Ethos, logos och pathos

Några av de första termer vi stöter på när vi ska ta oss an retoriken i skolan är ethos, logos och pathos. Dessa aristoteliska begrepp är så grundläggande att det knappast går att tala om ett retoriskt framträdande utan att beröra dem och följaktligen kryllar nätet av hemsidor och YouTube-klipp som förklarar och illustrerar dem. Ändå är det inte alltid helt lätt för eleverna att skilja på begreppen, så för att hjälpa dem med detta har jag använt mig av fyra korta klipp.

Det första klippet är en enkel genomgång av begreppen. Det funkar utmärkt som introduktion (som titeln avslöjar):

För att sedan illustrera hur en argumentation med stort fokus på ethos kan se ut så använder jag mig av Frank Slades (Al Pacino) tal från En kvinnas doft. Där försvarar han Charlie, en ung och förhållandevis underpriviligierad student som hotar att relegeras från prestigefulla Baird School för att han vägrar vittna mot några av sina kurskamrater efter ett urspårat pojkstreck riktat mot skolans rektor. Talet finns transkiberat på americanrhetoric.com.

Vi går sedan vidare med ett exempel på hur logos och ethos, eller i alla fall på hur en logisk respektive etisk argumentation, drabbar samman i en kraftmätning.  I klippet nedan, från filmen På heder och samvete, snärjer advokaten (Tom Cruise) en marinkårsöverste (Jack Nicholson) med hjälp av deduktion (underbart väl presenterat av Crash Course här). Överstens svar, som innehåller det berömda You can’t handle the truth, är starkt präglat av ethos – vem är advokaten, som knappt någonsin lämnat tryggheten bakom sitt skrivbord, att i frågasätta en modig och erfaren soldat som dagligen riskerar sitt liv? Ett avsnitt av klippet finns transkriberat här.

Kvar att illustrera finns pathos, känsloargumenten. Det är den typ av argument som påverkar oss på djupet, ofta mer än vad vi är villiga att erkänna för oss själva. I det här klippet från Regnmakaren spelar en ung advokat (Matt Damon) på juryns känslor genom att via en video låta en cancersjuk och nyss bortgången ung man göra sin egen känslosamma slutplädering i rättegången mot det sjukförsäkringsbolag som vägrat betala för den behandling som kunnat rädda honom. Triggervarning!

Efter denna genomgång så är de flesta av mina elever förtrogna med “den retoriska treenigheten” bestående av karaktär, förnuft och känsla. Och kanske har de också fått uppleva att störst av allt är känslan.

 

Kommentarer (1)

Lämna en kommentar

  • (will not be published)