LLL- reformen på alla lärares läppar och varför lärare rör på sig

Vilka skäl ligger bakom att någon slutar arbeta som lärare? Givetvis varierar skälen från idivid till individ men jag tror att det allt som oftast bottnar i ett av följande tre huvudskäl:

Dålig lön

Dålig arbetsmiljö

Detaljstyrning av arbetet, dvs. inkräktande på den kreativa undervisningsprocessen (planering, genomförande av undervisningen samt uppföljning vilket givetvis i förlängningen även kan bli en arbetsmiljöfråga).

Lönen för lärare har släpat efter under många år. Idag börjar en del lärare ha en skälig lön för sitt arbete. Problemet är att jag skriver en del. Alla lärare borde ha en skälig lön. Det måste löna sig att ta studielån för att läsa till lärare och sedan ägna ett helt yrkesliv till det.

Arbetsmiljön är tuff på många skolor, fysiskt men kanske framförallt psykosocialt. Nu arbetar jag på en skola med relativt bra arbetsmiljö men jag vet att olikheterna är stora mellan skolor. Jag har sett det med egna ögon, provat på det själv och hört otaliga lärare vittna om det. Alla lärare borde ha en trivsam arbetsmiljö för att arbetet ska bli hållbart över tid. En tuff arbetsdag klarar alla. En för tuff termin är oacceptabel för alla.

När det gäller den pedagogiska friheten har vi lärare givetvis en läroplan att förhålla oss till (som vi ska förhålla oss till) men även huvudmän och chefer på olika nivåer har idéer om skolan ska styras för förbättrade resultat, inte sällan genom exempelvis krav på dokumentation genom förenklade mätverktyg som stjäl dyrbar tid men som samtidigt till synes effektiviserar lärandeprocessen för att den ekonomiska ramen ska gå ihop. Den kreativa planerings-, reflektions- och återkopplande process som samtidigt kan vara relativt tidskrävande värdesätts inte tillräckligt. Möjligheten till kreativ lektionsplanering finns givetvis på vissa skolor. Alla lärare borde ha det!

I svensk skola är rörligheten bland lärare numera stor. Många lärare byter jobb för att förbättra något av ovanstående villkor. En hel del slutar arbeta som lärare och börjar arbeta med något annat. Vi vet samtidigt av erfarenhet att många lärarbyten sällan gynnar eleverna. Rektorer vittnar numera om att det blir allt svårare att rekrytera behörig personal, för att inte tala om lärarvikarier. Det är idag inte ovanligt att pensionärer hoppar in och arbetar i skolan då det saknas lärare. Mitt i denna kris där det är vanligare än någonsin att lärare byter arbete eller slutar sjösätts två reformer som jag upplever än mer späder på rörligheten hos lärare, förstelärarreformen och lärarlönelyftet.

money-1013992_1920

Jag tror aldrig vi kan eller ska tacka nej till pengar som går in i skolan, det vore dumt. Däremot måste vi tala om vad som händer med skolan när reformer sjösätts. Om vi vill att marknadskrafterna fritt ska få reglera var lärare jobbar och om vi vill börja tala om bra och dåliga skolor ska vi nog fortsätta på den inslagna vägen. Om vi hellre vill att alla skolor ska vara bra och att lärare på allvar ska kunna arbeta kollegialt med gedigna ämnesdiskussioner behöver vi reformer som gynnar alla lärare. Hade det sett ut på ett annat sätt idag med rimliga löner för alla lärare och god arbetsmiljö på arbetsplatserna hade kanske effekterna av förstelärarreformen och lärarlönelyftet sett annorlunda ut. Nu upplever många lärare att lärarkåren delas in i a- och b-lag vilket givetvis inte gynnar samarbetet oavsett reformens initiala intention. En upplevelse är just vad någon upplever, det är värt att ta hänsyn till. Det kan inte ha undgått vare sig politiker eller någon annan att förstelärarreformen skapade denna diskussion inom lärarkåren, där jag tror orsaken framförallt återfinns i de luddiga kriterierna för vad som ska utmärka en förstelärare. Dessutom har urvalsprocessen gått till på lika många olika sätt som det finns kommuner vilket minskat reformens legitimitet bland lärarkåren. Några kommuner lät till och med bli att söka pengarna.

Med det i bagaget och med vetskapen om att rörligheten i en tid med lärarbrist har ökat sjösätts från politiskt håll lärarlönelyftet som ger en del lärare högre lön medan andra blir utan satsningen. Jag tror inte det finns en skola i Sverige där lärare inte funderar om just jag är den som får eller som blir utan. Jag förstår i det sammanhanget att många lärare ser sig om efter en ny arbetsplats när de nekas lärarlönelyftet då det idag är det bästa (läs: enda) sättet att förhandla upp sin lön.

Varför inte se till att alla lärare har en rimlig lön för att dels öka yrkets attraktivitet och få lärare att stanna kvar? Då kan lärare som t.ex. har ämnesansvar eller annat uppdrag få ett lönetillägg för det utökade ansvaret?

Varför inte erbjuda högre lön till lärare som väljer att arbeta i skolor med större utmaningar genom att styra fördelningen av de ekonomiska medlen till just de områden som behöver det som mest och låta alla skolor vara bra?

Varför inte låta erfarenhet löna sig så att lärare arbetar som just lärare hela sina yrkesliv och att det också syns på lönen?

Varför inte arbeta från politiskt håll för minskad rörlighet bland lärare så att rektorerna genom förutsägbarhet kan planera sina verksamheter, med elevernas behov i centrum? Lärare ska inte behöva byta arbetsplats för att få en bra lön och bra arbetsmiljö.

Varför inte arbeta för att alla lärare ska uppleva en kreativ frihet under ett stort ansvar i sitt arbete? En upplevelse är viktig.

Varför inte se till att alla lärare, oavsett vilka individuella förutsättningar de har, orkar ett helt yrkesliv?

Samtidigt vill jag poängtera att när nu läget ser ut som det gör kommer i alla fall jag se till att vara bland de första som gratulerar kollegor som utsetts till förstelärare. Jag kommer också själv söka förstelärartjänster och hoppas på lärarlönelyft. Jag vägrar låta en politisk reform skapa ett helvetesgap mellan mig och kollegorna utan kommer själv fortsätta göra mitt bästa på arbetsplats i samverkan och genom pedagogiska diskussioner med kollegorna. Det hindrar mig dock inte att se på effekterna av reformerna med kritiska ögon och tycka till då och då.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)