Ingela Gardner Sundström, ngt tvivelaktig i rollen som kommunpolitiker och egenföretagare i det offentliga(länk), uttalar sig om centrala lönesatsningar och personifierar den arbetsgivaranda som varit gällande sedan slutet av 1980-talet i sin avtalsblogg(länk).
Även på senaste förbundsrådet stod tjänstemän i LR och sa att det löneavtal vi har inte har några alternativ då de flesta andra också har individuell och differentierad lönesättning utifrån lokal hänsyn(L.Hallenberg förklarandes varför yrkandet såg ut som det gjorde.).
Vad säger då Ingela?
”Vi har de senaste åren haft goda relationer med Vårdförbundet och enades våren 2011 om ett modernt och långsiktigt avtal utan centrala regleringar av löner. Avtalet bygger istället på att lönebildningen sker lokalt hos respektive kommun/landsting.”
Vidare säger hon.
”Frågan om lönesättning hör därmed hemma på lokal nivå. Det är hos respektive arbetsgivare som man bestämmer hur mycket man är beredd att betala för den enskilda sjuksköterskans tjänster. Det står också individen fritt att tacka nej till ett jobb när man inte är nöjd med den lön som erbjuds.”
Det framgår ganska klart vad arbetsgivaren vill med lönebildningen i den är formen och det är knappast att höja en grupps löner generellt. Undrar vad L. Hallenberg vill?
Det är hur som helst dessa som det ska förhandlas med och jag undrar om det inte, med kännedom om historien och motståndarens inställning, vore bättre att vara aningen mer konfrontativ?
Sedan är det ju fint att Ingela tror att det står alla fritt att neka ett jobb! Undrar hur hon handskas med arbetssökande i Österåkers kommun?
