Strukturerad undervisning under lärares ledning – vad är det?

I ett tidigare blogginlägg “Värdeorden i kunskapskraven – läroplanens svarta får” resonerar jag kort om hur olika ämnen har olika karaktär och jämför bland annat matematik och historia. Med hänvisning till bland andra Paul Hirst beskrev jag matematik som ett ämne vilket i högre grad än kanske något annat ämne har karaktärsdraget att begrepp är beroende av och har sin betydelse i relation till andra begrepp. Begreppen i ämnet har en hierarkisk ordning. I historia och de andra humanistiska ämnena är inte begreppen hierarkiska i samma utsträckning även om det givetvis förekommer exempel på sådan ordning i alla ämnen. Språk är i sig delvis uppbyggt på det sättet, dvs. att man förutsätts veta t.ex. vad som skiljer begreppen pojke och flicka för att på så sätt kunna avgöra den aspekten i tolkningen av begreppen prins och prinsessa. Kanske är det beroende på att matematik också är en form av språk som begreppen hamnar i centrum på detta sätt?

Alla lärare är ute efter att skapa en slags struktur i undervisningen som ska vara möjlig för eleverna att förstå och följa, en slags trygg ram. Jag talar då om det som i läroplanen uttrycks:

”Skolan ska erbjuda eleverna strukturerad undervisning under lärares ledning, såväl i helklass som enskilt” (LGR11)

Hur kan en sådan struktur se ut och vad innebär egentligen strukturerad undervisning i helklass och enskilt? Att det dessutom ska ske under “lärares ledning” är något som egentligen inte varit så självklart som det borde i den svenska skolan men idag tror jag det är det få som ifrågasätter den delen, åtminstone inte i grundskolan (vi ska dock minnas att vi tyvärr hör talas om lärarlösa lektioner fortfarande på sina håll, framförallt i gymnasieskolan). Om jag tittar på mina erfarenheter av undervisning i både de samhällsorienterande ämnena och matematik tror jag att just skillnaderna som jag beskrev i början av inlägget gör att vi kommer se skillnader även i hur undervisningen är strukturerad samt i hur strukturerna upplevs av elever och lärare. Med det sagt tror jag inte det är någon nackdel utan bara en naturlig följd av ämnenas karaktär. Däremot tror jag det kan finnas en risk i att försöka skapa en humanistisk struktur på matematikämnet eller vice versa vilket jag har sett på flera håll. Ett exempel på det är om man tror matematikämnet blir mer engagerande och intressant för eleverna om man byter ut namnen i textuppgifter till elevernas namn eller om man tvingar in matematiskt innehåll i en kontext där matematiken blir krystad för eleverna.

En populär modell som varit aktuell några år, i synnerhet i många grundskolor, är Göran Svanelids “The Big 5” som näst intill blivit en rörelse och handlar om hur man kan se på och strukturera förmågorna som uttrycks i läroplanen. Jag tror tyvärr att modellen The Big 5, även om det inte var intentionen, bidrar till det jag beskrev i slutet av förra stycket, dvs. att man försöker generalisera förmågebegreppens betydelse mellan ämnen med viljan att skapa ämnesövergripande generella strukturer och givetvis för att underlätta för elever men jag upplever att det slår fel på många sätt då många lärare inte tar hänsyn till ämnenas skilda karaktärer och stoff utan litar till att förmågor är generella, överförbara och inte så starkt knutna till ämnesinnehållet som jag vill påstå att de är. Jag tror också det jag beskrivit om ämnenas olika karaktär vad gäller t.ex. begrepp är en av anledningarna till att matematiklärare generellt haft svårigheter att acceptera och anamma idén om Big 5. Jag tycker Ingrid Carlgrens föreläsning ”Från kunskaper till förmågor” (https://www.youtube.com/watch?v=gEvibBS1HpE) är intressant på det temat.  

På bilden nedan har jag skissat en liten bild på hur jag ser matematikämnet i grundskolan, utifrån läroplanens begrepp:

Problemlösning

Som jag ser det handlar grundskolans matematik primärt om att eleverna ska få utveckla sin förmåga att lösa problem. För det behöver eleverna lära sig en stor mängd matematiska begrepp. Med den ökade mängd begrepp eleven lär sig att se samband mellan följer fler metoder att lära för att lösa rutinuppgifter, dvs. uppgifter där en given känd metod fungerar, något som dessutom i läroplanen är specificerat till områdena aritmetik, algebra, geometri, sannolikhet, statistik samt samband och förändring och därmed också knutet till kunskaperna om matematiska begrepp. Problemlösning handlar sedan om att använda sin arsenal av begrepp och metoder (och modeller), och vidare utveckla sina strategier för att formulera, angripa och systematiskt lösa problem. Allt ovanstående uttrycks och sker sedan genom matematiska resonemang (ett slags muntligt eller skriftligt ”bevis”) och genom kommunikation (samtal, förklaringar och/eller med olika uttrycksformer).

Det här är för mig är strukturen på ämnet matematik i grundskolan. Utifrån det strukturerar jag också min undervisning som också primärt baseras på problemlösning och begrepp. Man kan se det som en cykel där problemlösningen är helt övergripande. Utöver det introduceras begrepp, ett efter ett i en ordning. Att introducera kan vara att läraren förklarar men också att eleverna genomför undersökande aktiviteter eller med hjälp av gamla begrepp får komma i kontakt med situationer som kräver nya begrepp vilket eleverna genom aktiviteter som främjar beskrivande och analyserande får befästa. Här finns stora möjligheter att rent didaktiskt variera undervisningen. Med hjälp av nya och gamla begrepp får eleverna sedan lära sig metoder och metodernas användningsområde. Ofta (alltid!) kräver dessa mycket repetition och hänvisningar till tidigare lärda begrepp för att bli rutinmässiga. Parallellt med detta är min tanke alltså att eleverna får utveckla sin problemlösningsförmåga och där blir det naturligt att eleverna får ställas inför problem där deras utökade arsenal av begrepp och metoder också får möjlighet att komma till liv i konkreta situationer, såväl rent matematiska som verklighetsanknutna.

Nu undrar du säkert var resonemang och kommunikation kommer in? Det är genom språket matematiken kommer till liv. I begreppet språk ligger flera aspekter utifrån det sätt som jag ser på matematikämnet i grundskolan. Matematiken är dels ett språk i sig men det språk vi talar i klassrummet gör också att matematiken kopplas till och mellan eleverna och genom det levandegörs för eleverna.  Genom att låta arbetssättet vara undersökande, kommunicerande och problemlösande får eleverna möjlighet att t.ex. beskriva tillvägagångssätt vid problemlösning, resonera om hur begrepp hör samman och framföra/bemöta argument kring t.ex. lösningars effektivitet och med hjälp av olika uttrycksformer kommunicera matematiken. För mig har fokus på begrepp och problemlösning oundvikligen lett till att planeringsarbetet också innefattar metoder, resonemang och kommunikation. Annars skulle eleverna inte kunna komma vidare till att lära nästa begrepp. Däremot tycker jag det är långt lättare att bedöma begreppsförmågan, problemlösningsförmågan och hur väl en elev behärskar metoder jämfört med resonemang och kommunikation i matematik. För att ta ett exempel och åter jämföra med historieämnet där ett kvalitativt resonemang ofta sker i flera led och med en viss bredd handlar ju matematiken om att på något sätt göra något så effektivt som möjligt. Ofta handlar det om “att snäva in snarare än att bredda ut”.

Så hur skiljer sig det hur jag organiserar undervisningen ovan med hur det ser ut i SO-ämenna? Som sagt har matematik karaktären där begrepp bygger på varandra. I SO är begreppen också ytterst viktiga men fungerar oftare enligt mig som små öar av kunskap som inte är lika sammanbundna mellan olika teman som i matematiken, alltså viktiga på ett annat sätt- en annan karaktär. Bedömningen av hur väl en elev använder begrepp tenderar också att mer fokusera på den kvantitativa delen, dvs. hur ofta en elev använder rätt ämnesspecifika begrepp. Någon som dock är mycket centralt i SO-ämnena är den stora mängden stoff (till skillnad från exempelvis matematik) en elev behöver han kunskaper om för att kunna resonera kring, förklara och undersöka samt applicera källkritisk kunskap på. Kunskap kring stoffet som helhet är därmed avgörande för kvaliteten i övergripande resonemang. I matematik räcker det oftast med ett avgränsat område medan man i historia för att t.ex. få syn på utvecklingslinjer alltså behöver ganska omfattande kunskaper som dessutom sträcker sig över tid, en uppgift som många gånger kan kännas övermäktig för både lärare och elever i åk 4 och 7 där man påbörjat ett nytt centralt innehåll som grund för att utveckla förmågorna. 

Mikael Bruér har här skrivit lite tankar om hur man kan skapa struktur i SO-ämnena genom att planera väl och tydliggöra för eleverna genom att bland annat dela in arbetsområden i delmoment och erbjuda eleverna stödstrukturer (eller mallar som många kallar det) för att skapa en struktur i det stora stoff som eleverna ska behandla.

Det jag här ovan har beskrivit är lite tankar om hur man kan se på den övergripande strukturen i ämnen i skolan. Även varje enskild lektion bör vara strukturerad utifrån det som eleverna ska lära sig och utveckla under den avgränsade tiden men det får bli ett annat inlägg.

Avslutningsvis vill jag bara nämna något kring devisen “Språk i alla ämnen” som glädjande nu genom språkutvecklande arbetsformer fått fäste, didaktiskt, i klassrummen runt om i Sverige. Kanske är det så att begreppens hierarkiska ordning i några ämnen (de naturvetenskapliga) och de humanistiska ämnenas inte lika hierarkiska begreppsordning bör tas hänsyn till vilket också skulle kunna skapa förståelse över ämnesgränserna över att en strukturerad undervisning under lärares ledning faktiskt kan se ganska olika ut.

Ett litet praktiskt tips: jag använde lite tid till att skapa en WordPress till eleverna med genomgångar av olika begrepp och metoder (som jag fann på Youtube) vilka strukturerades upp utifrån det material vi använder i matematik och som ett stöd för elever som kanske varit sjuka, vill förbereda sig till lektionerna eller helt enkelt behöver en extra genomgång. Ett stort tack till Tobias Kroon i Varberg som ligger bakom de allra flesta av filmklippen vilka säkerligen tagit en hel del tid i anspråk att tillverka. Jag hoppas också kunna bygga ut med aktiviteter kopplat till de olika momenten efterhand.

Adressen är: http://matematik789.wordpress.com

För lärare som undervisar i åk 4-6 kan jag tipsa om motsvarande struktur här: http://www.kimsmatematik.com

 

Kommentarer (2)

Lämna en kommentar

  • (will not be published)