Vi måste fortsätta motarbeta destruktiva normer

Vid den här tiden förra året inleddes den omvälvande MeToo-rörelsen. En rörelse som satte strålkastarljuset på den verklighet av sextrakasserier och övergrepp som särskilt kvinnor drabbas av i vårt samhälle.

När denna verklighet väl uppmärksammats, i och med uppropet från filmbranschens kvinnor, dröjde det inte länge förrän det i alla medier kom upprop från olika delar av samhället. Detta blev #MeToo-kampanjen. Där fanns bland annat uppropet #ickegodkänt där 4000 lärare skrev på för att stoppa sexuella trakasserier och övergrepp från såväl elever, som föräldrar, kollegor och rektorer. Men det förekom också upprop från elever. I ett upprop delades hundratals berättelser från grundskolan och gymnasiet. De trädde fram i Dagens Nyheter under parollen #tystiklassen.

Jag minns att jag blev fruktansvärt arg och ledsen när jag läste om det som berättades i dessa upprop. Tusentals lärare och elever vittnade om en situation i skolan som är helt oacceptabel.

Jag läste härom veckan vad som skrevs i DN, ”Det snackades lite om det då men sen släpptes det ju helt”, om situationen nu ett år efter att MeToo startades. Det uppropet bekräftade var att skolan verkligen är en del av samhället och tyvärr inte förskonad från destruktiva strukturer. Men artikeln visar också på svårigheterna att förändra normer och värderingar i samhället.

I DN var eleverna Molly Nordlund, Polly Albinsson och Angelina Storfeld besvikna. De hade väntat sig mer. Jag förstår deras besvikelse. Jag hade väntat mig mer. Skolans uppdrag är att fostra morgondagens unga till demokratiskt sinnade medborgare som står upp för alla människors lika värde.

MeToo visade att det finns allvarliga strukturella problem med sexuella trakasserier såväl i samhället i stort som på våra arbetsplatser. Problemen är lika aktuella idag och finns inom alla branscher. Det pågående arbetet för att få syn på, och kunskap om, de strukturer som begränsar utrymmet för människor behöver intensifieras.

MeToo var en startpunkt. Vi måste fortsätta motarbeta destruktiva normer. Även om jag förstås inser att detta kommer att ta tid, att det är ett ständigt pågående arbete för att bryta mönster som i förlängningen gynnar vare sig kvinnor eller män, så känner jag en otålighet.

De beteenden och attityder vi måste arbeta aktivt och långsiktigt med för att förändra är djupt försänkta i vår kultur, som exempelvis värderar män och kvinnor olika. Därför är det så viktigt att rapportera och anmäla alla former av sexuella trakasserier och övergrepp.

Skolan är en arbetsplats och sättet att förhålla sig till varandra är en del av det vi kallar för psykosocial arbetsmiljö, vilket i allra högsta grad är en facklig fråga. Också därför är det viktigt att vi i Lärarnas Riksförbund engagerar oss i detta.

Samtidigt som alla bör fundera och reflektera över sitt beteende bör också lärare generellt bli bättre på att säga ifrån och agera. Och när man säger ifrån ska man bli lyssnad på och tagen på allvar. På arbetsplatsen ska det, från de olika fackliga organisationerna, finnas skyddsombud man kan vända sig till och man bör också prata med sin rektor.

Lärarnas Riksförbund tillsammans med många andra fackförbund satte igång ett eget upprop, #InteFörhandlingsbart, för att protestera mot sexuella övergrepp och trakasserier som kvinnor har fått utstå inom fackföreningsrörelsen. Vi krävde ett slut på sexismen och tystnadskulturen.

Under förra vintern gick vi tillsammans med företrädare för elever och skolledare ut i ett öppet brev: ”Samling för en skola fri från trakasserier och övergrepp”. Där skrev vi att vi ska ta vårt ansvar.

Under det år som gått har vi tillsammans med medlemmar och ombud börjat ta den nödvändiga diskussionen som leder till en skola fri från trakasserier. Bland annat har vi haft utlovade rundabordssamtal om hur vi ska förebygga, bemöta och motarbeta sexism, trakasserier och övergrepp i skolmiljö.

De fackliga centralorganisationerna SACO, LO, TCO har också en gemensam satsning med utbildning för regionala skyddsombud. Den fokuserar på hur man praktiskt kan identifiera, förebygga och motverka sexuella trakasserier på arbetsplatser. Utbildningen drar igång just i dag den 23 oktober och ges på flera olika platser i landet under hösten-vintern.

Den här veckan startar också ett projekt för att motverka sexuella kränkningar i skolan. Projektet, som heter Backa, inleds med utbildningsdagar för elever, rektorer och annan skolpersonal på 30 orter i landet.

Backa-satsningen är en följd av metoo-uppropen hösten 2017 där bland andra elever vittnade om sexuella kränkningar. Regeringen beslutade i somras att fördela 50 miljoner kronor extra till Skolverket och elev- och skolledarorganisationer för att stärka arbetet mot sextrakasserier.

Jag hoppas också att föräldrar och övriga samhället tar ansvar för att tillsammans med våra barn sätta rätt normer och värderingar. Det kommer betyda att vi i skolan får viktig hjälp att lyckas med vårt uppdrag. Skola finns inte i ett vakuum, utan är en del av samhället. På gott och ont.

För ett år sedan var min förhoppning att vi skulle ta chansen att förändra begränsande och destruktiva normer, värderingar och strukturer. Även om mycket arbete återstår tror jag att vi har kvar den chansen.

Åsa Fahlén

Nu är det upp till bevis för Sveriges alla kommuner

Det nya treåriga avtalet för 200 000 lärare och studie- och yrkesvägledare inom kommunal sektorn är nu äntligen klart.

Det är ett skolavtal, som ska förbättra möjligheterna att arbeta som lärare och studie- och yrkesvägledare på ett kvalitativt sätt. Med bibehållen hälsa! Fokusfrågorna är arbetsmiljö och lönestrukturer. Jag tycker att medlarna har lyssnat på oss och gjort ett bra jobb med det tuffa uppdrag de hade.

Men det är nu det verkliga arbetet börjar, ute i kommunföreningarna och på varje skola. Resultatet av det nya avtalet har förutsättningar att bli bra, men det kommer krävas ett hårt lokalt arbete. Ett arbete som jag lovar ska få starkt stöd från centralt håll. Vi kommer bland annat ta fram stödmaterial och hjälpa våra ombud i det lokala genomförandet.

När det gäller arbetsmiljön har det aldrig tidigare uttryckligen stått i det centrala avtalet att ett arbete ska göras ute på varje skola. Nu gör det så. Meningen är att det ska få effekt på varje arbetsplats, för varje lärare, för varje syv:are. För att säkra att det verkligen sker ska arbetet utvärderas både centralt och lokalt, och i slutet av avtalsperioden ska resultaten analyseras.

Lärares löner har under de senaste åren ökat klart bättre än det så kallade ”märket”. Så länge lärarbristen består lär det fortsätta. Avtalet är därför fortsatt sifferlöst. Lönestrukturerna däremot behöver ses över. I avtalet står att arbetsgivaren ska arbeta strategiskt med lönestrukturen och att erfarenhet och kontinuitet ska värderas, vilket inte alltid skett tidigare. Det står också om en ”positiv livslöneutveckling”. Ett begrepp som är otroligt viktigt för yrkenas attraktivitet. Det finns lärare som efter 20 år tjänar mindre än nyutexaminerade, som de dessutom ska handleda. Då är det klart att man inte är så motiverad att stanna i yrket.

Inom kort startar vi Lönekampen 2018. Där ska Lärarnas Riksförbund visa vilka huvudmän som går från ord till handling och satsar på lärarnas löner 2018. Det måste löna sig att utbilda sig till lärare eller vägledare, oavsett var man arbetar. Vilka ska annars utbilda våra unga?

Det nya avtalet löser inte alla problem på en gång, men vi är otåliga och vill se förbättringar snabbt. Arbetet ska ske lokalt, ute i kommunerna och på skolorna. Ett avtal blir så bra som man gör det.

Vi kommer att göra vad vi kan för att det här blir verklighet och jag hoppas att kommunerna tar det på allvar. Nu är det upp till bevis!

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

 

Vägledningens dag

Idag är det Vägledningen dag, en dag som förtjänar att uppmärksammas.

Lärarnas Riksförbund organiserar det stora flertalet av de yrkesverksamma studie- och yrkesvägledarna i skolan. Vi har länge krävt en satsning på vägledningen. Det innebär för det första att eleverna garanteras tillräckligt tid med en studie- och yrkesvägledare för att få all nödvändig information om alla de utbildningsvägar som finns. Vägledningen måste finnas när eleverna behöver den.

Det krävs fler utbildade, på sikt legitimerade, studie- och yrkesvägledare på våra skolor. Vägledningen blir allt viktigare, inte minst för de nyanlända elever som inte har någon kännedom om svensk arbetsmarknad.

Även fortbildningen för studie och yrkesvägledare måste bli bättre. De måste vara uppdaterade för att kunna ge rätt råd och stöd och hjälpa eleverna framåt i en föränderlig arbetsmarknad.

I en debattartikel i Dagens Samhälle i dag lyfter jag fram vägledarnas viktiga roll. Mitt inspel riktas till den pågående utredningen om studie- och yrkesvägledning och jag presenterar fem konkreta förslag på vad som måste göras.

Dessa är:

“1. Tydligare mål, uppdrag och roller i arbetet med studie- och yrkesvägledning. Studie- och yrkesvägledningen anses ofta vara ”hela skolans ansvar” men i praktiken blir den lätt ingens ansvar. Skolhuvudmän och rektorer jobbar exempelvis inte systematiskt med kvalitetsarbetet. Det beror ytterst på att det finns för få tydliga nationella mål för studie- och yrkesvägledningen i Sverige. Vi efterlyser därför ett tydligt nationellt ramverk med nationella målsättningar för studie- och yrkesvägledningen som kan följas upp och utvärderas på både skolor och hos huvudmän.
2.
Inför ett nationellt system för fortbildning och karriärmöjligheter. Enligt en färsk undersökning med våra medlemmar framgår att det finns stora brister när det gäller möjlighet till fortbildning och karriär. Nästan hälften av de tillfrågade studie- och yrkesvägledarna har övervägt att sluta arbeta inom skolan på grund av bristande karriär- och utvecklingsmöjligheter. Samtidigt råder det brist på utbildade studie- och yrkesvägledare. Vi vill därför att ett nationellt system för fortbildning och karriärutveckling utreds. Det kommer att öka yrkets attraktivitet och i förlängningen kvaliteten i studie- och yrkesvägledningen.

3. Öka attraktiviteten i studie- och yrkesvägledaryrket. Precis som för lärarna så utgör hög arbetsbelastning och svag löneutveckling ett hot mot attraktiviteten i studie- och yrkesvägledaryrket. Arbetsgivare måste inse att det finns en konkurrerande alternativ arbetsmarknad. Vi vill därför se förslag som bidrar till hållbara tjänster vad gäller antal elever och arbetsplatser samt ett statligt lönelyft för utbildade studie- och yrkesvägledare. För att möta bristen på studie- och yrkesvägledare behöver en satsning på fler utbildningsplatser på studie- och yrkesvägledarprogrammet övervägas.

4. Inför hårdare krav för att få arbeta som studie- och yrkesvägledare. Utbildade studie- och yrkesvägledare är den enda yrkesgrupp i skolväsendet som i kraft av sin utbildning är experter på att vägleda och stödja elever genom det alltmer komplexa utbudet av utbildnings- och arbetsmarknadsmöjligheter. För att stärka kvaliteten i studie- och yrkesvägledningen måste skollagen skärpas så att de som kan anställas tills vidare som studie- och yrkesvägledare endast är personer med studie- och yrkesvägledarexamen. I förlängningen bör detta skärpas ytterligare genom att ett krav på legitimation införs.

5. Garantera eleverna tid för vägledning utifrån behoven. Bristen på både likvärdighet och behovsanpassning är ett problem i dag. En nationellt reglerad miniminivå av timmar för individuell vägledning behövs på mellanstadiet och högstadiet. Även kunskaper om arbetsmarknads- och utbildningsfrågor, behöver introduceras tidigt i grundskolan och garanteras tid på schemat. Alla elever, inte minst nyanlända, måste också få tillgång till vägledning utifrån sina olika behov, därför måste det finnas starka kompensatoriska inslag i resurstilldelningen för studie- och yrkesvägledningen.”

Förutom de punkter jag för fram i artikeln så vill jag lägga till att staten måste tillföra nya resurser så att likvärdigheten garanteras och att alla elever får vägledning av hög kvalitet. Idag skär friskolor såväl som kommuner ner på vägledningen.

Våra elever är värda en bra vägledning så att de kan fatta bra underbyggda beslut och välja rätt utifrån sin utbildning och sina intressen. Det gynnar både eleverna själva och vårt land!

 

 

 

Världslärardagen – för demokratins fortlevnad

Idag, den femte oktober, firar vi Världslärardagen, ”World Teachers’ Day, en dag som uppmärksammas av lärarorganisationer runtom i världen.

Själv firar jag dagen bland annat genom att delta i ett samtal på Nobel Prize Teacher Summit i Stockholm. Där ska jag tala med Sveriges före detta utrikesminister och tidigare biträdande generalsekreterare i FN, Jan Eliasson, och med tidigare fredspristagaren Leymah Gbowee från Liberia.

Jag ser fram emot att lyfta lärarnas viktiga roll. Det ska bli spännande att samtala om hur alla barns rätt att få gå i skolan kan förverkligas. Att Nobel Center väljer att lyfta fram lärarna på denna dag betyder mycket. Det visar hur viktig vår yrkeskår är inte bara för samhället i stort, utan också för forskarvärlden. I klassrummet lägger vi grunden för morgondagens upptäckter.

Världslärardagen är en dag att hylla lärare för det viktiga arbete som utförs varje dag jorden runt – för varje barn och elev. Det är en dag att uppmärksamma läraryrket och lyfta lärares betydelse och utsatthet i världen, vikten av fackligt engagemang, vikten av skola, utbildning och lärare.

Bygga demokratin
Runt om i världen sätts lärares rättigheter ständigt på prov. Att tillhöra ett fackförbund är inte en självklarhet. Därför måste vi på Världslärardagen göra våra röster hörda för att lyfta lärares behov av bättre villkor och status och samtidigt uppmärksammar den stora betydelse som skolan utgör för bygget av demokrati och utveckling. Det är ju i skolan som vår framtid byggs.

Vi lärare har en avgörande roll för att alla barn ska kunna utnyttja sin rätt att få gå i skolan. Rätten att som elev få kunskap om hur samhällen är uppbyggda och lära sig att nyttja sina demokratiska rättigheter.

Demokrati bygger på aktiva samhällsmedborgare. Demokrati bygger på kunskaper. Därför är undervisning och skola så viktigt. Tillgång till skola och utbildning är en grundläggande rättighet och ett av de globala hållbarhetsmålen är att säkra en inkluderande och jämlik utbildning av god kvalitet och främja livslångt lärande för alla.

Trygghet och mänskliga rättigheter
Det är inte bara lärare som riskerar livet genom att ta sig till skolan och befinna sig i skolan. Alltför många barn runt om i världen har en osäker skolväg. Skolor, särskilt med flickor, är terrormål för krafter som inte står upp för alla människors lika värde och som vill stoppa kunskap och bildning att sprida sig.

Det är i år 70 år sedan som FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna antogs, där utbildning räknas som en grundläggande rättighet. Detta dokument från 1948 ligger också till grund för skolans läroplaner och lärarkårens värdegrund.

Det förtjänar att upprepas att utbildning är avgörande för att skapa långsiktigt hållbara samhällen där demokrati och jämställdhet råder.

Vi lärare är särskilt viktiga nu i en vilsen tid. En tid som behöver fokus på kunskap och på hållbara värden. Vi lärare ska värna de mänskliga rättigheterna och genom vår kunskapsförmedling kan vi ge det uppväxande släktet bättre förutsättningar för att möta framtiden.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

 

Förhandlingsresan till ett nytt avtal

Diskussionen mellan parter och medlare om #skolavtal18 är nu inne i ett tufft men intensivt skede. Vi lärarorganisationer ser det som ett måste att få till stånd ett avtal som adresserar orsakerna till lärarbristen. Det är vad en samlad lärarkår kräver. Och Sverige har egentligen inte råd med något annat.

Förhandlingarna om ett nytt avtal mellan lärarorganisationerna och SKL har dragit ut på tiden. Det är vi de första att beklaga. Det pågår intensiva diskussioner mellan parter och medlare för att kunna komma vidare. Vi fortsätter kämpa för bättre villkor för våra medlemmar.

Vi kräver åtgärder som gör skillnad

Vi menar att SKL och kommunerna måste göra vad som krävs för att komma tillrätta med lärarbristen. De måste hålla i löneambitionerna och se till så att erfarenhet lönar sig så att man inte ska behöva byta arbetsgivare för att höja sin lön.

De måste ta arbetsmiljö, arbetsbelastningen och sjuktalen på fullaste allvar och bidra till ett avtal som gör att kommunerna verkligen vidtar kraftfulla åtgärder.

Turordningsregler anpassade för skolans behov

Under förhandlingsresans gång har vi varit tvungna att ägna mycket tid åt en grundlig genomgång av vad förändringarna av turordningsreglerna skulle betyda i skolans värld. Turordningsreglerna måste anpassas efter skolans behov – inte tvärt om.

Arbetsmiljön och arbetsbelastningen – vi kräver verklig förändring

Vi vet att våra medlemmar väntar på avtal och retroaktiva löneökningar – och vi vill alla bli klara – men vi vill också att det blir ett avtal som gör konkret skillnad i våra medlemmars vardag. Vi vet att medlemmarna har höga förväntningar på ett nytt avtal. Som parter i detta avtal är vi beredda att ta ansvar och tillsammans med SKL vara en mycket aktiv central partner till det som behöver ske lokalt.

Vi ser att många lärare dignar under krav som inte står i relation till resurserna. Det är därför vi ihärdigt hävdar och driver att frågorna om arbetsmiljö, arbetsbelastningen och sjuktalen för lärare måste leda till verklig förändring i varje skola, i varje kommun.

Den som med stolthet och engagemang har valt läraryrket behöver få förutsättningar att göra sitt allra bästa. Det vinner hela samhället på. Fler barn och elever måste få behöriga lärare.

Detta är vad kampen för #skolavtal18 handlar om.

Åsa Fahlén, ordförande i Lärarnas Riksförbund
Johanna Jaara Åstrand, ordförande i Lärarförbundet

Skolan står upp för demokratin

På söndag är det val i Sverige. Fria, allmänna och hemliga val är ett av de viktigaste kriterierna för en demokrati. För att kunna göra egna, välgrundade och fria val måste vi ha tillgång till relevant fakta, kunskaper och förmåga att kritiskt kunna granska information. Skolan har ett stort ansvar för att ge denna grund.

I en debattartikel i Dagens Samhälle skriver jag om att skolan och samhället står inför stora utmaningar. Jag oroar mig nämligen för läget, efter att antidemokratiska krafter i bland annat Almedalen gjort sig breda. Vi har också en aggressiv och tillspetsad debatt i sociala medier och till och med hot om utländsk påverkan i valrörelsen.

Myndigheten för samhällsberedskap (MSB) har gått ut och varnat för att vi särskilt i frågor som rör migration, Nato, försvarssatsningar, aborträtten eller hbtq-personers rättigheter bör granska våra källor extra noga. Det är frågor där utländska, statliga, aktörer enligt MSB, sedan länge försöker påverka den svenska opinionen.

Risken finns att detta leder till en bristande tilltro till och engagemang i vårt samhällssystem. Frågan är om valdeltagandet kommer att gå ner eller kommer det fortsatt ligga på de höga nivåer som vi haft?

Vi lärare, studie- och yrkesvägledare och hela skolan har en väldigt viktig roll i vår demokrati, nämligen att ge befolkningen möjlighet att skärpa den kritiska blicken och förmågan att se det relevanta och korrekta i debatter och utspel. Skolan kan bidra till en samhällston som lyfter fram medvetenhet kring betydelsen av korrekt information och vikten av medborgarnas ansvar.

Skolan har ett dubbelt uppdrag som består i att förmedla och förankra både kunskaper och demokratiska värden, dvs den värdegrund som det svenska samhället vilar på. Målet är att främja demokratin och motverka odemokratiska uttryck. Skolan ska enligt läroplanen både överföra grundläggande värden och främja elevernas lärande för att förbereda dem för att leva och verka i samhället. Det handlar om att utbilda, och bilda, medvetna och kompetenta medborgare. Våra elever ska också tränas i inflytande och delaktighet.

Vi vill ha en valrörelse som möjliggör väl underbyggda val; där skillnaden mellan värderingar och fakta är tydlig. Därför är det klokt att, liksom man gör i kampanjen “Hur vet du det?”, uppmana alla som kandiderar till politiska uppdrag i kommuner, landsting och riksdag att mycket mer än hittills lyfta fram forskningsresultat och vetenskap i debatten.

Vi kan alla enkelt bidra. Våga fråga: Hur vet du det? Det kan vara svårt att avgöra vad som är sant och falskt. Därför ska man ställa frågan innan man t.ex. delar något i sociala medier. Missförstånd och medvetna lögner var tidigare ofta begränsade till ett mindre geografiskt område, eller till och med en bekantskapskrets. Men i dag kan en lögn spridas över hela världen på nolltid. Därför är det viktigare än någonsin att ha koll på de mest vanligt förekommande nätlögnerna – och deras konsekvenser.

För att klara av det krävs grundläggande faktakunskaper. Man behöver en basal förståelse för att kunna sätta saker i ett sammanhang och tänka kritiskt. Det krävs kunskap för att kunna analysera ett ämne och bygga ny kunskap. I skolan behöver fakta stå som en stabil grund, även om den ibland kan vara besvärlig och svår att tillägna sig. Mot lögner och förfalskade eller snedvridna nyheter hjälper bara kunskap. Kritiskt tänkande och källkritik har sedan lång tid en central plats i det svenska skolsystemet. Detta måste kombineras med faktakunskaper.

Att vi har en fungerande skola med goda villkor för lärare och studie- och yrkesvägledare att utföra sitt jobb är en förutsättning för en demokrati, men vi måste alla i samhället hjälpas åt att hålla demokratin levande. Jag hoppas att ingen låter sig avskräckas, utan att alla tar sitt ansvar och går och röstar. Glad valdag!

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund    

Nytt om avtalsförhandlingarna

Efter ett kortare sommaruppehåll har parterna sedan några veckor tillbaka återupptagit arbetet med det uppdrag som medlarna ålagt, att analysera konsekvenserna av turordningsreglerna. Denna analys är nu gjord och har idag redovisats för medlarna.

Vi förutsätter att detta ska ge ett tydligare underlag för medlarna, så att de kan koncentrera sina krafter på att lösa de frågor som verkligen är angelägna för våra medlemmar. Eftersom medlarna i våras arbetade med våra frågor i fyra veckor, kan vi anta att tempot i deras arbete nu blir högt.  De blev inkallade i början av maj när det blev tydligt att parterna stod så långt ifrån varandra att medlare behövdes. Avtalsförhandlingarna totalt sett med SKL har pågått i stort sett hela året.

Vårt fokus är lärarbristen

SKL, Sveriges kommuner och landsting, annonserade tidigt att de ville diskutera turordningsfrågan, det vill säga hur övertalighet ska hanteras. Vi, Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund, såg det som ett ganska märkligt inspel och framförde naturligtvis att förhandlingarna borde fokusera på orsakerna till det som är det verkliga problemet: den redan stora och dessutom växande lärarbristen.

Vi menar att det är absolut nödvändigt att hitta konkreta lösningar och vägar framåt för att fortsätta göra läraryrket mer attraktivt, så att den stora lärarbristen kan åtgärdas. Därför har förhandlingarna dragit ut på tiden.

Analysen av turordningsreglerna klar

I mitten av juni ålade medlarna parterna att analysera förutsättningarna för turordningsreglerna vid uppsägning på grund av arbetsbrist och vad de får för konsekvenser för lärare utifrån behörighetsreglerna i skollagen. Analysen av de juridiska och praktiska konsekvenserna av turordningsreglerna är nu klar och har redovisats för medlarna.

Vår ståndpunkt är att följderna av SKL:s förslag kan bli orimliga. Det gäller både för behöriga lärare som riskerar att drabbas av arbetsbrist utifrån tjänsteplaneringen och för skolledare som skulle få en rejält ökad arbetsbelastning.

Nästa steg är förslag från medlarna

Den akuta och absolut viktigaste frågan för oss lärare och studie- och yrkesvägledare är att få en arbetsmiljö där vi får chansen att göra ett bra jobb, med bibehållen god hälsa. Det innebär att det måste till lösningar som aktivt motverkar en för hög arbetsbelastning och höjer lönerna och därmed bidrar till att lösa lärarbristen. Det är dessa frågor arbetsgivarna behöver fokusera på. Det är dessa frågor som måste diskuteras och lösas.

När medlarna nu har fått den analys de efterfrågar så återupptar de arbetet. Jag vet att ni medlemmar väntar på ett avtal, och vi ska göra allt vi kan för att få ett skolavtal som verkligen gör skillnad ute på varje skola, i varje kommun. Det är dags för SKL att börja föra en vettig diskussion med oss om hur läraryrket ska bli mer attraktivt. Om hur fler elever ska få kvalitativ vägledning och möta behöriga och legitimerade lärare i sina klassrum.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund  

Skolstart – och leveransdags

Under den senaste veckan har skolorna slagit upp sina portar för ett nytt läsår. Efter en het sommar samlas återigen elever och lärare. Varje läsår är en nystart. Den förväntan som vi lärare och studie- och yrkesvägledare känner när vi möter utvilade elever, utgör en stark stimulans för oss att komma ur startblocken och göra en rivstart på arbetet med att förmedla kunskaper och färdigheter.

Den känsla av nystart som vi lärare känner inför läsårsstarten önskar jag även ska infinna sig i två andra sammanhang, valet och den kommunala avtalsrörelsen. Höstterminen 2018 skulle kunna vara början på en utveckling som gynnar förutsättningarna för en positiv resultatutveckling i den svenska skolan.

Om drygt två veckor kommer vi att gå till valurnorna i Sverige. Skolfrågorna står högt på agendan, precis som 2014. Under det senaste årtiondet har vi dock sett hur skolfrågorna utgjort tillhyggen på det politiska slagfältet i stället för man att utifrån olika utgångspunkter enas om att lösa de problem som måste lösas i den svenska skolan. Därför önskar jag en nystart efter 9 september så att hållbara lösningar på sedan länge kända problem kan arbetas fram i konstruktiva regeringsförhandlingar. Skolan får inte enbart utgöra stoff för plakatpolitik.

Skolkommissionen lämnade förra året ett antal förslag för en mer kvalitativ, hållbar och likvärdig skola. Börja med att göra verklighet av förslagen, så att vi framför allt kan få en finansiering som oavsett huvudman ger likvärdiga förutsättningar för alla.

Inom den kommunala sektorn har vi ännu inget nytt centralt kollektivavtal på plats. De medlare som parterna gemensamt utsett kunde inte lämna något bud före sommaruppehållet. När nu medlingen återupptas förtjänar landets lärarkår en rejäl nystart med ett nytt avtal som med kraftfulla åtgärder leder skolverksamheten i rätt riktning. Den nystartskänsla som infann sig i landets klassrum vid läsårsstarten skulle kunna förstärkas med ett bra avtal.

Ska det nya avtalet lyckas måste det till kraftfulla insatser för att på allvar ta tag i lärares arbetsbelastningsproblem. En skola med positiv resultatutveckling förutsätter att lärarna ges reella förutsättningar för att bedriva kvalitativ undervisning.

Det finns vissa moln på himlen som skymmer framkomligheten i medlingen. Skolan ska tydligen inte fungera på skolans villkor, utan ska i stället vara som alla andra kommunala verksamheter. Det är helt obegripligt att en fråga som turordning vid arbetsbrist får blockera avtalet, om man verkligen vill åstadkomma resultat som gynnar kreativa lösningar. Öppna ögonen och inse att vi står inför en pyramidal lärarbrist. I ett sådant läge är det inte ansvarsfullt att framhärda i att frågor om arbetsbrist ska prioriteras.

Det finns stora möjligheter att göra läsåret 2018/2019 till något speciellt. Men, det kräver en rejäl nystart i såväl den politiska hanteringen av skolans frågor som i den kommunala avtalsrörelsen. Den gemensamma nämnaren för ett lyckat resultat är att bry sig om skolan, inte använda den för andra syften.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

Skolan är ett nationellt intresse, inte en privat vinstmaskin

Idag har riksdagen röstat ner ett förslag om offentlig finansiering inom skollagsreglerad verksamhet och annan välfärdsverksamhet. Förslaget syftade till att begränsa vinstuttaget i privata skolor och omsorgsföretag.

Det är märkligt att det röstades ner, med tanke på att återkommande väljarundersökningar visar att det inte finns stöd i befolkningen för ett friskolesystem som tillåter vinstuttag likt det Sverige har idag. Och det oberoende av partitillhörighet. Det är dessutom unikt i världen att skolan skattefinansieras samtidigt som privata aktörer genom aktiebolag kan ta ut vinst på dessa skattepengar.

Bristande finansieringssystem för svenska skolan
Även OECD har visat på stora brister i det svenska skolsystemet med anledning av de sjunkande PISA-resultaten. Det handlar om ett bristande finansieringssystem samt att skolvalet mest gynnar vissa grupper, vilket spär på en redan negativ utveckling av likvärdigheten. OECD uppmanar Sverige att förändra finansieringen till skolan så att den blir mer sammanhållen. Dagens 290 olika finansieringssystem spretar och skolvalet behöver göras mer tillgängligt för elever med socioekonomiskt svag bakgrund.

Varför har det då blivit så här?

SVTs informativa och uppmärksammade dokumentär ”Staten och Kapitalet” som sändes nyligen visar tydligt hur politiker i båda blocken låtit sig hänföras av marknadsliberala idéer som lösning på skolans problem. Vad som egentligen var skolans problem var och är oklart. Vi vet att svensk skola höll mycket hög grad av likvärdighet i början på 1990-talet och kunskapsresultaten var bra.

Skattepengar till skolan ska gå till undervisning, inte vinstutdelning! Staten måste ta helhetsansvaret för skolan, främst genom finansieringen. Det ska inte vara möjligt att göra vinster som idag. Kösystemet för friskolor måste slopas, annars kommer segregationen bara att förvärras. Friskolorna måste i realiteten vara öppna för alla olika elevgrupper.

Vad behöver vi då göra för att åter få en hög likvärdighet och goda resultat i den svenska skolan?

Pengarna måste gå till skola och undervisningen
Jo, vi behöver hitta ett system där skattemedel som är tänkta för skolan också går tillbaka till skolan. Till undervisningen och till eleverna.

Vi måste lyssna på vad väljarna säger om vinster i skolan. De har varit konsekventa hela tiden. Vi behöver ha någon slags begränsning av vinstuttag. Detsamma gäller skolvalet. Vi behöver se över kösystemet. Det finns andra betydligt rättvisare sätt att anta elever till friskolor än genom ett exkluderande kösystem som kräver köplats redan i spädbarnsålder. Det skapar en sämre likvärdighet.

Skolan är ett nationellt intresse! Den insikten finns på båda sidorna i blockpolitiken. Det är dags att göra upp om en långsiktig och hållbar skolpolitik. Då kan vi åter nå en god likvärdighet med höga kunskapsresultat i svensk skola.

Åsa Fahlén

Vi måste få ett avtal som kan förbättra situationen på landets skolor

I Sverige har vi en enorm brist både på lärare och studie- och yrkesvägledare. Det här leder till att fler och fler elever inte kommer att mötas av en lärare i klassrummet. Fler och fler elever kommer inte att få tillgång till en studie- och yrkesvägledare.

Det här är ett jätteproblem, i varje kommun, i varje skola. Ska man komma åt det här, så måste man se till att vissa saker verkligen händer, och det har vi fört fram i förhandlingarna med SKL.

Det är nödvändigt att vi till slut får till ett skolavtal som tar upp de frågor som skulle göra skillnad för alla våra medlemmar i kommunal verksamhet. Avtal och villkor inom kommunal sektor påverkar också avtal och villkor på privat sektor.

Det handlar om att lönerna måste fortsätta stiga. Dessutom måste fler få högre löner. Och arbetsbelastningen måste sjunka. Allt för många lärare och studie- och yrkesvägledare har en arbetsmiljö som de inte mår bra av och som inte är hållbar i längden.

Det handlar om att vi som jobbar i skolan måste få möjlighet att leverera kvalitativ undervisning och vägledning. Det handlar om att man måste få tid till att förbereda sin undervisning, att efterarbeta och kunna göra det på ett bra sätt. Att man har ett rimligt antal elever att vägleda t.ex. så att det verkligen kan bli kvalité.

Dessa frågor har vi alltså fört fram i förhandlingarna. Trots all den tid vi lagt på att förhandla med SKL så har vi inte kunna komma fram till en acceptabel lösning. Det är bekymmersamt att Sveriges Kommuner och Landsting, som företräder arbetsgivarna i kommunerna, inte tagit de här frågorna på så mycket allvar och varit tillräckligt konstruktiva för att vara med och hitta acceptabla lösningar.

Vi har mött en motpart som har som sin viktigaste fråga att ändra reglerna för hur man turordnar vid arbetsbristuppsägningar. Vi kan inte förstå detta. Förhandlingarna har pågått i fyra månader, utan resultat. Det har därför fattats ett gemensamt beslut av Lärarnas Samverkansråd och SKL om att gå till medling.

SKL:s ekonomirapport som presenterades i veckan visar att det finns stora överskott i kommunerna och att den verkliga utmaningen man ser framför sig är just bristen på arbetskraft.

Snarare än lönerna bedömer nu alltså också SKL att det är personalförsörjningen, tillgången till utbildade lärare, studie- och yrkesvägledare, vårdpersonal och andra yrkesgrupper, som är det stora problemet, nu och för framtiden. Det borde alltså inte vara något problem för SKL att lyssna till oss och faktiskt ta ansvar och komma fram till ett specifikt skolavtal, för att åstadkomma rätt saker.

Konsekvenserna ifall vi inte höjer våra yrkens status blir ett demokratiproblem. Vi kommer vara tvungna att ha obehörig personal som undervisar vilket gör att likvärdigheten i undervisningen kommer sjunka. Det i sin tur skapar kunskapsklyftor i samhället.

Jag känner att uppdraget är klart och tydligt från våra medlemmar: Vi måste få ett avtal som kan förbättra situationen på landets skolor!

Åsa Fahlén