Per Hoffman, Enköping

LR har avslutat kongress2012 i dagarna. Det var en klang och jubelföreställning och i stort sätt samtliga blev omvalda och fick förnyat förtroende. Inget att säga om det, det är väl an demokrati antar jag. Vad som däremot bör vara frågan är vad bär LR med sig från kongressen inför de närmaste 4 åren?

Det råder inga tvivel om att arbetsbördan och lönesystemet står högst på medlemmarnas agenda om man betänker motionsskörden. Även om det av en del tekniska skäl inte gick att rösta i genom alla motionsyrkanden, så visar andemeningen i dessa motioner att arbetsbördan är katastrofalt hög. Många motioner var skrivna i desperation. Likaså kunde man läsa i löneyrkandena att lönesystemet missbrukas ute i kommunerna.  En signal är faktisk den drastiska löneökningen som en del motionärer yrkar om, vad är det om inte ett bevis på rådande lönesystems misslyckande?

Vad bär då LR med sig från detta? Om man läser vad förbundsstyrelsen svarar dessa olika motionärer så kan man undra om de verkligen förstått den katastrofala situationen för lärare i landet.

När det gäller arbetstid säger de, liksom i yrkandet inför avtalsrörelsen, att arbetsuppgifterna måste ”balanseras” och ”regleras”. Många motionärer uttryckte snarare att arbetsuppgifterna måste ”rymmas” inom arbetstiden. Där har vi en faktiskt en diskrepans. Att balansera något säger mycket lite om omfånget av det som ska balanseras, likaså kan en reglering innebära olika storheter. Om man däremot säger att arbetsuppgifterna måste rymmas inom arbetstiden så innebär det implicit att de inte gör det nu. Alltså måste en minskning till, varefter man kan balansera och reglera bäst man vill. Jag anser nog att det finns risk att förlora medlemsuttrycket om man i förhandling säger till SKL att vi vill balansera arbetsuppgifterna, utan att först kräva en minskning.
Måste även nämna ett svar som FS gjorde angående ett yrkande om införande av ett undervisningstak, där de menade att det inte låter sig göras för att undervisningsuttaget ser så olika ut i landet så det(ett tak) skulle kunna äventyra somliga goda arbetsvillkor. Det är inte riktigt bra resonerat ur ett fackligt perspektiv. Det är som att säga -”Era krav kan inte vara med, för då kan vi bli av med våra”. Ganska svag solidaritet i det, va?

När det gäller lönesystemet konstaterar inte sällan FS att det  är det gällande systemet på hela arbetsmarknaden och att det blir svårt att få i genom något annat system eller återgå till tariffsystemet. Det är möjligt men tar man desperationen på allvar då? Dagens individuella och differentierade lönesystem ska gynna goda resultat och kompetens. Nu är det ju inte riktigt så det används i kommunerna. Därifrån hör vi i stället att det skapar den tysta arbetsplatsen och att rektor delar ut pengar till ja-sägarna. Även om det rör sig om några 50-lappar är det inte värt det och det skapar definitivt inte en grogrund för verksamhetsutveckling och innovation. Lönesystemet och hur det används ute i kommunerna är närmast en paradox. Tänk er att en lärare ute i en kommun i förskingringen med en hög professionalitet ställer krav på resurser och stöd för att hans elever ska nå sin fulla potential. Tror ni att rektor kommer att säga -”Det var min själ en duktig lärare, han måste belönas”, eller kommer denne lärare ses som en besvärlig typ och få stå tillbaka i lönerevision efter lönerevision. Jag tror det senare, alltså att lönesystemet snarare hämmar lärares professionalitet och uppmanar oss att vara så ”billiga” som möjligt för kommunen, fast det står stick i stäv med vad som skulle gynna resultaten.

Ja, vad tror ni?

Det nationella löneuppror som initierades från Malmö har nu nått sin första anhalt. Namninsamlingen på Enköpings skolor är avklarad och överlämnad till kommunalråd Anna Wiklund.

Liksom andra lärare i hela Sverige har Enköpings lärare skrivit sina namn på listor för att protestera mot den låga lönen. Dessa listor är i dag den 9 maj överlämnade till kommunalrådet Anna Wiklund. Denna manifestation är nationell och startades av en lärare i Malmö, namnlistor lämnas i dag den 9 maj över till kommunalråd i hela Sverige. Därefter kommer namnlistorna från hela Sverige även lämnas till SKL och utbildningsminister Jan Björklund, med förhoppning att frågan lyfts i riksdagen.

fr v. Lena Spong, Anna Wiklund och Per Hoffman

Det finns en stark korrelation mellan lön och resultat i skolverksamhet. Det påvisas av Peter Dalton och Oscar Maraceno-Guiterrez i deras vetenskapliga artikel ”If we pay peanuts, do we get monkeys”(länk). Där sägs att en 5% ökning av lärares lönenivå motsvarar en 5-10% ökning av kunskapsresultaten i skolan.

Lärares status har efter kommunaliseringen sjunkit drastiskt. Samtidigt har den relativa lönenivån sjunkit jämfört med grupper med samma utbildningslängd. Riksdagens utredningstjänst har påvisat att från 2004 till 2010 har genomsnittet för jämförbara grupper varit 19% löneökning, medan grundskole- och gymnasielärare endast haft en 15% löneökning. Förskolelärare har under samma period ökat sin lön med 21%.

Skolans problem med att prestera bra resultat är en nationell angelägenhet och handlar om attraktionskraften i läraryrket. En viktig sådan faktor när studenter tillfrågas är lön. Söktrycket på lärarutbildningarna är katastrofalt låg, det riskerar att fattas lärare med vissa kompetenser i framtiden(speciellt inom naturvetenskapliga ämnen). KTH märker vid deras test av nya studenter i matematik att flertalet  inte alls har de kunskaper som krävs för att läsa deras utbildningar. Det är en situation som inte kommer att förbättras om studenter väljer bort lärarutbildningarna och fram för allt de med naturvetenskaplig inriktning.

I dagens ordning är det kommunen som måste ta det nationella ansvaret för utbildningen. Vi försöker få Enköpings kommun att ta sitt ansvar genom denna manifestation.

LRs kongress är inledd med öppningstal av Metta Fjelkner. Gästtalare var Utbildningsminister Jan Björklund, Danmarks lärarordförande Anders Bondo Christensen samt Secos ordförande Samir El-Sabini.

Intressantast var Anders Bondo Christensen som pratade om den nordiska bildningstraditionen och hur den traditionellt varit en samhällsbyggare. Han önskade, från talarstolen med adress både till utbildningsministern och Metta, ett utvidgat samarbete för att åter finna gemensamma nämnare hos de nordiska länderna. Vidare berättade han om den brytpunkt i Danmark där man till slut lyckades övertyga motparten om att skolans resultat och utveckling är starkt förbundet med den individuelle lärarens förutsättningar för sin undervisning. Han berättade om hur man i exempelvis Finland säger att det är viktigare att eleven får 4 timmars undervisning med en lärare som har kraft och energi att vara ordentligt förberedd och engagerad, än att eleven får 6 timmars undervisning med en utarbetad lärare som inte hinner förbereda ordentligt.

Det står lite i kontrast till hur vi lyckas framföra vårt budskap.

Där vi säger att eleverna måste ha en timplan, säger alltså lärarna i våra nordiska grannländer att det är bättre med 4 timmars kvalitet än 6 timmars kvarsittning och får gehör för det.

Där våra motparter säger att duktiga lärare ska få tid att lära(coacha) andra lärare hur de ska bli duktiga(Sollentuna), säger våra nordiska grannländer att får bara lärarna förutsättningar så kommer vi att få bra undervisning.

Där SKL säger att duktiga lärare ska ha en bra lön, så litar våra nordiska grannländer till professionen och ger alla lärare möjlighet att vara ”duktiga”.

Det stundar kongress för Lärarnas Riksförbund, som de flesta vet. Samtidigt är det avtalsrörelse som i bland blinkar till i pressen. Härförleden stod det att läsa(tyvärr bara i papperstidningen) i UNT(Uppsala Nya Tidning) att lärarna kräver:

”Lägre arbetsbelastning, och att arbetsuppgifterna ska rymmas inom arbetstiden”

Den minnesgode vet att ordalydelsen i yrkandet(länk) från Lärarnas Riksförbund och lf var:

”……undervisningen, med undervisningen förknippat för- och efterarbete samt övriga arbetsuppgifter balanseras inom arbetstidens ramar.”

Nu betyder ju även det att arbetsuppgifterna ska rymmas inom arbetstiden, det är bara fåfänga som gör ordvalet. Tyvärr kan det skapa problem vid förhandlingarna då SKL mycket väl kan fokusera på balansen mellan befintliga arbetsuppgifter och negligera det faktum, som den andra ordalydelsen implicit innebär, att det är för många arbetsuppgifter i sig. Vilket måste regleras så att det tas bort arbetsuppgifter för lärare!

Klart är ju att vi(LR) konstaterar att arbetsbelastningen i dag är alldeles för hög och måste minskas med framtida avtal. Vad som inte är lika klart är vad vi(LR) menar ska göras åt problemet. Ett aber är att trots att lärare tillhör de som oftast säger sig arbeta mer än den avtalade arbetstiden så syns det inte i utbetalad övertid. I sådana fall hade vi haft ett annat diskussionsläge.

TCO konstaterar i sin nästan årliga undersökning om övertidsarbete, som förresten 2012 heter(länk) ”Jobba över gratis – Övertiden 2011″, att

”Vidare finns stöd för att stora grupper tjänstemän uppfattar mer eller mindre uttalade krav på att fullgöra samma arbetsuppgifter på kortare och kortare tid. I en gränslös och individualiserad arbetsorganisation innebär det ofta att tjänstemän förlänger sin arbetstid utöver den överenskomna, utan att begära ersättning i motsvarande mån.”

Stämmer ganska bra med lärares situation, inte sant?

Vi vet att de så kallade ”Arlandadagarna” utmynnade i mer konkreta krav än vad förbundsrådet lyckades åstadkomma i yrkandet(se länk ovan). ”Arlandadagarna” ifrågasatte skarpt individualiserad och differentierad lön samt krävde en ordentlig minskning av arbetsbördan. Varför får inte det gehör i förbundsråd och kongress?

Antagligen beror det på sammansättningen i de olika församlingarna. På ”Arlandadagarna” var en representant från varje kommun kallad, i förbundsråd och kongress sitter ett proportionerlig representantantal beroende på distriktens storlek. De stora distrikten dominerar och i de distrikten dominerar storstäderna. Så de som sänds från dessa distrikt är antingen storstadsregionsledamöter eller så ingår de i ”de nio”(de nio näst största kommunerna), dessa är ofta fackliga proffs och står inte så sällan ganska långt från myllan. Ni kan ju gissa vilka som sitter i förbundsstyrelsen, efter omröstning i nämnda kongress och förbundsråd.

Inför kongressen har denna förbundsstyrelse lämnat svar på de motioner som är insända till kongressen. Inte så förvånande med tanke på urvalssystemet så besvaras krav på en mer offensiv facklig strategi kring lärares arbetssituation med en genomgång av de opinionspamfletter man distribuerat under de senaste åren(”Mer än tre minuter”,  ”Varje elev är värd mer” osv.). Jag själv har vidarebefordrat en motion som innebär att LR ska stödja medlemmen att säga NEJ till extraarbete, det besvaras med en lång utläggning om opinionsbildningens många framgångar de senaste åren och konstaterandet att LR inte arbetar så.

Demokrati i all ära, men förbättringarna på golvet låter vänta på sig.

I skenet av denna historia kan jag inget annat än att yrka att LR tillsätter en arbetsgrupp antingen vald på en ”Arlandadag” eller åtminstone bestående av ”vanliga” lärare som behandlar villkorsfrågorna i framtiden!

Det löneuppror som sjuksköterskestudenterna startade i Umeå förra året inger respekt. Det gick ut på att de inte skulle ta någon anställning som innebar mindre än 24 000 i månadslön. Detta ser ut att drabba storsjukhusen hårdast, där lönenivån är lägre på grund av många aspiranter och närhet till utbildningsorter. Vilket är en så kallad marknadseffekt, som dessa har utnyttjat!

Tydligast blir enfalden när man hör vårddirektören på universitetssjukhuset i Linköping, Tommy Skaru, beskriva lönekraven som ”orimliga”:

”– Vi kan ju inte ge mer till vikarier än till den fasta personalen som har mer erfarenhet, det går bara inte.”

Han har inte riktigt förstått problemet, va? Det är inte kraven på rättvisa ingångslöner som är orimliga. Det är lönenivån på de erfarna som är orimlig!!

Hanna Nybeson som fått sommarjobb på Norrtälje sjukhus med en månadslön som överstiger kravet i löneupproret – 24 800 kronor i månaden, säger lakoniskt:

”- Man får vad man betalar för.”

Klockrent, om ni frågar mig. Vårddirektören blev ägd, som ungdomarna skulle ha sagt!

På sikt kommer detta naturligtvis påverka lönenivån för hela kollektivet.

Detta kan förmodligen översättas direkt till skolan. Tänk om lärarstudenter skulle göra samma sak. Sätta sig ner och kräva en minimumingångslön, ingen tar ett påhugg under en viss summa! Kanske skulle kommuner tvingas justera sina lönenivåer för lärare till mer rimliga nivåer, visst först ingångslönerna men det kan åtminstone jag ta.

Det skulle väl kräva ett studerandeförbund(eller åtminstone solidaritet), men om LR stud visar vägen så får grundkole- och gymnasielärarstudenterna i det andra förbundet följa om de vill!

Storsjukhusen vägrar öppna plånboken – DN.SE.

Landsbygdminister Eskil Erlandsson och generaldirektören på livsmedelsverket Inger Andersson skriver på brännpunkt i Svenska dagbladet att kommunerna måste ta sitt ansvar för kvaliteten på skolmaten efter att regeringen satsat fyra miljoner på ett kompetenscentrum. De säger:

”Kommunpolitiker och skolledare måste ta sin del av ansvaret och anstränga sig mer för att skolbarnen ska få i sig bra mat och en positiv upplevelse kring skollunchen. Lärare och kökspersonal måste ges förutsättningar att göra ett bra jobb.”

De konstaterar att det kan finnas skillnader i hur kommunerna sköter sitt uppdrag.

”Två olika kommuner kan satsa ungefär lika mycket pengar på skolmåltiderna, men resultatet kan vara helt olika. Nioåriga Selma i X-sala har lika stor rätt att lämna skolrestaurangen mätt och glad, som August i åttan i Y-sala. För att det ska bli verklighet krävs engagemang.”

Det är bra, näringsriktig mat är en välfärdsfråga och hälsosam skolmat bidrar säkerligen till arbetsro och bättre resultat i skolan.

Varför har vi inte en skolminister som ställer lika ultimata krav på  huvudmännen när det gäller undervisningen? Som säger att lärare måste ges förutsättningar att göra ett bra jobb. Ställer huvudmän mot väggen vad gäller olika resurstilldelning till utbildning beroende på vilken huvudman man har. Som ställer krav på max antal elever i undervisningsgrupper, max antal undervisningstimmar per lärare och begränsat antal ”externa” arbetsuppgifter.  Som kräver att huvudmännen ger lärarna tid för det kvalitetssäkrande kringarbetet kring varje lektion, istället för att tvingas agera vikarier, vaktmästare, kuratorer, sjuksystrar och psykologer.

Då skulle vi kanske kunna få lärare som mäktar med att vara den ”viktigaste faktorn” för elevens lärande.

Kommunerna måste ta sitt ansvar | Brännpunkt | SvD.

Flera företrädare för SKL har uttryckt hur besvärligt det är för kommunerna att genomföra sin härliga lönebildning under oket av skrivningar om lönenivåer i centrala avtal. Bland annat i denna artikel(länk) säger Ingela Gardner Sundström så här:

”Ju mer man bestämmer ute på enskilda arbetsplatser ju bättre. I det ligger förstås färre centrala riktlinjer med potter och liknande förhandlade här i Stockholm.”

och fortsätter med:

”Just en minskad central styrning av lönebildningen tror vi också skulle leda till en ökad lönespridning och förhoppningsvis ökade möjligheter till lönekarriärer inom sektorn.”

Det är ju fint, åtminstone lönespridning vill ju vi ha.

Då måste man ju förvånas lite att det är så märkligt tyst ute i kommunerna nu. Just nu har de ju den situation de säger krävs för att de ska lyckas med sin lönebildning. De har en löneöversyn per den 1 april, inga centrala skrivningar om lönenivå eller pott. Varje kommun har chansen att ohämmat visa sin alldeles egna vilja med lönebildningen just i deras kommun!

….. är det någon vars kommun har visat någon vilja att genomföra en löneöversyn utan centrala direktiv?

Undrar varför, de har ju chansen att visa det som de så ofta pratar om men hindras till av dessa centrala skrivningar.

Alternativet är ju att detta är deras vilja. Ingen alls alltså!

Vi befinner oss just nu i den brytpunkt där ett horribelt förslag från ett vilt sparkande valprocent-kämpande småparti, om att sänka lönen för unga på arbetsmarknaden, ska tvättas rent och bli rumsrent.
Förslaget ratades av det regeringsbärande partiet, av vanligt folk och naturligtvis av facken. 6 av 10 tillfrågade på staden tyckte det var ett dåligt förslag.
Nu har ett fack ”lurats” i fällan, de har försåtligt lovats en löneökning på mer än ”märkets” 2,6%. Arbetsgivaren ville dock ha minskad höjning av ingångslönerna vilket skulle bytas mot utbildning/introduktion istället. Till det facila resultatet att för löneöversynen sammantaget blir det en kostnad för arbetsgivaren på 2,6%!!(Yippie!) Dessutom är ju vi lärare lite luttrade när det gäller arbetsgivarstyrd utbildning och introduktion, den brukar inte vara vatten värd om man säger så.

Detta följs nu upp med att alla liberala ledarsidor på tidningarna slåss om fyndiga kommentarer i beskrivningen av sänkta ingångslöners väl för landet. Bland andra har UNT en ledare i dag i frågan(länk). Ledaren poängterar att det nu minsann är 6 av 10 på gatan som tycker det är en bra idé, med sänkta ingångslöner. Det som är det riktigt innovativa är att han konstaterar att löneskillnader på 2000-3000 skr mellan erfarna och nya inom vissa kategorier är alldeles för lite, vilket äger sin riktighet. Dock ska det till en liberal för att komma på att lösningen på det problemet är att sänka de lägsta lönerna.

Att inte SKL tänkt på det, som de har kämpat med den där erbarmliga lönespridningen i massor av år. Tänk vad facken har tjatat och så skulle man bara ha sänkt ingångslönerna till 15 000 skr, och vipps hade man haft den eftersträvade lönespridningen.

Nåväl, åter till någon slags ordning! Bered er på att sänkta ingångslöner är numer inte ett omöjligt krav från arbetsgivarsidan, det har ju visats möjligt från ett håll. Dessutom finns det ju politiska förslag i riktningen(inte sansade men ändå).

Nästa steg kan ni ge er på blir ett angrepp på de minimilöner vi har avtalat fram i detta land. De sitter ju löst för de är bara avtalade i Sverige. Kom i håg var ni hörde det först!

Om någon naivt nog tror att detta inte kommer att påverka lärarnas lönebild, så tänk om.

Snickrade ihop en insändare till lokal post. Hoppas den kommer in den 17:e april(?)

Debattartikeln:

”If you pay peanuts, do you get monkeys?”

Riksdagsförvaltningens utredningstjänst har undersökt den genomsnittliga löneökningen för lärare åren 2004-2010, där man kan se att grundskolelärare och gymnasielärare släpar efter med en ökning på 15 %. Vilket ska relateras mot snittet för jämförbara grupper som har en ökning på 19 %. De lärare som klarat sig bäst under perioden är universitetslärare och förskolelärare som båda ligger över snittet.

Lärarnas Riksförbunds egen undersökning ger en liknande bild som sträcker sig över perioden 1995-2010, där lärare i grund- och gymnasieskola har haft en löneutveckling i spannet 54-58 %, medan förskollärarna har haft en löneutveckling på 76,2 %.

Ytterligare en bild ges i undersökningen där skillnaden 1982 i ingångslön mellan en förskollärare och en adjunkt i grund- och gymnasieskolan var 25 %. 2010 var skillnaden 7 % till en grundskollärare och 10 % till en gymnasielärare. Efter 6 års erfarenhet var skillnaden 1982 mellan en förskollärare och en grund- och gymnasielärare 29 %. 2010 var hade skillnaden krympt till 9 % för en grundskolelärare och 13 % för en gymnasielärare.

Om man samtidigt tittar på söktrycket till olika lärarutbildningar så klarnar bilden ännu mer. Förskollärarutbildningen har haft ett liknande söktryck sedan 1982, medan framförallt ämneslärarutbildningar riktade mot grundskolans senare år tappat ordentligt i söktryck. 1982 tillhörde de olika lärarutbildningarna de populäraste utbildningarna och attraherade flest sökande bland alla utbildningar. 2011 är bilden en helt annan. Lärarutbildningarna kan nätt och jämnt fylla sina platser. Söktrycket till förskollärarutbildningen har däremot varit stabilt över tid. Förskollärarutbildningen attraherar numera fler sökande per plats än lärarutbildningarna. En förklaring kan vara att utvecklingen av förskollärares löner svarar mot utvecklingen av yrkets arbetsinnehåll och ansvar. Det är tvärtom för samtliga grupper av lärare inom grundskolan och gymnasieskolan. Löneutvecklingen för lärare inom grundskola, gymnasieskola och vuxenutbildning har inte på motsvarande sätt ökat i förhållande till ett utökat ansvar och arbetsinnehåll för lärarna.

Peter Dalton och Oscar Marcenaro-Gutierrez har undersökt om lärares lönenivå har ett samband med elevprestationer. De fann att det finns ett sådant samband, de säger: ”A 5 % increase in the relative position of teachers in the income distribution will increase pupil performance by around 5-10 %”. Detta innebär inte att det går att reparera de senaste 20 årens eftersläpning i en löneöversyn utan snarare att om man vill behålla, rekrytera och skapa en kunskapstät organisation så måste lönenivån motsvara utbildningsinsatsen hos den enskilde. Annars kommer folk som kan tänka sig att studera på högskola i 3,5- 5,5 år för egna pengar välja andra yrken och resultaten kommer ytterligare sjunka i skola och gymnasium. Då kommer den enskilde kommunens prestationsmål för sin skol- och utbildningsverksamhet vara ännu mer avlägsna.

Med den ordning vi har i dag där kommunerna har huvudansvar för skolan äger också kommunen ansvaret för kvaliteten i skolan. Så frågan hamnar hos den lokala kommunens budgetberedning(kommunfullmäktige) som kommer att avgöra om man nästa år vill börja vägen mot en skol- och utbildningsverksamhet som presterar fler godkända resultat, höjda betygssnitt och når prestationsmålen med råge. För kom ihåg det är bara Enköpings kommun som kan bestämma vilka löner Enköpings lärare ska ha, därigenom också vilka prestationer man kan förvänta sig. Så fråga era representanter i kommunfullmäktige av alla partifärger, om de har drivit skolfrågan och tagit ansvar för utbildningen i Sverige i budgetberedningen.

Lärarnas Riksförbund i Enköping kommer under tisdagen den 17 april starta en namninsamling bland stadens grundskol-, gymnasie- och vuxenutbildningslärare för högre lön. Bland annat baserat på ovan anförda resonemang. Denna namnlista kommer onsdagen den 9 maj lämnas till Anna Wiklund(M) med ett politikerbrev. Det är en nationell aktion och alla namnlistor från respektive kommun kommer sedermera även överlämnas till Sveriges Kommuner och Landstings(SKL) samt till utbildningsminister Jan Björklund med en begäran om debatt i riksdagen kring vem som tar ansvar för skolan.

För

Lärarnas Riksförbund

Per Hoffman, Kommunombud

Vi får väl se om den tas in eller om vi får arbeta i medieskugga(?)

Konstitutionsutskottet(KU) har beslutat sig för att instämma skolverkets Anna Ekström och utbildningsminister Jan Björklund för att svara på frågor kring utfärdandet av lärarlegitimation.  Frågan är om en myndighet kan lägga ut myndighetsfrågor på det sätt som skolverket gjort? (Länk till artikel på svt.se)

Frågan är berättigad, den bottnar så klart i rättssäkerheten. Är de legitimationer som lämnas ut korrekt granskade? Kan lärare lita på att deras meriter bedöms korrekt? I en förlängning, höjer detta nivån på undervisningen i skola och gymnasium?

Den tes jag anslår i rubriken är att arbetsmiljö och förutsättningar för arbetets utförande avgör kvaliteten på arbetet. I uppdrag gransknings inslag(länk , börjar efter 27 min.) uppmärksammas flera missförhållanden på Proffice i Solna som handhar uppdraget, vilka antagligen påverkar resultatet. Bland annat så fräses det från arbetsledarhåll att det minsann inte är någon rättighet med rast. Detta efter att det suttit 50 personer i ett rum utan ventilation i 4 timmar. Nu menade nog den anställde att de behövde en paus, men även det finns det rättighet till.  ATL §15 och §17 exempelvis.

Vidare ska personalen inte ha fått tala med varandra utanför sin arbetsgrupp om det inte rörde handläggningsfrågor. Det fanns kvantitativa mål som avgjorde hur väl arbetet utfördes. Det saknades kontorsmaterial som behövdes för att hålla ihop omfångsrika handlingar samt arkivera.

Det är ganska lätt att se att kvaliteten skulle höjas på en arbetsplats om möjlighet till informella möten stärks. Vidare är det inte säkert att den grupp som behandlat flest ansökningar är den som gjort det bästa arbetet. Att det finns material och utrymme för en rättssäker hantering av handlingar är väl en självklarhet i all myndighetsutövning, nést ce pas?

Om man tittar på de fyra problemen från Proffice; inga pauser, inte möjlighet att träffa kollegor, kvantitativa mål istället för kvalitativa och inte anpassade lokaler och material så är det inte otänkbart att jämföra med huvudmännens skötsel av skola och gymnasium här.

Desto mer uppenbart blir det om man hör vad skolverkets Anna Ekström säger om arbetsmiljön för deras kontrakterade handläggare på Proffice:

”Men frågor som har att göra med hur arbetet bedrivs, förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, ska enligt svenska modellen skötas i fria förhandlingar mellan parterna som ingått avtalet. I det här fallet de anställda och Proffice, säger Anna Ekström.”

Är det någon som känner igen rikspolitikers och SKLs förhållningssätt här?

Alltså hur ett uppdrag utförs är egentligen inte det viktiga, det som är viktigt är att det har ett pris som är överkomligt. Att lägst bjudande med sämst arbetsmiljö är de som kommer att utföra arbetet är inga problem, det är ju inte kvalitet som är det viktiga utan kvantitet!

KU granskar lärarlegitimationerna – rapport | svt.se.