Internationella modersmålsdagen

Idag den 21 februari är det den internationella modersmålsdagen. Dagen instiftades av Unesco 1999 för att främja språklig mångfald och firades första gången året efter, år 2000.

Dagen uppmärksammas på olika sätt runtom i Sverige och världen. Syftet är att skapa medvetenhet om språkliga och kulturella traditioner, en kunskap baserad på förståelse, tolerans och dialog.

I Sverige finns ingen officiell språkstatistik, men uppskattningsvis talas närmare 200 modersmål. Störst är svenskan, näst störst är finskan och arabiskan. Många modersmål har bara ett par hundra talare i Sverige, som de afrikanska språken woolof eller mandinka. Finska, samiska, meänkieli, romani och jiddisch har en särskild ställning som nationella minoritetsspråk, sedan Sverige undertecknat den europeiska minoritetsspråkskonventionen 2000.

Det mångspråkiga Sverige är en resurs som inte får slarvas bort. Det är därmed mycket viktigt att förstärka språkundervisningen på alla modersmål i svensk skola.

Forskningsresultaten är tydliga: Barn med utländsk bakgrund som får mycket undervisning på sitt modersmål klarar sig bättre i skolan och blir oftast också bättre på svenska.

Dessvärre vet vi att modersmålsundervisningen i dag är en lågt prioriterad verksamhet i många kommuner och att det finns stora brister i likvärdigheten. Bristen på modersmålslärare är skriande vilket gör att många elever helt nekas tillgång till sitt språk och till sin kultur.

Framtiden för modersmålen i Sverige är därmed en politisk fråga som måste lösas skyndsamt. Att alla elever i Sverige ska få en likvärdig utbildning oavsett var i landet den anordnas måste givetvis gälla även modersmålsundervisningen!

För att uppnå en långsiktigt fungerande modersmålsundervisning är det helt avgörande att ha tillgång till behöriga modersmålslärare. Att bli modersmålslärare måste därför ses som ett attraktivt yrkesval i syfte att kraftigt öka rekryteringen till utbildningen. Det innebär att löner och villkor för språklärare generellt måste bli bättre. Det handlar om att alla arbetsgivare måste kunna erbjuda attraktiva tjänster som lockar och inte avskräcker lärare.

Det är också helt avgörande att modersmål i ökad utsträckning ska ingå i utbudet i lärarutbildningen, i kombination med övriga undervisningsämnen. I dag erbjuder endast ett fåtal lärosäten modersmål som kombinationsmöjlighet. Det duger inte.

Lärarnas Riksförbund gjorde en enkät­undersökning om modersmålslärares undervisning och arbetsvillkor som presenterades i november. Glädjande nog var en stor andel av de svarande nöjda med att arbeta som just modersmålslärare. Problemen handlar om den bristande tillhörig­heten till ett fysiskt lärarkollegium, något som ofta beror på oregelbundna tider för moders­målsundervisningen samt ett kringflackande på många olika skolor, något andra lärare inte upplever i sin vardag. Därför har vi föreslagit bland annat följande:

  • Modersmålslärare bör tilldelas en hemskola, även om läraren ifråga undervisar på många olika skolor. Tillhörigheten till ett lärarkollegium är mycket viktig, framför allt ur ett pedagogisk perspektiv.
  • Förbättra möjligheterna för elever att läsa modersmål som ett tredje språk, det vill säga att modersmålsundervisning bör vara en tydlig möjlighet inom ramen för språkvalet, när tillräckligt elevunderlag finns. På så vis lyfts modersmålsundervisningens status, den blir mer regelbunden och motiverade elever får möjlighet att läsa fler timmar. En frivillig möjlighet finns redan idag att lägga modersmål inom ramen för språkvalet, men det sker mycket sällan.

Det pågår en mängd aktiviteter för modersmålsdagen och för hela veckan i olika kommuner i Sverige. Passa på att fira den språkliga mångfalden i Sverige och i världen!

Gå in på Unescos sida om Modersmålsdagen.


Åsa Fahlén

Om ordet modersmål
Ordet modersmål har funnits i svenskan åtminstone sedan 1500-talet. Det är en direktöversättning av latinets lingua materna. Inom svenskt utbildningsväsen kan modersmål i dag användas för att beteckna alla modersmål utom svenskan, det som förut kallades hemspråk.

 

Ett spännande och viktigt 2018 ligger framför oss

Under hösten 2017 tecknade vi i Lärarnas Riksförbund, tillsammans med våra kollegor i Lärarförbundet, flera avtal på den privata sidan. Bland annat det största avtalet på den privata sidan, det så kallade Friskoleavtalet, med Almega. Strax innan jul utväxlade vi sedan yrkanden med SKL inför det stora kommunala avtalet, HÖK18, som berör över 200 000 lärare och studie- och yrkesvägledare. 2018 inleds nu med förhandlingar med SKL för att vi ska kunna teckna ett nytt avtal.

I alla dessa förhandlingar har vi i LR drivit samma saker. Vi vill att lärare ska ha förutsättningar att bedriva en kvalitativ undervisning, utan att riskera sin hälsa. Den höga arbetsbelastningen drabbar ytterst eleverna när det inte finns tillräcklig tid till för- och efterarbete av lektionerna. Arbetsbelastningen måste ner så att sjukskrivningarna och flykten från läraryrket hejdas.

För att lärare ska kunna fullgöra sitt uppdrag och möta samhällets behov måste ett nytt avtal ge landets lärare bättre lönevillkor och arbetsförutsättningar för ökad attraktivitet, utveckling och bättre resultat.

Läraryrket ska vara intellektuellt stimulerande, roligt, spännande – och man ska samtidigt kunna må bra, ha ett privatliv. Detta är det enda sättet att kunna locka fler lärare och även få de lärare som finns i skolan att stanna kvar. Det är grunden för att alla elever ska få den skolgång de har rätt till. Det är i förlängningen en förutsättning för vårt demokratiska samhälle.

Sverige har också val i höst och det betyder att vi i Lärarnas Riksförbund kommer att vara aktiva och rikta oss mot politiker på alla nivåer. De förändringar vi vill se för skolan kan inte åstadkommas enbart genom avtal. Staten måste kliva fram och ta ett betydligt större ansvar för att skolan i 290 kommuner och hos ett betydande antal fristående huvudmän ska fungera.

Det behövs övergripande förändringar för att skolan ska bli mer likvärdig och resultaten förbättras. Vi behöver exempelvis få Skolkommissionens förslag på plats, med bland annat en statlig finansiering för skolor som behöver särskilda resurser. Detta är en av valets viktigaste frågor.

De förbättrade skolresultaten i internationella undersökningar är ett resultat av att fokus sedan ett antal år satts på undervisningen och på kunskapsuppdraget. När lärare och elever ges möjlighet att ägna sin kraft åt undervisning och inlärning ger det resultat!

Målet är att alla elever ska få den skolgång som de har rätt till och kunna nå så långt som det är möjligt. Det kräver att elever möts av behöriga lärare, syvare med studie- och yrkesvägledarexamen och speciallärare/specialpedagoger i skolan. Personer som har rätt förutsättningar både vad gäller lön, arbetsförhållanden och fortbildning.

Det är genom erfarna och yrkesskickliga lärare som elever stimuleras att anstränga sig och nå toppen av sin förmåga. Detta måste skolans huvudmän inse.

PS. Läs gärna om Pax i skolan, en metod för lågstadiet som ger goda resultat. Jag har gjort ett studiebesök på Gärdesskolan i Stockholm som arbetar med Pax och blev verkligen imponerad!

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

Värdet av en lärarlegitimation

Under hösten har det i lärarbristens svallvågor uppstått ett ifrågasättande av värdet av att lärarna har en legitimation. Snabbt som blixten väcks det till synes enkla förslaget att slopa kravet på legitimation så löser vi den akuta lärarbristen.

Inget vore mera förödande än att vidta en sådan åtgärd, men ack så lättvindigt och så helt fel – för landets elever och föräldrar! Den kvalitetsgaranti som lärarlegitimationen utgör, måste vara grunden för att vända den resultatnedgång som präglat svensk skola sedan 1990-talet.

Samhället har rätt att förvänta sig att skolan ska vara en plats där deras barn, våra elever, ska få möjlighet att tillägna sig kunskaper i en miljö där de känner sig trygga. De ska kunna vistas i skolan utan att bli trakasserade. Det är med bestörtning vi får ta del av elevers, och lärares, beskrivningar av hur de blivit utsatta. Om inte skolan kan utgöra den frizon som den måste vara, är det illa ställt.

Vi legitimerade lärare är en viktig garant för att skolan är en trakasserifri zon. All skolpersonal har givetvis ett ansvar i detta. Men lärares legitimation innebär att vi rakryggade ska stå emot och ingripa om det förekommer. Vi måste, genom vårt agerande, vara de föredömen i vuxenvärlden som står upp för varje elevs värde. Det har omvärld och elever rätt att förvänta sig av en lärarkår med legitimation.

Lärarbristen har varit ett ord på allas läppar under hösten. Som om den vore lika oväntad som ett sommaråskväder. Lärarnas Riksförbund har under många år varnat för vad som kan hända om lärarna inte ges rätta förutsättningar. Decennier av försyndelser och underlåtenhet har lett till att alldeles för få väljer lärarstudier och att alltför många yrkesverksamma lärare slutar.

Det är även stor brist på studie- och yrkesvägledare. Studier har visat att tillgången på studie- och yrkesvägledare med rätt utbildning spelar stor roll för elevernas möjligheter i skolan. Det ökar deras möjligheter att göra välgrundade val inför framtiden. Därför anser vi att det måste införas ett krav på studie- och yrkesvägledarutbildning för att få fast anställning som sådan.

Det tar naturligtvis många år att rätta till dessa brister. Långsiktiga lösningar måste skapas, men under tiden är det samhällets skyldighet att se till att elever får en kvalificerad undervisning. På kort sikt krävs akuta lösningar. Verksamheten kan organiseras så att den utbildning och erfarenhet som legitimerade lärare har, används, och betalas, bättre. Organisera så att de legitimerade lärarna tar hand om övergripande planering, kvalificerad undervisning och bedömning, uppgifter som personer utan legitimation inte kan, och inte får göra. De som saknar legitimation måste ges hand- och vägledning av dem som har behörighet och erfarenhet. På så sätt kan vi se till att alla elever ges en kvalitativ utbildning!

Lärarnas Riksförbund räds inte att lyfta problemen i skolan, men vi är också konstruktiva och kommer med lösningar. Det är viktigt.

Och med dessa ord önskar jag er alla ett riktigt härligt och välförtjänt jullov!

Nu har vi chansen att stoppa destruktiva normer

I veckan kom ännu ett upprop i #MeToo-kampanjen. Det var #ickegodkänt där lärare har skrivit på för att stoppa sexuella trakasserier och övergrepp från såväl elever, som föräldrar, kollegor och rektorer.

Detta upprop visar att skolan är en del av samhället och tyvärr inte förskonad från destruktiva strukturer. Dessa strukturer måste vi arbeta aktivt med att förändra. Rapportera och anmäl alla former av sexuella trakasserier och övergrepp. Det är dags att ta tag i detta på allvar!

Jag blir fruktansvärt arg när jag läser om det som berättas under #ickegodkänt. Detta initiativ kommer inte en dag för tidigt. Efter den senaste tidens intensiva och nyvaknade intresse för de sextrakasserier och övergrepp som särskilt kvinnor drabbas av i vårt samhälle välkomnar jag att vi satt strålkastarljuset på det som lärare själva upplever.

Jag var en av de närmare 4000 lärare som skrev under #ickegodkänd för att stoppa elever, föräldrar, kollegor och rektorer från att utsätta lärare för fysiska och psykiska kränkningar. Det kan tyckas vara en liten andel av de drygt 140 000 lärare som finns i grundskola, gymnasieskola, komvux och SFI. Men de tusentals lärare som är verksamma i skolan i dag och som nu vittnar om tafsande rektorer, övergrepp från kollegor och sextrakasserier från föräldrar och elever visar att situationen är oacceptabel!

Jag är glad att läraren Elinor Holmström orkade ta initiativ till uppropet för att synliggöra att skolans värld inte är fredad från övergrepp och trakasserier. Det visar tydligt att lärare är utsatta och att övergreppen och övertrampen finns på alla nivåer, som Elinor också påpekar i Dagens Nyheter.

Jag tror att ett bra skolsystem där lärare från första början får tid att se varje elev och skapa relationer har bättre förutsättningar att se till att dessa situationer inte uppkommer. Jag misstänker att sexuella trakasserier från elever mot lärare kan handla om att få uppmärksamhet och bli sedd. Men det handlar också om att utnyttja rådande strukturer och normer.

Skolan är en arbetsplats och sättet att förhålla sig till varandra är en del av det vi kallar för psykosocial arbetsmiljö, vilket i allra högsta grad är en facklig fråga.

Samtidigt som alla bör fundera och reflektera över sitt beteende bör också lärare generellt bli bättre på att säga ifrån och agera. På arbetsplatsen ska det finnas skyddsombud från de olika fackliga organisationerna man kan vända sig till och man bör också prata med sin rektor. Det gäller att inte låta dessa händelser passera.

Det ska bli intressant att se vad som kommer fram i #InteFörhandlingsbart, det gemensamma upprop som Lärarnas Riksförbund och många andra fackförbund samlats i för att protestera mot sexuella övergrepp och trakasserier som kvinnor har fått utstå inom fackföreningsrörelsen. Vi kräver ett slut på sexismen och tystnadskulturen!

Inom Lärarnas Riksförbund tar vi berättelser om sexuella trakasserier på största allvar och agerar för att det ska upphöra. Jag och andre vice ordförande Sara Svanlund tar emot anmälningar på mejladressen inteforhandlingsbart@lr.se.

Nu har vi chansen att förändra begränsande och destruktiva normer, värderingar och strukturer. Jag hoppas verkligen vi tar den!

Åsa Fahlén

Fortsatt uppvärdering av lön och arbetsvillkor

Ska arbetsgivare klara sig i kampen om tillgång på legitimerade och yrkesskickliga lärare på kort och lång sikt, räcker det inte med en nödvändig, fortsatt, uppvärdering av lärarlöner. Arbetsmiljön och arbetsbelastningen måste också hanteras bättre.

Därför är det viktigt att vi nu fått avtalen på plats med Almega Tjänsteföretagen och KFS. De ger förutsättningarna för att fortsätta arbetet med att uppvärdera lärarnas samt studie- och yrkesvägledarnas löner och arbetsvillkor.

Ni kan läsa mer om vad avtalen innebär och innehåller här för Almega och här för KFS.

”Friskoleavtalet” som tecknas med Almega Tjänsteföretagen är det till omfånget största läraravtalet på den privata sektorn. Almega är knutet till Svenskt Näringsliv och organiserar ett antal arbetsgivarförbund inom tjänstesektorn. Almega Tjänsteföretagen är ett av dessa arbetsgivarförbund och tecknar i sin tur ett stort antal olika branschavtal. Avtalet för fristående skolor och förskolor tecknas av Lärarförbundets och Lärarnas Riksförbunds Samverkansråd.

KFS organiserar ”kommunnära” arbetsgivare som driver verksamhet i bolagsform. Ett av branschavtalen med KFS tecknas av Lärarförbundets och Lärarnas Riksförbunds Samverkansråd, Utbildningsavtalet. Inom detta område finns ett femtiotal företag som driver fristående skolor.

Den stora utmaningen för arbetsgivarna är att klara konkurrensen och säkra lärarförsörjningen. Då räcker det inte att bara höja lönerna i framtiden. Man måste locka människor till läraryrket och skapa arbetsförhållanden som minskar på stressen och ger förutsättningar för ett hälsosamt arbetsliv. Vi behöver mer tid för varje elev och möjlighet att utveckla kvalitén i undervisningen.

Jag vill också uppmärksamma att vi i Almegaavtalet har enats om partsgemensamma utbildningar och stödmaterial. Utbildningar vad avser avtalets innehåll, den gemensamma synen på lönebildning samt hälsofrämjande arbete kommer anordnas. Därtill ska även ett gemensamt stödmaterial tas fram som ska kunna användas för löneprocesserna, inför och under lönerevisionerna. Och i avtalet med KFS har vi kommit överens om att under 2018 inbjuda KFS medlemsskolor till seminarier kring lärares arbetstid och arbetsbelastning.

Detta kommer bli viktiga instrument för oss för att kunna hålla trycket uppe i det lokala arbetet.

Åsa Fahlén

Lärare behöver förutsättningar för sitt viktiga uppdrag

Snart är det dags för Nobeldagen då nobelprisen delas ut. Och varje år diskuteras och kritiseras det faktum att det är så få kvinnliga pristagare. Finns det inga kvinnor som kan belönas eller släpps de inte fram? Eller handlar det om vem som nominerar?

Det här är sega strukturer i samhället som på något sätt gör att vi inte kan se och som gör att det finns outnyttjad kapacitet som inte erkänns. Det finns outnyttjade resurser när inte kvinnor blir sedda.: Det är massor med hjärnkapacitet med idéer och perspektiv som kanske inte kommer fram.

Det är bland annat därför jag engagerat mig i samtalet om #MeToo, kampanjen mot sexuella trakasserier och övergrepp. Där handlar det också om de sega strukturerna i samhället. De som vi inte riktigt vill se, fastän de begränsar både män och kvinnor. De begränsar oss alla. I skolan har vi ett tydligt uppdrag att motverka könsstereotypa normer och beteendemönster. Vi ska främja jämställdhet och jämlikhet och även ge individen förutsättningar att förverkliga sin fulla potential. Det handlar om det som betecknas som värdegrundsfrågor.

Jag vet att det finns de som menar att vi i Lärarnas Riksförbund egentligen inte ska ägna oss åt dessa frågor. Att vi ska fokusera på traditionella fackliga frågor som exempelvis arbetsmiljön.: Men då vill jag hävda att detta i allra högsta grad handlar om arbetsmiljön, både för lärare och för elever! Vi lärare måste vara goda förebilder och även detta är i allra högsta grad en facklig fråga för en profession.Vi som lärare hamnar förstås också lätt i dessa strukturer och mönster. Men ska vi ha möjlighet att på allvar kunna utföra uppdraget som beskrivs i styrdokumenten så måste vi få en rimlig arbetssituation. Vi måste ha tid att se och möta våra elever. Vi behöver tid för att se vad är det för strukturer och sammanhang som eleverna befinner sig i? Vad händer i mitt klassrum? Vad händer utanför klassrummet när vi skiljs åt? Vilka är det som pratar, på vilket sätt bemöter man varandra?

För att vi lärare ska kunna ta oss an detta viktiga uppdrag måste vi ha rätt förutsättningar. Ska vi kunna göra vårt jobb så måste vi ha en rimlig arbetsbörda och arbetssituation. Även om det är mer ”mjuka frågor” om värdegrund och värderingar, så kokar allt ner till de hårda fackliga kärnfrågorna. Det handlar om att lärare måste ha goda, och för vårt yrke ändamålsenliga arbetsvillkor för att vi ska kunna ta oss an det som finns i styrdokumenten på ett professionellt sätt.

Våra styrdokument har riktigt bra formuleringar och intentionerna är goda. Vi har en god tanke med skolan i Sverige. Men möjligheten att lyckas med detta står och faller med att lärarna får möjligheter och goda villkor.

Tro inte för ett ögonblick att jag glömmer eller negligerar villkorsfrågorna bara för att jag uttalar mig om det som anses som mjuka frågor. Det är precis tvärt om: Vi ska lyfta de viktiga värderingsfrågorna och för att sedan kunna utföra det så måste vi ha goda villkor.

Och om inte :dagens unga får möjlighet att tillgodogöra sig kunskaper och växa till starka, fritänkande individer så kan vi missa nästa stora upptäckt och framtida nobelpristagare. Allt hänger samman.

Åsa Fahlén

Vi kan stoppa mobbningen i skolan

Det finns ingen lärare som tycker att mobbning är okej. Inga förälder vill att deras barn ska mobba eller bli mobbad. Ingen skolledare eller skolpolitiker önskar att det ska förekomma i deras skolor. Ändå fortsätter det.

Idag har vi kunnat höra andra upplagan av Ekots satsning #10miljoner. En satsning där Ekot möter svenskar och frågar er vad de ser för samhällsproblem och hur de kan lösas.
När jag hörde 17-årige Adrian tala om sina erfarenhet så knöt det sig i magen på mig.

Att mobbas i omklädningsrummet och behöva vara rädd för sina kamrater ska ingen elev behöva uppleva. Ändå är det situationer som inte är nya i skolans värld. Men det finns saker som vi kan göra.
Adrian efterlyser fler åtgärder mot mobbning. Det är alldeles rätt. I P1-Morgon kunde man också höra ett samtal om detta.

Det är främst fyra delar jag vill lyfta och som vi måste fokusera vårt arbete på:

1. Se och rapportera
Vi i skolan måste bli mycket bättre på att se, rapportera och anmäla när det sker mobbning.
Det gäller att ta situationerna på allvar och att de förmedlas till skolledningen, som har det övergripande ansvaret på varje skola. Här behöver vi mer fortbildning och ett starkare stöd från skolledningen. Det gäller att reagera på varje situation, på varje kränkning.

2. Mer tid för varje elev
För att det ska kunna bli reella förändringar så måste vi lärare få mer tid för varje elev. Tid för att skapa tillitsfulla relationer med eleverna. Då blir det dels lättare för läraren att upptäcka mobbning och dels lättare för eleverna att tala med läraren om vad som händer. Det måste finnas tid för att vi ska kunna se det som händer före, under och efter lektionerna. Det kräver ett rimligt antal undervisningstimmar, mer tid mellan lektioner och kanske även mindre klasser.

3. Annan personal
Vi behöver också förstärkning av annan personal. Både i form av annan kompetens, men också i att hjälpa till att se och kunna ingripa när det behövs. Vi lärare behöver hjälp av exempelvis lärarassistenter och/eller elevassistenter. Dessa kan vara behjälpliga på rasterna när elever rör sig ute, röra sig i korridorer, äta med eleverna i matsalen mm. Vi behöver mer annan personal som är närvarande bland eleverna när lärare arbetar med undervisningen. Att t.ex. vara ensam idrottslärare när 30 elever ska byta om i flera omklädningsrum ger inte förutsättningar för att ha koll på alla elever och situationer. Men vi behöver också en förstärkt elevhälsa med kompetens som psykologer och kuratorer som kan samarbeta med lärare.

4. Förebyggande arbete
Framförallt handlar det om ett kunna förebygga mobbning. Detta arbete får inte vara något som är upp till enskilda individers engagemang – det måste finnas ett gemensamt förebyggande arbete.
Enskilda lärare kan inte ensamma ta hela ansvaret också för elevernas psykiska hälsa. För detta behövs en organisation med tydliga, avgränsade arbetsuppgifter, engagerad skolledning, närvarande elevvårdspersonal, kunskap och ett nära samarbete med vårdnadshavare.

Det är viktigt att lärare får stöd och uppbackning av skolledning och huvudman när man ingriper för att stoppa bråk och mobbning. Vi behöver ett system som fungerar. Tillsammans kan vi klara att förebygga, motverka och begränsa det som ändå händer. Det gäller att involvera även eleverna i dessa processer. Involvera elevskyddsombuden i arbetet, eller som i Norrköpings kommun ha barn och elevombud. Elever och lärare vet väl vilka situationer och ställen som är särskilt utsatta. Det gäller att bygga bort dessa platser, och att satsa på att få strukturella förändringar.

Allt detta måste arbetsgivaren organisera och då måste det finnas en skolledning som stöttar och ger utrymme för de processer som kan bygga en struktur och ett system för att mobbning ska kunna motverkas och förebyggas långvarigt.

Liksom i #MeeTo ska det stå klart för förövarna att detta inte är OK. Och i vissa fall måste man kanske också polisanmäla där det bedöms vara så allvarligt att det finns en brottsmisstanke.

Min erfarenhet är att vi lärare vill kunna hantera och förebygga dessa situationer och händelser. Vi lärare är – generellt sett – besjälade av att alla elever ska må bra i skolan och kunna följa undervisningen och tillägna sig kunskaper. Vi lärare kan och vill vara med och stoppa mobbningen i skolan!

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

Alla vinner på en bra arbetsmiljö – Skyddsombudens dag 2017

Vår arbetsmiljö är en väsentlig del av vår vardag. Arbetsmiljön behöver hanteras och ständigt aktivt analyseras för att ge förutsättningar för ett långt och hållbart arbetsliv. I Sverige har våra skyddsombud en mycket viktig roll för att säkerställa detta.

Idag, den 25 oktober, är det Skyddsombudens dag. Därför vill Lärarnas Riksförbund uppmärksamma alla fantastiska skyddsombud. De gör ett grymt jobb med att ständigt bevaka, förbättra och utveckla arbetsmiljön på våra arbetsplatser.

Att vara vald till skyddsombud innebär att man fått ett viktigt förtroende. Ett skyddsombud företräder sina kollegor i arbetsmiljöfrågor och verkar för att arbetsgivaren uppfyller sitt ansvar enligt arbetsmiljölagstiftningen. Skyddsombudet är arbetstagarnas röst i alla frågor som rör arbetsmiljö, såväl den fysiska som den psykosociala. Det är ett komplext uppdrag som innebär att man ska skydda sina kollegors individuella och kollektiva rättigheter enligt arbetsmiljölagstiftningen. Det kräver, förutom kunskap i arbetsmiljölagstiftningen, förmåga att förhandla och samverka, skicklighet i bemötande och stor empati. Att vara skyddsombud är ett hedersuppdrag och vi som förbund jobbar aktivt för att stödja, uppmärksamma och utbilda våra ombud.

Svensk skola står inför stora utmaningar framöver, inte minst när det gäller den stora lärarbristen. Skolans arbetsmiljö och lärarnas uppdrag behöver tas på stort allvar. Den viktigaste nyckeln för att både kunna behålla de lärare som finns i skolan idag, locka tillbaka dem som valt att lämna yrket och vara ett attraktivt val för alla dem som står inför valet att välja sitt framtida yrke, är att förbättra villkoren för lärarna.

Lärarnas Riksförbund ser därför att vi behöver arbeta ännu mer konkret och målmedvetet i frågor som rör arbetsmiljön och arbetsförhållanden. Som fackliga företrädare talar vi inte bara om lön, utan också om arbetsbelastning. Vi talar om tid till för- och efterarbete, klasstorlekar, schemats utformning, antal elever att vägleda etc. Säkrar vi arbetsmiljön har vi skapat möjligheter att säkra kvaliteten i undervisningen och vägledningen. Det hänger ihop.

Idag vill jag särskilt vända mig till alla er skyddsombud som gör ett så viktigt jobb för svensk skola. Jag vill samtidigt också uppmana fler att engagera sig i arbetsmiljöfrågorna och förhoppningsvis också välja att åta sig rollen som skyddsombud. Det är ett viktigt, lärorikt och intressant uppdrag, där man är med och formar morgondagens skola.

Vår arbetsmiljö är vårt gemensamma ansvar och skyddsombuden har en särskilt viktig funktion i dessa frågor. Tack alla Sveriges skyddsombud för det fantastiskt viktiga arbete ni gör!

Åsa Fahlén

#MeToo i skolan

Plötsligt har protesterna mot en känd och numera ökänd Hollywood-mogul som begått sexuella övergrepp spridit sig till något som liknar en global folkrörelse mot de överträdelser och övergrepp som sker mot kvinnor varje dag – #MeToo.

Engagemanget är en positiv effekt av den digitala tidsåldern. Tankar, idéer och engagemang har numera inga landgränser. I Sverige har engagemanget vuxit långt utanför nätet och igår genomfördes manifestationer på ett dussintal platser landet runt.

Hittills har det varit en slagsida i diskussionen mot vad som hänt mediabranschen och olika kändisars kränkande beteende, men självklart måste en diskussion om dessa viktiga frågor föras i hela samhället och inte minst i skolan.
I helgen var jag därför ute i Expressen och lyfte att vi i skolan kan bidra till det samtal som nu påbörjats och pågår i hela vårt land, liksom i stora delar av världen.

Skolan kan inte lösa alla problem, men skolan är en viktig del av samhället. Det är den gemensamma bottenplatta där barn och unga måste samexistera och lära sig vilka förhållningssätt mot varandra och mot vuxna som är acceptabla och vilka som inte är det.

Dessutom är skolan en arbetsplats och sättet att förhålla sig till varandra är en del av det vi kallar för psykosocial arbetsmiljö, vilket i allra högsta grad är en facklig fråga.

Utan att tvivla ett ögonblick på att mycket redan görs och att många lärare ser detta som en helt självklar del av sin undervisning, vill jag ändå rikta en allmän uppmaning till lärare, studie- och yrkesvägledare och övrig skolpersonal att uppmärksamma frågan. Detta är ju en del av vårt kontinuerliga värdegrundsarbete.

För även om jag vet att många i skolan redan arbetar med dessa frågor så finns det andra som kan tveka om på vilket sätt man ska ta upp frågorna. Här har t ex Rädda Barnen tagit fram ett material som kanske kan vara användbart. Även BRIS har en del material.

Vi vet också att många av de kränkningar som drabbar elever sker utanför skolans direkta insyn. Ofta i de medier som ibland är allt annat än sociala.

I arbetet med frågor som berör sociala medier har Statens medieråd ett material som kanske kan komma till användning.

Det viktiga är att vi nu passar på att fortsätta tala om detta som på något sätt varit osynligt, men ändå så oerhört närvarande och konkret för både kvinnor och män, flickor och pojkar. Låt oss hoppas att detta pågående samtal kan leda till en verklig och långsiktig förändring av hur vi agerar med och mot varandra. Att vi kan bryta med destruktiva könsrollsmönster och att vi aldrig mer ska blunda för sexuella övergrepp och sexuella trakasserier.

Vi måste alla bli bättre på att prata om och uppmärksamma detta. Vi lärare och studie- och yrkesvägledare är och kommer att fortsätta vara aktiva i det arbetet!

Åsa Fahlén

Kvantitet istället för kvalitet håller inte

Utbildningsdirektören i Uppsala har fått uppdraget av politikerna att genomföra en lärarlönesatsning. Men den ska ske inom de, sedan tidigare, givna ekonomiska ramarna och inga nya pengar satsas. Redan här inser man att något har gått fel. Mycket riktigt jäser det i lärarleden i kommunen när löneöversynen nu pågår.

I lönekriterierna anges att om man ska få ta del av löneöversynen måste man ta fler undervisningstimmar, och det utan att förutsättningarna ändras. Det betyder att kommunen, för att finansiera den beslutade lönesatsningen, satsar på mer korvstoppning utan tid till planering och eftertanke. Lärare ska springa som skållade råttor mellan löpande band-lektioner.

Lärarnas Riksförbund i Uppsala har valt att driva frågan som ett arbetsmiljöärende. Eftersom lärarna redan har hög arbetsbelastning kommer detta att förvärra situationen. Parterna har nu skiljts i oenighet och Lärarnas Riksförbund överväger att anmäla förvaltningen till Arbetsmiljöverket. Vårt krav att lärares arbete först ska balanseras mot resurserna kommer troligen att medföra att de pengar som skulle gå till den kommunala satsningen inte kommer att frigöras – alltså kommer Uppsala kommun inte kunna visa att man satsat särskilt på lärarna under 2018. Att göra detta under ett valår är dumdristigt.

Kvantitet som effektivitetsmål istället för kvalitet straffar sig. Se bara på gamla Sovjetunionen…

Egentligen borde landets alla ansvariga skolpolitiker vara medvetna om att ett av svensk skolas problem är bristande förutsättningarna för lärarna att göra ett bra jobb. Det drabbar kvaliteten. Det är därför vi länge rasat i PISA-mätningarna. Det är därför som vi lärare i Lärarnas Riksförbund har påtalat att vi behöver tid till planering, efterarbete och fortbildning, för det ökar kvaliteten. Alltså mindre av fabrikstänkande och löpande band.

Tidigare hade lärartjänster, förutom en fastställd undervisningsskyldighet, också tid till för- och efterarbete. Det fanns även avsatt tid för kompetensutveckling. Det fungerade. Läraryrket är ett kreativt yrke, men den ökade undervisningstiden och dokumentationen tar bort kreativiteten på bekostnad av kvalitén

När nu utbildningsförvaltningen i Uppsala kommun inför lönekriterier som innebär att bara de lärare som kan åta sig mer undervisning ska ha högre lön så öppnas en Pandoras ask.
För när enkäter visar en ökande arbetsbörda och arbetsgivarna ser att sjukskrivningarna blir fler, är det då verkligen mer effektivt?!

Vägen framåt för Uppsala, och för Sverige, kan inte vara att låta kvantitet på papperet vara målet. Istället är det kvalitet i verkligheten man borde sträva efter!

Åsa Fahlén