Bra förslag om starkare mandat och ansvar för rektorer

I dag kan vi läsa ett viktigt inlägg i debatten om hur den svenska skolan ska kunna stärkas. Vi i Lärarnas Riksförbund kämpar för mycket av det som förs fram av Näringslivets forskningsberedning på DN Debatt idag.

Jag läser och instämmer i till exempel följande:

”Tydligt ledarskap behövs. En av skolans svaga länkar är den dysfunktionella besluts-hierarkin. Rektorerna måste ges mer makt och ansvar för att kunna påverka elevernas resultat. Och de måste först och främst vara pedagogiska chefer och kunna delegera de administrativa sysslorna.”

Ja, Sverige behöver ett tydligare nationellt ansvar för skolan som ger professionen, skolledare och lärare, ett tydligt mandat och ansvar för hur enskilda skolor arbetar för att förbättra undervisningen och resultaten. Det borde också vara självklart att rektorer ska ha lärarutbildning och ha arbetat som lärare och därmed ha en stark pedagogisk och didaktisk förankring i den verksamhet hen leder.

Det som man inte nämner i denna debattartikel är behovet av en starkare statlig styrning och finansiering, vilket vi ser som en naturlig fortsättning för att kunna rikta uppdraget direkt till professionen. En av ledamöterna i forskningsberedningen och undertecknarna av debattartikeln, Leif Östling, gick dock nyligen ut och förordade en starkare statlig styrning av skolan.

Lärarnas Riksförbund kunde för några år sedan visa att det finns miljarder att hämta hem om finansieringen skulle gå direkt till skolan och hoppa över vissa led, där man bara gjorde samma jobb med att fördela resurserna, fast på 290 olika sätt…

Och i undersökningen ”Pengarna i sjön” tidigare i år kunde vi visa hur stora summor som skulle gått till lärarlöner och lärarfortbildning aldrig kommer lärarna till del. Detta beror på att skolans huvudmän inte sökt de statsbidrag som finns att tillgå. Det handlar också där om miljardbelopp.

Så kan vi inte ha det.

Jag läser vidare i debattartikeln:

”Bara på den kommunala nivån har vi såväl kommunfullmäktige som skolnämnd, utbildningsförvaltning med förvaltningschef och ibland en biträdande skolchef som ska säga sitt innan beslutshierarkin kommer ner på rektorsnivå. Organisationsstrukturen skiljer sig en hel del mellan kommunerna, men grundproblematiken är densamma. I ett näringslivsperspektiv är detta en typiskt dysfunktionell struktur. Rektorn måste ges mer makt och ansvar över skolans verksamhet för att kunna påverka elevernas resultat.”

Det är bra att näringslivet nu går ut och säger detta.

Läs också gärna det som Lärarnas Riksförbund skrev tillsammans med Skolledarna, Sulf och Saco på DN Debatt förra året. Vi lyfte där fram att skolledare och lärare faktiskt är eniga. Nio av tio skolledare vill att staten ska ta större ansvar för skolans finansiering och styrning. Det har skett ett skifte i opinionen hos dem som står mitt i skoldebattens verklighet.

Det behövs en nationell kunskapsstrategi som löper genom hela utbildningssystemet. Nu har vi förhoppningsvis också stora delar av näringslivet med oss. Det blir allt fler som ser nödvändigheten i våra krav.

Bo Jansson