All heder åt läromedel

Läromedel tycker jag har fått ett ganska oförtjänt dåligt rykte, i synnerhet på min lärarutbildning. I det här inlägget beskriver jag min syn på läromedel och varför jag använder det.

— Hej jag heter Rasmus och jag använder läromedel.

— Hej Rasmus.

Eller förresten, det där ger er en helt fel bild av mitt förhållande till läromedel. Jag tycker mycket bra om läromedel och det är inget jag försöker vänja mig av med. Från universitetet fick jag däremot uppfattningen att jag ska passa mig för läromedel. Vi fick i ett par ämneskurser göra små läromedelsanalyser, vilket var matnyttigt, men generellt sett var dessa inget som värderades särskilt högt. Denna syn går att relatera till metodiska inslag i utbildningen överlag, där metodiken till största del skulle vara ett innehåll under vår verksamhetsförlagda utbildning (praktik).

Jag har till viss del kommit över stadiet där jag enbart skapar eget läromedel, skriver egna texter eller kopierar från diverse källor. Det hinner jag inte med. Har du läst mitt föregående blogginlägg förstår du varför.

Men varför läromedel?

Ett välskrivet läromedel hjälper mig att få en progression på innehållet eleverna ska lära sig, väljer ut varierande uppgifter för eleverna att arbeta med och tillåter eleverna att arbeta på i egen takt. Det är en guldgruva för mig som lärare tycker jag. En av de främsta anledningarna är just eftersom läroplan och skollag trycker så mycket på att barnen ska utvecklas så långt de har förmåga/möjlighet till. I en klass finns många olika barn; allt från de som läser ”bollen är rund” med möda till de som avnjuter Harry Potter-böckerna. Att de då får arbeta i sin egen takt är nödvändigt i många sammanhang.

Självfallet låter jag inte eleverna lära sig på egen hand med läromedlet, släpper dem vind för våg och tar en kopp kaffe istället. För mig är läromedlet just ett medel för att lära sig något. Genomgångar, uppgifter vi löser gemensamt, reflektioner och högläsning är moment som jag också vill ha med för att ge en så allsidig undervisning som möjligt.

I ljuset av vad jag skriver i början av blogginlägget kan det ses som att jag vill skylla på lärarutbildningen på grund av dess skeptiska syn på läromedel. Det vill jag inte, jag kan tvärtom förstå att de inte vill påverka oss att lita blint på läromedlen. För det finns många, i mitt tycke, usla uppgifter i vissa läromedel. Lärarutbildningens uppgift är kanske inte heller att gå igenom bra läromedel utan istället lära oss teorier bakom lärande så att vi på egen hand kan förstå vad som är en bra uppgift.

Det jag istället kan se tillbaka på och kritisera är varför vi inte fick tid att analysera läromedel, genomförda lektioner utifrån teorier om lärande och få exempel på lektioner och temaarbeten som grundar sig på de nuvarande teorierna. Om man inte fattat det innan man börjar arbeta som lärare inser man ganska snart att man inte kan köpa ett läromedel eller NTA-lådor* med hull och hår. Oavsett hur fantastisk en lektionsplanering är utifrån läroplansmål* och forskning kan den inte genomföras, utan modifikationer, i alla klasser. Det, om något, skulle lärarutbildarna behöva lära sig!

Förklaringar:

*NTA-lådor: NTA är en förkortning för Natur och Teknik för Alla och dessa lådor innehåller ett arbetsområde inom ett eller flera av No-ämnena och Teknikämnet. Respektive låda är som ett läromedel, komplett med progressionsstyrda lektionsplaneringar och nödvändigt material.

*läroplansmål: mål som finns i läroplanen.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)