En-till-en smekmånad

Jag önskar att jag kunde skriva detta inlägg i jambiska eller trokeiska verser för att läsa eller recitera det då och då som minne av den digitala utvecklingen i vår kommun. Ja, nu är vi äntligen en en-till-en skola åk 6-9 och under dessa dagar har vi sett positiva förändringar hos eleverna och inte minst hos lärarna. Vi lever i en en-till-en smekmånad.

en-till-en smekmånad

Vår skola ligger mitt i landet och som tillfällighet ligger den även i mitten av utvecklingen med tanken på att målet från Skolverket är att i 2022 kunna utvärdera elevernas adekvat digital kompetens i svenska skolor. Redan från 2009 har skolor i andra del av Sverige haft tillgång till en dator per elev, å andra sidan finns det fortfarande många skolor i olika stadier som inte ha fått denna investering än.

Det var ett ständigt arbete med planering, dokumentation, kontrakt (även i flera andra språk) och logistik om hur allt detta skulle gå till. Det togs hänsyn till andra kommuners tidigare erfarenheter samt behovet och prioriteringar i vår kommun. Det bestämdes för Google Chromebook.

För att börja med, har lärarna under två studiedagar fått utbildning om GAFE, och i vår skola har vi använt 40+5- och konferenstid för intern utbildning. Eleverna fick en grundutbildning vid utdelningen av datorerna och föräldrarna blev kallade till ett kvällssamtal om implementeringen. Det finns mycket som alla ska lära sig. Det handlar ju om en ny enhet och nya programvaror. Vi har använt en del av våra lektioner för att prova oss fram som till exempel, från om hur man hittar frågetecken upp och ner (¿) till att bli bekant med Google Classroom; från att skapa en blogg till att ladda ner några nödvändiga appar. Det tar tid att sätta sig in.

Jämlikhet. Tidigare vägrade några elever att använda sina markerade datorer även om de hade stort behov, bara för att inte känna sig utpekad. Sedan kom smarttelefoner in i skolansvärld och ibland kändes det som eleverna kunde pressa sina föräldrar att köpa den nyaste och dyraste varianter bara för att man skulle använda den i skolan. Nu är alla datorer markerade med elevernas namn. De har samma märke och dessutom likadana fodral. Alla har nu fått samma möjlighet med varsin enhet, ett vanligt hjälpmedel som kan skapa stora förändringar.

Det är slut med den stora vagnen som vi fick köra fram och tillbaka. Nu ligger ansvaret att bära hårdvaran hos eleverna dock är det fortfarande läraren som bestämmer användningen av datorerna under sina lektioner. Det kräver naturligtvis skicklighet, strategiskt ledarskap, digital kompetens och vilja att utveckla sig. Allt tar tid och detta är bara början.

Man hör att det finns personer som fortfarande tror att datorerna ska ersätta en lärare. Vi tycker att det blir nog tvärtom. Fler lärare behövs i klassrummet för att hjälpa eleverna med alla dessa individualiseringar som förstärks med digitaliseringen.

På vår skola hjälps vi åt när det gäller digital kompetens. Vi måste vara uppmärksamma på att hantera stress hos eleverna med användning av distraktionsfaktorer som till exempel dataspel och sociala medier eftersom det har visat sig att vara en negativ effekt vid sådan typ av förändring. Vi kommer att fortsätta att jobba med skolans anda som handlar om glädje, empati, respekt, kunskapsutveckling, samarbete och integration. Vi måste även vara uppmärksamma på att förebygga fysiska besvär hos oss alla.

De lärarna som numera njuter av smekmånaden är mest de som har använt utvecklad pedagogik och lärmiljö redan innan utdelningen av en-till-en. Vi har fått positiv respons även från lärare som var lite skeptiska av förändringen. När smekmånaden tar slut vill vi vara redo för att fortsätta att ha ett bra förhållande helt medvetna att det finns goda och dåliga dagar men att vi vill vara där för varandra med all poesi, tills el- och nätuppkopplingen skiljs vi åt.

Läs även: Att förändra skolan med teknik: bortom “en dator per elev” av Åke Grönlund.  http://skl.se/download/18.492990951464200d71485310/1402989583700/Bok_och_antologi_Unos_Uno_SKL.pdf

 

Lämna en kommentar

  • (will not be published)