Arkiv för februari, 2012

onsdag, 29 februari, 2012

Polisen vill rensa bland sina arbetsuppgifter

Rikspolischef Bengt Svensson uttrycker oro i DN för att kärnverksamheten blir lidande på grund av de extrauppgifter polisen får syssla med. Detta kommer som ett svar på kritiken mot polisen vad gäller brister i verksamheten, bland annat missade larm, glädjesiffror i uppklaringsstatistiken och att få personer fälls för brott.

– ”Polisen måste i större utsträckning få syssla med sin kärnverksamhet. Man måste överväga vad nyttan är att polisen håller på med en massa andra saker. Det handlar om uppgifter som besvärar helheten. Om vi inte blir av med motsvarande resurser innebär det att vi skulle kunna prestera bättre på våra kärnuppgifter, säger Bengt Svenson till DN.”

Sedan början av 1990-talet har skolans resultat rasat i internationell jämförelse. Det har påpekats av flera aktörer och sedan 2010-11 pågår en medial uppmärksamhet kring skolans något skrala resultat(i jämförelse). Hur har det bemötts från ledande håll inom skolan?

Mig veterligt har den allenarådande lösningen fram till alldeles nyligen varit att lärarna måste ändra arbetssätt, förhållningssätt och flexibilitet. Visserligen har Ingela Gardner Sundstöm, SKL, nyligen sagt att man måste partsgemensamt se över lärares arbetsbörda. Dock tycker jag det är förlösande att en chef har kurage nog att stå för sin verksamhet och påpeka att om det brister i kvalitet så kanske det beror på att uppdraget glidit ifrån kärnverksamheten.

tisdag, 28 februari, 2012

Kapitalister och annat löst folk

I dagens DN beskrivs hur Svenska Riskkapitalföreningen uppvaktar finansminister Borg att förhålla sig kylig till propåer att minska dessa riskkapitalisters möjlighet att dränera vård och skola.

Riskkapitalister: Låt oss behålla vårdvinsterna – DN.SE.

Det är ju ingen oväntad viljeinriktning från slikt håll, men desto viktigare att protestera mot hur de har fått hålla på. Ingen kan ha undgått den marknadsliberalisering som offentlig sektor genomgått sedan slutet av 1980-talet. Naturligtvis starkt influerad av Järnladyns härjningar med facklig verksamhet och arbetsrätt i Storbritannien. Hoppas att filmen även visar en rättvis bild av den sidan, har själv ännu inte sett den.

I offentlig sektor kallas det NPM och innebär att den ekonomistyrning vi märker av i vårt dagliga värv inte är en slump, utan har som huvudmål att minska omkostnader oavsett kvalitativa mål. Det genomförs bland annat genom att ge varje enhet ett budgetansvar, ge dessa minsta möjliga marginal och helst sparkrav jämfört med förra budgetåret. Vidare lämnar man ner det kvalitativa ansvaret/utförandet på golvet, hos de som minst påverkar resurserna. Då kan man nämligen både klanka på att de inte håller budget samt att de måste höja kvaliteten. Allt för att hålla arbetstagaren kort och på mattan.

Samtidigt formas samhället i den nya strömningen så att det blir ”inne” att vara främst på arbetsplatsen, att var den som tar ansvaret, nästan slåss om position. Det samtida lönesystemet är naturligtvis individuellt och differentierat och ska gynna goda resultat, vilket innebär att alla gör vad som helst för lite mer än en ann.

I denna värld hamnar facklig tillhörighet inte överst på listan,vilket naturligtvis inte är en slump. Ju svagare fack desto mer kan man tumma på arbetsrätten och löndumpa. Då har riskkapitalisterna äntligen nått dit de vill. Så avgör själva, ska vi protestera mot kapitalets dränering av offentlig sektor, eller ska vi tillåta det för marknadens skull?

onsdag, 22 februari, 2012

Hur skapa en positiv yrkesbild?

Att få de mest lämpade att välja läraryrket har lyfts fram som ett av de stora utmaningarna i skoldebatten den senaste tiden. Det är i ljuset av detta man får se Skolverkets nya webbsida För det vidare. Sidan beskriver utbildningsvägar, olika examina, möjligheter till jobb. Den försöker också beskriva läraryrket och dess positiva sidor. Bl. a. får flera ”kända” personer hylla sina favoritlärare i korta filmsekvenser.

Uppdraget verkar klart och beskrivs som följande på sidan:

Bakom fördetvidare.se står Skolverket. Informationsinsatsen har kommit till
efter ett regeringsuppdrag. Syftet är att attrahera fler med ett genuint intresse
för pedagogik och lärande till lärar- och förskolläraryrkena.

Inget ont i det. Dessutom tycker jag det är en snygg sida, säkert användbar av SYVare på gymnasierna i riket.

Men…

Är det man visar upp sant? Exempelvis hittar man följande beskrivning av ingångslönerna för lärare:

  • Grundskolelärare: ca 24 800  kr/mån (Källa: Saco 2010)
  • Gymnasielärare: ca 26 000 kr/mån (Källa: Saco 2010)
  • Poliser: ca 21 300 kr/mån (Källa: Polisförbundet 2011)
  • Sjuksköterska: ca 20 000 kr/mån (Källa: sjuksköterska.nu 2011)
  • Socionom: ca 23 500 (Källa: Saco 2011)
  • Journalister: ca 22 000 kr/mån (Källa: studeravidare.nu 2011)
  • Jurister, privat sektor: ca 27 000 kr/mån (Källa: Juseks statistik (2011)

Stämmer detta? Får gymnasielärare 26 000 i ingångslön i er kommun? Grundskollärare 24 800? I min kommun ligger medianen nästan på de siffrorna.

Vidare sägs det att som lärare har ”du har stöd av din rektor” och ”en stor frihet när det gäller hur du lägger upp ditt arbete” . Märkligt, min bild är att friheten att själv styra mitt arbete kringgärdas av rektor och diverse arbetsuppgifter som ligger utanför undervisningsuppdraget.

Nåja vi ska inte grotta ner oss i petitesser, kan det lura(förlåt!) locka några presumtiva lärare är det väl bra:)

Dock visar detta på problemet med ett uppdrag av nationell karaktär som leds av lokala aktörer. Exempelvis borde väl gymnasister lockas att välja yrket utav verkliga villkor och löner skapade av huvudmännen(lokala aktörer)? Inte ska väl de lokala aktörerna driva yrket så långt ner på popularitetsskalan så att statliga verk får gå in och ragga folk åt dem?

Undrar om SKL har någon sida som beskriver hur fritt läraryrket är, hur välavlönat det är och vilka otroliga karriärmöjligheter det finns.

måndag, 13 februari, 2012

Lärares förutsättningar är lösningen!

På ledarplats i SVD, Att strunta i skolan måste bli omöjligt | Ledarsidan | SvD., tar PJ Anders Linder upp det förmodligen starkaste orsakssambandet till skolans kräftgång vad gäller resultat nämligen kommunaliseringen. Vilken har lett till att 290 kommunfullmäktige har ansvaret för skolan i Sverige och som skolverket påpekar i en rapport(Kommunalt huvudmannaskap i praktiken) tas ansvaret emot med blandat intresse av dess kommunpolitiker.

”När toppolitikerna inte ställer rätt resultatkrav på förvaltningscheferna, möts inte heller rektorerna av rätt förväntningar, och i slutänden blir det lärare och elever som drabbas.”

För ytterst handlar det om resurser och det rimmar inte väl med kommunfullmäktiges yttersta krav; att hålla budget. Därför delegerar man ekonomiskt ansvar till varje enhet och minimerar varje enhets budget, så varje liten enhet kan hållas ansvariga om räkenskapsåret inte är i balans. Dessa kan sedan straffas vilket ger en successivt bättre budgetefterlevnad och mer vinst i kommunal sektor. Sedan kan kommunfullmäktige locka presumtiva inflyttare med låg kommunalskatt. Att skolan inte är bra märks inte i konkurrensen eftersom alla gör samma sak. Notera att 2010 gick 95% av Sveriges kommuner plus, samlat gjorde de 14,3 mdkr i positivt resultat.

”Om inte kommunpolitiker och rektorer ger lärarna bättre förutsättningar att göra ett bra jobb, kommer resultaten att fortsätta falla.”

Detta är pudelns kärna, PJ Anders Linder konstaterar att det måste bli politiskt omöjligt för kommunalråd att inte veta vad eleverna lär sig. Jag skulle vilja gå ännu längre och säga att det måste vara politiskt omöjligt för kommunpolitiker att inte ge skolan resurs för att klara det statliga uppdraget. Att inte ge lärarna möjlighet att bibringa eleverna de kunskaper som staten stipulerar.

Det kräver ju dock en omprioritering i kommunal budget som dagens politiker kanske inte är mäktiga! Vi får hoppas att väljarna berättar var skåpet ska stå.

måndag, 13 februari, 2012

Lärares villkor en källa till stress

Arbetsmiljöverket får in fler och fler anmälningar om lärares arbetssituation, nästan en fördubbling på fem år skriver SVD.  Hård press ger lärare sömnproblem | Inrikes | SvD.

En ännu opublicerad undersökning från Stressforskningsinstitutet vid Karolinska institutet, som valde lärare som undersökningsgrupp för att det är välkänt hur stressad arbetssituation de har(!), visar att lärares sömn har låg kvalitet.

”Studien, som ännu inte har publicerats, visade att sömnen påverkas redan vid låga nivåer av stress.Det är inte mängden sömn, utan kvaliteten på sömnen som påverkas.”

– ”Vi såg att det är ”att göra”-stressen som påverkade sömnen mest, även om arbetsbelastningen egentligen var den samma. Det här är första gången man har mätt verklig stress som inte tagits fram hos försökspersoner i ett laboratorium, säger Torbjörn Åkerstedt, professor på Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet samt Karolinska institutet.”

Samtidigt konstateras att nästan 50% av lärarrna  arbetar ”övertid” varje vecka. Att andelen som har flexibla arbetstider i dag är endast 8 % av lärarna. Lärarkommentarerna i artikeln belyser också ökningen av ”måsten” i dagens lärarroll jämfört med tidigare.

Den bilden känns ju igen!

Utifrån denna analys blir SKLs strävande efter att ”ta kontroll över lärares arbetstid” för att förhindra utslitning och överarbete något märklig. Det är inte friheten i yrket som skapar stress utan uppbindningen av densamma.

Stockhaus (M) skriver i sin blogg om hur hon och SKL ser det som angeläget att diskutera dokumentationsbördan med facken och kommunerna. Det hon inte säger något om är naturligtvis att ge lärarna tillbaka friheten i yrket. Varför tror ni? Jo, det är den arbetsplatsbundna läraren som kan utnyttjas till övriga sysslor som barnpassning, rastvakt och vikariat. Så i hennes värld innebär en minskad dokumentationsbörda för läraren ytterligare tid till vikariat och barnpassning, vilket på sikt leder till minskad personalkostnad. Därigenom minskad skattebörda, halleluja!

Se upp för ulven i fårakläder!(Matt 7:15)

Det blevo lite bibliskt där på slutet, kanske mitt gamla uppdrag som vaktmästare i rikshelgedomen lyser igenom:)

lördag, 11 februari, 2012

Välfärdssektor på anbud?

Som replik på fem fackliga företrädares inlägg om orättvisa kvinnolöner och deras sju punkter för att råda bot det, sjunger Jessica Rosencrantz (M) privatiseringens lov. ”Öppen välfärdssektor leder till högre löner” – DN.SE.

Hon menar att möjligheten att byta jobb gör att de anställda kan ställa krav, samt att en öppen välfärdssektor ökar möjligheten för kvinnor att starta eget och därigenom höja sina löner.

Ursäkta, men är inte det lite för enkelt?

För det första kanske verksamheten inom skola, vård och omsorg har lite andra kvaliteter än i frifräsare-branschen. Kvalitet inom dessa områden bygger inte sällan på långsiktighet och förtroende, raka motsatsen till den ”hoppa mellan jobb”-mentalitet Rosencrantz förespråkar.

För det andra menar alltså Rosencrantz att bara det startas privata aktörer så skulle möjligheten till högre lön öka? Så fungerar det ju inte, de vinster privata aktörer gör i välfärdssektorn beror inte på att de har mer pengar att röra sig med. Det är snarare så att de anställer billigare outbildad personal, väger blöjor och på andra sätt försämrar kvaliteten, för att göra sig en hacka.

Fast det är ju klart hon har ju en vision som för samma skattepeng  inte bara tystar lönekrav utan också skapar  en osäker arbetsmarknad där arbetstagare inte ställer orimliga krav.

Så låt er inte luras, skatterna är låga, kvaliteten sjunkande och några privata aktörer tjänar pengar på allmänna medel i hennes version.

Jag tror att vi som arbetar inom vård,skola och omsorg samt något politiskt parti ser verkligheten och behovet av en statlig garant inom välfärden.

torsdag, 9 februari, 2012

Istället för skäliga villkor i Sollentuna?

Sollentuna ger lärarcoacher 5 000 mer | www.skolvarlden.se.

Maria Stockhaus (M), ordförande i barn- och ungdomsnämnden jublar över att Sollentuna kommun ska anställa lärarcoacher för att höja kvaliteten.

”Nu kan duktiga och drivande lärare sprida sina kunskaper genom att coacha andra och för det viktiga arbetet ska vi betala dem en högre lön.”

Säger Maria Stockhaus

Dessa ska få delvis tjänstledigt för att åka runt och coacha kollegor.

Återigen slås det fast att lärare är en tarvlig samling som behöver hjälp för att det ska bli bra. Om man då betalar några av dem lite högre lön, kanske man får tyst på lönekraven också.Skulle inte förvåna mig om detta ska vara kostnadsneutralt förutom löneökningen för de ”duktiga”, det vill säga den tid som de åker runt och ”coachar” får övrig personal ”täcka” coachernas ordinarie undervisning i vanlig ordning.

Det vore bättre om Stockhaus och Sollentuna istället gav alla lärare möjlighet att prestera efter sin fulla potential.

…. men det vore ju att skicka fel signaler, då skulle ju lärarna kunna få för sig att de betydde något. Det vill ju inte SKL.

 

 

torsdag, 9 februari, 2012

Politiker med rätt åsikt, åtminstone i en fråga!

Rossana Dinamarca (V) skriver i en debattartikel i GP,Förstatligad skola kan lösa växande orättvisa – Debatt – www.gp.se., om behovet av en huvudman som garanterar likvärdig utbildning oavsett vilken skola man går i. Hon säger mycket riktigt att det inte ska spela någon roll var i landet man bor man ska ändå garanteras en utbildning som är likvärdig.

Hon påpekar också att resurserna till skolan minskat över tid vilket försämrar skolans möjlighet att verka kompensatoriskt. Konsekvenserna av att huvudmannaskapet överförts till kommuner och enskilda har inneburit att elevens rättigheter har kommit på skam och andra incitament blivit viktiga. Marknadsideologi skapar stora kvalitetsskillnader mellan skolor. Det är inte bara för Vänsterpartiet det borde vara oacceptabelt.

Hon slår huvudet på spiken i följande konstaterande:

”Ett första steg mot ett förstatligande är att Jan Björklund slutar förhala den utredning om att utvärdera de stora skolreformerna, som Vänsterpartiet har föreslagit och riksdagen beslutade om förra året.”

Rossana Dinamarca (V)

utbildningspolitisk talesperson

Detta ska hon ha en eloge för, det var hon som ställde frågan i riksdagen och fick majoritet för en utredning av kommunaliseringen. Regeringen har sedan dess förhalat detta riksdagsbeslut, vilket naturligtvis är en parlamentarisk skandal.

onsdag, 8 februari, 2012

Enköpingslärare ifrågasätter lämpligheten hos SKL-företrädare!

”– Jag ifrågasätter starkt om hon är lämplig på sin position, säger grundskoleläraren Jenny Wibrell.”

I Aftonbladets artikel, ”Hon sitter på dubbla stolar” | Nyheter | Aftonbladet., ifrågasätter biträdande kommunombudet i Enköping Ingela Gardner Sundströms förmåga att hålla isär privatnäring och officiellt uppdrag som förhandlingschef för SKL.

Ingela Gardner Sundström har varit i blåsväder tidigare då hon som kommunpolitiker i Österåker fattade beslut om sparkrav på 2% för de kommundrivna skolorna. Som ett under ansåg hon och genomförde att detta sparbeting inte skulle gälla friskolorna i kommunen, vilka likaledes är skattefinansierade dessutom ägda av Ingela Gardner Sundström i egen hög person. Se följande länk

”För att rädda kommunens dåliga ekonomi har hon under de senaste åren tvingat de kommunala skolorna till besparingar på ett par procent, medan friskolorna – bland annat hennes egen – har hållits skadelösa.”

Hon och maken har levt rövare på kommunala medel, men anser sig ha följt förordningar och tåla etisk granskning.

”–Jag har aldrig tagit ut vinst från skolan. Skolan ligger i samma förvaltningsbolag som min mans konsultverksamhet och den har vi tagit ut vinst från. Det var dumt att ha samma bolag för olika verksamheter. Jag ångrar att vi använde den konstruktionen.”

Ingela verkar dessutom ha en ganska fri syn på begreppet fri konkurrens som omhuldas ganska väl i hennes parti!

”Paret anklagas dessutom för att ha stoppat en konkurrerande friskola att etableras i deras egen skolas upptagningsområde.
– Kommunen toppstyrs och det finns uppenbara jävsförhållanden i ledningen, säger Pia Auvinen som försökt starta en friskola i närheten av Ingela Gardner Sundströms.”

Detta ryter alltså vår(LR Enköpings) Jenny Wibrell till om.

onsdag, 8 februari, 2012

Lärarstatus, vänta och se!

Ledarsidan i UNT(obunden liberal) skriver om yrkesgruppers status och tidsperspektiv på höjning av densamma här.Lärarnas status kommer att öka – Ledare – UNT.se.

De konstaterar att de lärare som förväntar sig 10 000 kronor högre månadslön kommer att bli besvikna. De tycker dock att det lagts en grund för framtida uppvärderingar av läraryrkets status, därmed även lön. Anledningen till att lönen måste vänta är att kommunerna inte har råd, enligt UNT.

Istället menar UNT att regeringens satsningar på karriärtjänster ska väga upp utebliven löneökning. Det ska i ett första steg tillföras kommunerna  200 miljoner 2012. Sedan ökar det stegvis till en miljard 2015. Dessa ska användas till att belöna de duktigaste lärarna och göra yrket mer attraktivt.

Det räcker ju inte så långt mot de 10 000 kronorna mer i lön men som UNT konstaterar så kan en del lärare börja resan.

Antar att vi ska jubla!

De frågor som inte lämnar mig någon ro är på vilka kriterier ska det bedömas vilka som ska del av kakan, är det rätt att differentiera innan kåren har en rimlig lönenivå, är det helt bra att debatten handlar om bra respektive dåliga lärare när vi ska höja statusen?

Vilka ska med på tåget, och vilka inte? Vem vill kasta första stenen?