Idag tänkte jag – fick jag det?

“Det tar tid att tänka.” Det slår filosofen Sharon Rider fast i UR-programmet Vad är bildning i serien Lärandets idéhistoria. Rider fortsätter:

När man söker forskningsmedel på universitetet idag så ska man redogöra för varje minut. “På söndag tänkte jag” -fick jag göra det eller är det slöseri med tid? “Jag bara satt och tänkte” – det kan man inte skriva. Man kan inte säga att “man reflekterade.” Det finns inte på kartan, utan det ska heta litteratursökning eller det ska heta att man har varit på konferens, eller det ska heta att man… Men tänkande, det finns det nästan ingen plats för i vår kultur, och det är där jag menar att om man förknippar bildning med tänkande, då har vi för bråttom.

(Om du vill se det citerade avsnittet hittar du det är här.)

Rider är alltså inne på att bildning och lärande är förknippade med tänkande och att vi idag har lite för bråttom för att ge oss tid till det. Allt handlar om att producera, inte reflektera. Hon är så klart partisk i målet, universitetsanställd som hon är. Men jag kan inte frigöra mig från känslan av att hon sätter fingret på något väldigt viktigt, även för grund- och gymnasieskolan. Jag tror att vi inom skolans värld allt mer kommit att prioritera det arbete som syns, men inte nödvändigtvis det som leder till ett fördjupat tänkande och ett fördjupat lärande. Långa, komplicerade och abstrakta tankar är flyktiga och svårfångade, och även om de har ett enormt värde för utvecklingen hos den som bär på dem, kan de inte alltid manifesteras i någon glassig slutprodukt som går att marknadsföra.

Lärandets idéhistoria/UR

Lärandets idéhistoria/UR

Emellanåt kan de så klart mynna ut i en kreativ eller kanske rentav genialisk produkt. Det är så mästerverk skapas. Och om det som produceras i skolan syftar till att skapa synliga bevis på förfinade färdigheter och förmågor eller fördjupat tänkande, som inom ramen för projektet Making Learning Visible, handlar det utan tvekan om ett gott bildningsarbete. Men jag tycker mig se att vi alldeles för ofta blandar ihop learning och work. Det finns förstås ingen naturlig motsättning mellan de två. Tvärtom, det krävs enormt mycket tragglande för att tillgodogöra oss alla de baskunskaper, fakta, ord och begrepp som vi behöver för att analytiskt tänkande överhuvudtaget ska kunna utvecklas på något meningsfullt sätt. Så fram för arbete, hårt arbete, och mycket av det i skolan, men skapa också utrymme för tanke och reflektion. För om vi bara ägnar oss åt Making Work Visible, att synliggöra arbetet, så riskerar vi att göra det logiska felslut som Dylan William varnar för, att tro att bara för att eleven har gjort något så har den också lärt sig något.

Making Learning Visible – ett intressant projekt från Harvard Project Zero

Jag är knappast ensam om att för många gånger ha suttit på inspirations-, konferens- eller fortbildningsdagar och med illa dold skepsis kikat på en “superclean” presentation av något nytt digitalt undervisningsverktyg eller någon ny pedagogisk frälsningslära. Ofta följer presentationen detta mönster:

1) Vi får se se hur elever och lärare talar om hur skolan brukade vara, det vill säga själsmördande tråkig.

2) Vi får följa hur de tillsammans, med hjälp av “det nya” och gärna ackompanjerade av förförisk bakgrundsmusik, arbetar fram en imponerande slutprodukt som i presentationens klimax avtäcks inför en häpnande publik. Ahhhh, wow!

3) Det hela rundas av med att några elever recenserar upplevelsen med kommentarer som: Jag brukade hata skolan men nu älskar jag den! och Alla elever borde få arbeta så här!

Samma dramaturgi som i ett avsnitt av Sofias änglar med andra ord. Det handlar om produktion och emotion, inte reflektion – om väckelse i stället för bildning. För även om Karl-Bertil Jonsson har rätt i att ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse så är känsla och arbetsglädje knappast ett bra bevis på ett utvecklat sinne. Att eleverna lärt sig något i sammanhanget får vi bara anta – de har ju haft så roligt. Jag har nog aldrig sett en sådan här presentation avslutas med en någorlunda vetenskaplig utvärdering av vilket lärande som faktiskt skett under projektet, av vad som blir kvar hos eleverna när allt annat glömts bort för att låna Ellen Keys ord. Kanske för att det är lättare att frammana och kvantifiera en känsla än vad det är att underkasta sig och sätta ord på krävande kognitiva processer.

Paint by numbers

Men trots att det är opraktiskt och nästan omodernt så skulle jag vilja slå ett slag för tänkande, för paus och reflektion. Detta i en tid då arbete och sysselsättning är politikens främsta utmaning och anställningsbarhet blivit ett viktigt ledord för en skola som i bjärt kontrast till det post-industriella och individualiserade utbildningsväsende som Sir Ken Robinson talar sig varm om påminner om fabrikernas löpande band – ju fler elever som strömmar genom systemet till lägsta möjliga kostnad, desto bättre för budget. Teach by numbers and assess by numbers så att Grottekvarnens hjul aldrig stannar! I en sådan miljö förvandlas ämnesplaner och kunskapskrav till beställnings- och kravlistor vi i rasande tempo prickar av med hjälp av matriser. Det är inte ett system som främjar tänkande, snarare ekonomibesparande automatik. För att travestera Viktor Rydberg: Klokhet är det ej i detta, blott aritmetik. Det krävs alltså en viljehandling från skolledare och lärare för att lägga om den riktning som strukturerna stakat ut.

Bara med stor klok-, en- och medvetenhet kan vi under rådande omständigheter skapa grundläggande förutsättningar för tänkande i och kring undervisningen. Det krävs att vi trots alla snäva ramar och allt som ska hinnas med styr om arbetet så att längre stunder av lärares arbetstid och elevers lektionstid handlar om att just aktivt tänka, att vi eliminerar störande moment och distraktioner och tillåter fullt fokus på komplexa frågor, och att vi strävar efter en sund balans mellan reflektion och produktion, så att ingen elev eller lärare behöver komma hem från skolan för att ta sig an hem- eller läxarbetet med en känsla av skuld över att idag tänkte jag – fick jag göra det eller var det slöseri med tid?

Lämna en kommentar

  • (will not be published)