Oangriplighet, heliga kor och kritik

När något eller någon är oangriplig betyder det att det finns en slags upplevd immunitet mot kritik som inte är önskvärd. Jag tycker att det har vuxit fram någon slags kultur kring vissa skolfrågor där det för det första blivit svårt att ge kritik då rädslan för om kritiken tas emot sakligt, nyanserat och öppet blir för stark för att våga ge den. Å andra sidan finns också lärare som är rädda att ta emot kritik då den ibland ges på osakligt, onyanserat och slutet sätt. Vi behöver skapa en kultur där lärare inte är rädda utan där kritik är en naturlig del i utvecklingen, vare sig den ges öga mot öga eller via nätet bland många människor.

I sociala medier, där kanske Facebook och Twitter  är de vanligaste som används bland lärare i skoldiskussioner växer alternativa världar upp som jag upplever som i någon mån oangripliga idag. Precis som i den verkliga världen är det av vikt att följa våra yrkesetiska principer som:

Lärare arbetar utifrån en vetenskaplig kunskapsbas kring lärande och vidareutvecklar det pedagogiska arbete enligt aktuell forskning och beprövade pedagogiska erfarenheter.”

Kring dessa erfarenheter gäller det att vara öppen för att dels prova arbetssätt, innehåll och metoder men också för att våga problematisera och lyfta kritik. Därför tycker jag inte heller det ska finnas några heliga oangripliga kor. Fallande kunskapsresultat tolkar jag nämligen som skadligt för eleverna i förlängningen. Det är vårt gemensamma ansvar att omfamna en öppenhet kring våra innehåll, metoder och syften när de ställs inför falsifieringsförsök som ett naturligt led i den vetenskapliga processen. Hur ska annars våra erfarenheter kunna bli beprövade?

I sociala medier kan en diskussion ta olika vägar och det oerhört snabbt. Efter ett blogginlägg kan aktiva på sociala medier ibland se två parallella världar växa fram. En värld bildas i facebookgrupper som sågar innehållet medan det i en annan värld på Twitter hyllas i igenkännande ordalag eller vice versa. Jag vägrar skylla på mediet. Det är upp till oss människor att lära oss hantera nya medier för de lär inte försvinna under vår livstid. 

Jag upplever att det tyvärr finns några saker som är oangripliga i skoldiskussionen idag, där minsta kritik möts med beskyllningar om förminskning, att skribenten är ett sk. “troll”, att det bygger på missunnsamhet, dålig ton eller jantelag istället för att försöka förstå kritik.  Jag tror nämligen att både kritikerna och de som inte vill höra kritiken egentligen vill sätta elevernas kunskaper i centrum. Men något har gått snett. De stora skolrelaterade Facebookgrupperna eller vissa teman på Twitter är näst intill omöjliga att problematisera av den anledningen. Jag beskyller ingen speciell person och i synnerhet inte de lärare som arbetat fram framgångsrika metoder och förhållningssätt för att det ser ut så här (eftersom de personerna oftast är öppna för kritik). Snarare är det gruppdeltagarnas gemensamma ansvar. Jag tror nämligen inte man ska vara odelat positiv till allt som läggs ut på nätet för att vara del av “delakulturen”, eftersom det finns en hel del skräp där. Däremot tror jag att vi behöver arbeta fram ett klimat där vi är öppna för kritik och där lärare aldrig drar sig från att våga problematisera och lyfta kritiska aspekter, för elevernas kunskapers skull. Både på Twitter och på Facebook behöver vi vara mer uppmärksamma än någonsin på dessa aspekter. Det är ju den sakliga diskussionen vi vill åt, inte sant?

Idag, kanske mer än någonsin, behöver vi ett klimat där vi med hjälp av saklig kritik och problematisering utvecklar undervisningen. I de största pedagogiska (svenska) grupperna på Facebook deltar över 25000 medlemmar i olika diskussioner. Ofta talar lärare om hur bra upplevelser de haft av t.ex. innehåll eller metoder. Sällan är det lärare som påpekar att metoder eller innehåll inte fungerar väl i förhållande till resultaten. Det intressanta för varje lärare är ju egentligen hur metoderna används i praktik, vad de leder till och varför. Alla lärare behöver utvecklas men med tanke på de fallande skolresultaten är det bevisligen lärare både inom och utanför de pedagogiska facebookgrupperna vars undervisning helt enkelt behöver förbättras ännu mer. Därför behöver mottagandet och givandet av kritik (ja kritik kan vara både positiv och negativ) välkomnas både inom och utanför grupperna.

Det är lätt att dra en parallell mellan det som händer på läktaren under vissa derbymatcher i fotboll och fenomenet som inträffar i stora Facebookgrupper eller Twitter när drevet drar igång. Lite som att det finns ett krav att vända kappan efter rätt vind, att heja på rätt lag. Jag brukar säga på de skolor jag arbetar på eller besöker att det inte blir högt till tak bara för att man säger det. Detta gäller lika mycket på nätet. Det är genom handling det blir högt till tak och då gäller det att både kunna ge och ta (positiv och negativ kritik). Det i sig är att på allvar sätta eleverna och deras lärande i centrum.

Kommentarer (3)

  1. Pernilla Larsson skriver:

    Sakligt. Till det stora hela. Sedan är det nya tider. Tycker kanske det behövs något ord för Jante. Varna. Eller ange. Inte troll.

    Det bra med det snabba är det fastnar. Så upplever jag. Blir större sammanhang. Mindre “hemma på kammaren”. Genomskinlighet. Ord för Dagen.

  2. Eva Eriksson skriver:

    Bra problematisering av detta område. Jag håller med om att det är svårt att komma med saklig kritik i båda medierna dvs både i de nämnda facebookgrupperna och på Twitter. Min upplevelse är att på Twitter är ofta den kritik som framförs väldigt skarp, kan bero på att det är ett väldigt begränsat utrymme där något ska sägas. Ibland kan man känna sig totalsågad, och man står rätt ensam. Ibland verkar det som att de skarpaste kritikerna gaddar ihop sig och bara vill förminska, förlöjliga och döma. Jag märker att då tystnar även de röster som försöker ha en mer nyanserad och saklig kritik, tyvärr. På facebook kan det bli tvärtom. Om kritik mot något framförs där (ibland kan den vara lite plump, men ändå) så ansluter genast en kör av försvarare, som vill försvara något in absurdum utan minsta självkritik, vilket inte heller är bra.
    Vad detta beror på vet jag inte, och kanske ingen annan heller. Men, ibland raljeras det på Twitter över att 25000 lärare är med i den eller den FB-gruppen och “huuuur kaaan de vara det?” Ofta utan tanke på att det kanske är den enda möjligheten som finns för många lärare att få upptäcka nya saker, nya sätt att undervisa, få diskutera nya grepp med någon som också är villig att förändra/pröva något. Jag kan känna att man nog sätter sig själv på lite för höga hästar då och visar väldigt lite förståelse för vad det beror på? Det kan ju faktiskt vara så att det finns många bra saker som diskuteras eller tipsas om…! Samt att man får sortera bort en del, vilket vi lärare får göra med det mesta vi ställs inför. (Ett nytt läromedel t ex, ska vi köpa eller inte och varför i så fall?)
    I en del kollegium (många?) så är det inte högt i tak när det kommer till undervisningsidéer och då diskuterar man kanske hellre på facebook. Samma sak kan ske på Twitter. Där har jag mött många som bidragit till min egen utveckling som lärare, men det gör jag även på facebook.
    Min åsikt är att vi ska framföra kritik som kan vara både positiv och negativ, men det bör vara i syfte att nå en förbättring, inte förminska, inte med vilja att förlöjliga, utan att förbättra.
    Det är svårt när man inte möts ansikte mot ansikte att få fram sin kritik på ett sakligt sätt, där mottagaren ska uppfatta det på “rätt” sätt, och sedan tillkommer förstås våra personligheter – vissa har inga problem med att trampa på i ulltofflorna och vara skarp i sina uttalanden, och tar inte heller speciellt illa vid sig om de själva får kritik (det verkar mer rinna av dem), medan andra suger åt sig som svampar. Det är svårt och komplext, men vi bör aldrig backa från samtalet och bli tysta, för var hamnar vi då?

  3. Åsa Söderström skriver:

    Bra att du problematiserar i ett utförlig inlägg. Utförlighet behövs. I ett digitalt landskap med snabba och korta inskott behöver vi ibland uttrycka och ta del av längre reflekterande inlägg, som medger djup och bredd.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)