Som replik på fem fackliga företrädares inlägg om orättvisa kvinnolöner och deras sju punkter för att råda bot det, sjunger Jessica Rosencrantz (M) privatiseringens lov. ”Öppen välfärdssektor leder till högre löner” – DN.SE.
Hon menar att möjligheten att byta jobb gör att de anställda kan ställa krav, samt att en öppen välfärdssektor ökar möjligheten för kvinnor att starta eget och därigenom höja sina löner.
Ursäkta, men är inte det lite för enkelt?
För det första kanske verksamheten inom skola, vård och omsorg har lite andra kvaliteter än i frifräsare-branschen. Kvalitet inom dessa områden bygger inte sällan på långsiktighet och förtroende, raka motsatsen till den ”hoppa mellan jobb”-mentalitet Rosencrantz förespråkar.
För det andra menar alltså Rosencrantz att bara det startas privata aktörer så skulle möjligheten till högre lön öka? Så fungerar det ju inte, de vinster privata aktörer gör i välfärdssektorn beror inte på att de har mer pengar att röra sig med. Det är snarare så att de anställer billigare outbildad personal, väger blöjor och på andra sätt försämrar kvaliteten, för att göra sig en hacka.
Fast det är ju klart hon har ju en vision som för samma skattepeng inte bara tystar lönekrav utan också skapar en osäker arbetsmarknad där arbetstagare inte ställer orimliga krav.
Så låt er inte luras, skatterna är låga, kvaliteten sjunkande och några privata aktörer tjänar pengar på allmänna medel i hennes version.
Jag tror att vi som arbetar inom vård,skola och omsorg samt något politiskt parti ser verkligheten och behovet av en statlig garant inom välfärden.
