Peter Nilsson Sjöbo

I många skånska kommuner verkar det finnas en märklig syn på fortbildning/kompetensutveckling. En del rektorer anser att de 104 timmarna ska gå åt till att flytta stolar och bord, andra rektorer vill att tiden ska användas till att bli entusiasmerad i nya trender såsom entreprenöriellt lärande. Jag får som ledamot i Distrikt Malmöhus höra en och annan historia från den skånska prärien och väldigt få rektorer verkar ha en positiv inställning till fortbildning i själva undervisningsämnena.

Det finns dock lösningar på detta t ex Lärarlyftet 2 alternativt att den individuelle läraren själv fortbildar sig i det ämne/ämnen som denne undervisar i, men som man ej är behörig i.  I en helt vanlig skånsk kommun kan det finnas en hel del obehöriga bild- och/eller musiklärare. Om en sådan lärare får för sig att utbilda sig i t ex musik ska denne läsa 90 hp och då skulle följande diskussion kunna utspela sig:

Rektor: Jaha, välkommen!

Läraren: Hej, som du vet är jag obehörig i musik, men det går en utbildning på 90 hp i Växjö som jag skulle vilja gå.

Rektor: Då får du väl gå den!

Läraren: Det är så att jag har svårt att arbeta 100 procent och samtidigt plugga! Du vet, sedan har jag ju familjen också…

Rektor: Du kan alltid ta tjänstledigt….ja, utan lön såklart!

Läraren: Men….Du tjänar ju på att jag läser in behörigheten?!?

Rektor: Jag väntar på kommunövergripande riktlinjer och kan därför inte agera!

Läraren: Kan du åtminstone betala mina resor?

Rektor: Helt uteslutet!

Läraren: Kurslitteraturen?

Rektor: No way, José!

Läraren: Om böckerna tillfaller arbetslaget?

Rektor: Vem i laget vill läsa sådant? Ingen är med på noterna så att säga, he he he!!

Läraren: Så du menar att jag ska plugga in 90 hp på min fritid och eventuellt gå ner i tjänst och förlora pengar, betala mina resor och betala all litteratur själv så att du får en behörig musiklärare – den enda i hela kommunen?

Rektor: JA!

Ovanstående skulle, med viss modifikation, kunna inträffa i en helt vanlig skånsk kommun!

Som sagt…en fullkomligt horribel inställning till fortbildning!

(Hur länge tror ni att läraren stannar kvar i den här kommunen när hon/han är färdig?)

För övrigt anser jag att skolan skall förstatligas!

En god vän från LR Stud-tiden är inte längre lärare. Han odlar och säljer blommor!

Jag försökte vara lite rolig och menade att han bara ville ”pilla på lökar”, men det skämtet föll inte i god jord…(!).

Vad är det som driver en människa att efter fem års utbildning fullständigt strunta i ett yrke, sadla om och göra någonting helt annat?

Är det lönen? Arbetsmiljön? Urusla rektorer? Inkompetenta tjänstemän? Oförstående politiker? Brist på arbete?

Min vän tjänar även mer pengar på att odla blommor än att skapa Sveriges framtid…

Arbetsmiljön i växthuset verkar vara bättre än i skolan….

Han är sin egen chef (Jo, han är visserligen gift, men ändå!)

Min vän behöver följa de regler och lagar som stiftats, men uppenbarligen är det inga kommunala skolpolitiker som lägger fingrarna i hans rabatt…

Den f d läraren har historia och samhällskunskap mot gymnasiet och sådana tjänster finns det ett fåtal av varje år. Det visar sig att dimensioneringen av lärarutbildningarna och den svenska arbetsmarknaden ej överensstämmer. Den stämde inte 2001 och den stämmer inte nu…

Som facklig förtroendeman borde även jag vara inblandad i växtriket, nämligen ge ros och även ris och i skoldebatten verkar det ju finnas en och annan planta – speciellt hos SKL.

Jag har nämligen svårt att berömma SKL, eftersom dess företrädare verkar ha en närmast sjuklig misstänksamhet gentemot lärare med ferieanställning. Deras ovilja att uppvärdera Sveriges viktigaste yrke är en annan anledning. Deras cyniska inställning med budgeten i centrum, vilket i sin tur äventyrar Sveriges framtid, är en tredje.

SKL har ett gyllene tillfälle att i den pågående avtalsrörelsen bevisa att jag har fel….

Oj, nu blev jag på riktigt dåligt humör!

Måste tänka på LR:s kongress istället = då mår jag bättre!

Jag anser att skolan ska förstatligas!

Oj, nytt lov….eller påskledighet….har två åtgärdsprogram på ett USB och ska egentligen skriva sex till! Ska jag följa mina uttalade principer att inte arbeta på ”loven” eller ska jag inte säga någonting och smygjobba så att ingen märker att Sjöbos kommunombud arbetar mer än sin förtroendetid? Tänk om medlemmarna får veta detta?!?

Sitter således framför datorn och ska planera när, vad och hur jag ska dokumentera! Inte undervisa! Nänä, det är numera inte kärnan i uppdraget – kärnan i uppdraget som kunskapsbärare och innehavare av Sveriges viktigaste yrke består numera av dokumentation. Jag ska analysera och utvärdera den undervisning som jag inte haft tid att planera på grund av……dokumentation. Utvärderingen blir därefter och i analysen konstaterar jag torrt att jag återigen misslyckats med att tillhandahålla en likvärdig bedömning, men även misslyckats med en varierad och individanpassad undervisning där jag tagit hänsyn till såväl elever i behov av särskilt stöd (elever som jag såklart tidigare har dokumenterat) som de elever som kommit längre upp på färdighetstrappan.

Jag tror att jag ska analysera lite till. Vad gör jag EGENTLIGEN…länge sedan det kändes som om jag undervisade!

Jo, jag ska planera lektioner utifrån varje elevs behov, planera tema-arbeten med mina kollegor, konstruera examinationsuppgifter i samråd med elever, examinera dvs rätta/bedöma dessa uppgifter, ha utvecklingssamtal, kalla till dessa samtal, erbjuda nya samtal till de som inte behagar dyka upp, registrera närvaro, ringa hem och väcka de som ej dyker upp, lämna ut blanketter om allt från vaccinering till SMART-kort, ringa hem om jag ser någon elev röka, lösa konflikter på och utanför lektioner (men inga lösningar så att någon känner sig kränkt), jag ska upprätta särskilda scheman i tiominuterspass för elever som behöver detta – till varje lektion!

Är jag färdig nu?  Nänä….

Jag ska plocka fram material, plocka undan material, kopiera, beställa material, skriva i veckoplan, fixa vikarier, lägga upp terminsplanering och lägga upp mina egna individuella mål, skriva i socialpedagogiska bedömningar, jaga kollegor som också ska fylla i dessa bedömningar, hålla mentorssamtal, ringa och samråda med vårdnadshavare om elevers eventuella ledighet samt underteckna, kopiera och ge tillbaka ledighetslappen, skriva laginfo, skriva i blankett då jag haft KRAFT enligt Olweus-metoden, skriva lokalpedagogiska planeringar (LPP), skriva i, utvärdera och analysera planering i tre delar, skriva min bedömning av elevernas ansträngningar i LPP:n och digitalt på Fronter, men såklart även skriva en individuell utveckling för varje elev, skriva rapport om kränkning, utreda kränkning, upprätta plan så att ingen kränks, bevaka de som eventuellt kränker, rastvakta, lunchvakta, vikariera själv, skriva i ansökan om pengar från banken så att våra elever kan åka till Malmö, inventera, öppna datorskåp, dela ut datorer, ta in datorer, stänga datorskåp, fixa borttappade nycklar, skriva riskanalyser, läsa likabehandlingsplan, sätta mig in i nya kursplaner och förmågor samt avslutningsvis sätta betyg i sex ämnen.

När betygen är satta kan jag väl slappna av?  Nänä….

Sedan ska jag  i mitten av juni utvärdera den undervisning som jag ej hunnit planera under terminen och stå till svars för att alla elever inte nått målen, få en minimal löneökning som säger att jag är urusel för att mina elever inte fick bättre betyg. Har jag otur arbetar jag dessutom på en skola där jag får flytta lådor, städa klassrum, laga gardiner samt vattna blommor, eftersom arbetsgivaren anser att de 104 timmars kompetensutveckling som vi årligen har tillgodoses genom att just göra dessa uppgifter + en massa annan skit. Arbetsgivaren leder och fördelar arbetet kan chefen säga med ett hånleende och hänvisa till en dom i Arbetsdomstolen 1929….

Tänk då på, kära läsare, att jag arbetar på en härlig skola med fantastiska elever, kunniga kollegor och en bra rektor!

Det är alltså uppdragets innehåll som är rent åt helvete…

Välkommen till Piddes LR-blogg!

Vecka åtta i Sjöbo innebär en välförtjänt ledighet för såväl elever som lärare. Åtminstone är detta vad man skulle kunna tro! Den senaste veckan har bland annat följande yttranden kunnat höras i skolbyggnaden: ”Tänk, snart lov – då hinner jag jobba undan!”, ”Sportlov – då hinner jag komma ikapp!” eller ”Skönt att det snart är lov – Jisses vad jag känner mig sliten!”…

Jag misstänker att det enbart är jag och alla mina lärarkollegor i Svea rike som verkligen sett fram emot det här lovet och samtidigt prisat ferietjänstens möjlighet att faktiskt kunna andas ut. Arbetsgivaren däremot verkar se denna ferietjänst som djävulens påfund och detta blir än mer påtagligt för mig som fackligt förtroendevald i möte efter möte med representanter från den kommunala arbetsgivaresidan (”The dark side of the force”).

Varför handlar mitt första blogginlägg om just detta? Jo, vi har bland annat en ökad undervisningsmängd och en omfattande dokumentationshysteri som ska rymmas inom den reglerade tiden, vilket innebär att många lärare går på knäna! Arbetsgivarens misstroende gentemot lärarkåren i form av den konstanta krigföringen mot vårt arbetstidsavtal lägger ytterligare ett ok på våra axlar.

Lovet blir dock i många fall ett kort lov. Lovet blir tyvärr även ett hårt lov. En vecka är alldeles för kort tid för att kunna ladda batterierna och har läraren dessutom ogjort arbete i form av rättning av t ex nationella prov i svenska ter sig ledigheten än mer kort. För de lärare som rättar, planerar och dokumenterar under vecka åtta blir det således även ett hårt lov. Det sägs att det som inte dödar det härdar, men snart har läraryrket effektivt dödats utav oförstående kommunala tjänstemän och ett kortsiktigt politiskt tänkande.

Ett kort, hårt sportlov väntar många kollegor…..och man sneglar redan mot påsken!

Men de nationella proven i svenska då, undrar någon försiktigt…

Jo, mina niors ligger kvar på skolan!

För övrigt anser jag att skolan skall förstatligas!