Per Hoffman, Enköping

Vi börjar med Lärarnas Nyheters hyllning av bilaga 6.

Mer tid i arbetslag vinst i Landskrona | Lärarnas Nyheter.

Tycker nog ändå att Camilla Lindholms(LR-medlem!) kommentar beskriver situationen bäst i denna artikel.

”— Det har lagts på oss lärare så mycket under de senaste åren. Den extra tiden tillsammans med våra kollegor borde rymmas inom den reglerade arbetstiden på 35 timmar.”

Ingela Gardner Sundström har en avtalsblogg på SKL

Avtalsblogg | Sveriges Kommuner och Landsting.

När Ingela Gardner Sundström fått ondgöra sig över mediala utspel som inte stämmer med hennes världsbild, är hon sedan inte sen att berömma Lärarnas Nyheters artikel.

”På många av de ställen där avtal skrivits, har man också nått goda resultat med just ökat samarbete och ökad lön som följd. Ta en titt på denna artikel från det senaste numret av Lärarnas Tidning till exempel.”

Hon gillar dock inte en krönika i Kristianstadsbladet av Karin Rebas, den är trots det väl värd att läsa. Det går ju att läsa stämpelklockor som en allegori för arbetstidsproblematiken.

Ge lärarna större frihet – Gästkrönikan – Kristianstadsbladet – Nyheter dygnet runt.

Det går ju inte att förneka denna historik.

”De senaste årens debatt om skolans brister tycks ha lett till en viss desperation bland politikerna. Man försöker förbättra kvaliteten genom att dokumentera, mäta och reglera. Inte minst har Sveriges Kommuner och Landsting gång på gång lanserat förslag där målet tycks vara att göra läraryrket till vilket nio till fem-jobb som helst.

Kanske borde man istället våga göra tvärtom. Flera lärare i min omgivning vittnar om att det en gång i tiden varit friheten som lockade dem att ta klivet in i klassrummen. Friheten från stämpelklockan. Friheten från en chef som ständigt hänger över axeln, friheten från påtvingade arbetslag, friheten från onödiga sammanträden. Friheten att vara kreativ, att pröva och utveckla sina kunskaper tillsammans med eleverna. Kanske skulle en del av lärarnas forna status återvinnas om politikerna skulle se förbi mallarna – och inse frihetens värde.”

Avslutar med att hänvisa till Tommy Öbergs artikel i LO-tidningen som diskuterar lärarnas möjligheter i avtalsrörelsen

Lärarna har ­försökt förut.

Det som bäst beskriver vårt dilemma är väl följande citat, som tyvärr också speglar tidigare avtalsmisslyckanden.

”För att vässa en redan besvärlig situation handlar vårens lärarförhandlingar dessutom om arbetstid. Och det är i sanning en minst lika besvärlig fråga som rena lönelyft. Det är i bytesaffären mellan tid och pengar (mer arbete – högre lön) som mycket av gångna tiders konflikter inom skolan har uppstått.”

Jag beskrev i ett tidigare inlägg hur bra det gått för min kommun ur ekonomisk synvinkel. Det hade ju blivit ett överskott, fastän alla under hela hösten trodde att det skulle bli minus. Man hade redan i början av året gått in med sparkrav. Så bistert det visste man att det skulle bli.

Den enda glädjepunkten för oss fackliga var att man tidigt informerade att för löneökningar var det 2% avsatt. Det var ju framsynt av vår kommun tänkte vi. De vill alltså premiera goda insatser och frångå sin tradition att använda centrala skrivningar som tak. Detta glädjerus(!) fortgick ända fram till att kommunen uppmärksammade att det stod 1,5% som garanterat utfall i centrala avtal, varvid man genast vecklade in sig i ett resonemang om halvårspåslag och att 2% innebar 1,5%(mkt märkligt). Nåväl väl framme vid löneöversyn var vi nere på 1,5% i utfall.

Så kan man ju också skapa plusresultat i en kommun. Budgetera för en viss kostnadsökning på den största utgiftsposten i kommunen och minimera sedan densamma så blir mellanskillnaden på pluskontot!

Att Björklund gjort sitt går väl att tvista om såklart. Här hävdar i alla fall några MUF:are att så är fallet. De vill föra i bevis att Björklund är framstegsfientlig och hade fler utbildningsministrar varit som han hade barnen fortfarande suttit med fjäderpenna i klassrummen. Agendan är att i framtiden(nästa val) bör utbildningsministerposten tillfalla en moderat, som då antagligen inte är så framstegsfientlig.

Vad har nu Björklund sagt och vad är det MUF vill ha istället.

Fallet det handlar om är införandet av läsplattor i tre kommunala skolor i Sollentuna kommun, och i undervisningen av sex- sjuåringar sker  läs och skrivinlärning på dessa istället för med papper och penna.

För att få en djupare insyn i vad Björklund reagerade på kan man läsa här. I korthet uttrycker han en oro för att språket förflackas om man inte tränar på att läsa längre texter i böcker. Att inte heller lära sig skriva för hand menar han är en brist, då det inte alltid kommer att finnas datorer till hands.

MUF:arna å sin sida menar att ”direkt fientlighet mot moderna inslag och arbetsverktyg är fel väg in i framtiden”. Att ”när mer kunskap finns på internet än i skolböckerna ska mobiltelefoner och iPads in i klassrummet snarare än ut ur det”. De menar vidare att en moderat utbildningspolitik ”uppmuntrar den egna förmågan hos varje elev och tillförsäkrar att skolan alltid sporrar kreativitet”, till skillnad från den nuvarande får man anta.

Nåväl, det låter ju bra!

Är det då det Björklund eller någon annan för den delen vill? Nja, utifrån de artiklar som föreligger i ärendet verkar det mer som om MUF försöker skapa en höna av en fjäder.

Är det då bra att införa läsplattor som verktyg för läs och skrivinlärning för sex- och sjuåringar? Jag tror nog risken är stor att man missar många positiva effekter av den finmotoriska träning som kvalitativ skrivinlärning innebär. Läste någonstans att arbetsminnet för auditiv input är högre om samtidigt finmotoriska egenskaper är utvecklade, minns dock inte var och om det är helt korrekt återgett men i min värld är det en bra sak att övergå från mer grovmotoriska moment till mer finmotoriska övningar. Jämför tumtryck på en skärm med fingerfattad skrivövning.

Att datorer och olika hjälpmedel ska in i skolan råder det inget tvivel om. Däremot bör man nog ta sig en funderare på när de ska in och vad de ska användas till. Att ersätta en övergång från grovmotorik till finmotorik, tror inte jag på.