Praxischocken

Att arbeta som lärare på riktig är på många sätt en upplevelse som lärarutbildningen inte riktigt förberett mig på. Även om jag inledningsvis har fått god hjälp i att greppa några av läraryrkets olika delar på min arbetsplats, så har de första tre månaderna i läraryrket i vissa avseenden även varit en praxischock för mig.

När jag skriver det här inlägget har jag varit anställd och arbetat som lärare i tre månader. Jag som skriver heter Robert Ljungquist och jag tog examen från ämneslärarprogrammet på Göteborgs universitet i juni 2018. Att arbeta som lärare på riktig är på många sätt en upplevelse som lärarutbildningen inte riktigt förberett mig på. I dagsläget innehåller lärarutbildningen tjugo veckor praktik. Tjugo veckor som förväntas ge dig en tillräckligt god uppfattning om vad läraryrket innebär för att sedan kunna ta dig an yrkets komplexitet. Det räcker inte. Visst ger det dig en viss uppfattning om vad som krävs att leda en grupp elever – men på många områden är du helt utlämnad till introduktionen du får på din nya arbetsplats. Ibland kallas denna upplevelsen för praxischocken. Även om jag inledningsvis har fått god hjälp i att greppa några av läraryrkets olika delar på min arbetsplats, så har de första tre månaderna i läraryrket i vissa avseenden även varit en praxischock för mig. Nedan följer två saker jag innan jag började min tjänst inte visste att jag skulle vara tvungen att förhålla mig till:

Skolans lokala kultur

“Det kan handla om allt från hur köksschemat fungerar, vem en ska vända sig till om en har problem med datorn eller till vilket klassrum som en inte får låna HDMI-kabel från.”

På varje arbetsplats skapas unika förhållningssätt och oskrivna regler som de anställda behöver förhålla sig till. Det är inte unikt för skolan, men i skolan blir den lokala kulturen ibland en osynlig vägg du som nyanställd krockar med. Det kan handla om allt från hur köksschemat fungerar, vem en ska vända sig till om en har problem med datorn eller till vilket klassrum som en inte får låna HDMI-kabel från. Parallellt med att lära sig alla andra dokument som styr vår dagliga verksamhet behöver nya lärare också lära sig den lokala kultur som råder på skolan. Ibland tänker jag att det hade varit på sin plats med en utbildning för nyanställda lärare i alla de oskrivna regler som finns på skolan. Kanske borde skolor ge nya lärare en karenstid för att slippa vissa konferenstider och köksscheman just för att vi ska kunna närma oss skolans lokala kultur i vår egna takt. Det är tillräckligt mycket att tänka på som det är.

Den digitala lärplattformen

“Jag tycker att det finns en viss övertro till digitaliseringens förtjänster.”

Om vi har tur ger lärarutbildningen oss en kort introduktion till de olika lärplattformar som vi kan möta ute på arbetsplatserna. Hjärntorget och Google Classroom är två lärplattformar som jag har mött under min VFU och på universitet. Jag hade inte turen att möta Office 365 som används i min kommun, vilket ger en extra brant uppförsbacke när jag nu ska börja planera och genomföra min undervisning. System som inte kommunicerar med varandra, elever som inte fått tillgång till sina konton, dokument som försvinner och andra problem är vardagsmat för oss på min skola. Lägg till att jag också behöver ha koll på var jag hittar all information och tidigare planering som har använts på kurserna innan jag tog över dem. Jag må vara en förespråkare av whiteboardtavlor och papper och penna, men jag tycker samtidigt att det finns en viss övertro till digitaliseringens förtjänster när undervisningsmaterial och kursinformation ligger på en digital lärplattform som i sina bästa stunder fungerar tillräckligt bra för att du ska komma åt uppgiften du sparade i molnen veckan innan.

———–

Jag trodde i min naivitet att det skulle finnas en större valfrihet för mig i min första tjänst, men jag har fått lära mig den hårda vägen att vi lärare ibland får finna oss i de beslut som tas långt ovanför våra huvuden av politiker som har liten eller ingen förståelse för hur det påverkar lärarnas dagliga verksamhet.

Lärarutbildningen hade behövt vara längre om den skulle förbereda lärarstudenter på alla de saker som påverkar vårt yrke. Trots att jag ibland känner av praxischocken är läraryrket utan konkurrens det yrke jag har fått mest tillfredsställelse av och jag hoppas att fler lockas av alla de fantastiska saker som läraryrket innehåller. I nästa inlägg tänkte jag berätta om Komvux och hur det är att arbeta på vuxenutbildningen.

Vi hörs snart igen!

Robert

Lämna en kommentar

  • (will not be published)