Ingela Gardner Sundström, ngt tvivelaktig i rollen som kommunpolitiker och egenföretagare i det offentliga(länk), uttalar sig om centrala lönesatsningar och personifierar den arbetsgivaranda som varit gällande sedan slutet av 1980-talet i sin avtalsblogg(länk).
Även på senaste förbundsrådet stod tjänstemän i LR och sa att det löneavtal vi har inte har några alternativ då de flesta andra också har individuell och differentierad lönesättning utifrån lokal hänsyn(L.Hallenberg förklarandes varför yrkandet såg ut som det gjorde.).
Vad säger då Ingela?
”Vi har de senaste åren haft goda relationer med Vårdförbundet och enades våren 2011 om ett modernt och långsiktigt avtal utan centrala regleringar av löner. Avtalet bygger istället på att lönebildningen sker lokalt hos respektive kommun/landsting.”
Vidare säger hon.
”Frågan om lönesättning hör därmed hemma på lokal nivå. Det är hos respektive arbetsgivare som man bestämmer hur mycket man är beredd att betala för den enskilda sjuksköterskans tjänster. Det står också individen fritt att tacka nej till ett jobb när man inte är nöjd med den lön som erbjuds.”
Det framgår ganska klart vad arbetsgivaren vill med lönebildningen i den är formen och det är knappast att höja en grupps löner generellt. Undrar vad L. Hallenberg vill?
Det är hur som helst dessa som det ska förhandlas med och jag undrar om det inte, med kännedom om historien och motståndarens inställning, vore bättre att vara aningen mer konfrontativ?
Sedan är det ju fint att Ingela tror att det står alla fritt att neka ett jobb! Undrar hur hon handskas med arbetssökande i Österåkers kommun?
För arbetstagare är det självklart mycket bättre med ett rejält golv och höjda genomsnittliga löner. Detta ger fortfarande arbetsgivaren kraftfulla möjligheter att differentiera uppåt. Inser lärarnas arbetsgivare att yrkets generella attraktionskraft behöver höjas så går de med på ett generöst golv och en generös garanterad genomsnittlig höjning. Sen kan ta de satsa riktigt stora pengar för att få tilll sig de riktigt duktiga lärarna med den mest efterfrågade kompetensen därutöver. Differentiering inom snålt löneutrymme kommer bara innebär Svarte Petter med problemen och inte leda till de nödvändiga tillskotten av kompetens som skolan behöver.
[...] I SKL redovisar sin inställning diskuterar Per Hoffman vad Ingela Gardner Sundström skriver på sin avtalsblogg. I år finns det ingen möjlighet att komma med öppna kommentarer på SKLs avtalsblogg så diskussionen om de tankar de torgför måste föras på andra sätt. En huvudpunkt i SKL:s strategi är att utmåla centralt avtalade nivåer som omoderna och det kan jag förstås inte låta bli att kommentera. För arbetstagare är det självklart mycket bättre med ett rejält golv och höjda genomsnittliga löner. Detta ger fortfarande arbetsgivaren kraftfulla möjligheter att differentiera uppåt. Inser lärarnas arbetsgivare att yrkets generella attraktionskraft behöver höjas så går de med på ett generöst golv och en generös garanterad genomsnittlig höjning. Sen kan ta de satsa riktigt stora pengar för att få tilll sig de riktigt duktiga lärarna med den mest efterfrågade kompetensen därutöver. Differentiering inom snålt löneutrymme kommer bara innebär Svarte Petter med problemen och inte leda till de nödvändiga tillskotten av kompetens som skolan behöver. Share this:TwitterFacebookLike this:GillaBli först att gilla denna post. från → Uncategorized ← Videon gör mig avundsjuk Inga kommentarer ännu [...]
Men att SKL ännu inte fattat att kommunerna inte klarar att ge lärarna arbetsvillkor så att lärare stannar kvar! Det har de ju fått pröva med samma eländiga resultat tillräckligt länge.
Bland ungdomar som väljer bland yrken, har den individuella lönesättningen ingen effekt. Framtida lön är så oförutsägbar så att man hellre blir något annat än lärare. Det är golven som måste upp, samt lönesteg som är transparenta, typ om man har minst 120 hp i sitt ämne = minst 32 000/ månad.
Utan den genomskinligheten kan SKL göra vad som helst, det blir inte fler lärare för det!