Värdeorden i kunskapskraven- vem tar ansvar för den undervisningspraktik vi skapat?

För drygt fem år sedan infördes nya kursplaner och ämnesplaner i grundskolan och gymnasieskolan. En ny betygsskala började användas och lärare runt om i Sverige fick i uppdrag att i praktik omsätta reformerna i praktik genom sin planering, undervisning, bedömning, dokumentation och betygsättning. Ett syfte med flera av reformerna var att allt skulle bli tydligare för elever, föräldrar och lärare. När reformerna utvärderades (av Skolverket) visade det sig att en stor majoritet av lärarna upplever stora problem med att tolka kunskapskravens formuleringar, i synnerhet de så kallade värdeorden till vilka kvaliteten på kunskap ska relateras till samt att kommunicera detta till eleverna.

Hyllmeter med stödmaterial i form av kommentarsmaterial, allmänna råd för bedömning och betygssättning samt bedömningsstöd har producerats och publicerats för att stötta lärarna. Men det är ungefär som att försöka sätta ett plåster på ett benbrott? Varför tillåter vi att de relativa och abstrakta värdeorden får styra undervisnings- och bedömningspraktiken på ett sådant sätt att det behövs en för de flesta lärare oöversiktlig manual bara för att förstå hur och var du som lärare ska sätta elevernas kunskap i relation till de olika kraven vid betygsättning? Varför är vi så naiva att vi inte förstår att betygsättningspraktiken på det viset oundvikligen i för hög grad kommer blandas ihop med undervisningspraktiken? Är inte undervisning det centrala i läraruppdraget och det viktigaste att eleverna faktiskt lär sig något?

Samtidigt som Skolverket har vetskap om de problem värdeorden åsamkat praktiken står de ganska handfallna. Inte orkar väl lärarna med helt nya kunskapskrav igen? Vilken åtgärd är egentligen tillräcklig för att styra lärarna och undervisningen i rätt riktning? Ett uppdaterat stödmaterial för hur vi ska se på betygen B och D kom i dagarna men är ett exempel på åtgärd som förmodligen inte kommer få någon som helst effekt på hur det ser ut i lärarnas praktik generellt sett. Jag tror att Skolverket helt enkelt inte vet vad man ska göra nu i frågan.

skarmklipp-2016-10-31-13-32-48

Uppdraget till Skolverket var inför LGR11 att formulera tydliga kunskapskrav som lärare, elever och föräldrar skulle förstå. Redan där är tanken från politiskt håll naiv då betygsättning oundvikligen sammanblandas med undervisning, något som Anders Jönsson (forskare vid högskolan i Kristianstad) beskriver i ett blogginlägg.

“Dagens kunskapskrav är därmed en sorts hybrid mellan bedömnings- och betygsättningskriterier, vilket dessutom har lett till att många lärare försöker bedöma enskilda elevprestationer utifrån kunskapskraven.”

“För att stödja en likvärdig betygsättning, skulle de kvaliteter, och den progression, som uttrycks i kunskapskraven behöva vara kongruent med lärarnas ämneskunskaper och -språk.”

Precis som Jönsson skriver i sin text är det oerhört märkligt att lärare i Sverige inte får en gedigen utbildning i betygsättning om vi faktiskt värnar om rättssäkerhet och likvärdighet.

En viktig fråga för mig är fortfarande: vem tänker ta ansvar för att ta itu med problemet som finns med värdeorden? Jag har inte under de senaste fem åren hört någon politiker (som gav uppdraget till Skolverket att skriva tydliga kunskapskrav) ens kommentera, reflektera eller analysera hur det gick med reformen och de nya kunskapskraven än mindre kommentera Skolverkets egen utvärdering där problemen med värdeorden tydligt framgår. Kanske är det en känslig och svår fråga men det är dags att ta ansvar för den praktik som skapats och faktiskt bry sig.

För ett år sedan skrev jag inlägget ”Kunskapkravens värdeord- läroplanens svarta får”. Inte mycket har hänt sedan dess och jag tycker fortfarande att det är dags att formulera om kunskapskraven utan abstrakta generella värdeord och istället använda ämnesspecifikt språk i respektive kursplan. När lärarna ser att ämnets språk går som en röd linje genom kunskapkraven kan en större del av tiden användas till att utveckla undervisningen och låta det forma praktiken istället för värdeorden. Om vi inte tar itu med värdeordens problematik kommer de olika åtgärderna fortsatt att handla om att behandla benbrott med plåster.

 

Kommentarer (2)

  1. Inger E Johansson skriver:

    stora problemet med Värdeorden är att de är valda utifrån politiskt önskat “klarspråk” dvs. något som inte är vetenskapligt eller ens läromässigt förankrat utan kan tolkas lite hur som helst

Lämna en kommentar

  • (will not be published)