningsresultat och vetenskap i debatten.

Vi kan alla enkelt bidra. Våga fråga: Hur vet du det? Det kan vara svårt att avgöra vad som är sant och falskt. Därför ska man ställa frågan innan man t.ex. delar något i sociala medier. Missförstånd och medvetna lögner var tidigare ofta begränsade till ett mindre geografiskt område, eller till och med en bekantskapskrets. Men i dag kan en lögn spridas över hela världen på nolltid. Därför är det viktigare än någonsin att ha koll på de mest vanligt förekommande nätlögnerna – och deras konsekvenser.

För att klara av det krävs grundläggande faktakunskaper. Man behöver en basal förståelse för att kunna sätta saker i ett sammanhang och tänka kritiskt. Det krävs kunskap för att kunna analysera ett ämne och bygga ny kunskap. I skolan behöver fakta stå som en stabil grund, även om den ibland kan vara besvärlig och svår att tillägna sig. Mot lögner och förfalskade eller snedvridna nyheter hjälper bara kunskap. Kritiskt tänkande och källkritik har sedan lång tid en central plats i det svenska skolsystemet. Detta måste kombineras med faktakunskaper.

Att vi har en fungerande skola med goda villkor för lärare och studie- och yrkesvägledare att utföra sitt jobb är en förutsättning för en demokrati, men vi måste alla i samhället hjälpas åt att hålla demokratin levande. Jag hoppas att ingen låter sig avskräckas, utan att alla tar sitt ansvar och går och röstar. Glad valdag!

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund    

Nytt om avtalsförhandlingarna

Efter ett kortare sommaruppehåll har parterna sedan några veckor tillbaka återupptagit arbetet med det uppdrag som medlarna ålagt, att analysera konsekvenserna av turordningsreglerna. Denna analys är nu gjord och har idag redovisats för medlarna.

Vi förutsätter att detta ska ge ett tydligare underlag för medlarna, så att de kan koncentrera sina krafter på att lösa de frågor som verkligen är angelägna för våra medlemmar. Eftersom medlarna i våras arbetade med våra frågor i fyra veckor, kan vi anta att tempot i deras arbete nu blir högt.  De blev inkallade i början av maj när det blev tydligt att parterna stod så långt ifrån varandra att medlare behövdes. Avtalsförhandlingarna totalt sett med SKL har pågått i stort sett hela året.

Vårt fokus är lärarbristen

SKL, Sveriges kommuner och landsting, annonserade tidigt att de ville diskutera turordningsfrågan, det vill säga hur övertalighet ska hanteras. Vi, Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund, såg det som ett ganska märkligt inspel och framförde naturligtvis att förhandlingarna borde fokusera på orsakerna till det som är det verkliga problemet: den redan stora och dessutom växande lärarbristen.

Vi menar att det är absolut nödvändigt att hitta konkreta lösningar och vägar framåt för att fortsätta göra läraryrket mer attraktivt, så att den stora lärarbristen kan åtgärdas. Därför har förhandlingarna dragit ut på tiden.

Analysen av turordningsreglerna klar

I mitten av juni ålade medlarna parterna att analysera förutsättningarna för turordningsreglerna vid uppsägning på grund av arbetsbrist och vad de får för konsekvenser för lärare utifrån behörighetsreglerna i skollagen. Analysen av de juridiska och praktiska konsekvenserna av turordningsreglerna är nu klar och har redovisats för medlarna.

Vår ståndpunkt är att följderna av SKL:s förslag kan bli orimliga. Det gäller både för behöriga lärare som riskerar att drabbas av arbetsbrist utifrån tjänsteplaneringen och för skolledare som skulle få en rejält ökad arbetsbelastning.

Nästa steg är förslag från medlarna

Den akuta och absolut viktigaste frågan för oss lärare och studie- och yrkesvägledare är att få en arbetsmiljö där vi får chansen att göra ett bra jobb, med bibehållen god hälsa. Det innebär att det måste till lösningar som aktivt motverkar en för hög arbetsbelastning och höjer lönerna och därmed bidrar till att lösa lärarbristen. Det är dessa frågor arbetsgivarna behöver fokusera på. Det är dessa frågor som måste diskuteras och lösas.

När medlarna nu har fått den analys de efterfrågar så återupptar de arbetet. Jag vet att ni medlemmar väntar på ett avtal, och vi ska göra allt vi kan för att få ett skolavtal som verkligen gör skillnad ute på varje skola, i varje kommun. Det är dags för SKL att börja föra en vettig diskussion med oss om hur läraryrket ska bli mer attraktivt. Om hur fler elever ska få kvalitativ vägledning och möta behöriga och legitimerade lärare i sina klassrum.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund  

Skolstart – och leveransdags

Under den senaste veckan har skolorna slagit upp sina portar för ett nytt läsår. Efter en het sommar samlas återigen elever och lärare. Varje läsår är en nystart. Den förväntan som vi lärare och studie- och yrkesvägledare känner när vi möter utvilade elever, utgör en stark stimulans för oss att komma ur startblocken och göra en rivstart på arbetet med att förmedla kunskaper och färdigheter.

Den känsla av nystart som vi lärare känner inför läsårsstarten önskar jag även ska infinna sig i två andra sammanhang, valet och den kommunala avtalsrörelsen. Höstterminen 2018 skulle kunna vara början på en utveckling som gynnar förutsättningarna för en positiv resultatutveckling i den svenska skolan.

Om drygt två veckor kommer vi att gå till valurnorna i Sverige. Skolfrågorna står högt på agendan, precis som 2014. Under det senaste årtiondet har vi dock sett hur skolfrågorna utgjort tillhyggen på det politiska slagfältet i stället för man att utifrån olika utgångspunkter enas om att lösa de problem som måste lösas i den svenska skolan. Därför önskar jag en nystart efter 9 september så att hållbara lösningar på sedan länge kända problem kan arbetas fram i konstruktiva regeringsförhandlingar. Skolan får inte enbart utgöra stoff för plakatpolitik.

Skolkommissionen lämnade förra året ett antal förslag för en mer kvalitativ, hållbar och likvärdig skola. Börja med att göra verklighet av förslagen, så att vi framför allt kan få en finansiering som oavsett huvudman ger likvärdiga förutsättningar för alla.

Inom den kommunala sektorn har vi ännu inget nytt centralt kollektivavtal på plats. De medlare som parterna gemensamt utsett kunde inte lämna något bud före sommaruppehållet. När nu medlingen återupptas förtjänar landets lärarkår en rejäl nystart med ett nytt avtal som med kraftfulla åtgärder leder skolverksamheten i rätt riktning. Den nystartskänsla som infann sig i landets klassrum vid läsårsstarten skulle kunna förstärkas med ett bra avtal.

Ska det nya avtalet lyckas måste det till kraftfulla insatser för att på allvar ta tag i lärares arbetsbelastningsproblem. En skola med positiv resultatutveckling förutsätter att lärarna ges reella förutsättningar för att bedriva kvalitativ undervisning.

Det finns vissa moln på himlen som skymmer framkomligheten i medlingen. Skolan ska tydligen inte fungera på skolans villkor, utan ska i stället vara som alla andra kommunala verksamheter. Det är helt obegripligt att en fråga som turordning vid arbetsbrist får blockera avtalet, om man verkligen vill åstadkomma resultat som gynnar kreativa lösningar. Öppna ögonen och inse att vi står inför en pyramidal lärarbrist. I ett sådant läge är det inte ansvarsfullt att framhärda i att frågor om arbetsbrist ska prioriteras.

Det finns stora möjligheter att göra läsåret 2018/2019 till något speciellt. Men, det kräver en rejäl nystart i såväl den politiska hanteringen av skolans frågor som i den kommunala avtalsrörelsen. Den gemensamma nämnaren för ett lyckat resultat är att bry sig om skolan, inte använda den för andra syften.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

Skolan är ett nationellt intresse, inte en privat vinstmaskin

Idag har riksdagen röstat ner ett förslag om offentlig finansiering inom skollagsreglerad verksamhet och annan välfärdsverksamhet. Förslaget syftade till att begränsa vinstuttaget i privata skolor och omsorgsföretag.

Det är märkligt att det röstades ner, med tanke på att återkommande väljarundersökningar visar att det inte finns stöd i befolkningen för ett friskolesystem som tillåter vinstuttag likt det Sverige har idag. Och det oberoende av partitillhörighet. Det är dessutom unikt i världen att skolan skattefinansieras samtidigt som privata aktörer genom aktiebolag kan ta ut vinst på dessa skattepengar.

Bristande finansieringssystem för svenska skolan
Även OECD har visat på stora brister i det svenska skolsystemet med anledning av de sjunkande PISA-resultaten. Det handlar om ett bristande finansieringssystem samt att skolvalet mest gynnar vissa grupper, vilket spär på en redan negativ utveckling av likvärdigheten. OECD uppmanar Sverige att förändra finansieringen till skolan så att den blir mer sammanhållen. Dagens 290 olika finansieringssystem spretar och skolvalet behöver göras mer tillgängligt för elever med socioekonomiskt svag bakgrund.

Varför har det då blivit så här?

SVTs informativa och uppmärksammade dokumentär ”Staten och Kapitalet” som sändes nyligen visar tydligt hur politiker i båda blocken låtit sig hänföras av marknadsliberala idéer som lösning på skolans problem. Vad som egentligen var skolans problem var och är oklart. Vi vet att svensk skola höll mycket hög grad av likvärdighet i början på 1990-talet och kunskapsresultaten var bra.

Skattepengar till skolan ska gå till undervisning, inte vinstutdelning! Staten måste ta helhetsansvaret för skolan, främst genom finansieringen. Det ska inte vara möjligt att göra vinster som idag. Kösystemet för friskolor måste slopas, annars kommer segregationen bara att förvärras. Friskolorna måste i realiteten vara öppna för alla olika elevgrupper.

Vad behöver vi då göra för att åter få en hög likvärdighet och goda resultat i den svenska skolan?

Pengarna måste gå till skola och undervisningen
Jo, vi behöver hitta ett system där skattemedel som är tänkta för skolan också går tillbaka till skolan. Till undervisningen och till eleverna.

Vi måste lyssna på vad väljarna säger om vinster i skolan. De har varit konsekventa hela tiden. Vi behöver ha någon slags begränsning av vinstuttag. Detsamma gäller skolvalet. Vi behöver se över kösystemet. Det finns andra betydligt rättvisare sätt att anta elever till friskolor än genom ett exkluderande kösystem som kräver köplats redan i spädbarnsålder. Det skapar en sämre likvärdighet.

Skolan är ett nationellt intresse! Den insikten finns på båda sidorna i blockpolitiken. Det är dags att göra upp om en långsiktig och hållbar skolpolitik. Då kan vi åter nå en god likvärdighet med höga kunskapsresultat i svensk skola.

Åsa Fahlén

Vi måste få ett avtal som kan förbättra situationen på landets skolor

I Sverige har vi en enorm brist både på lärare och studie- och yrkesvägledare. Det här leder till att fler och fler elever inte kommer att mötas av en lärare i klassrummet. Fler och fler elever kommer inte att få tillgång till en studie- och yrkesvägledare.

Det här är ett jätteproblem, i varje kommun, i varje skola. Ska man komma åt det här, så måste man se till att vissa saker verkligen händer, och det har vi fört fram i förhandlingarna med SKL.

Det är nödvändigt att vi till slut får till ett skolavtal som tar upp de frågor som skulle göra skillnad för alla våra medlemmar i kommunal verksamhet. Avtal och villkor inom kommunal sektor påverkar också avtal och villkor på privat sektor.

Det handlar om att lönerna måste fortsätta stiga. Dessutom måste fler få högre löner. Och arbetsbelastningen måste sjunka. Allt för många lärare och studie- och yrkesvägledare har en arbetsmiljö som de inte mår bra av och som inte är hållbar i längden.

Det handlar om att vi som jobbar i skolan måste få möjlighet att leverera kvalitativ undervisning och vägledning. Det handlar om att man måste få tid till att förbereda sin undervisning, att efterarbeta och kunna göra det på ett bra sätt. Att man har ett rimligt antal elever att vägleda t.ex. så att det verkligen kan bli kvalité.

Dessa frågor har vi alltså fört fram i förhandlingarna. Trots all den tid vi lagt på att förhandla med SKL så har vi inte kunna komma fram till en acceptabel lösning. Det är bekymmersamt att Sveriges Kommuner och Landsting, som företräder arbetsgivarna i kommunerna, inte tagit de här frågorna på så mycket allvar och varit tillräckligt konstruktiva för att vara med och hitta acceptabla lösningar.

Vi har mött en motpart som har som sin viktigaste fråga att ändra reglerna för hur man turordnar vid arbetsbristuppsägningar. Vi kan inte förstå detta. Förhandlingarna har pågått i fyra månader, utan resultat. Det har därför fattats ett gemensamt beslut av Lärarnas Samverkansråd och SKL om att gå till medling.

SKL:s ekonomirapport som presenterades i veckan visar att det finns stora överskott i kommunerna och att den verkliga utmaningen man ser framför sig är just bristen på arbetskraft.

Snarare än lönerna bedömer nu alltså också SKL att det är personalförsörjningen, tillgången till utbildade lärare, studie- och yrkesvägledare, vårdpersonal och andra yrkesgrupper, som är det stora problemet, nu och för framtiden. Det borde alltså inte vara något problem för SKL att lyssna till oss och faktiskt ta ansvar och komma fram till ett specifikt skolavtal, för att åstadkomma rätt saker.

Konsekvenserna ifall vi inte höjer våra yrkens status blir ett demokratiproblem. Vi kommer vara tvungna att ha obehörig personal som undervisar vilket gör att likvärdigheten i undervisningen kommer sjunka. Det i sin tur skapar kunskapsklyftor i samhället.

Jag känner att uppdraget är klart och tydligt från våra medlemmar: Vi måste få ett avtal som kan förbättra situationen på landets skolor!

Åsa Fahlén

Vi måste värna om tilliten till lärarna

Idag är begreppet ”tillit” på modet. Från politiskt håll driver man på för en mer ”tillitsbaserad styrning” av offentlig sektor och menar att bland annat lärare ska få ökade möjligheter att vara proffs, befriade från pekpinnar uppifrån. Regeringens utredning Tillitsdelegationen har arbetat med detta under några år och ska lägga fram förslag om hur tilliten kan stärkas.

Ökad tillit till professionen är bra, om det kombineras med rimliga förutsättningar och inflytande över det egna arbetet. Men det är en lång väg att vandra för att i praktiken nå dit.

Lärare som var verksamma på 70- och 80-talen vittnar ofta om att de kände att det fanns en tillit till deras professionella kompetens och att denna tillit genomsyrade skolsystemet som helhet.

Denna tillit har tyvärr försvunnit successivt och ersatts av kontroll och ökad styrning. Den professionella friheten för lärare har beskurits, en utveckling jag själv upplevde i mitt lärarjobb. När jag började jobba 1997 kunde man som lärare på min skola ställa upp med kort varsel på till exempel öppet hus. Man visste att man kunde ”få tillbaka” tiden senare. Det fanns utrymme för ett givande och tagande. I takt med alla effektiviseringskrav så försvann detta utrymme. Kontrollen ökade och friheten minskade.

En kringskuren professionell frihet är en av anledningarna till att läraryrket har minskat i attraktivitet. Den minskade tilliten till och ökande kontrollen av lärarkåren har också bidragit till att arbetsgivarna i högre utsträckning ifrågasatt lärare. Man har inte lyssnat när lärare larmat om hög arbetsbelastning, stress och dålig arbetsmiljö. Ökad arbetsbelastning och bristande tillit har lett till ökad psykosocial ohälsa. Lärarjobbet, som egentligen är helt fantastiskt, minskar i attraktivitet och vi har en lärarbrist som tyvärr bara ökar.

Med denna dystra verklighet, parad med en beslutsamhet att det går att förändra, gick vi in i avtalsförhandlingarna med SKL. Ökad tillit kommer att ta tid, men kan vi på allvar börja prata om det som behövs för att göra läraryrket mer attraktivt, och därigenom se till så att fler (alla) elever möts av en legitimerad lärare i klassrummet, så har vi kommit en bra bit på vägen.

När vi inledde våra avtalsförhandlingarna med SKL i mitten av januari visade de dokument vi utväxlat att vi stod långt ifrån varandra. Därefter har det förhandlats sedan mitten av januari och det har varit och är tufft. I skrivande stund vet jag inte om vi lyckas förhandlingsvägen eller inte, men vi är fast beslutna att göra vårt bästa för att övertyga SKL om att vi har förslagen som är bra både för våra medlemmar och som kan bidra till att lösa lärarbristen för arbetsgivarna.

Lärarna är en profession som tar ansvar, men som måste ges frihet att utöva yrket under rimliga förhållanden för att det ska fungera.

Om en ökad tillit till professionen förverkligas är mycket vunnet. Läraryrkets attraktionskraft kan öka och lärarkåren kan på allvar få den status som den egentligen redan förtjänar. Självklart ska vi också som profession varje dag fortsätta ta vårt ansvar så att eleverna får de kunskaper de behöver. På så vis ska vi göra vårt för att förtjäna den tillit vi ber resten av samhället visa oss.

Åsa Fahlén, ordförande, Lärarnas Riksförbund

Vårt mål är att teckna bra avtal för våra medlemmar

Bra avtal skapar attraktivitet för läraryrket vilket också gynnar arbetsgivarna. De behöver få lärare till sina skolor. Det åstadkoms med bra löner och goda arbetsvillkor.

Förhandlingarna på den kommunala sektorn har nu pågått sedan årets början. Redan då vi utväxlade yrkanden med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) precis före jul förstod vi att det hela skulle ta tid. Nu har datum passerat då det gamla avtalet löpt ut. Vi har därför prolongerat det, med två veckors uppsägningstid.  Det är den teknik man använder då förhandlingar pågår.

Som ni säkert förstår av tidsutdräkten har vi svårt att nå samsyn med vår motpart. Jag oroas av att de kommunala arbetsgivarnas samarbetsorganisation inte tycks inse behovet av kollektivavtal anpassade för olika verksamheter. Vi behöver en motpart som ser att vi lärare behöver särskilda förutsättningar för att fullt ut utöva vår profession för att få en fungerande skolverksamhet.

De pågående förhandlingarna är också avgörande för hur vi ska kunna möta den stora lärarbristen. Eller om den ska tillåtas fortsätta öka.

Vi i Lärarnas Riksförbund har länge varnat för lärarbristens följder. Nu har vi också kunnat läsa alarmerande siffror från SKL. Det behövs 187 000 lärare fram till år 2031. Störst är behoven de närmaste fem åren. Då behöver man rekrytera lärare och förskollärare till 77 000 heltidstjänster.

Verkligheten har tvingat SKL till insikt om problemen. Nu gäller det att vi tillsammans i avtal verkligen levererar sådant som kan bidra till lösningar. Eller ge förutsättningar för lösningarna. Alla arbetsgivare, alla kommuner, måste satsa på att ge lärare bra lön och goda förutsättningar att klara sitt viktiga uppdrag.

I en tid med en extrem lärarbrist, som troligen bara kommer att bli värre, är det jätteviktigt att tydliggöra vad läraryrket går ut på och hur det ser ut. Undervisning är inte bara att det står en lärare, eller annan vuxen, i ett klassrum med elever. En fungerande undervisning kräver mer, tid till för- och efterarbete. I alla fall om vi vill ha kvalitativ undervisning. Den får vi med legitimerade lärare som har planerat sin undervisning utifrån styrdokumenten och utifrån den elevgrupp man ska undervisa.

Slutsatsen av SKL:s rapport är att fler lärare måste utbildas, men att det inte räcker. Arbetsbelastningen måste vara rimlig. Något vi driver hårt i de pågående avtalsförhandlingarna tillsamman med Lärarförbundet i Lärarnas Samverkansråd.

Vi ser att det finns kommuner som är desperata inför lärarbristen och hur det blir allt svårare att hitta behöriga lärare. Men det krävs att man har en långsiktig strategier för hur fler ska övertygas att välja läraryrket (och även återvända till det). Det kan enbart ske med ökade löner och med fokus på lärarnas grunduppdrag. Vi lärare måste ha bra förutsättningar att göra vårt jobb.

Många lärare upplever att arbetstiden inte räcker till för att upprätthålla kvaliteten i undervisningen. Det ges inte tid för planering och efterarbete av undervisningen, vilket är som att en advokat kan genomföra en rättegång utan att sätta sig in i fallet det gäller. Allt detta får negativa konsekvenser för lärarnas arbetssituation och för elevernas kunskapsresultat.

Det är solklart att såväl politiker som arbetsgivare måste minska de administrativa kraven på lärare och vägledare. Det vore att visa oss tillit och det kommer att frigöra viktig tid som kan gå till undervisning och planering.

Att arbetsbelastningen är rimlig och arbetsmiljön god är faktiskt arbetsgivarens, huvudmannens, ansvar. Det handlar om förutsättningarna. God fysisk och psykosocial arbetsmiljö är en förutsättning för ett gott arbete. Då ingår att se till så att det finns tillräckligt med resurser för att leva upp till de av staten uppsatta målen för skolan.

I förhandlingarna har vi presenterat den arbetstidsmodell som Lärarnas Riksförbund centralt tagit fram. Den är ett alldeles utmärkt planeringsinstrument. Den synliggör vad lärare lägger sin tid på och kan ge vägledning vad man ska fokusera på. Den ger en tydlig styrning och öppnar för samtal kring vad som är huvuduppdraget – och det måste givetvis vara utbildning och bildning.

Jag lovar att jag och mina kollegor gör allt vi kan för att förmå våra motparter att förstå och vilja satsa på lärarna i denna avtalsrörelse.

Ska vi få ett avtal som bidrar till att ge verksamheten i skolan den struktur som så väl behövs, behöver SKL överge idén om att kollektivavtalen ska vara så lika som möjligt och istället inrikta sig på att få avtalen så bra som möjligt. Istället för att ha villkor i anställningen som är så lika som möjligt bör avtalen vara professions- och verksamhetsspecifika. Det främjar möjligheten att rekrytera och behålla dessa yrken som var och ett för sig är bristyrken och där verksamheterna redan idag lider av stor brist.

Åsa Fahlén

 

Mer tid för undervisning och bättre arbetsmiljö

Vi lärare ska ha bra förutsättningar att göra vårt jobb. Detta är så självklart att det ibland kanske glöms bort av de skolansvariga.

Många lärare upplever att arbetstiden inte räcker till för att upprätthålla kvaliteten i undervisningen. Alltför stor del av arbetstiden ägnas åt teknikstrul, administrativa sysslor, att rastvakta, hålla ordning i matsalen med mera. Många lärare får arbetsdagen uppstyckad i små snuttar av olika arbetsuppgifter. Allt detta får negativa konsekvenser för lärarnas arbetssituation och för elevernas kunskapsresultat.

Att arbetsbelastningen är rimlig och arbetsmiljön god är huvudmannens ansvar. Det handlar om förutsättningarna. God fysisk och psykosocial arbetsmiljö är en förut-sättning för ett gott arbete. Då ingår att se till så att det finns tillräckligt med resurser för att leva upp till de av staten uppsatta målen för skolan.

I en tid med en enorm lärarbrist, som troligen bara kommer att bli värre, så är det jätteviktigt att tydliggöra vad läraryrket går ut på och hur det ser ut. Undervisning är inte bara att det står en lärare, eller annan vuxen, i ett klassrum med elever. Undervisning kräver mer.

I alla fall om vi vill ha kvalitativ undervisning. Den får vi med legitimerade lärare som har planerat sin undervisning utifrån styrdokumenten.

Vår pågående kampanj ”Mer tid för varje elev” visar just att undervisning inte bara handlar om ren lektionstid, utan är så mycket mer. Syftet är att påverka politiken och de skolansvariga. Vi måste formulera vad vi behöver för att kunna göra ett kvalitativt, kompensatoriskt jobb.

Alla elever har rätt till högkvalitativ undervisning, inte bara de som drar vinstlotten i att få en behörig, legitimerad lärare. I tider av massiv lärarbrist kommer nya sätt att behöva prövas för att den erfarenhet och pedagogiska förmåga som de legitimerade lärarna besitter ska kunna räcka till alla elever.

Totalt sett måste vi ha en arbetssituation där de olika arbetsuppgifterna är väl avvägda och del i en fungerande helhet. Lärarnas Riksförbund har centralt tagit fram en arbetstidsmodell, en metod, som kan vara användbar. Med den kan man inventera, värdera och tidsätta lärares arbetsuppgifter. Den synliggör vad lärare lägger sin tid på och kan ge vägledning vad man ska fokusera på, den ger en tydlig styrning och öppnar för samtal kring vad som är huvuduppdraget – och det måste givetvis vara utbildning och bildning.

När man känner att det blir för mycket är det viktigt att våga prioritera och att vara överens med ledningen om vad som är huvuduppdraget. Vår arbetstidsmetod tar hänsyn till att situationen ser olika ut på olika skolor och utifrån de elevgrupper man har. Olika lärare har olika typer av förberedelser, olika typer av efterarbete.

Det är de här förutsättningarna som vi måste få till: en balanserad arbetssituation för att kunna göra ett kvalitativt arbete. Det är detta som lockar unga människor att utbilda sig till lärare. Och det är ett fantastiskt roligt, viktigt och berikande jobb – om man får de rätta förutsättningarna.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

Mer tid för varje elev

Vi behöver tillsammans visa och förklara detta. För att skapa förståelse och för att kunna förbättra arbetsvillkoren. För att vi lärare och studie- och yrkesvägledare bättre ska kunna genomföra vårt viktiga uppdrag att undervisa och vägleda våra elever.

Jag skulle vilja uppmana dig att sprida kampanjfilmerna och förklara dem utifrån din verklighet. Vilka är dina tidstjuvar? Vad skulle hjälpa dig? Då kommer fler att inse varför vi behöver rimliga förutsättningar för att göra ett bra jobb. Att vi får tid för den planering som är avgörande för undervisningens kvalitet och för elevernas resultat. Det är viktigt för att öka läraryrkets attraktivitet och på sikt motverka lärarbristen.

Allt för mycket av vår tid går till konflikthantering, it-strul, blanketter och dokumentation av allt, anmälningar, samtal/kontakter hit och dit, stora elevgrupper och inkludering med anpassningar…

Utan någon ”offermentalitet” behöver vi sakligt och professionellt peka på problemen och visa på lösningarna. Ett av dessa problem är att vi i snitt bara har tre minuter i veckan att ägna varje elev. Det är absurt!

Det är viktigt att vi förklarar vad mer tid för varje elev innebär. Att lärare behöver tid innan lektionen, för att förbereda för de individer och den grupp vi ska möta och för hur undervisningen ska läggas upp. Läraren behöver tid under lektionen för att kunna se alla elever och ägna dem uppmärksamhet. Vissa behöver mer hjälp eller utmaningar, andra behöver mindre. Lärare behöver tid efter lektionen för att kunna reflektera över hur det gick, utifrån varje enskild elevs situation, och även fundera över hur undervisningen ska justeras och följas upp. Kanske är det någon som behöver en extra genomgång eller förklaring på annat sätt?

Det är här, före, under och efter lektionen, som det finns möjlighet för oss att ägna mer tid för varje enskild elev. Men när jag får fem elever till i min klass, då blir det mindre tid för varje elev. Får jag ytterligare en hel klass eller en kursgrupp eller ett ämne till, då blir det mindre tid för varje elev.

Vi är lärarnas röst i debatten. En hög synlighet är en förutsättning för förståelse för vår roll och för betydelsen av bra villkor. Vi vänder oss inte bara till makthavare, som arbetsgivare och politiker, utan vi vill även påverka allmänheten för att öka förståelsen för vikten av förbättringar vad gäller lärarnas arbetssituation. Dessa kan i sin tur påverka politiker och makthavare.

Men vi måste också, i nästa steg, tala om hur vi vill förändra detta, så att vi faktiskt har möjlighet att ägna mer tid åt eleverna. På skolvärlden.se kan du läsa om den arbetstidsmetod som Lärarnas Riksförbund tagit fram och som lärare bland annat i Filipstad prövat och som de mår bättre av.

Så titta på våra kampanjfilmer, dela och förklara dem utifrån din verklighet. Så ser vi tillsammans till att skapa förståelse och förändring till det bättre!  #viärlr

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Ledare i Skolvärlden #2 2018

Internationella modersmålsdagen

Idag den 21 februari är det den internationella modersmålsdagen. Dagen instiftades av Unesco 1999 för att främja språklig mångfald och firades första gången året efter, år 2000.

Dagen uppmärksammas på olika sätt runtom i Sverige och världen. Syftet är att skapa medvetenhet om språkliga och kulturella traditioner, en kunskap baserad på förståelse, tolerans och dialog.

I Sverige finns ingen officiell språkstatistik, men uppskattningsvis talas närmare 200 modersmål. Störst är svenskan, näst störst är finskan och arabiskan. Många modersmål har bara ett par hundra talare i Sverige, som de afrikanska språken woolof eller mandinka. Finska, samiska, meänkieli, romani och jiddisch har en särskild ställning som nationella minoritetsspråk, sedan Sverige undertecknat den europeiska minoritetsspråkskonventionen 2000.

Det mångspråkiga Sverige är en resurs som inte får slarvas bort. Det är därmed mycket viktigt att förstärka språkundervisningen på alla modersmål i svensk skola.

Forskningsresultaten är tydliga: Barn med utländsk bakgrund som får mycket undervisning på sitt modersmål klarar sig bättre i skolan och blir oftast också bättre på svenska.

Dessvärre vet vi att modersmålsundervisningen i dag är en lågt prioriterad verksamhet i många kommuner och att det finns stora brister i likvärdigheten. Bristen på modersmålslärare är skriande vilket gör att många elever helt nekas tillgång till sitt språk och till sin kultur.

Framtiden för modersmålen i Sverige är därmed en politisk fråga som måste lösas skyndsamt. Att alla elever i Sverige ska få en likvärdig utbildning oavsett var i landet den anordnas måste givetvis gälla även modersmålsundervisningen!

För att uppnå en långsiktigt fungerande modersmålsundervisning är det helt avgörande att ha tillgång till behöriga modersmålslärare. Att bli modersmålslärare måste därför ses som ett attraktivt yrkesval i syfte att kraftigt öka rekryteringen till utbildningen. Det innebär att löner och villkor för språklärare generellt måste bli bättre. Det handlar om att alla arbetsgivare måste kunna erbjuda attraktiva tjänster som lockar och inte avskräcker lärare.

Det är också helt avgörande att modersmål i ökad utsträckning ska ingå i utbudet i lärarutbildningen, i kombination med övriga undervisningsämnen. I dag erbjuder endast ett fåtal lärosäten modersmål som kombinationsmöjlighet. Det duger inte.

Lärarnas Riksförbund gjorde en enkät­undersökning om modersmålslärares undervisning och arbetsvillkor som presenterades i november. Glädjande nog var en stor andel av de svarande nöjda med att arbeta som just modersmålslärare. Problemen handlar om den bristande tillhörig­heten till ett fysiskt lärarkollegium, något som ofta beror på oregelbundna tider för moders­målsundervisningen samt ett kringflackande på många olika skolor, något andra lärare inte upplever i sin vardag. Därför har vi föreslagit bland annat följande:

  • Modersmålslärare bör tilldelas en hemskola, även om läraren ifråga undervisar på många olika skolor. Tillhörigheten till ett lärarkollegium är mycket viktig, framför allt ur ett pedagogisk perspektiv.
  • Förbättra möjligheterna för elever att läsa modersmål som ett tredje språk, det vill säga att modersmålsundervisning bör vara en tydlig möjlighet inom ramen för språkvalet, när tillräckligt elevunderlag finns. På så vis lyfts modersmålsundervisningens status, den blir mer regelbunden och motiverade elever får möjlighet att läsa fler timmar. En frivillig möjlighet finns redan idag att lägga modersmål inom ramen för språkvalet, men det sker mycket sällan.

Det pågår en mängd aktiviteter för modersmålsdagen och för hela veckan i olika kommuner i Sverige. Passa på att fira den språkliga mångfalden i Sverige och i världen!

Gå in på Unescos sida om Modersmålsdagen.


Åsa Fahlén

Om ordet modersmål
Ordet modersmål har funnits i svenskan åtminstone sedan 1500-talet. Det är en direktöversättning av latinets lingua materna. Inom svenskt utbildningsväsen kan modersmål i dag användas för att beteckna alla modersmål utom svenskan, det som förut kallades hemspråk.