När Michelle var supercoolio

Är du också så gammal att du minns skolfilmen Dangerous Minds med Michelle Pfeiffer? Eller har du kanske förträngt den pinsamt politiskt (in)korrekta storyn om en privilegierad vit kvinna, tillika före detta marinkårssoldat, som likt en deus ex machina stiger ner från himlen och räddar några stackars afro- och latinokids från en säker undergång? I så fall, välkommen till en ovälkommen flashback som vittnar om att allt faktiskt inte var bättre förr. Och så ska det handla om populärmusik som en ingång till litteraturen också.

Ingen tvekan om vem som spelar huvudrollen och vilka som bildar fond för hennes hjälteskap

Redan 1997 hade jag svårt att köpa Michelle Pfeiffer i rollen som bildad badass så jag mobiliserade alla de ironiska försvarsmekanismer som var på modet vid den tiden och som jag nu för tiden reserverar för repriser av romantiska komedier med Matthew Maconn… Machonna… Mconaguhuee…. äh, ni vet vem! Men, det fanns ett avsnitt i Dangerous Minds som jag inte riktigt kunde avfärda, the Dylan- Dylan contest.

Idén till tävlingen föds när Michelle Pfeiffers “ex-marine turned teacher”, Louanne Johnson, vill få sina elever att upptäcka poesi och med lite ofrivillig hjälp av en överviktig och cynisk lärarkollega snubblar över den inte särskilt subtila kopplingen mellan walesaren Dylan William och allas vår nobelprisvinnare Robert Zimmerman, aka Bob Dylan:

Louannes förhoppning är att de svartmålade och utdömda eleverna i hennes klass ska finna ett brinnande poesiintresse, om hon bara kan få dem att engagera sig ordentligt en enda gång. Så hon utlyser en tävling i vilken hon ger eleverna till uppgift att finna ett djupgående samband mellan två texter, en av den äldre Dylan och en av den yngre. Vinnarna bjuder hon på middag på en av stans finaste restauranger, en upplevelse dessa ungdomar hittills varit utestängda från.

Det är ett ganska smart pedagogiskt grepp. Samtidigt som den hägrande belöningen ger upphov till en vilja att lyckas så skapar tävlingsmomentet en känsla av brådska, och på ett högst påtagligt sätt visar tävlingen att litteraturen kan öppna dörrar till ett annat och bättre liv. Louanne Johnson känner sig dock nödgad att gå mig nerverna med klichén learning is the real prize:

Nu, 20 år efter att filmen producerades och 19 år efter att den glömdes bort, använder jag fortfarande olika varianter av Dylan-Dylantävlingen. Jag kan dock inte bjuda mina elever på några snofsiga middagar, många av dem känner nog till fler lyxrestauranger än jag och är säkert mer skolade i Ribbingskt finmiddagsmanér. Som lärare skulle jag ruinera mig och som hälsing skulle jag säkert göra mig till åtlöje genom att högljutt snyta mig i linneservetten, eller nåt. Tur då att det finns betyg som eleverna vill ha och ännu mera tur att litteraturen har en inneboende kraft att motivera dem, bara de finner något litet av sig själva i den.

Men det är såklart inte bara att skicka iväg eleverna att leta efter kopplingar mellan klassiska poeter/författare och mer moderna och populärmusikaliska diktare. Först måste de få se hur det kan gå till, modellering heter det väl. Så nedan har jag sammanställt en kort lista med verk som jag ibland presenterar för eleverna och ber dem hjälpa mig att finna samband mellan. Jag hoppas att den kan vara till användning för någon och har du tips på fler verk som kan kopplas ihop får du gärna upplysa mig via kommentarsfältet.

Medeltiden

Balladen om liten Karin — Kungens man av Björn Afzelius (särskilt aktuell med tanke på #metoo)

Upplysningen

Utdrag ur Traktat om toleransen av Votaire — Jesus, Jesus av Noah Gundersen

Förromantiken/Romantiken

Edward Youngs citat “We are all born originals – why is it so many of us die copies” från Conjectures on original composition — Broder Daniels Burn Heart Burn.

Utdrag ur Goethes Den unge Werthers lidanden — Broder Daniels Whirlwind

Goethes Älvkungen (grym YouTube-version här) — Broder Daniels Shoreline — The Handsome Familys Gravity

Wordsworths Påskliljorna (Daffodils) — Handsome Familys No One Fell Asleep Alone

Wordsworths The World Is Too Much With Us  — Eddie Vedders Society

Naturligtvis handlar övningen i klassrummet inte bara om att hitta likheter mellan texterna, skillnaderna blir minst lika intressanta, särskilt när det går att koppla dem till förändringar i samhället eller till vår syn på hur det bör se ut.

Resultatet av mina ansträngningar har hittills varit riktigt kloka diskussioner med stort elevengagemang och jag har ofta undrat varför det hela fungerar så bra. Kanske är det så att lyssnandet på en kort låt tillsammans skapar ett naturligt avbrott för eftertanke, tre till fyra minuter av koncentration, och att de moderna texterna fungerar som nycklar att låsa upp de äldre med.

Oavsett vad det är som är x-faktorn i det hela så kan jag rekommendera att pröva Louanne Johnsons streetsmarta pedagogik, om inte annat så bara för att få…

… spela Shoreline!

 

 

 

Kommentarer (3)

  1. lena kjersen edman skriver:

    Många fler exempel på låttexter som illustrerar litteraturhistorien finns i min bok “Böcker som samtalar”.

  2. lena kjersen edman skriver:

    Många fler exempel på låttexter som illustrerar litteraturhistorien finns i min bok “Böcker som samtalar”.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)