LRs kongress är inledd med öppningstal av Metta Fjelkner. Gästtalare var Utbildningsminister Jan Björklund, Danmarks lärarordförande Anders Bondo Christensen samt Secos ordförande Samir El-Sabini.
Intressantast var Anders Bondo Christensen som pratade om den nordiska bildningstraditionen och hur den traditionellt varit en samhällsbyggare. Han önskade, från talarstolen med adress både till utbildningsministern och Metta, ett utvidgat samarbete för att åter finna gemensamma nämnare hos de nordiska länderna. Vidare berättade han om den brytpunkt i Danmark där man till slut lyckades övertyga motparten om att skolans resultat och utveckling är starkt förbundet med den individuelle lärarens förutsättningar för sin undervisning. Han berättade om hur man i exempelvis Finland säger att det är viktigare att eleven får 4 timmars undervisning med en lärare som har kraft och energi att vara ordentligt förberedd och engagerad, än att eleven får 6 timmars undervisning med en utarbetad lärare som inte hinner förbereda ordentligt.
Det står lite i kontrast till hur vi lyckas framföra vårt budskap.
Där vi säger att eleverna måste ha en timplan, säger alltså lärarna i våra nordiska grannländer att det är bättre med 4 timmars kvalitet än 6 timmars kvarsittning och får gehör för det.
Där våra motparter säger att duktiga lärare ska få tid att lära(coacha) andra lärare hur de ska bli duktiga(Sollentuna), säger våra nordiska grannländer att får bara lärarna förutsättningar så kommer vi att få bra undervisning.
Där SKL säger att duktiga lärare ska ha en bra lön, så litar våra nordiska grannländer till professionen och ger alla lärare möjlighet att vara ”duktiga”.
Glädjande att någon ” från insidan” vågar säga ifrån. Synd att det är så få som tar ansvar.