Fira internationella kvinnodagen med Anna-Maria Lenngren

International Women’s Day, den 8 mars, är en bra dag för oss i skolan att stanna upp och reflektera över hur långt vi kommit i kampen för jämställdhet mellan män och kvinnor. Det här inlägget innehåller ett tips om hur vi kan göra detta med hjälp av en på många sätt fantastisk föregångskvinna och författare, Anna-Maria Lenngren, som till råga på allt gick bort just denna dag dag för 201 år sedan.

När jag i slutet av det förra millenniet gick lärarutbildningen i Uppsala fick vi möjlighet att lyssna till en uppskattad föreläsning av en präst som arbetade vid Akademiska sjukhuset. Temat var egentligen att möta ungdomar i kris och kopplingen till internationella kvinnodagen kan kännas långsökt. Av föreläsningens många goda poänger fanns dock en av stort pedagogiskt värde – man kan sällan angripa svåra frågor rakt på.

Prästen berättade att han i sitt yrke ofta hamnade i situationer där han behövde hjälpa unga människor att bearbeta kriser i samband med svåra sjukdomar, deras egna eller närståendes. Det lönar sig vid sådana tillfällen sällan, menade han, att sätta sig ner mitt emot varandra och försöka forcera fram en konversation. Ett sådant tillvägagångssätt resulterar regelmässigt i obekväm tystnad eller i att barnet säger exakt det som förväntas av det. Ett mer framgångsrikt sätt är i stället att ägna sig åt något till synes trivialt och sedan försiktigt, försiktigt styra  konversationen mot det som behöver processas.

En av prästens anekdoter handlade om hur han länge suttit med föräldrarna och en storebror till en pojke vars bortgång i leukemi var nära förestående. Förgäves hade både prästen och föräldrarna försökt få storebrodern att tala om det som höll på att ske. Inte förrän de lämnade föräldrarna och kontoret bakom sig och gav sig ner i kulvertarna under sjukhuset för att köra sparkcykelrace med pallyftare så lossnade det, och då kom det steg för steg – pojkens sorg över brodern, hans oro för föräldrarna och det ansvar han kände för att vara så stark att hans mamma och pappa inte skulle behöva bära en ännu större börda, att han i stället försökte bära deras och att han var rädd för att allt skulle krackelera om han tillät sig att ge efter för sina känslor.

Tack och lov är det sällan vi lärare behöver ta oss an så svåra situationer, även om de flesta av oss nog någon gång under karriären berörs av något liknande. Men jag tror att den läxa som prästen ville lära oss om att möta ungdomar i kris går att överföra till skolans värdegrundsarbete. Och jag tror att Anna-Maria Lenngren och hennes dikt “Några ord till min k. dotter om jag hade någon” kan hjälpa oss att uppmärksamma internationella kvinnodagen med alla dess dimensioner utan att det känns förutsägbart, pliktskyldigt stelt eller som en regisserad föreställning i vilken vi axlar de roller och intar de positioner som vi tror förväntas av oss.

Så här vill jag försöka lägga upp min lektion:

 Läsning och film

För att eleverna ska få en chans att sätta in Anna-Maria Lenngren i ett sammanhang så börjar vi med att samla kunskap om henne. För detta ändamål använder vi oss av läroboken Epoker och diktare, en artikel ifrån Arbetarbladet, och ett kort avsnitt ur ett program i serien Hej Litteraturen! vilket vi har tillgång till via NE-play.

a) Läs sid 141-142 i Epoker och diktare om Anna-Maria Lenngren och skriv ner några centrala punkter om författaren på en tankekarta.

b) Skumma igenom den här artikeln och komplettera din tankekarta.

c) Titta sedan på det här programmet från 15.34 – 22.08. Det handlar först om Hedvig Charlotta Nordenflycht (sid 138  i Epoker och diktare) men sedan om Anna-Maria Lenngren. Komplettera din tankekarta.

Högläsning och reflektion

Sedan kan vi ta oss an dikten.

Arbeta ihop med 2-3 klasskamrater och läs dikten “Några ord till min k. dotter, ifall jag hade någon” högt för varandra (notera att dikten spänner över flera sidor). Alternativt kan ni lyssna till Horace Engdahls uppläsning av dikten här.

När ni läst/lyssnat klart till dikten, ringa in de stycken som ni tror skulle ha sett annorlunda ut om dikten varit tillägnad “min k. son”

Diktande

Därfter är det dags för eleverna att dikta själva. Vi förflyttar Lenngrens Betti 220 år framåt i tiden och bjuder henne några tips och råd inför gymnasiestarten. Eleverna kan klistra sina bidrag i ett gemensamt Google Drive-dokument.

Arbeta ihop med 2-3 klasskamrater och skapa era bidrag (minst två strofer) till dikten “Några ord till min k. Betti, då hon börjar i gymnasiet”

Reflekterande

När vi väl har ett resultat i form av ett diktutkast, förmodligen i en ganska tafflig form, så kan vi föra en diskussion. Med största sannolikhet dyker det i samband med detta samtal upp flera tankar och synpunkter som jag kan ställa fördjupande frågor kring.

Vad hade varit annorlunda om dikten i stället varit tillägnad “min k. Bertil”?

Finns det några råd till Betti som är lika relevanta 2018 som 1798? 

Det är hela min plan. Hoppas att det finns något att hämta i den!

 

Lämna en kommentar

  • (will not be published)