Programmering i kursplanen för matematik

För någon vecka sedan beslutade regeringen om sk. förtydliganden och förstärkningar i styrdokumenten för att förtydliga skolans uppdrag att stärka elevernas digitala kompetens. Förändringarna syns i flera delar av läroplanen och inte minst i några olika ämnens kursplaner. Läs mer om de olika ämnenas förändringar här.

Så här lyder de nya formuleringar som ska in i det centrala innehållet i kursplanen för matematik i grundskolan (LGR11):

  • Algebra i årskurs 1–3: Hur entydiga stegvisa instruktioner kan konstrueras, beskrivas och följas som grund för programmering. Symbolers användning vid stegvisa instruktioner.
  • Algebra i årskurs 4–6 samt årskurs 7-9: Hur algoritmer kan skapas och användas vid programmering. Programmering i visuella/olika programmeringsmiljöer.
  • Problemlösning i årskurs 7–9: Hur algoritmer kan skapas, testas och förbättras vid programmering för matematisk problemlösning.

Den formulering som jag fastnar mest vid när jag läser om förändringarna är den som beskriver hur lärare inom ramen för undervisningen i algebra i årskurs 4-6 och i åk 7-9 ska behandla området “programmering i visuella/ olika programmeringsmiljöer”. Här kan vi se en skillnad i svårighetsgrad mellan innehållet i åk 4-6 och 7-9. Medan undervisningen i åk 4-6 ska behandla programmering i visuella miljöer ska undervisningen i åk 7-9 behandla programmering i olika programmeringsmiljöer. Vad innebär detta egentligen i praktiken?

Eftersom formuleringen innehåller ordet olika istället för visuella i åk 7-9 kan vi anta att det som åsyftas är något utöver enbart visuella programmeringsmiljöer. Min tolkning är att det alltså handlar om att skriva kod. Med det i åtanke börjar jag genast reflektera vad som kommer att vara “lägsta-nivån” vad gäller behandling av detta centrala innehåll ute på skolorna. Jag betraktar mig själv som en lärare som i min ungdom vuxit upp med att på fritiden lära mig hantera html-kod och har testat enkla programmeringsverktyg tidigare. Men undervisa i programmering har jag aldrig gjort och min kunskap när det gäller att formulera kod i olika programmeringsmiljöer är begränsad. Visst har jag kommit i kontakt med språk som Javascript, försökt skapa enkla appar på min fritid och knackat fram html-kod men vad är det vi egentligen ska undervisa om/i som ska bredda/fördjupa elevernas algebraiska kunskaper? 

Den största frågan jag har kring formuleringen gäller den generella kunskap vad gäller programmering som vi matematiklärare har. Jag känner mig oroad för hur jag ska klara av att på ett begripligt sätt undervisa detta centrala innehåll om bara ett år och jag kan tänka mig att många andra matematiklärare har samma eller än större farhågor. Det har kommit signaler om kommande kompetensutvecklingsinsatser men jag tror antingen att ansvariga underskattat den tid och omfattning av fortbildning som det finns behov av eller att jag har tolkat formuleringarna alldeles för hårt? Programmering i sig kan vi lärare säkert lära oss till en viss nivå. Jag provade själv att under helgen genomföra en slags introduktionskurs till programmeringsspråket Python bara för att jag var nyfiken på vad som egentligen krävs. Visst kunde jag lära mig delar av detta relativt snabbt men det är länge kvar innan jag har sådan kunskap att jag kan undervisa elever om språket så att jag kan vara så flexibel att undervisningen blir varierad och att eleverna genom min undervisning ser nyttan av språket och kopplingen till algebran i matematik.

En annan fundering är hur denna punkt kommer påverka elever som byter skola? Kommer man lära sig några programmeringsspråk på en skola och andra på andra skolor? Vad händer när en elev byter skola? Jag tror inte Skolverket kommer gå in och bestämma vilka programmeringsspråk undervisningen ska innehålla och i så fall, hur övergripande kan man vara i sin undervisning? Jag räknar med att den här frågan liksom många andra kommer förtydligas i närtid. 2018 är det tydligen skarpt läge. Jag inser att jag behöver kunna så mycket mer och att jag behöver hjälp. Hinner vi förbereda oss så vi är redo ht-18?

Kommentarer (1)

  1. Mia Pettersson skriver:

    Till skillnad från många mattekollegor kan jag blicka tillbaka och konstatera att det ingick mycket programmering i min utbildning och jag var dessutom på den nivån att jag stod i valet och kvalet att byta inriktning och släppa lärarinriktningen. Jag har därtill undervisat i programmering (html och java) på elevens val under ett antal år.

    Detta till trots har jag en hel del farhågor när jag läser om det nya förslaget. Många förtydligande behövs. Och en hel del fortbildning på avancerad nivå, vi måste kunna det vi ska lära ut, inte bara på den nivå som eleverna måste kunna. Det gäller i alla ämnen och även här. Inte minst måste vi vara beredda att svara upp på frågor från elever som är intresserade och lär sig snabbt. Kan vi inte det hamnar vi lätt i en ohållbar situation, en lärare som inte kan sitt ämne hamnar lätt i ett underläge och att lägga till den faktorn i en redan tuff arbetssituation är knappast att rekommendera.

    Rent ämnesmässigt kan det fungera om eleverna i 4-6 och 7-9 under de första åren får lära sig det som eleverna i 1-5 kommer att lära sig när allt är utbyggt och progressionen sedan ökar efter hand, det ger både lärare och elever en möjlighet till kunskapsutveckling som är rimlig i förhållande till tid i ämnet och för lärarna att utbilda sig i ämnet.

    Rent ämnesmässigt finns det dock en annan fråga som inte får nonchaleras. Om eleverna idag når oroande låga resultat i matematik, kommer då ämnestiden räcka till om både dagens innehåll och programmering ska slåss om tiden.

    Två skäl till att tankarna måste tänkas klart och resonemang föras med oss som ska genomföra det hela. En förankring måste ske för att det ska bli ett resultat som lyfter eleverna i slutänden. Papperskonstruktioner som inte går att genomföra i verkligheten leder inte skolan i rätt riktning.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)