Undervisning om att (be)döma rättvist

I fredags deltog jag på en lektion där min kollega undervisade parallellklassen (åk 5). Lektionens syfte var att belysa hur lätt det kan vara att snabbt döma någon när man bara lyssnar till sina aktuella känslor och hur svårt det i vissa situationer eller vid motgångar att ta ett steg tillbaka, göra en rationell medveten bedömning av situationen och ta ett bra eller rättvist beslut. Detta var något klassen behövde undervisning i vid tillfället då det hade skett flera incidenter där snabba beslut framkallat tårar hos både lärare och elever.

Min kollega hade förberett lektionen med lappar som delades ut till eleverna. Hälften av eleverna i klassen fick en lapp med ett påstående som ungefär hade innebörden:

“Din bror/syster blir påkörd av en okänd berusad person av misstag och dör av skadorna. Vilket av följande straff tycker du gärningsmannen ska få”

Andra hälften av klassen fick svara på påståendet:

“Din bror/syster är berusad och kör av misstag på en person som dör av skadorna. Vilket straff tycker du din bror/syster ska få?”

Alternativen eleverna fick välja bland var: ett års fängelse, 10 års fängelse, livstids fängelse och dödsstraff. Efter eleverna fått fundera en liten stund och svara på sina frågor ritades en tabell upp på tavlan. Då många elever var osäkra på hur en tabell läses blev det automatiskt också en övning i matematik men det är en annan historia. I tabellen redovisades elevernas svar enligt följande:

Skärmklipp 2015-10-24 20.13.07

När eleverna sett tabellen och de stora skillnaderna mellan spalterna diskuterades resultatet, hur känslor påverkar oss när gör snabba bedömningar, varför och även hur vi skulle kunna hantera det. Klassen talade om hur viktigt det är att vara medveten om många aspekter i situationer och hur lätt det annars är att göra orättvisa bedömningar. Det blev en bra diskussion där eleverna själva kunde komma med många egna exempel och förklaringar. I slutet av lektionen påminde  min kollega i förbifarten att just det här problemet med att döma andra hade skett dagen innan, efter en i sammanhanget liten händelse, varpå en elev högt utbrister:

“Åh, nu förstår jag att det var det här vi skulle lära oss av den här övningen”, med ett stort leende på läpparna. I det ögonblicket inser jag att min kollega lyckats med lektionen. Det gjorde mig glad. 

Lämna en kommentar

  • (will not be published)